Om försäljningen av Täbys flaggskepp Tibblegymnasiet var olaglig, hur olaglig är då inte pantsättningen av Sveriges flaggskepp Vattenfall? För att inte tala om de illasinnade funderingarna på att sälja ut hela det svenska elnätet? Maud-effekten kan bli långvarig – om man betänker halveringstiderna.
Den neoliberala chockdoktrin som Sverige utsatts för i decennier, genom den socialmoderata betongpolitik av förstenat märke som S/M-ledda regeringar konsekvent drivit, har på rekordtid förvandlat oss till ett U-land som är på god väg att bli beroende av utlandet till och med för den basalaste infrastruktur.
Snart bestämmer EU om vi ska frysa ihjäl eller få hålla oss varma här i mörka Norden. Vi tvingas köpa dyrt från utlandet och hindras från att vara självförsörjande, i och med EU: s löjliga och miljömässigt direkt bakåtsträvande regler för den ”inre marknaden”, som förbjuder oss att ge barnen näringsrik, närproducerad och på plats lagad mat i skolan, samma med all annan mat på vårdinstanser och i storkök. EU tycker istället att maten skall vara uppvärmd, lagad långt ifrån och med råvaror som man inte vet varifrån de kommer.
Sedan vi gick med i EU har livets nödtorft blivit mycket dyrare. Maten har blivit dyrare, resor har blivit dyrare, frukt och grönsaker har blivit ofantligt mycket dyrare, kostnader för hushållsel har skjutit astronomiskt i höjden, likadant med många andra löpande utgifter. I konkurrensens heliga kartellbildningsnamn har priserna för det som vi inte kan undvara drivits konstant uppåt.
Människor i Sverige lever på ett gungfly och politikerna värnar varken om vår trygghet eller vår välfärd – sliter endast skattepengarna direkt ur händerna på oss, för fortast möjliga vidare befordran ur landet eller direkt ner i egna fickor – till monstruösa löner, bonusar, pensionsförmåner åt politiker som sedan snabbt slussar vidare resten till än monstruösare ersättningar åt de övriga samhällstopparna i bankväsende och näringsliv. Det som händelsevis blir över används till riskspekulation i Baltikum.
Och privatiseringen har haft förödande negativa effekter. Vården har gjorts så otillgänglig att den till och med skickar hem folk med livshotande tillstånd på löpande band. De lämnas att dö och ingen ställs till svars. Valfriheten är en chimär, då man med samma call-center-metod som används i övriga både offentliga och privata verksamheter för att hålla ”kunderna” på avstånd missbrukar språket och kallar avspisningen för ”råd”, ”upplysning” respektive ”service” och ”kundtjänst”.
Skolresultaten är de sämsta på länge och friskolorna är frikostigast med att sminka upp bristande resultat med kosmetiska betyg. Miljöåtgärder har avstannat och vi är nu på väg med gasen i botten mot nästa naturkatastrof.
Vi betalar fem gånger så mycket i medlemsavgift till ett neokolonialistiskt aggressivt EU som Finland och får knappt något tillbaka. Vi ska ge bort både naturresurser och skattepengar utan att få något igen.
Nu har Alliansen snart fullbordat förstörelseverket, styckat upp och sålt ut precis allting – Apoteket, Posten, Skolan, Vården, Försvaret etc. För att inte tala om alla fastigheter och all mark som sålts till företrädesvis tyska och danska ägare. Danmark har givetvis förhandlat om undantag när det gäller sånt, men inte Sverige, nej. Här säljs allt, även skogs- och jordbruksfastigheter.
Kommunerna har i samma anda sålt ut fastigheter och mark. Vidare har de ansvarslösa ledningarna inom både stat, kommun och fackliga organisationer spekulerat hejdlöst med våra skattepengar och pensioner, facken och bankerna har till och med fortsatt högriskspekulera i Baltikum.
Själva trygghetssystemets hjärta, Försäkringskassan, har helt cyniskt utelämnats till slakt på grund av de internationella konsultföretagens bidragsberoende av skattekronor. Priset för det har de långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa fått betala.
När det gäller SJ, så ska ”de lönsammaste sträckorna” i fortsättningen istället trafikeras av utländska statsbanor från Danmark och de större europeiska länderna vilket kommer att medföra att våra biljettpengar går rakt in i Tysklands, Frankrikes, Danmarks statskassor, eller andra större europeiska länders med hungriga neokoloniala ambitioner, varvid dessa kan fortsätta bygga sin inhemska välfärd med våra skattepengar, då deras politiska ledare synes utrustade med åtminstone någon form av självbevarelsedrift vilket alltså inte är fallet när det gäller Sverige, som inte krävt ett enda undantag i alla förhandlingar med betongpolitikkolossen EU.
