Gangsterekonomin rasar samman

Problem med luftslottsbyggande politiker som Anders Borg är att de ljuger hela tiden. Sverige är snart bankrutt och det har han givetvis vetat om hela tiden.

Vi lever i en spekulationsekonomi där signumet är konsumtion på kredit.  Hushållens alla pengar går nämligen till bankerna och elbolagen pga de uppblåsta fastighetspriserna och den avreglerade elmarknaden så att annan konsumtion tas på kreditkort med skyhöga räntor (så får bankerna in ännu lite mer pengar).

Övervinsterna går också rakt in i tysk och finsk statskassa (EON och Fortum), inte minst med hjälp av allsköns luftfakturerade ständigt höjda avgifter fast kunden beträffande bankerna gör jobbet själv via datorn, respektive beträffande elbolagen med hjälp av nätavgifter, som faktureras flera gånger om för ett underhåll som gjordes för många år sen, av ett nät som ändå aldrig tycks fungera optimalt, åtminstone inte när det skulle behövas, varpå man nog måste debitera lite till.

Bankerna lånar i sin tur upp 1500 miljarder kronor i dollar (pga att oligarkiska emerging muller-markets endast tar dollar) som de sen lånar ut till luftslott, som sen rasar och vi får baila ut dem, samtidigt som de har våra hus som sina säkerheter.

Man har till och med sett så korkade kommentarer som att människor tycker Bo Lundgren är ‘fantastisk’, och liknande, som gör vinst när han omvandlar valutareserven till dollar, men den enda anledningen till att han gör det är, för att bankerna kräver att vi skattebetalare håller en valutareserv på 300 miljarder i dollar, så att vi kan baila ut dem närhelst deras högriskspekulation i luftslott i Baltikum och kanske spökstäder i Kina, evaporerar. Det handlar om spekulation med summor motsvarande halva Sveriges BNP och drygt hela statskassan, som därför snart går i KK.

Det här som vissa högst oinformerade dåraktigt pratar om – Borgs ”goda statsfinanser” – är endast en fasad, liksom de Nya Moderaterna endast är en fasad, precis som de luftslott som bankerna högriskspekulerat i på de ”emerging markets”, som i själva verket aldrig dyker upp, också är fasader, bakom vilka oligarklåntagarna och deras mellanhänder i bankvärlden bryr sig föga om ifall de kan betala tillbaka gigantlånen. Bara alla får pengar (dollar) i handen, bankdirektörerna och riskskapitalisterna höjda löner och bonusar mitt under brinnande finanskris och naturligtvis även pensionsavtal på 250 miljoner kronor vardera, så att de kan sluta jobba for ever och åka jorden runt flera gånger om.

Resten av kulorna för att upprätthålla fasaden på luftslottet bakom vilken den mellanstora skalbolagsaffär som heter Sverige äger rum, har Borg & Co anskaffat genom att sälja ut statliga kassakor. När de pengarna är slut så är de verkligen putz weck, finito, och då kommer vi inte att kunna låna ett nickel nånstans, på grund av den globala finanskris, som neoliberalismens blinda tro på egenintressets monstruösa girighet återigen drivit in oss i.

Lagom till Sverige kommer att behöva be IMF på sina bara knän om räddning, kommer det inte att finnas någon att få, ej heller kommer några offentliga verksamheter finnas kvar, där folk kan jobba för allt är utsålt till vrakpris av den moderatledda regeringen just då fastighetspriserna rasar samman som korthus, och en ännu större massarbetslöshet utbryter, när eurozonen faller, vilket sker mycket snart.

Problemet är den jobblösa tillväxten där all ”produktion” flyttats till låglöneländer, men även i Kina är den konstlade produktionen ett problem. Istället för att pengar går till människors behov, så bygger man spökstäder, allt medan många nästan svälter. Allt handlar bara om kapitalackumulation till de absolut rikaste som lever overkliga liv där de pendlar mellan sina (grekiska?) öar, lyxbåtar och egendomar världen över, med stopp då och då för att tanka pengar i skatteparadiset där de gömt undan pengarna och skattepengarna de roffat, på bekostnad av alla andra. Resten av människorna struntar man kort sagt helt och hållet i. Då blir det #ukriots för att foket i de urbana krigszonerna vet att de är lämnade åt sitt öde, berövade all samhällsservice, och att de rika har sjappat med pengarna.

Som sagt, 1500 miljarder kronor i dollar att betala tillbaka till internationella långivare med skyhöga räntor (svenska banker börjar redan känna av ”påtaglig” likviditetsbrits) blir dyrt för skattebetalarna (300 miljarder ur valutareserven och ännu mer ur budgeten).

Vad som sen kommer att ske är, att de rika barrikarderar sig och ropar på vapenmakt för att försvara de skattepengar de bluffat till sig från befolkningarna, men tillräckligt många lurade måste finnas kvar för att de ska slippa ställas till svars och dela med sig. Det är därför som Anders Borg måste stå i tv varje kväll och prata som en lätt rastlös automat, om Sveriges ”goda statsfinanser”.

Dessutom – Siemens och andra tyska ”bjässar” ”badar i pengar” -som de tjänat på PIIGS-ländernas konsumtion på kredit (som tyska och franska banker i sin tur tjänat multum på men vägrar stå för, när det börja handla om kreditförluster så ska istället IMF, ECB och EUbetala, särskilt IMF för där tvingas alla länder, även icke euroländer såsom Sverige bidra, vilket Tysklands Merkel som koloniserar Sverige helst ser) – men de investerar inte i jobb i EU.

Istället går 40 % av de tyska ”bjässarnas” investeringar till Kina & säkert pumpas mycket också in i just de spökstäder där ingen bor, de tomma affärer där ingen handlar, i väntan på en ”uppgång” som aldrig kommer, eller kanske för att de fungerar som penningtvättautomater.

Av den anledningen råder i EU en permanent massarbetslöshet, som dessutom, i takt med avregleringarna som fyller på det internationella jetsetets kassor med jämna mellanrum, växer än mer.

Och det som verkligen inte är ok är att ingen talar om hur det ligger till för ”svenska folket” (om bankernas högriskspekulation och skyhöga utlåning till emerging markets i dollar).

