Posts Tagged ‘miljonärer’

Politrukernas Bulldozer-elit krossar (S)olidariteten

januari 14, 2012

Ju längre media låter det neoliberala ledargarnityret inom S – läs LöfvénLundby-WedinSahlinFeldtWidar Andersson, Göran Persson, Björn Rosengren m fl förvrida sanningen prime-time, desto brantare kommer socialdemokraterna fortsätta störtdyka mot botten i opinionsmätningarna.

Det tvåtredjedelssamhälle (och snart 50/50), som de nu slutligt vill befästa med högt i tak och bortre parentes krossar effektivt solidariteten i en ”gemenskap” där långtifrån alla ska med. Tvärtom ska fler och fler slås ut, och det permanent – enligt föredettingarnas penningadlade politrukeri och Moderaterna, som nämnda S-frälse i vissa fall till och med avlönat arbetar för.

Kjell-Olof Feldt kraschade välfärden genom att avskaffa valutarestriktionerna. Så mindervärdeskomplext angelägen var han om en klapp på axeln av storfinansen. Resultatet är den export av skattepengar till skatteparadisen som vår vanvårdade välfärd mynnat ut i. Lundby-Wedin blundade för fusk i AMF och såg till så att Mona Sahlin mot medlemmars och väljares uttryckliga vilja brutalt kunde driva igenom ett ja till ratificeringen 2008 av Lissabonfördraget, som en gång för alla sänker löntagares rättigheter i EU och förverkligar lönedumpning i stor skala, utöver trafficking, människohandel och gangsterekonomisk penningtvätt. Göran Persson jobbar till statsministerlön direkt åt det moderata regeringskansliet via PR-byrån JKLBjörn Rosengren är en riktig playboy-sosse som svingat sig högt upp i inkomstklasserna genom sin politiska karriär som kantats av opportunistiskt katastrofal betongpolitik.

Dessa köttgryteglufsare är alla för ett slutgiltigt Vägval Höger för S, försöker därför insinuera, att det är vänstervridning och samarbete med Vänsterpartiet i valrörelsen 2010 som lett till katastrofsiffrorna – när det förhåller sig precis tvärtom.

Det är högervridningen som gör att ingen vill rösta på S längre – de står ju inte för nånting. Och avståndet till väljare och medlemmar är lika intergalaktiskt som bonusdirektörers.

Ett lyft i väljaropinionen skedde efter Håkan Juholts bejublade linjetal, men i samma stund som han visade, att han inte menade ett ord med vad han sagt genom att tillsätta neoliberale EU-kramaren Waidelich som ekonomisk-politisk talesman, så rasade siffrorna igen – och nu mot en än djupare dal.

Varför skulle någon rösta på ett tvillingparti, som är identiskt med M? Det finns ju ingen opposition mot Moderaterna inom S-ledningen överhuvudtaget. Den vill föra exakt samma politik som Reinfeldt och Borg. S är ett parti för besuttna vars ledning försöker lura väljarna att tro, att de står för något annat än gödningen av den egna plånboken, när det i själva verket är det enda de är ute efter.

Update: Med anledning av Horace Engdahls omnämnande i Skavlan av den höga kvaliteten på artiklarna i Süddeutsche Zeitung översatte jag för skojs skull en bit ur nämnda tidning för att se vad han menade (har aldrig läst denna tidning tidigare, visste inte ens att den fanns mer än möjligen som en svag namnassociation längs bort i perifera minnet) – det blev den första artikel som kom upp när man klickade på fliken ”kultur”; Ingo Schulzes artikel ”Thesen gegen die Ausplünderung der Gesellschaft – Kapitalismus braucht keine Demokratie” [Teser mot plundringen av samhället – Kapitalismen behöver ingen demokrati] ur vilken jag väljer att citera ett stycke (obs! min ofullkomliga översättning):

”De intellektuella tiger. Från universiteten hör man ingenting, från de så kallat stora tänkarna ingenting, här och där syns enstaka flammor av ljus, sedan lägrar sig mörkret åter. Jag kan bara konstatera det uppenbara: Vinsterna privatiseras och förlusterna socialiseras. Och jag önskar jag kunde nämna exempel på motsatsen.

