Posts Tagged ‘schibsted’

Aftonbladet och Svenska Dagbladet har samma ägare – och Sverige saknar opposition

oktober 23, 2011

Bloggen Stardust ställer berättigade frågor kring Aftonbladets start av drevet mot Håkan Juholt. I ljuset av att media dessutom silar Tobleronemyggen och sväljer Folkmordskamelerna framstår de som än mer angelägna att ställa:

”Det står nu klart att Aftonbladets stora avslöjande – att Håkan Juholt medvetet skulle ha fuskat med sitt bostadsbidrag – var fel. Värre än så, det var genomfalskt; de regler Håkan Juholt påstods ha brutit mot existerade överhuvudtaget inte. Detta konstaterades också av överåklagaren Björn Ericsson, som därför snabbt la ner sin förundersökning om bedrägeri. Det berodde inte på bevisläget utan på att det helt enkelt inte hade skett något juridiskt fel.

Aftonbladet byggde väsentliga delar av sin journalistik på rykten och anonyma källor. I vissa fall handlade det om ren desinformation. Det mest slående exemplet är de källor som hävdade att Håkan Juholt skulle ha informerats om det (icke-existerande) regelbrottet redan våren 2009, i samband med en internrevision på partikansliet. Detta dementerades med kraft av alla som påstods ha varit inblandade, men Aftonbladet publicerade i alla fall.

Jan Helin, tidningens ansvarige utgivare, har i vanlig ordning försvarat sina publicistiska överväganden med näbbar och klor, men den här gången har han gjort en ovanligt slät figur. ”

Med tanke på den ofattbara hybrismentalitet som omedelbart bredde ut sig hos Moderaterna då opinionsfallet för Juholt efter drevet stod klart finns det anledning att vidare granska vad som egentligen motiverade det massiva mediedrevet mot Juholt.

Det finns också anledning att fråga sig hur ”förtroendemätningarna” som sägs bekräfta ”förtroendetappet” för Juholt efter drevet egentligen gått till.

Så här demagogiskt talar Reinfeldt på den Moderaternas centralstyrda partistämma i Örebro okt 2011 som direkt följde mediedrevet på Håkan Juholt:

”Vi har fullt med energi för att nu också kunna vinna 2014, ett tredje segerval i rad, det är vad vi nu har framför oss [. . .]

Därför var vi i valrörelsen 2006 det enda tydliga regeringsalternativet. I valrörelsen 2010 var vi det enda realistiska regeringsalternativet och mina vänner just nu, ser vi ut att vara det enda regeringsalternativet inför valet 2014”

Att Aftonbladet – den enda S-märkta tidningen – numera har samma ägare som Moderaternas och Svenskt Näringslivs förlängda arm – SVD – står därmed ganska tydligt. Endast 7 % av Aftonbladet ägs av LO, resten av Schibsted som också äger SVD. DN är alliansmärkt, Sydsvenskan, Göteborgsposten. Och SVT ligger alltmer videokratiskt under regeringen.

Med andra ord – oppositionen har ingen stor tidning eller något medieföretag som professionellt för dess talan. Sverige står utan opposition är resultatet, vilket är allvarligt för opinionsbildningen, för att inte säga ödesdigert. Särskilt med tanke på vad grundlagen stadgar om opinionsbildningen som förutsättning för demokratin.

Som ett brev på posten kommer därför också gräsrotsinitiativ som #stuffmoderaternadid och sprider sig som en löpeld på Twitter.

Moderaternas nyspråkliga historieskrivning är inget mindre än hjärntvätt och lögnerna de utspyr är så kväljande falska att man nästan kvävs av dem. Det moderata tonläget skruvades dessutom snabbt upp till övermodiga överljudstoner efter att förtroendet för Juholt ”rasade”, i klar kontrast till det som hördes ljuda vid tiden för höstbudgetens presentation i september, då socialdemokraterna hade knappat igen mycket av det som gått förlorat i och med Primes infiltration av det socialdemokratiska partiet under och efter valrörelsen.