Detta känner Riksbanken sen länge till och tal har till och med hållits på banker om detta, men det sägs inte i nyheterna, inte på tv, och, framför allt uttalas det inte av Anders Borg till svenska folket så att de får veta hur det egentligen är ställt. Till en patient som endast har sekunder kvar i livet önskar han med ett strävt knappt synbart leende på läpparna ett riktigt långt och strävsamt liv.

Så det är verkligen en skam tycker jag, att han inte informerar hur illa det är, för det vet han naturligtvis mycket väl om, och har vetat länge dessutom, och det är inte alla som läser Cervenkas artiklar i SVD, och verkligen inte mina och andras långa tirader heller. Allra minst läser väl folk sånt som vice riksbankschefen Lars Nybergs tal på Handelsbanken 2011-05-17.

För det är ju skandalöst att inte bankerna lånar ut för jobb och investeringar i Sverige när vi har massarbetslöshet. Ska svenska skattebetalare vara med och baila ut bankerna varje gång deras högriskspekulation på oligarkiska emerging luftslotts markets slår fel, vilket den gör titt som tätt (senast i Baltikum, och under bankkrisen – eftersom det naturligtvis inte är meningen att någon ny marknad nånsin ska ‘dyka upp’ utan endast utgöra fasad bakom vilken den riktiga skalbolagsaffären kan äga rum), så ska en betydande del utlåning ske till produktiva investeringar i Sverige, vilket inte sker.

Istället har bankerna bara lånat ut för att blåsa upp fastighetsbubblan, vilket i sin tur har blåst upp boendekostnaderna för ”svenska folket” till slavdrivande dimensioner. Samtidigt som ingen sparränta gives.

Som i ett riktigt U-land och en riktig Världsbank handlar det om att göda sig lukrativt på andras evighetslånga och djupa skuldsättning. Eller, som ett Hjärta Rött brukar påminna om – ”Det är du som ska ro”

Dr Mabuse, der Spielr (Dr Mabuse, the Gambler), Fritz Lang, 1922

Läs: DN- Borg reviderar ner prognosen ”påtagligt”, Expressen – Reinfeldts hårda ord till Grekland, Expressen – Skyll inte upploppen på David Cameron, SVD – Brittiska regeringen vill begränsa sociala medier, SVD – Massiv polisnärvaro runtom i England, DN – SMHI bäst på rätt väder, AB – Klyftor i hela Storbritannien, AB – Bråkmakarna är inte hela svaret, SVT – ”Mitt land dör – det är fruktansvärt, SVT – Stefan nekas hjälp – trots CP-skadan, SVT – Skuldkrisen närmar sig Sverige (min anm: Den har varit här hela tiden), SVT – TV: Camerons nya hårda linje 

Se tidigare bloggposter: Slöseriet med stort S sker inte under politikerveckan i Almedalen, utan i de slutna Coreper-rummens EU, IMF, ECB, EFSF och ESM, Spekulerar bankerna i Baltikum igen?, Gangsterekonomin III eller Varför Sverige måste återinföra valutarestriktioner, Gangsterekonomi och global diktatur – Yttrandefriheten avskaffas, Hur höga blir skadestånden i Morgondagens dom – mot Kvartalskapitalismen?, Fredrik i Rymden, Jan i det Blå och lillflickan (M)aud i drömmarnas värld, Är inte Nattväktarstaten en Polisstat?, EN Vansinnets röst överröstar Välfärden, The Trickle-down Ideology of Greed & Self Interest, The Psychogeography of Tottenham – or the Landscape of Memory, Demokrati – Hårkors och bombmattor?, Revolution = Ekonomisk stabilitet?,  Tea Party tog hem spelet – glöm återhämtningen, 1500 miljarder kronor – De svenska bankernas upplåning i utländsk valuta är ett Jättehot mot välfärden, Vilka signaler ger en migrationsminister som utvisar romer på orätta grunder?, Uppdatering – Anders Behring Breivik, Högerextrem Terrorist, ”30 gyllene år” för Företagen – den värsta Rovdriften i Mannaminne

Cameron lutar sig mot de Högerextrema för säkerhet

Vad Cameron gör med sina auktoritära utspel kan jämföras med Jens Stoltenbergs reaktioner när 68 av hans Arbejderpartis unga kallblodigt mördas av en högerextrem hatisk EDL-anknuten terrorist och politisk massmördare. ”Vi ska möta hatet med mer kärlek, mer öppenhet, mer demokrati” var Stoltenbergs omedelbara reaktion.

När Cameron reagerar med ryggmärgen låter han som en löjlig liten diktator.

Men med det, av honom själv, hårt nedbantade polisväsende, som austerity-England, till förmån för de rikas orubbade roffande, tillhandahåller, innebär vad Cameronmusen nu ryter ut, att han med öppen hand välkomnar de högerextrema – som blixtsnabbt utnyttjar situationen och bildar medborgargarden – som baseballträ-garanter för ”säkerheten” i landet.

Så mycket för den tunna fernissan demokrati och civiliserat beteende från en ynkedom till ledare, som enligt många bedömare även lämnar en hel del i övrigt att önska vad gäller acceptabel moral och skrupler.

Av skräck för medelklassens obehärskade raseri lovar Bernanke fryst ränta i två år. Den dag de allra flesta utsätts svårt för austerity och medelklassen hotas på allvar, vilken redan har inträffat i Englands fall, då går raseriet och reaktionerna inte länge att stävja. Sånt känner Bernanke till, men tydligen inte Cameron, hos vilken det viktiga istället är to keep a stupid stiffer upper lip.

Istället för att lyssna och försöka skapa dialog, försätter Cameron istället alla i skräck för vad de högerextrema kan ta sig till, men han vinner knappast äkta sympatier bland de 750 000 stats- och offentliganställda, akademiker, lärare, förskollärare, föreläsare vid universiteten osv som nyss tågade ut mangrant och strejkade: nämligen just de, som EDL-huliganerna och andra högerextrema med Breiviks föga polerade fjordmanspråk säkerligen kallar ”kulturmarxisterna” (vilka enligt Breivik alltså allesammans skulle avrättas). Det blir därmed tydliggjort att icke-ledare som Cameron utan att blinka gör sig till fiende gentemot en stor och bärande del av den egna befolkningen och vänder den ryggen för att istället luta sig mot Gatans verkliga parlament.

