Etikettarkiv: premiepensionsmyndigheten

Politik i teknokratisk förklädnad

Det har tydligen blivit regel snarare än undantag att bedriva politik som strider mot alla lagar och konventioner som finns. Politiker verkar inte känna till , eventuellt inte bry sig om vilka legala riktlinjer de har att följa och de jurister som är satta att granska lagförslagen verkar vara alltför släpphänta.

Jag tycker att man skall gå till källan – de mer eller mindre fundamentalistiska neoliberala doktrinerna och globaliseringstanken som i tid sammanfallit med Bushs antiterrorlagar, the ‘patriot act’ m fl. Att outsourca samhällsnyttiga och infrastrukturellt viktiga verksamheter har visat sig vara en moraliskt korrupt idé – dessa måste således drivas med högre ideal än vinstmaximeringsprincipen. Man kan inte byta ut industriell varuproduktion mot industriell tjänsteproduktion utan att omistliga värden – som t ex människovärdet – går förlorade. Så självklart är detta en politisk och ideologisk kris. Maskintänkandet måste upphöra. Och människosynen som ligger bakom det blottläggas. Annars hamnar vi i en fascistoid teknokrati.

Vård-skola-omsorg-energi-kollektivtrafik-kriminalvård m fl är samhällsnyttigheter som bör drivas i offentlig regi. Konsulterna på Försäkringskassan kommer från Accenture; en global koncern som förkroppsligat den neoliberala agendan, så tillvida att de utarbetar system för socialtjänst, skattesystem, skattefinansierad välfärd – för stater över hela världen. Någon sa – jag tror faktiskt att det var Adriana Lender själv, apropå ‘klippstrategin’ – policyn att försäkringstagare inte skulle få prata längre än 193 sekunder med sin handläggare – att det var typiskt ”konsultspråk”, hon vill alltså undandra sig ansvar för att ha infört densamma. Att av princip lägga ut allt på entreprenad, även när denna modell inte alls fungerar – gör dock att man inte längre kan prata om ekonomiska bevekelsegrunder, utan det är då istället fråga om upphandling av ideologiska skäl.

Accenture är ju en koncern som är bermudaregistrerad – alltså i ett skatteparadis. Att då själv livnära sig på skattefinansierad välfärd över hela världen – tyder på en märklig affärsmoral. Av ‘klippstrategin’ att döma bygger det neoliberala tänkandet också på att människan på något sätt är ett ‘störande’ moment. Absurt då att arbeta med verksamheter där människan och människovärdet måste vara ett absolut fokus – absurt också för att det ju är för att människan försummats som resurs som hela det här systemet kapsejsat. Att lägga så mycket skattepengar på ett IT-system som Försäkringskassan kanske kunnat gjort bättre själv hur ansvarigt är det? Och hur kommer det sig att ett företag får ta så bra betalt för ett system som sen inte fungerar, utan att bli återbetalningsskyldigt? Om man nu jämställer tjänsteproduktion med varuproduktion måste ju kunden – dvs Försäkringskassan – och i förlängningen skattebetalarna – ha rätt att reklamera.

Call-centertänkandet och ”just-in-time”-systemet med avskaffad lagerhållning osv genomsyrar för övrigt affärstänkandet inom hela det privata näringslivet också – människan både som kund, arbetstagare och försäkringstagare försummas för att vinstmaskinen ska dyrkas, organisationen skall slimmas vilket leder till att servicen avskaffas och i längden tröttnar kunderna – mellan människor byggs teknokratiska murar så att de inte kan nå varann. Naturligtvis blir inte en sån verksamhet flexibel och ej heller funktionsduglig, trots allt prat om detta.

Ändå är det människor som byggt in eller gestaltat sitt tänkande, sin människosyn, sin ideologi, sin politik i programmen, man bedriver politik i teknokratisk förklädnad. En politik som man aldrig skulle ha kunnat bedriva om man inte hade dataprogrammens funktionssätt att skylla på. Men det är ju inte informationsteknologins fel – utan synsättet som man gestaltat teknokratiskt på det här sättet.