När man dag ut och dag in serveras vansinnet som en självklarhet är det bara en tidsfråga innan man ser sig själv som sjuk och abnorm. I det följande försöker jag sammanfatta några tankar som förefaller mig viktiga:

1. Att tala om ett angrepp på demokratin ter sig förskönande. Ett samhällsklimat, i vilket det blivit tillåtet, till och med legalt,  för en minoritet ur minoriteten att allvarligt skada den offentliga välfärden genom att själv berika sig på den, är postdemokratiskt. Skulden ligger på samhället självt eftersom det inte skyddar sig mot sin utplundring och inte är i stånd att välja företrädare som tillvaratar dess intressen.

2. Varje dag får man höra, att regeringarna måste ”lugna marknaderna” och ”återvinna marknadens förtroende”. Med ”marknaderna” menar man börsen och finansmarknaderna, därmed alltså varje aktör, som spekulerar i eget eller andras intressen, för att om möjligt göra stor vinst. Menar man därmed inte var och en, som lyft ut ofantligt antal miljarder ur den gemensamma välfärden? Är det verkligen om deras förtroende våra valda företrädare ska slåss?

3. Vi förfasar oss med rätta över Vladimir Putins begreppvägledd demokrati”. Varför höjdes då inte röster om att Angela Merkel också måste avgå, när hon talade om ”marknadskonform demokrati”?

4. Kapitalismen behöver inte demokrati, utan stabila förhållanden. Att fungerande demokratiska strukturer snarare kan fungera som kapitalismens motkraft och broms, och även uppfattas så, tydliggörs av reaktionerna på både förslaget om folkomröstning i Grekland och det hastiga tillbakadragandet av detsamma.

5. Senast under finanskrisen 2008 trodde jag, att samhället hade så pass mycket självbevarelsedrift att det förmådde att verksamt skydda sig självt. Det var inte bara ett misstag, utan en förhoppning som helt och hållet ställts på ända.

6. I och med Östblockets sammanbrott uppnådde några idéer en så oemotsagd hegemoni, att man snart uppfattade dem som självklarheter. Som ett exempel kan tas privatisering. Privatisering kom att ses som något uteslutande positivt. Allt som inte privatiserades utan förblev i gemensam ägo och inte underkastades vinststrävan gällde för ineffektivt och kundovänligt. På det sättet uppstod en offentlighet som förr eller senare skulle leda till sin egen maktlöshet.

7. Ytterligare en idé som antagit enorma proportioner är den om tillväxten: ”Utan tillväxt är allt ingenting” har Merkel i åratal förklarat. Utan att tala om dessa båda idéer kan man överhuvudtaget inte tala om eurokrisen.

8. Språket som används av de politiker, som ska företräda oss, är överhuvudtaget inte i stånd att greppa verkligheten längre (liknande har jag redan upplevt, i DDR). Det är ett självtillräckligt språk, som inte längre relativiseras eller överprövas av någon opposition. Politiken har korrumperats till vehikel, en blåsbälg för att underblåsa tillväxten. Allt gott förväntas komma från tillväxten, alla åtgärder underordnas detta mål. Medborgaren reduceras till konsument. Ändå betyder tillväxt i sig ingenting alls. Det samhälleliga idealet har blivit playboyen, som förbrukar mesta möjliga på kortast möjligast tid. Ett krig skulle innebära en enorm skjuts för tillväxten.