Det oundvikliga resultatet blir då alltså antingen revolution, eller så utvecklas de högerextrema medborgargardena till den nya rasistregeringen som vad än Cameron säger om det (troligen inte mycket), börjar deportera eller bruka våld mot stora mängder med människor – det är bara att välja. En satiriker publicerade ett Öppet brev till Camerons föräldrar, med den lättbegripliga piken riktad mot de korrupta politiker som nu tar sig brösttoner som de inte bryr sig om konsekvenserna av.

När banker har fått miljarder i räddningspaket och dess VD:ar och diverse anknutna profitörer obekymrat fortsatt höja sina mångmiljonlöner, bonusar och 250-miljoners pensionsavtal, mitt under brinnande finanskris, då är det minst sagt underligt, att inte politikerna som möjliggjort detta med skattebetalarnas pengar, öppnar upp för mer förslag, som innebär att de rika i denna svåra stund nu också måste bidra, och inte bara den hårt skuldsatta medelklassen och de sämst ställda i samhället.

De som i sten vägrar höja skatter är trots allt bara en liten, om än högljudd och, i USA vapenfixerad, minoritet – Teapartyrörelsen. Att det ska sitta så hårt inne att dela med sig lite till samhällets fattiga och den arbetande men i stora stycken också neoliberalt och avreglerat arbetslösa medelklassen bådar inte för en fredlig utveckling.

Den marknadsfundamentalismens girighet som makthavare inom den politiska och ekonomiska eliten hållit sig med är astronomisk och har försatt världen i krasch gång på gång. Ojämligheterna måste helt enkelt jämnas ut mer, annars blir det konfrontation, av ett eller annat slag.

Läs: The New York Times – Cameron’s Broken Windows,

Se tidigare bloggposter: Är inte Nattväktarstaten en Polisstat?, EN Vansinnets röst överröstar Välfärden, The Trickle-down Ideology of Greed & Self Interest, The Psychogeography of Tottenham – or the Landscape of Memory, Demokrati – Hårkors och bombmattor?, Tea Party tog hem spelet – glöm återhämtningen, 1500 miljarder kronor – De svenska bankernas upplåning i utländsk valuta är ett Jättehot mot välfärden, Vilka signaler ger en migrationsminister som utvisar romer på orätta grunder?, Uppdatering – Anders Behring Breivik, Högerextrem Terrorist

Se också – DI – Riksbanken synar bankernas lånerisk, SVT – Skuldkrisen närmar sig Sverige, Expressen – Reinfeldts hårda ord till Grekland, AB – Klyftor i hela Storbritannien, DN – Borg reviderar ner prognosen ”påtagligt”, SVD – Massiv polisnärvaro runtom i England, SVT – Stefan nekas hjälp – trots CP-skadan, Reuters – Spending cuts, police lay behind UK riot, locals say, E-kuriren – Tidigare Sverigedemokrat fick terrormanifest

Bloggar: Jämlikhetsanden – Norge och Storbritannien – två sidor av samma mynt?, Röda Berget, Radikalen – Att skjuta sig fram till lösningen, Copyriot – Europas två extremhögrar, Deepedition – Internets frihet på spel igen, Badlands hyena, Flute-tankar, Röda Malmö, Alliansfritt Sverige, SVT Debatt, Lena Sommestad – Ojämlikhetens pris, SVT – Lärare i nätupprop – Hennes krav på Björklund: Högre löner, färre elever

Carl Bildt – Besserwisser mot bättre vetande

När man läser Christian Aids kortfattade men upplysande rapport med vittneskommentarer om Lundin Oils agerande i Sudan förstår man att den självförhärligande eufemismen ”Jag arbetade för fred”  lika gärna kunde författats av Idi Amin. I ”The Scorched Earth – Oil and War in Sudan” kan man läsa ögonvittnesskildringar om hur armén och Lundin Oil agerade samfällt:

”Here we report on displacement from three oil areas, based on interviews with people displaced from those areas:

1. Block 5a, south-east of Bentiu, operated by Sweden’s Lundin Oil, Austria’s OMV and Malaysia’s Petronas. Testing operations here began in January 2001 after a ruthless, year-long government assault to secure the environs to the concession and the access road leading to it. Oil was struck again in early March 2001. [. . . ]

1. Block 5A: Lundin Oil

In April 1999, Lundin Oil of Sweden drilled an exploratory well at Thar Jath,10 miles from the Nile, and reported finding as many as 300 million barrels of ‘excellent’ reservoir quality oil. A month later, according to Human Rights Watch, the government moved troops to Thar Jath and adjacent areas, displacing tens of thousands of people.”

In March 2000, amid fighting for control of the Thar Jath site, Lundin said it was suspending drilling because of ‘logistical difficulties and safety considerations’. It announced the resumption of drilling in January 2001 ‘within days of the inauguration of the 75 kilometre all-weather road’  from its base camp at Rub Kona.  Taban Deng, a former Minister of State for Roads in the Khartoum government, told Christian Aid the road was built by Chinese workers and paid for by Lundin at a cost of up to $400,000 per kilometre.

What Lundin did not say in its press release was that in the intervening 10 months, as the oilfield tripled in size and its airstrip was extended, government troops and militias had burned and depopulated the entire length of this oil road. In visits to Western Upper Nile in August and November 2000, Christian Aid found thousands of Nuer civilians displaced from villages along this road, hundreds of miles away in Dinka Bahr el-Ghazal. They all told the same tale. Antonovs bombed the villages to scatter the people.  Then government troops arrived by truck and helicopter, burning the villages and killing anyone who was unable to flee – in most cases, the old and the very young. 

Chief Peter Ring Pathai said that government troops airlifted to Kuach were shooting at villagers from the air, hanging out of the doors of their helicopters. ‘All the villages along the road have been burned,’ said John Wicjial Bayak, a local official who had been driven from a village close to the oil road. You cannot see a single hut. The government doesn’t want people anywhere near the oil.’ Aid workers who have flown over the oil road confirm these claims. An independent aid worker familiar with the area said that all the villages existed along the road to Pulteri have been razed to the ground. ‘As one flies along the new oil road, the only sign of life are the lorries travelling at high speed back and forth to the oilfield,’ said the aid worker.