I ljuset av dessa fluktuationer ter sig Primegate som en affär som hamnade alldeles för snabbt i medieskugga. Valrörelsen 2010 borde granskas, med alla dess demoskopidesperata ”förtroendemätningar” som följde på en PSU i maj med 9.000 respondenter som gav de rödgröna segern, liksom Per Schlingmanns ljusskygga verksamhet som PR-general för moderaterna – med politiserade tjänstemän på regeringskansliet.

Att vi inte längre lever i en demokrati står klart, frågan är: Hur korrupt är den protofascistiska SD-stödda diktaturen som Borg, Bildt & Billström alltmer handfast formar med landvater Reinfeldt som galjonsfigur och Schlingmann i kulisserna?

”Samtalen” med facket om  ”t ex lite förändrade trygghetsregler” och ”förändring” av ”en del a-kasseregler” (läs: höjt tak och bortre parentes”), som Borg nu plötsligt aviserar, tillsammans med valet av ny gd för FK i form av en socialdemokrat och tidigare generaldirektör för utskämda Migrationsverket som inte anser att FK varit för hård i bedömningen av sjukreglerna sedan 2008 och nu ska ”återupprätta” förtroendet mellan kassan och läkarkåren (läs: få dem att anamma försäkringskassans bedömningar) lär ge oss svaret – när Juholt väl är ute ur leken, så att den näringslivsfinansierade Primehögern kan träda fram och Mikael Damberg eller någon annan mer primegodkänd kandidat ta hans plats.

Efter att manipulationerna haft effekt räknar nu Anders Borg kallt med att den neoliberala fraktionen av S tar över, så att man i ”samförstånd” kan genomföra nedmonteringen av trygghetsförsäkringarna, utan några samvetsbetänkligheter om hur det kommer att drabba sjuka, arbetslösa, ungdomar, barn, äldre och arbetsskadade.

Borg & Bildt behöver överskottet från sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen, som enligt lagen ska gå till de sjuka och arbetslösa, till sin pan-europeiska bankakut istället, samt för att täcka upp för den alltigenom ansvarslösa ekonomiska politik som den moderatledda regeringen fört sedan den kom till makten 2006.

Se tidigare bloggpost: Del II – Den sovande regeringen ZZ

Läs:  Fokus – Propagandaministerns plan, SVD – Anne-Marie Pålsson har gått ur ModeraternaSOU – Parlamentariska socialförsäkringsutredningen – Den trygga vägen framåt – Hållbara socialförsäkringar vid arbetslöshet och sjukdom, Ledamöter, pfsu – Hur bör arbetslöshetsförsäkringen utformas?, Dagens Opinion – Thomas Eneroth: Prime var väldigt aktiva i valrörelsen,  Görans tankar och bagateller – A-kassan – statens mjölkkossa, TCO-tidningen – A-kassornas finansiering: 23 miljarder i överskott, Flamman, Alliansfritt Sverige – Sjukförsäkringen går med överskott, SVT – Kritiker: Staten bryter mot lagen Magister Stork – Regeringen snattar från vårt gemensamma, Ett hjärta Rött – Sjuka och funktionshindrade betalar skattesänkningarna, Pressmeddelande – Arena Idé och Timbro: Ny bred politisk kommission ska utreda välfärdens framtida finansiering, mediaochsamhälle – Borgkommissionens försök att manipulera äldreomsorgen, Lena Sommestad – Primegate handlar om mer än bara tillväxt

