Att det ska vara förunnat ett fåtal i ett samhälle att få göra sin röst hörd på nätet, ta del av bildning, forskning och kulturarvet eller utöva olika konstformer; lära sig de olika bild- och symbolspråk som de estetiska ämnena i gymnasieskolan erbjuder orientering i, innebär en nedmontering av kulturnationen till förmån för uppbyggnaden av antikulturnationen. Man frågar sig vilka människor som i framtiden tänks utgöra publiken till de alster som elitutbildningarna inom konstarterna kommer att frambringa? För vem skall de framträda, spela, sjunga, agera, skriva? Allianspartiernas partifunktionärer?
Brutaliseringen och fördumningen som ett samhälle utan generös och bred kulturell förankring genomgår kommer vi att få se följderna av, i form av abrupt minskad förmåga till empati och förståelse mellan människor, för det andra i form av en frustration och förvirring som kommer att ta sig våldsamma uttryck, som resultat också av subkulturell marginalisering och det än mer ökade utanförskapet som en utestängning från kunskap i att uttrycka sig, orientera sig och ta del av information och kultur från kvalificerade källor kommer att medföra.
Istället för en alfabetisering in i det digitaliserade multimediala samhället kommer vi att få en analfabetisering. Internet kan inte ses isolerat utan förening med höga ambitioner vad gäller bildning, utbildning och folkbildning. Jag gissar att Jihad Jane inte fått särskilt bred allmänbildning i ämnet. Det minsta språkliga tecknet i ett digitaliserat samhälle är kanske inte heller längre bara språkets beståndsdelar bokstaven – utan mer ikoniskt koden i kodsträngarna. Ändå har man drastiskt skurit ner undervisningen i datakunskap på gymnasieutbildningarna, när den istället borde utökas. Man har också helt tagit bort möjligheterna att göra skatteavdrag för inköp av hemdator.
Sammantaget ligger väl allt detta helt i linje med den utveckling som både bombterrorismen och bombhögern gärna vill se. Ett analfabetiserat folk är ett lättmanipulerat folk.
Kanske får vi så småningom också storslaget virtuosa uppträdanden vid ja-sägarnas partidagar, då alla lydiga kulturarbetare unisont ställer upp som en enda ekvilibristisk marionett hållen i trådar av Makten?
”Jag har fått massvis av hot tidigare, men det här kändes allvarligt. Speciellt med tanke på att det som hände Kurt Westergaard hade kopplingar till Somalia, säger Vilks. Mannen pratade på bruten svenska. Han frågade först om Vilks kände till vad som hände med Kurt Westergaard i Danmark. – När jag svarade ja, sa mannen: ‘Du står på tur, vi kommer att hälsa på dig’. Vilks svarade att mannen var välkommen, sen lade han på. En stund senare ringde mannen igen.– Då upprepade han hela tiden: ‘Vi kommer, vi kommer, vi kommer’. Det lät som någon form av bönrop, säger Vilks.”
Över hela världen hotas hjältemodiga människor av mörkerkrafter, från olika politiska och religiösa håll. Mörkerkrafter som långt ifrån alltid finns i desperat laglösa och fattiga länder som Somalia, men som ändå har det gemensamt att de vill förbjuda yttrandefrihet, offentligt samtal, demokratiska fri- och rättigheter samt stävja alla protester mot en auktoritär samhällsordning.
Det gäller Kina, Burma,Iran,Latinamerika…listan kan göras hur lång som helst. Hela befolkningar som brutalt tryckts ner reser sig ändå mot förtrycket i kamikazetappra men ofta fruktlösa protester, som inte sällan slutar med att repressionen visar sitt rätta ansikte i öppet våld. Protesterna visar dock att det finns ett urstarkt stöd för förändring.
Frågan är hur länge spillror av demokrati och välstånd i väst kan stå emot? Kina äger som bekant USA och vem vill i framtiden vara hänvisad till att inmundiga nyheter och kommentarer från Global Times? Det verkar som det är dit vi är på väg eller hur. Därför måste kampen mot fattigdom och för yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, demokratiska och medborgerliga fri- och rättigheter intensifieras.
De sociala medierna och internetteknologin har blivit ett verktyg för de som vill förändring; vilket tillhandahållit aldrigt tidigare skådade möjligheter att kommunicera vittnesmål om förtrycket och kabla ut missnöjet med det till hela världen. Här byggs broar och vi ser att vår syn på frihet, mänskliga rättigheter, demokratiska fri- och rättigheter, frihet från fattigdom och förtryck är gemensam.
Det ser jag som ett stort hopp.
Sådana broar byggs inte bäst mellan stormakter med hyperambitioner, utan i betydligt mindre skala. Det är vad jag tror. Därför så anser jag att det mer eller mindre paranoida byggandet av fästningen och hypermaktblocket EU endast kommer att leda till ännu större och ohanterligare hot mot världsfreden. För att inte tala om vad krigandet, med dess enorma slöseri och astronomiska kostnader, kommer att göra. Till slut finns inte några resurser kvar att skapa fred med.
Nemokrati 