‘Small military garrisons are clearly visible every five kilometres.[. . .]'”

”The evidence of the atrocities committed along the Lundin oil road and in Eastern Upper Nile appear to condemn these areas to the fate already suffered by areas north of Bentiu, around the Heglig and Unity oilfields.[. . .] Companies such as Lundin, Petronas and CNPC are contributing to the extension of the war by permitting government forces to clear new areas for them to exploit.”[…]  (min fetstil i samtliga citat)

Läs: Christian Aid – ”The Scorched Earth – Oil and War in Sudan”, Human Rights Watch: ”Sudan, Oil and Human Rights”

Vår statsminister har inga problem med att hysa en utrikesminister som Carl Bildt i sin regering. Och det kanske inte är att undra på – för lönen bara höjs och höjs och höjs ändå – utom för ”förlorarna” förstås. Brott lönar sig. Och istället för ”dimhöljda” besked så är det tvärsäkert hårda bud som gäller när den borgerliga Alliansen vanstyr så det mänskliga skeppet går i kvav.

Men när det gäller besked om vad Lundin Oil egentligen hade för sig i Sudan så duger däremot de dimhöljda beskeden mer än väl för Carl Bildt som helst verkar se att saken inte granskas närmare än så. Författaren Kerstin Lundell som skrivit boken ”Affärer i blod och olja . Lundin Petroleum i Afrika” (2010) kommenterar saken i Aftonbladetartikeln ”Lundin Petroleum har något att dölja”:

”Carl Bildt säger för sin del att eventuella kopplingar mellan individer som kan ha begått brott och Lundin Oil utreddes rätt noga 2001 och 2003, utan att det gick att hitta några kopplingar”, skriver TT 11 juni. Vilka utredningar det handlar om har jag inte lyckats få reda på, så nu får man bara hoppas att åklagarmyndigheten klarar det bättre.

För jag vill väldigt gärna veta vilka utredningar han hänvisar till. Efter att ha närgranskat företaget under snart fem år har jag aldrig hört talas om några undersökningar av det slag som Carl Bildt beskriver. Hade jag gjort det skulle jag ha satt stopp för arbetet med boken Affärer i blod och olja, Lundin Petroleum i Afrika.”

Se även: AB, , AB2, Expressen, GP, DN, SVT – Reinfeldt: ”Ingen time-out för Carl Bildt”, DN – Ny generalstrejk i Grekland, DN – Mångmiljonrepresentation på Fiskeriverket, Aftonbladet – Kerstin Lundell: ”Lundin Petroleum har något att dölja”,  Tomas Melin – Att intervjua Carl Bildt (tack till Motvallsbloggen för länken), SVD – Magnus Eriksson: ”Lundin Oils okunnighet ifrågasatt i reportagebok”

Se tidigare bloggposter: Carl Bildt och Gangsterekonomin, Att arbeta för fred och tjäna pengar på krig, Carl Bildt och Gangsterekonomin II,

S/M-regeringar plågar folket – PROTESTERA på torsdag! Tid och plats

LO-utredare skriver idag årets viktigaste artikel – publicerad av DN (det var ju vänligt): ”Skillnaden mellan fattiga och rika ökar dramatiskt”. Och vilka är då ”de fattiga”? Jo, artikeln visar med berömvärd tydlighet – att det är du och jag.

”LO-rapport om inkomstutvecklingen: Både alliansregeringen och den förra S-regeringen bär ansvar för de växande inkomstklyftorna. Mellan 1991 och 2007 har de rikaste fått ökade disponibla inkomster med 88 procent. För de fattigaste har de bara ökat med 15 procent.”

LO skriver att fattigdomen vältrats över på de sjuka, arbetslösa och pensionerade – inte minst genom de försämrade villkor i trygghetssystemen som den allt mörkblåare alliansregeringen genomdrivit. Men vid närmare granskning framgår att det inte bara gäller dessa utsatta grupper, utan att det gäller alla. Med den EU-anpassade politik som förts – både av S och M -är vi nämligen alla utsatta. De som fått ta smällen är visserligen alla de som helt eller delvis står utanför arbetsmarknaden – och således befinner sig i det ökända Utanförskapet. Men vem gör egentligen inte någon gång det?

De flesta drabbas av perioder av arbetslöshet, de kan också på grund av anorektiskt slimmade organisationer lätt bli sjukskrivna i kortare eller längre perioder, och de har sällan fast heltidsanställning hela tiden. Många går på vikariat, många har visstidsanställning, många startar egna små företag (som i enorma antal nu går i konkurs), många studerar, många har timanställning, många jobbar för bemanningsföretag – det är så den nya sköna EU-världens arbetsliv ser ut. Därför ter sig Alliansregeringens astronomiska försämringar av trygghetssystemen än mer cyniska.

Så nu, när EU:s nyliberala agenda på arbetsmarknaden gör sitt intåg på allvar med Lissabonfördraget; inte minst också i kombination med redan stiftade lagar om visstidsanställning, provanställning samt bemanningsföretagens stegvisa expansion i arbetsgivarledet (som komplement till kommunernas & landstingens – & dess outsourceade avknoppningars – evigt oföränderliga tradition av deltids- och timanställningar, vilka utgör kärnan i kvinnors arbetsvillkor, enligt det lika evigt oföränderliga sättet att se på kvinnor som en reservarbetskraft man endast kallar in i nödfall och vid svårförnekat behov) så är vi alla utsatta då det är i just sådan evig otrygghet regeringen nu gradvis placerar hela arbetsstyrkan.

Utredarna skriver:

”Perioder av arbetslöshet mellan olika anställningar slår hårt mot privatekonomin. Vidare är det endast 32 procent av kvinnorna mellan 20 och 29 år som heltidsarbetade under hela år 2007, jämfört med 52 procent av de jämngamla männen. Bland kvinnor över 30 var det också ungefär hälften som heltidsarbetade under hela året. Bland männen mellan 30 och 49 år var andelen drygt 80 procent. Också det bidrar till en låg inkomststandard, framför allt för unga människor.”

Den riktigt svåra utslagningen i form av ren utblottning reserverar man för de allra svagaste – ungdomar och obotligt sjuka.