9. Den enkla frågan: ”Vem gynnas av detta?” ”Vem tjänar på det?” har blivit ofin att ställa. Sitter vi inte alla i samma båt? Har vi inte alla samma intressen? Den som betvivlar detta sysslar med Klasskamp. Samhällets sociala och ekonomiska polarisering äger rum under högljudda bedyranden om att vi alla har samma intressen. Det räcker med en promenad genom Berlin. I de bättre kvarteren är de små, osanerade husen i regel skolor, dagis, äldreboenden, kommunala myndigheter, simhallar eller sjukhus. I de så kallade problemområdena sticker de osanerade, offentliga byggnaderna inte ut lika mycket, där känner man istället igen fattigdomen på tandgluggarna. Idag heter det demagogiskt: Vi har alla levt över våra tillgångar, ändå är alla giriga.[. . .]”

Se tidigare bloggposter: Maud Olofsson samarbetar gärna med den kommunistiska enpartistaten KinaHur demokratiserat blev Kina och Ryssland av marknadsekonomin?Den ”legala nihilismen” och gasledningarnaDen Kannibalistiska Gangsterekonomin – Vem vinner på Skuldkrisen?Tomas Ramberg med mössan i hand

Läs: AB – Olle Svenning: Riv partihögkvarteren!, E24 – Därför är europakten fel medicin för Europa, Expressen – Reinfeldt vill gå med i europakt, Newsmill – Göran Persson: ”Självklart ska Sverige gå med i europakten”,  SVT – Waidelich tar på sig skulden för budgetbråket, Expressen – Interna dokument ska avslöja Juholt, AB – Förvirrade sossar gick på Moderaternas skitsnackLäs: DI.se – Juholt vill satsa miljarder på välfärdenExpressen – V ökar efter Sjöstedts tillträde

Bloggar: Niklas SvenssonCornucopia? – Den betalde PR-konsulten Göran Persson uttalar sig om euron, Kent Persson (m), Newsmill – Borgerliga media sänker Juholts popularitet, Newsmill – Daniel Wolski – Krypskyttet mot Juholt regisseras av högerfalangen, Newsmill – Anna Ardin – Obehaglig mobbning av Juholt, Newsmill – Patrik Wikström – S talar vänster och handlar höger, Newsmill – Ulf Bjereld – Klassisk s-retorik kan göra Juholt starkare än före krisen 

Carl Bildt – Besserwisser mot bättre vetande

juni 29, 2010

När man läser Christian Aids kortfattade men upplysande rapport med vittneskommentarer om Lundin Oils agerande i Sudan förstår man att den självförhärligande eufemismen ”Jag arbetade för fred”  lika gärna kunde författats av Idi Amin. I ”The Scorched Earth – Oil and War in Sudan” kan man läsa ögonvittnesskildringar om hur armén och Lundin Oil agerade samfällt:

Here we report on displacement from three oil areas, based on interviews with people displaced from those areas:

1. Block 5a, south-east of Bentiu, operated by Sweden’s Lundin Oil, Austria’s OMV and Malaysia’s Petronas. Testing operations here began in January 2001 after a ruthless, year-long government assault to secure the environs to the concession and the access road leading to it. Oil was struck again in early March 2001. [. . . ]

1. Block 5A: Lundin Oil

In April 1999, Lundin Oil of Sweden drilled an exploratory well at Thar Jath,10 miles from the Nile, and reported finding as many as 300 million barrels of ‘excellent’ reservoir quality oil. A month later, according to Human Rights Watch, the government moved troops to Thar Jath and adjacent areas, displacing tens of thousands of people.”

In March 2000, amid fighting for control of the Thar Jath site, Lundin said it was suspending drilling because of ‘logistical difficulties and safety considerations’. It announced the resumption of drilling in January 2001 ‘within days of the inauguration of the 75 kilometre all-weather road’  from its base camp at Rub Kona.  Taban Deng, a former Minister of State for Roads in the Khartoum government, told Christian Aid the road was built by Chinese workers and paid for by Lundin at a cost of up to $400,000 per kilometre.