Därför är det hög tid att ta upp den ideologiska diskussionen kring det.
För blundar man så här länge för att de konsultberoende it-verktygen dränerar socialförsäkringssystemet på skattepengar, så blir det ju desto lättare att privatisera det helt och hållet.

Läs också Computer Swedens utmärkta artikelserie om Accenture och Försäkringskassan
Om Accenture i världen
Artiklar i pressen DN, SVD, Aftonbladet

Datormallen – en tvångströja som utförsäkrar

Det är inte politikerna som sätter ramarna för välfärden längre – utan datormallarna (som dock enligt vissa är så ideologiskt behäftade med det havererade nyliberala marknadstänkandet att den ersätts av ofärd).

Försäkringskassans heter som välkänt är SAP -ser nästan ut som en tanke. Dock har denna virtuella tvångströja föga med socialdemokraterna och dess grundpelare att göra (mer i så fall med de borttagna EU-pelarna). Inte desto mindre är det den som de utstötta nu få ikläda sig på skammens golgatavandring mot utförsäkringens förlovade land av bottenlös kvicksand. Detta då resurserna som skulle gå till deras sociala skyddsnät istället används till att konstfärdigt förfärdiga det totalt åtstramande nät som vattentätt skall fånga de riktigt fula fiskarna.

Det handlar alltså om att med mallen SAP = Systems and Application Products, täppa till de kryphål genom vilka så kallade bidragsfuskare ljusskyggt tänks kräla. Dock är tätningsmedlen så dyra, att de med råge äter upp vinsten från fångsten av de eventuellt fula fiskar som fastnat.  Man kan därför ifrågasätta om de lämpligen bör appliceras av externt upphandlade konsulter från bermudaregistrerade företagskoncerner, som beklagligt nog är de enda som klarar av att hantera dem.

Att man låter konsultföretag i skatteparadis livnära sig furstligt på skattefinansierad välfärd låter sig möjligen försvaras juridiskt men knappast moraliskt, åtminstone inte om man är rundhänt med konsultkostnaderna, samtidigt som man misstänkliggör de som står för dem, dvs skattebetalarna när de söker ersättning ifall de blir sjuka eller arbetslösa, är hemma för vård av barn eller föräldralediga.

Kanske är nedanstående kommentar om denna omorganiserande miljardrullning, upplysande i sammanhanget. Jag fann den  i kommentarsfältet till en av Dagens Industris artiklar om mallarna som pallar:

”SAP är ett gammalt system som kräver massor av handpåläggning för att fungera i ett normalt företag med order-lager-fakturering och inte mycket mer. Det är vanligt att företag lägger någon miljon kronor på licens och 4-5 gånger så mycket på anpassningar. Vad de inte inser är att SAP inte tillför något. Problemet blir bara svårare att lösa på grund av att det måste klämmas in i en ram som det inte är anpassat för. Med moderna verktyg som programspråket Python, öppen källkod och ”agile methodologies” skulle man kunna bygga och driva Försäkringskassans system för en bråkdel av vad det nu kommer att kosta.”

När det gäller den expertis från Accenture som pga datormallens svårhanterlighet nu måste anlitas, så finns det ju många som haft mycket att tycka till om vad det gäller den, långt INNAN Försäkringskassan gjorde sin upphandling:

läs här, här  och här

Men som tillitsfulla medborgare förutsätter vi ju att de kompetenta upphandlarna på FK tagit del av all liknande information innan upphandlingen, och kommit fram till att den är helt tagen ur luften, och först därefter gjort upphandlingen, med skattebetalarnas bästa och det riskmedvetande som antyds skall finnas enligt ESV som enda fokus för ögonen.

Dock kan det ju bli vissa problem att bedöma, när man på EUdirektiv måste begagna sig av den sorts ‘internrevision’ , som, på ett oroväckande sätt, riskerar sammanblanda granskningen, granskarna och de granskade med varandra. Förmågan att trovärdigt bedriva den förvirrande typen av självkritik är ju få förunnad.

Senaste nytt Knuff


Bloggparaden