Idag presenterar dessutom Svenskt Näringslivs alltid lika plågsamt välformulerade och nedtonat lågmälda chefekonom Stefan Fölster en konjunkturprognos som säger att man räknar med 70 000 nya friställda inom svensk industri under 2010 och 150 000 totalt under krisen. DN förtydligar:

”Det tar fem år innan svensk ekonomi repat sig och 230 000 jobb hinner försvinna i näringslivet. Ungdomsarbetslösheten drar i väg till 35 procent”.

Med tanke på det ter sig alliansregeringens politik att försämra trygghetssystemen ytterligare inte bara cynisk utan nihilistisk. Vad tänker de sig att alla dessa människor och deras familjer ska leva av? Skit i det liksom.

Det är dags att säga ifrån. På torsdag arrangerar LO landsomfattande demonstrationer mot alliansregeringens massarbetslöshetslinje och försämringarna i trygghetssystemen.

Dyk upp – om inte för din egen skull så för solidariteten med de utsatta på arbetsmarknaden. Glöm inte de i Utanförskapet. Nästa gång kanske det gäller Dig Själv. Förr eller senare hamnar vi alla i Utanförskapet. Se till att placera regeringen där istället!

FÖR SOLIDARITET, TRYGGHET OCH GODTAGBARA ARBETSVILLKOR – Gå med i LO:s demonstration och uttryck ditt missnöje med regeringens passiva arbetsmarknadspolitik.

”Ljusmanifestation för Arbete” kallar LO sin landsomfattande manifestation

Här är kraven som LO ställer:

”• Vi kräver en sysselsättningspolitik som skapar jobb. Statliga pengar till kommunerna även år 2011, ett utbildningslyft och aktiva insatser för arbetslösa med hög kvalitet.

• Vi kräver en förbättrad a-kassa genom sänkta avgifter, höjt inkomsttak och 80 % ersättningsnivå hela arbetslöshetstiden.

• LO kräver att regeringen Reinfeldt bedriver en kraftfull politik för ökad sysselsättning och lägre arbetslöshet. ”

Här ser du tid och plats för de 70 demonstrationer som LO arrangerar på torsdag 10 december 2009:

”LO-distriktet i Norrbotten

Boden

Gågatan, 17.00

Piteå

Byxtorget, 17.00

Luleå

Gågatan, 17.00

Kiruna

Kupoltorget, 17.00

LO-distriktet i Västerbotten

Umeå

Apberget, 17.00

Lycksele

Torget, 17.00

Skellefteå

Möjligheternas torg, 17.00

Robertsfors

Centrumhuset, 17.00

LO-distriktet i Mellersta Norrland

Sundsvall

Stora Torget, 17.00

Örnsköldsvik

Stora Torget, 17.00

Östersund

Stora Torget, 17.00

Strömsund

Folkets Hus, 17.00

LO-distriktet Örebro och Värmland

Örebro

Våghustorget, 17.00

Kumla

Torget, 17.00

Karlskoga

Torget, 17.00

Karlstad

Stora Torget, 17.00

Kristinehamn

Södra Torget, 17.00

LO-distriktet i Mellansverige

Uppsala

Forumtorget, 17.00

Eskilstuna

Fristadstorget, 17.00

Norrköping

Olof Palmes Plats, 17.00

Söderköping

Fiskartorget, 17.00

Finspång

Bergslagstorget, 17.00

Valdemarsvik

Sparbankstorget, 17.00

Linköping

Sankt Larsparken, 17.00

Flen

Lästentorget, 17.00

LO-distriktet Sydost

Kalmar

Larmtorget, 17.30

Oskarshamn

Lilla torget, 17.30

Västervik

Stadsparken, 18.30

Emmaboda

Torget, 16.00

Karlskrona

Klaipedaplatsen, 18.00

LO-distriktet i Stockholms län

Hallstavik

Hallstavik Torg, 17.00

Södertälje

Politikertorget, 17.00

Rinkeby

Rinkeby Torg, 17.00

LO-distriktet i Västsverige

Göteborg

Olof Palmes Plats, 17.00

Borås

Stora Torget, 17.00

Skövde

Hertig Johans Torg, 17.00

Trollhättan

Malgön, 17.00

Halmstad

Kapsylparken, 17.00

LO-distriktet i Skåne

Ängelholm

Stortorget, 17.00

Helsingborg

Folkets Hus vid Fontänen, 17.00

Landskrona

Rådhustorget, 17.00

Eslöv

Stora torg, 17.00

Malmö

Möllevångstorget, 17.00

Ystad

Stortorget, 17.00

Kristianstad

Lilla torg, 17.00

LO-distriktet i Jönköpings län

Jönköping

Juneporten, 18.00

Nässjö

Rådhustorget, 18.00

Värnamo

Flanaden, 18.00

Vaggeryd

Torget, 18.00

Gislaved

Torget vid kommunhuset, 18.00

LO-distriktet i Dalarna och Gävleborg

Borlänge

Sveatorget, 17.00

Säter

Salutorget, 17.00

Avesta

Gula villan vid Vicenten, 17.00

Rättvik

Kommunhuset, 17.00

Sandviken

Jensasparken, 17.00

Ockelbo

Torget, 17.00

Gävle

Slottstorget, 17.00

Hofors

Centrum, 17.00

Hudiksvall

Gågatan, 17.00

LO-distriktet i Västmanland

Västerås

Sigmatorget, 17.00

Fagersta

Vilhelminaparken, 17.00

Norberg

Torget, 17.00

Hallstahammar

Hammartorget, 17.00

Surahammar

Torget, 17.00

Arboga

Nytorget, 17.00

Sala

Stora torget, 17.00

Köping

Hökartorget, 17.00

LO-distriktet Gotland

Visby

Östertorg, 17.00″

Det vore enormt glädjande om det visar sig att många sluter upp – vore också en viktig signal till den sittande regeringen att den måste göra något för att förbättra förhållandena för de är alarmerande.