Se även dessa tidigare bloggposter: Sverige – ett Lydrike under TysklandAnders Borg fortsätter ljuga på bästa sändningstid – och SVT konfronterar inte lögnenBorg & Bildt skänker statskassan till EMU fast vi sagt NEJFrån Besserwisser till Oskyldigt Ovetande OfferInte en Pudel i sikte , Att sila Tobleronemygg och svälja FolkmordskamelerOperation Krossa Demokratin – Syna Anders Borgs BluffKvällens Agenda – SVT övergår till (M)egafoni och Videokrati, I Sverige finns ingen korruption – bara vanligt mygelEU-godsherren Göran Persson lobbar för regeringen och EURiksdagen – demokratins C-lagDemokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, Primegate – Svenskt näringsliv, Moderaterna och ”tillväxtpolitiken”I Sverige är korruptionen grundlag – Watergate och Primeaffären(M)ona, arenahögern och det korrupta (S)taffagetVideocracy – Regeringen har infört tv-censur – media tigerImorgon blir Sverige en diktatur57 % vill inte se Anders Borg som Sveriges finansminister efter valet14,1 % är ett stort missnöjestal och 400 000 soffliggare ett underbetyg åt sittande regeringVal 2010 – (M)onopolspelet om väljarna, Den socialmoderata (M)enighetenDe Nya ValaffischernaDagens rekommenderade länk – (S)ku(M)raskApropå självuppfyllande profetior: På det hela taget en ganska suspekt förtroendemätningTobleroneaffärer kontra Lundin Oil-, Bellstasund-, Schenström-, Björling-, Borelius-, Stegö-Chiloé-, Littorin-, Odenberg-, Tolgfors-, Reinfeldt- och BillströmaffärerAtt sätta Munkavle på tjänstemän – hur rimmar det med Meddelarfriheten?Alliansen i demoskopi med desperationen och högerkrafternaVart tog det ”rödgröna jätteraset” vägen?

Läs: Expressen – Raset för Juholt, AB – Här myser han med LO – Borg, Expressen – Självsäker Reinfeldt omvald: Har ett tredje segerval framför oss, SVD – Drevet mot Juholt styrs inifrån S, SVT – Reinfeldts buskap och verklighet går inte ihop, Newsmill – Anne-Marie Pålsson: Meningslöst att vara riksdagsledamot i moderaterna,  SVT – Anne-Marie Pålsson har gått ur ModeraternaSVT – Hanif Bali ratas i M-styrelsenAB – ”Så länge det finns utanförskap har vi mer att göra”, Wetterstrand: ”Tvivlar på att Juholt kan bli statsminister”, SVT – Viktigt att vara medveten om riskernaAB – Högmod går före fall, Reinfeldt, AB – Extremhögern tros vinna i Schweiz, Expressen – Med Reinfeldt mot Occupy-Sverige?, AB – En röd tråd även i deras garderob, AB – Nymoderat – eller gammalmoderat?, AB – Kvinnan bakom RUT-avdraget lämnar moderaterna, HD – Att leda en ledare när stormen viner

Bloggar: Alliansfritt Sverige – M-beslut: Vi var ledande i kampen mot Apartheid, Alliansfritt Sverige – Bildts härvorAlliansfritt Sverige – Tjänstemännen på regeringskansliet politiseras, AB – Ledarbloggen – Hela regeringskansliet ska kampanja för M, Nyhetsverket – Schlingmann tiger om S, Konrad Adenauer Stiftung – Internationale Konferenz für politische kommunikation in Berlin eröffnet, Sven Tycker – Moderat Nyspråk, Sven Erland, urls – Ut ur bekvämlighetszonen, Badlands hyena – Mannen som bär allt, Politikerbloggen – Per Schlingmann: ”Oärligt om skattehöjningar”, Den bittra bloggen – Dagen då jag blev moderat, Politikerkollen Röda Berget – Per Schlingmann har slutat på regeringskansliet, Politikerkollen – Ledarkulten är total i M, Peter Andersson – Skrytvalsen i Örebro, Utredarna 

Se även: Facebook – #stuffmoderaternadid

Boken som stapelvara och kvällstidningsjournalisten som författare

oktober 17, 2011

Unni Drougge har skrivit en bitsk bloggpost om Jan Guillous position som mediaorakel och svensk litterär superstar, ”Jan Guillou – Brobrännaren”.

Man skulle kunna tro att det har att göra med den personliga vendettan som ägt rum mellan de båda, efter att Jan Guillou korthugget sågade hennes bok Boven i mitt drama kallas kärlek som en vedkapmen efter närmare research förstår man hur rätt hon nog tyvärr har i sina bedömningar av Hamiltons hyperkrönte skapare:

”Som de flesta narcissistiska makthavare omger han sig endast av ja-sägare och får därmed allt mindre kontakt med den oredigerade verkligheten (han har exempelvis kategoriskt och konsekvent vänt ryggen åt hela internet). Guillou tror således att hans ord ännu väger tungt och att han är en stor man i staten. Utan att skämta tillkännager han därför att han är ‘skickad’ att skriva en romansvit om 1900-talet. Det är bara han som kan göra det, säger han. [. . .] Med andra ord är Jan sig lik; i sina egna ögon är han fullt jämförbar med, säg, Thomas Mann. Det som däremot inte upphör att förvåna är hur medieeliten fortsätter låta honom vara en stat i staten. Efter de snälla recensionerna, som egentligen kunde ha utformats som råa gapflabb, får så Jan kliva upp i mediernas höga bönetorn och därifrån utdela högljudda och förödmjukande underkännanden av sina kritiker. Har någon annan författare den rätten?”