What Lundin did not say in its press release was that in the intervening 10 months, as the oilfield tripled in size and its airstrip was extended, government troops and militias had burned and depopulated the entire length of this oil road. In visits to Western Upper Nile in August and November 2000, Christian Aid found thousands of Nuer civilians displaced from villages along this road, hundreds of miles away in Dinka Bahr el-Ghazal. They all told the same tale. Antonovs bombed the villages to scatter the peopleThen government troops arrived by truck and helicopter, burning the villages and killing anyone who was unable to flee – in most cases, the old and the very young

Chief Peter Ring Pathai said that government troops airlifted to Kuach were shooting at villagers from the air, hanging out of the doors of their helicopters. ‘All the villages along the road have been burned,’ said John Wicjial Bayak, a local official who had been driven from a village close to the oil road. You cannot see a single hut. The government doesn’t want people anywhere near the oil.’ Aid workers who have flown over the oil road confirm these claims. An independent aid worker familiar with the area said that all the villages existed along the road to Pulteri have been razed to the ground. ‘As one flies along the new oil road, the only sign of life are the lorries travelling at high speed back and forth to the oilfield,’ said the aid worker.

‘Small military garrisons are clearly visible every five kilometres.[. . .]'”

The evidence of the atrocities committed along the Lundin oil road and in Eastern Upper Nile appear to condemn these areas to the fate already suffered by areas north of Bentiu, around the Heglig and Unity oilfields.[. . .] Companies such as Lundin, Petronas and CNPC are contributing to the extension of the war by permitting government forces to clear new areas for them to exploit.”[…]  (min fetstil i samtliga citat)

Läs: Christian Aid – ”The Scorched Earth – Oil and War in Sudan”, Human Rights Watch: ”Sudan, Oil and Human Rights

Vår statsminister har inga problem med att hysa en utrikesminister som Carl Bildt i sin regering. Och det kanske inte är att undra på – för lönen bara höjs och höjs och höjs ändå – utom för ”förlorarna” förstås. Brott lönar sig. Och istället för ”dimhöljda” besked så är det tvärsäkert hårda bud som gäller när den borgerliga Alliansen vanstyr så det mänskliga skeppet går i kvav.

Men när det gäller besked om vad Lundin Oil egentligen hade för sig i Sudan så duger däremot de dimhöljda beskeden mer än väl för Carl Bildt som helst verkar se att saken inte granskas närmare än så. Författaren Kerstin Lundell som skrivit boken ”Affärer i blod och olja . Lundin Petroleum i Afrika” (2010) kommenterar saken i Aftonbladetartikeln ”Lundin Petroleum har något att dölja”:

Carl Bildt säger för sin del att eventuella kopplingar mellan individer som kan ha begått brott och Lundin Oil utreddes rätt noga 2001 och 2003, utan att det gick att hitta några kopplingar”, skriver TT 11 juni. Vilka utredningar det handlar om har jag inte lyckats få reda på, så nu får man bara hoppas att åklagarmyndigheten klarar det bättre.

För jag vill väldigt gärna veta vilka utredningar han hänvisar till. Efter att ha närgranskat företaget under snart fem år har jag aldrig hört talas om några undersökningar av det slag som Carl Bildt beskriver. Hade jag gjort det skulle jag ha satt stopp för arbetet med boken Affärer i blod och olja, Lundin Petroleum i Afrika.”

Se även: AB, , AB2, Expressen, GP, DN, SVT – Reinfeldt: ”Ingen time-out för Carl Bildt”, DN – Ny generalstrejk i Grekland, DN – Mångmiljonrepresentation på Fiskeriverket, Aftonbladet – Kerstin Lundell: ”Lundin Petroleum har något att dölja”,  Tomas Melin – Att intervjua Carl Bildt (tack till Motvallsbloggen för länken), SVD – Magnus Eriksson: ”Lundin Oils okunnighet ifrågasatt i reportagebok

Se tidigare bloggposter: Carl Bildt och Gangsterekonomin, Att arbeta för fred och tjäna pengar på krig, Carl Bildt och Gangsterekonomin II,