Se tidigare bloggposter: Vår Gud är oss en väldig Borg, Del II – Den sovande regeringen ZZ, Den ”legala nihilismen” och gasledningarna, Den sovande regeringen ZZ,  Minimilöner och 5 jobb för att klara försörjning?, Datormallen – en tvångströja som utförsäkrar, En kall politiker fryser,  Curt Malmborg har gått in i väggen, Slimmade organisationer, just-in-time och New Public Management, I Sverige finns ingen korruption – bara vanligt mygel, Vi måste avreglera Avregleringen, Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, The Quickest Road from Serfdom to Serfdom,  Berlusconi är ingen pajas och SD är inga clowner,  Desinformation från Svenskt Näringsliv

Och – eftersom ingenting har förändrats sen förra julen utom till det värre, så påminner jag återigen om vad man åtminstone h a d e kunnat göra, om man bara lyssnat aldrig så lite – se tidigare bloggposter: Julens hårda bud, och Skattepengar på export? Detta då den moderatstyrda regeringen visat en sällsynt besatt målmedvetenhet i att göra slut på precis hela statskassan innan de rödgröna får det tveksamma nöjet att ta över rodret i september 2010, till den sjunkande skuta som Sverige förvandlats till på mindre än fyra år på grund av oansvarigt och vårdslöst ledarskap.

 Läs: DN – ”Skillnaden mellan fattiga och rika ökar dramatiskt”, AB – Katrin: ”Man är ju rubbad om man tar med barn”,   DN2, AB – Klyftorna ökar i Sverige,  AB – Utförsäkrade: Hur ska vi klara oss?,   SVD,   SVD2,   AB – Mona Sahlin: Regeringens cyniska spel måste upphöra, SVD, AB – Ingen plats för barn?, AB – Lena Melin: ”Nej, nej och åter nej – det är inte rättvist!”,   Expressen – Anna kämpade mot reglerna in i det sista,  AB – Försäkringskassans förre ordförande kritisk,  Expressen – ”Ministern sprider felaktiga uppgifter”, DN3,   DN4,  DN – Ekonomi: Ericsson varslar 1000 anställda – Vill lägga ner i Gävle; Civilingenjörsförbundet: ”Det här hade vi inte väntat oss”,  DN – Ekonomi: Först om fem år kan krisen vara över, DN – Analys: ”Lyftet har uteblivit”, SVD – Avtalsförslag gynnar de rika,  SVD – Fortsatt kronfall,  SVD – Redan hög arbetslöshet i Gävle,   SVD2,    SVD3,  SVD4, SVD – Rik krönika över Łódź fördömda

Läs bloggarna: Roger Jönsson, Röda Verb, Ett hjärta RÖTT: Glöm aldrig Anna Olsson – den första som slog larm,  Ett hjärta RÖTT2,  Ett hjärta RÖTT3,

Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige

I Sverige finns ingen korruption. Därför har vi heller ingen lagstiftning mot det, olikt de flesta andra länder, utom typ Schweiz. Eftersom det inte finns någon korruption, finns ju heller ingen anledning att kartlägga detta terra incognita, då där inte finns något att kartlägga, det säger sig självt.

Ändå var det en politiker som kom snubblande nära åtminstone resonemang kring korruption, och det var det socialdemokratiska statsrådet Brita Leijon, som var ansvarig för den s k Demokratiutredningen, en utredning som liksom kom av sig.

Den resonerade kring frågor om delaktighet och öppenhet, eller transparens, som det numera heter sen vi i blindo gick med i EU, där det minst av allt finns möjligheter för väljare att få något mer än dimsyn i lobbyismens irrgångar som myllrande leder vidare till Bryssels kafkakorridorer.

Så här skrev t ex en av de sakkunniga i den mångförgrenade Demokratiutredningen, docent Gullan Gidlund,  i ”Att sätta gränser för pengars makt” som ingick i en delrapport, SOU 1999:92 om personval, där det står att läsa:

”Snedvridning av den politiska konkurrensen i valen

En principiellt viktig aspekt är att ojämn fördelning av resurser kan snedvrida den politiska konkurrensen i demokratiska val. På en privat ”finansieringsmarknad” där särintressen eller enskilda donatorer med betydande ekonomiska tillgångar agerar – utan legala restriktioner – kan sådana tillstånd uppstå när en kandidat eller ett parti drar till sig utomordentligt stora summor pengar. Den yttersta frågan i detta sammanhang är om det finns en risk att det parti eller den kandidat som har mest pengar av detta skäl kommer att vinna valkampen”

Men eftersom vi i Sverige varken har personval, korruption eller oärliga politiker i den utsträckningen så behöver vi naturligtvis inte bekymra oss för en sån ”snedvridning”, eller hur? Frågan är hur man ska se på en situation där själva opinionsbildningen blivit så snedvriden att de särintressen den finansieras av har så stora ekonomiska möjligheter att bli tongivande för ett visst partis politik, att det både får avgörande betydelse för valutgången i riksdagsval och betydande slagsida i den förda politiken, det förra inte minst på grund av det enorma inflytande som via näringslivets tankesmedjor uppnåtts på den allmänna opinionen.

Reinfeldt avfärdade i våras Sveriges Kommuner och Landsting som en ”intresseorganisation” som man inte i tid och otid ska gå ut och stödja, som motivering till att regeringen inte ville ge mer pengar till kommunerna i år, trots det skriande och akuta behovet pga ökad utbetalning av socialbidrag i sin tur förorsakad av finanskrisens massarbetslöshet,  förstärkt av regeringens passiva arbetsmarknadspolitik,  försämrade villkor i a-kassa, sjukförsäkring och ett därmed sammanhängande kraftigt vikande skatteunderlag.

Att allianspolitiken stöttas av Svenskt Näringliv och SAF med därtill knutna tankesmedjor o likn , vilkas opinionsbildningsarbete sedan 90-talet fått ett avgörande inflytande på den allmänna opinionen, vilket i sin tur banat väg för nyliberalisering, privatiseringar och skattesänkningar bekymrar betydligt mindre. Trots att man lätt kan förledas  uppleva plötsliga vallöftesbrott, t ex kärnkraftsuppgörelsen som rena beställningsjobb.

Man kan till och med utan större svårighet slås av uppdykande paranoida tankar som att ‘Vill man veta vilka lagar och avregleringar som kommer härnäst, så är det bara att gå in och läsa i manus på Timbro.se.’ (eller, vilket nämns på nätet, via vilka annonsörer som förekommer i moderaternas tidskrift Medborgaren).