Det enda lyssnandet inåt som bedrivits har varit på tordönsstämman från näringslivet som kräver ”krafttag” i energipolitiken, därav kärnkraftsuppgörelsen. En ohemul uppgörelse som omfamnats särskilt varmt av det mest kärnkraftskritiska partiet – den s k Centern vars partibeteckning man först nu börjar inse innebörden av.
Att politiken i Sverige endast är staffage har man fattat för länge sen. Ingen av partierna värnar sina kärnvärderingar. Centerns decentralisering är borta, likaså kärnkraftsmotståndet. Socialliberalismen är putz weck från folkpartiet. Och när det gäller socialdemokraterna, så verkar det mesta av arbetarrörelsens käpphästar ha sålts ut till lägstbjudande, vilket man visade genom att ratificera Lissabonfördraget och se till så att varken mänskliga, medborgerliga eller fackliga rättigheter säkerställs, utan istället underställs även de reglerna för den ”inre markaden” som dikterar att hänsynen till neoliberala marknadsreligiösa, verklighetsfrämmande doktriner går före alla mänskliga, ekonomiskt sunda och miljömässiga hänsyn.
Att det endast är staffagemänniskor som intagit partierna är allvarligt – de informella makthavarnas makt ökar ju naturligtvis då – det blir koncerner, bolag och allsköns skrupelfria intressen som tar över. Vem representerar väljarna i detta vacuum – Ingen.
Det är en mycket mörk tid för demokratin. Varken socialdemokraterna, centern eller folkpartiet skulle ha gått med på sån eftergiftspolitik gentemot EU om det hade funnits någon enda tongivande som hållit fast vid sådana värderingar som historiskt burit partiet, det som varit kärnan i folkrörelsepartierna. Det hade funnits stötestenar mot t ex Lissabonfördraget och akronymlagarna hos samtliga i så fall.
Nu hoppas allt sånt helt bekvämt över för det är ingen som bryr sig vilket varumärke som står på deras spelartröjor. De spelar politikens spel till den som betalar bäst – likgiltigt vem det är (se gärna bloggposten Nickedockor som pratar Newspeak). Det värsta är att jag tror tomrummet kommer att fyllas av värsta sortens högerdominans. Så det blir inte bättre utan sämre.
De som nu ser ett utrymme skönjas för att ta makten tror jag knappast är mycket bättre. För att det skall kunna bli en demokratisering måste medborgarna själva aktivera sig, gå in och sätta stopp och avkräva personligt ansvar. Och det gäller särskilt utsatta grupper. Tyvärr orkar inte de göra sin röst hörd effektivt, för det har de inte resurser till. Det politiska klimatet är cyniskt och exploaterar istället situationen som uppstått.
Nu ökar också varslen inom industrin och överskottet i statskassan på 135 miljarder från januari 2009 är förvandlat till ett underskott på över 200 miljarder, på grund av ett totalt passivt förhållningssätt gentemot massarbetslösheten samt upplåning för massiva statsbidrag till ett näringsliv som inte skapar några jobb, eventuellt också till ytterligare aviserade skattesänkningar. Inte nog med att förlusterna socialiseras och vinsterna privatiseras – nu ska vi skattebetalare dessutom ansvara för kostnader ifall tyska kärnkraftverk havererar. Det kan man kalla kolonialism som heter duga. Jag tycker den här regeringen ska avgå.
Se tidigare bloggpost: Vår Gud är oss en väldig Borg
Läs Counterpunch – Greg Grandin: ”Milton Friedman and the Economics of Empire – The Road from Serfdom”
Läs: SVD Brännpunkt – Gustav Fridolin: ”Olofsson gav Vattenfall fria tyglar”, Peter Andersson – med rätt att tycka – Vattenfallaffären borde ha fällt näringsministern, Peace, Love & Capitalism – Storm i ett Vattenfallsglas, DN – Politisk skadegörelse, Karlskoga-Kuriren – Skyll inte på Josefsson, Energinyheter – Samarbete ger säkra lyft inom kärnkraften, DN – Cecilia Malmström ny EU-kommissionär, AB – ”Vad har jag att erbjuda? Jag kan ju ingenting”, AB – Vad ska vi göra åt arbetslösheten?, DN – Sysselsättningen sjunker, AB – EU-Kommissionären presenteras, SVD, AB, DN – Ola Larsmo, Expressen, Roger Jönsson, AB, Jonas Sjöstedt, Ett hjärta RÖTT, Alliansfritt Sverige, s-buzz, Magnus Andersson, Kommunisternas blogg
Läs även ESV – Prognos Statsbudgeten och de offentliga finanserna September 2009
Nemokrati 