Hyllningarna av Jan Guillous döda tegelsten Brobyggarna framstår nämligen som minst sagt lismande.

Som kronan på fjäskeriverket kan man sen se “Kultur Specials” upphöjning av Jan Guillou till uppstoppad väggprydnad. Om inte förr så då når man full förståelse för hur långt media gått i sin okritiska hyllning av denna litterära stapelvarufabrikant.

Hans ännu inte lika intellektuellt uppstoppade hustru gör vad hon kan i det filmade “författarporträttet” för att desperat nagla fast honom vid verkligheten, alltmedan hans skrockande förnumstiga utsagor om samtiden och Bonniers fördunstar i ett moln av årgångsvin från den securitasbevakade alkobunkern.

Stundtals flackar hans blick oroligt efter att han tassat i raggsockorna efter henne med sina manuslappar en lång stund, som vore hon en ledstång att hålla i, när den av upphöjelsen fördunklade perceptionens förbindelser med världen utanför tycks stadda i farlig upplösning.

När han till slut sätter sig ner för att pusta ut efter den ansträngande förföljelsen, tycker man sig kunna ana en inre panik över att något kanske håller på att gå slutgiltigt förlorat.

Och det är nog det enda som bådar gott i den här ”dokumentären” (man erinrar sig ”Ondskan” som en fladdrande ensam låga i ett alltmer allomfatttande mörker av bottennapp). I övrigt är det illavarslande för att uttrycka det milt. Är det Piratförlagets PR-avdelning själv som kokat ihop detta fulländat pekoralistiska personporträtt? undrar man.

Inte nog med att självdistansen lyser med sin frånvaro, vi får också, genom en sista klumpig iscensättning av hyllningsföremålets erövringar i tillvaron, bevittna hur Jan Guillou stånkande forslar in en makabert strid ström av extremt stora och otympliga jakttroféer i det redan belamrade bostadshuset – ett slags nutida replik till Hemingways fästen i den amerikanska utmarken. I ett av rummen stirrar ett helt zoo av djurhuvuden ut från väggarna. Hur alla dessa nytillkomna också ska få plats  – tillsammans med ett lejon i naturlig storlek dessutom – framstår som obegripligt.

Men de enda i kritikerkören som försöker inrymma åtminstone ett korn av sanning i sina omdömen om Brobyggarna är Dala-Demokraten och Nils Schwartz i Expressen.

Kanske skulle Jan Guillou behöva ge sig ut på en lagom farlig singelsafari i verkligheten utan ledstång, och bli lite happy, happy. Samt ta farväl av årgångsvinerna ett tag, eller varför inte säga ett slutgiltigt adieu till dessa trolldrycker? Annars kan det nog komma att bli riktigt spöklikt på det förhärligade hjärnkontoret vad det lider.

Se tidigare bloggpost: Nobelpriset till Tomas Tranströmer – Bildspråkets virtuosLitteratur ej språkkonst

Läs: Dala-Demokraten – Magplask för Jan Guillou, Expressen – Jan Guillou: Brobyggarna, Tidningen Kulturen, Expressen – Guillou och Birro i författarbråk, SR – ”Han är svensk”, Folket i Bild 3/99 – Jan Guillou: ”Modern svensk litteratur är obegriplig”, Expressen – Jan Guillous sågning av Björn Ranelid

Bloggar: Tankaromib, Tankaromib – Funderingar kring Guillouattack nr 1, Fredman på Kvarnberget, Bokcirklar, Bokbloggar – Jan Guillou om Tranströmer, Annikas litteratur- och kulturblogg, Kulturkontoret – Guillou och obegripligheten, Marie Bjelmehag – Fin/ful litteratur