Att även övriga Allianspartier beredvilligt gör nödvändiga korrigeringar i kongruens härmed, närhelst krafttag behövs, på det ena eller andra området, som t ex skedde i samband med kärnkraftsuppgörelsen föranleder emellertid kanske åtminstone något höjt centerpartistiskt ögonbryn.

Att LO och lotterierna stöttar SAP känner ju alla till, särskilt som det var fackföreningsrörelsen som en gång startade det socialdemokratiska arbetarpartiet.

Och i beaktande av hur välkänt allt detta ändå är för gemene man så ter sig känsligheten för att vara öppen kring det underlig. Statsrådet Brita Lejon, t ex, som tillsatte en utredning i frågan, fick som sagt avgå, var det för att hon rörde vid en öm tå? Visserligen kritiserades hon för en del huvudlösa förslag om röstplikt, men det fanns ändå reaktioner kring Göran Perssons bryska ‘avpollettering’ av henne från politiken.

I USA offentliggörs minsta dollar som ges i kampanjbidrag till partierna – det finns offentligt på listor som vem som helst kan läsa på nätet. Och i andra länder har man tydliga regler för hur politisk finansiering skall redovisas. Utom snart sagt bara i Sverige har man därutöver även infört lagstiftning mot korruption.

Ändå vägrar Moderaterna tala om vilka som bidrar till partifinansieringen. Med tanke på de enorma pengarna inom tankesmidandet, medierna och opinionsbildningen – något som likt kejserligt nya kläder sker alldeles öppet – så ter sig diskussionen kring sällskapet Tornet vara av marginellt intresse. Ändå har ett räddhågset hemlighetsmakeri vidmakthållits och i ljuset av de stora summorna framstår det faktiskt som lite löjeväckande när SVD Brännpunkt Opinion lät några S-märkta debattörer i artikeln ”Vad döljer moderaterna” skriva:

”Samtidigt som det sker en insamlingsverksamhet till det moderata partiet genom ett hemligt sällskap så kan vi notera att de flesta moderata riksdagsledamöter vägrar att redovisa sina ekonomiska intressen och åtaganden. Det vill säga de uppdrag och sidoinkomster de har utöver sitt riksdagsuppdrag.” [mina understrykningar och länkar]

Det verkar som man till varje pris vill undvika en kritisk offentlig debatt och genomlysning av de större frågorna, vilket gör att man får perspektiv på hur invand den offentliga lögnen blivit och hur häpnadsväckande hemtamt hyckleriet rotat sig, något som verkar ha förstärkts i och med Sveriges medlemskap i EU.

Även när det gäller direkt partifinansiering har man alltså ställt sig mer än njugg mot medborgarinsyn, trots att möjligheten till medborgarinsyn är betydligt större i de flesta andra länder, utom kanske då just Sverige, San Marino och Schweiz.  Ur ett utskottsbetänkande kring motioner som kom i efterdyningarna av Demokratiutredningen som Britta Lejon var ansvarig för kan man t ex läsa följande avspisning:

”Frågan om reglering och kontroll av partistödet har behandlats  i  en  rapport  till  Expertgruppen  för studier i offentlig  ekonomi  (ESO),  Det offentliga stödet  till  partierna – Inriktning och  omfattning (Ds  1994:31).  Enligt  rapporten  kännetecknas  den svenska  modellen för   partifinansiering   av  en konsensusstrategi, som   innebär  ett  minimum  av lagstiftning och kontroll, eventuellt  i kombination med  frivilliga  överenskommelser mellan partierna, och  en  kontroll av att partierna inte  bryter  mot överenskommelserna  som är huvudsakligen etisk. I en internationell  jämförelse   framstår   den  svenska lagstiftningen  som  begränsad. Sverige skiljer  sig från andra länder som  studerats av utredningen även med avseende på att någon offentlig kontroll av hur medlen används inte förekommer.  Mot bakgrund av att det är fråga om relativt stora belopp  som  beslutas av förmånstagarna  själva  bör  enligt  utredarnas uppfattning medborgarna garanteras en viss insyn.

Utskottets bedömning

Motionen behandlar flera principiellt viktiga frågor om  finansieringen av de politiska  partiernas verksamhet  m.m.  Utskottet   konstaterar   att  den svenska  lagstiftningen  på det här aktuella området medvetet begränsats. Utgångspunkten för detta är att de politiska partierna förmår  att leva upp till det ansvar som friheten från offentlig  kontroll  av hur medlen  används  förutsätter.  En analys av det slag som motionären efterlyser har i  vissa  delar gjorts av ESO, vilket redovisats i det  föregående.

Regeringen  har  i  1998   års regeringsförklaring uttalat att man avser att bjuda in samtliga riksdagspartier  till  samtal  om hur öppenheten kan öka kring finansiella bidrag till politiska partiers och  enskilda  kandidaters valkampanjer.  Uttalandet har dock hittills  inte  föranlett någon åtgärd från regeringens sida. Med detta  får  motion  K217 (m) i denna  del  (yrkande  1) anses besvarad, varför  den avstyrks. Utskottet finner  inget skäl för riksdagen att  för  närvarande  ta  något  initiativ med  den inriktning som föreslås i motionen  i  övrigt varför den avstyrks även i dessa delar (yrkandena 2-6).”

Regeringen Reinfeldt verkar alltså veta vilka intressen man anser lämpliga att stödja, och det framstår inte som kvinnornas, invandrarnas, ungdomarnas eller andra ekonomiskt ofta s k marginaliserade gruppers (som dock kan inbegripa ett betydligt mycket större antal individer än själva ‘norm’gruppen) – utan istället alltså mannens med stort M i en mesallians där kvinnans lott som inträdesbiljett till makten istället tycks blivit att sila toblerone och svälja miljardrullningar.

Regeringen sover när det pazzar och är i övrigt mycket vaken på vems intressen man tillvaratar – och det är således inte ”skattebetalarnas”, då dessa utplundrats och numera tvingas leva på smulorna från sina egna hopskrapade pengar som pumpats vidare in i det internationella entreprenaderiet, med förgreningar utåt caymanöarna till.

En kommentator på tv sa att det politiska minnet är kort och det får man nog verkligen säga.

Glömd är miljardrullningen pga ”konsultberoendet” inom Försäkringskassan. Glömda är miljardstöden till banker och bildindustri, vars vd:ar ändock stoltserat med att de minsann inte tänkte avstå sina bonusar, och för övriga höjdes lönen istället. Glömd är AMF-skandalen, riskkapitaliseringen av skattepengar samt alla ministrar som avgått på grund av mindre respekt för skatter och avgifter – en respektlöshet som inte tillåts övriga befolkningen. Allt är glömt och förlåtet. Alltmedan depressionen djupnar.

Kanske dags att åter erinra sig Gullan Gidlunds utredning om ”Allmänhetens insyn i partiers och valkandidaters intäkter” SOU 2004:22, del I och del II där det på sid 214 står

”I princip kräver den svenska lagen en förbindelse mellan det givna bidraget och ett partis officiella agerande som inte står i enlighet med genomförande av partiprogrammet.”

och i ljuset av det betänka exempelvis kärnkraftsuppgörelsen. På sid 205 står vidare

”När det gäller riskzoner för korruption finns det flera resultat som tyder på att de är relativt lika mellan länder.” vidare på samma sida ”Enligt Transparency International är korruption vanligtvis mest utbredd i följande verksamheter i den offentliga sektorn: offentlig upphandling, tull, skatteförvaltning, polisverksamhet, immigration, tillståndsgivning, service från offentligt monopol, försäljning av mark och politiska utnämningar och dessutom pekar man på den kommunala politiken som sårbar.”…

”Forskningen visar dessutom på att politiska partiers strävan att finansiera sin verksamhet är ett känsligt område för korruption. Transparency International frågade 2002 människor i 44 länder inom vilka institutioner de helst skulle vilja minska korruptionen om de hade möjligheten. Tre av tio tillfrågade valde de politiska partierna, sedan domstolarna, polisen och därefter sjukvård och utbildning. I Sverige valdes också partierna i störst utsträckning (19,3 %), om än i lägre utsträckning än i de flesta andra länderna, följt av domstolar (16,2) och sjukvård (12,8) (Transparency International 2003).”

Med tanke på vad forskningen således säger om upphandling som extra känsligt för korruption framstår det som märkligt att man öht infört New Public Management, än märkligare med tanke på hur man förlorat kontrollen av konsultkostnader inom statsförvaltningen framstår det att man med affärsmodeller ‘hämtade från näringslivet’ infört rambudgetering med kassaflöden istället för detaljerade utgiftsposter och allra märkligast ter sig den nya luddiga ekonomiska internrevisionen på EU-direktiv – där benämningen gråzon bara verkar utgöra själva förnamnet.

För ett tag sen skrev Lena Melin i Aftonbladet:

”Men efter den första turbulensen, då flera ministrar tvingades gå efter bara några dagar, har Fredrik Reinfeldt inte gjort några allvarliga missar.”

Man undrar i vilken värld hon lever? Denna regering har inte gjort annat sen den tillträdde. Att inte oppositionen vunnit betydligt mer mark beror på att den just inte opponerar sig bättre – förmodligen för att den själv har så många hundar begravda, samt sålt ut hela A-pressen,  i enlighet med den nyliberala luftslottsagenda man knappast bekämpat.

Se tidigare bloggpost: New Public Management,  Slimmade organisationer, just-in-time och New Public Management, Svar på tal till Per Schlingmann på Newsmill, Att äga själar, Att privatisera är stöld – men bara i Täby

Läs även: ”Hur korrupt är en icke-korrupt stat?”, ”Vad vet vi om kommunal korruption?” ”DN – Skattepengar för välfärd får inte gå till kapitalister” , SVD – ”Ax:son Johnson får dispens för strandvilla i Båstad”, SVD – ”Naturvårdsverket överklagar strandskyddsdispens”, Aftonbladet – F d landshövding på Gotland Marianne Samuelsson: ”Politik bakom min avgång”, SVD – ”Hårdare granskning när kvinnor gör fel”,  SVD – ”Männen dominerar inom Moderaterna”, DN – ”Vinstdrivande välfärdsföretag skär ner på personalen”, DN – ”Kommunerna kan spara utan att dra ner på välfärden”, Dagens Arena – ”Kultur är välfärd”,  SVD Ledare – ”Alla mår bättre av lite mindre godis”, SVD – Per Schlingmann: ”Vi arbetar aktivt i de här frågorna”, DN – Gotlands avgående landshövding skyller på medierna, SVD – ”Fick inte gå för att hon är kvinna”, SVD – ”Hade agerat annorlunda”, Sveriges Radio – ”Länsboss förklarar sig”, DI – ”Samuelsson behåller sin lön”, SVD – ”Gotländsk gräddfil har inte bara gjort Odell sur”, Aftonbladet: ”Vem finansierar högerns nya nätverk?”, Socialdemokraterna i Östersund om Sällskapet Tornet: ”Varför redovisar inte moderaterna vilka som finansierar deras verksamhet?”, ”Sällskapet Tornet i pressen”, Dagens Industri: ”(M)iljonerna som styr regeringspartiet”, Nyhetskanalen: ”Hemliga givare skänkte miljoner till moderaterna”, Aftonbladet: ”Odell gjorde miljonklipp”,  DN: ”M vägrar visa korten vid partistöd”, Flashback om SAF och Svenskt Näringslivs ”övriga poster”, DN: (S)pelmonopolets verkliga vinnare, Arbetarrörelsens tankesmedja: ”Varifrån får partierna sina ekonomiska resurser?”

”En stark stat”

Anders Borg pratar idag på bästa sändningstid i SVT om hur viktigt det är med en ”stark stat”, dock utan att precisera sig mera, oroväckande nog. En stark stat som efter stundens krav äger banker eller inte äger banker, och med den slags flytande gräns mellan privat och offentlig sektor som New Public Management medger, tungt vilande på en pyramidal bas av skatteinbetalningar, vilka den breda befolkningen med allt sämre arbetsvillkor står för. Det låter som något som kan utvecklas i riktigt obehaglig riktning. När akronympaketet väl satt sig och krisen fördjupats.
Blå Tågets gamla båt tutar vidare med sin mistlur i dimman.

Se tidigare postningar: New Public Management, Försvara fäderneslandet?, Politik i teknokratisk förklädnad, Den orättvisa mediebilden, Datormallen – en tvångströja som utförsäkrar,

Läs bloggarna: Knuff