Inflation i opinionsundersökningar beställda av Allianssupporten

Expressen beställde Demoskopundersökningen, TV4 Novus-undersökningen – båda är alliansvänner. Denna intensifiering i opinionsundersökandet tycks således ha skett i syfte att överrösta allt prat i media och på bloggar om den opinionsundersökning som tvärtom visade att Alliansen var mer eller mindre utklassad.

Trots att båda ”allians”-opinioinsundersökningarna startade 27 respektive 28 april sägs resultaten tvärsäkert utvisa en reaktion på den rödgröna oppositionens framläggning av sin skuggbudget, vilken dock inte ägde rum förrän den 3 maj. Det är därför långt ifrån säkert att en sådan tolkning stämmer. 

Politiseringen av opinionsundersökandet verkar därför bara markera ytterligare ett övertag i ekonomiskt hänseende som alliansblocket har när det gäller resurser för valkamp. Det undergräver därmed även på ett allvarligt sätt den vetenskapliga trovärdigheten av opinionsundersökningen som mått på den allmänna opinionens svängningar vad gäller partisympatier – och leder fram till en förändrad funktion: Opinionsundersökningen som beställd och betalad politisk reklam. Avtalen som respektive parti har med TV4 är därutöver hemliga, vilket även gäller beträffande hur partierna disponerar sin valbudget.

Skillnaden i ekonomiska resurser för valkamp är dessutom betydande. Det rödgröna blocket ligger i extremt underläge. Bara SD har mer pengar till sitt förfogande än V, MP och KD sammanlagt. Det säger ju en del om den barfotakampanj som de rödgröna måste bedriva till skillnad från Alliansen – där ett av dess minsta partier, Centerpartiet ändå har nästan lika mycket pengar, 65 miljoner, som Socialdemokraterna som har 70 miljoner att lägga i valkamp.

Det blir en kamp mellan David och Goliath – och risken för att David förlorar mot jätten är betydligt större än i Bibeln.

Man kan också misstänka att det handlar om att överrösta verkligheten. En verklighet i vilken århundradets oljeutsläpp hotar nordamerikas kuster, i vilken euron hänger på en skör tråd och trots upprepade gigantiska räddningspaket ändå fortsatt hotar utlösa en global finanskris vilken dag som helst, en eurozon  vars ekonomier är inne på sitt trettonde år av ekonomisk stagnation – också en verklighet i vilken David Cameron blir premiärminister på grundval av det uttryckliga  politiska löftet om att fjärma Storbritannien från det europeiska undergångsprojektet.

Se tidigare bloggpost: Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige

Läs: SVT.se – Hemligt när partierna pratar om ekonomi, DN – Historisk spurt krävs av Alliansen,    SVD – ”Jämnt mellan blocken”,  , DN2, Expressen,  DN3,   SVD – SD:s valbudget större än KD, V och MP,   Bildspel – Kampen om väljarna 2010: De borgerliga överlägsna ekonomiskt,

Blogg: Peter Andersson – med rätt att tycka: ”Opinionsläge som möjligen skakar om”

Det isländska folket vägrar betala kleptokraternas äventyr

Trots skenbart lugnande rapportering om stort intresse för stödköp av grekiska statsobligationer så förstärks intrycket av att euron fortsatt hänger på en skör tråd som hotar att brista vilken dag som helst.

Den grekiska premiärministern har klargjort att han anser sig vara i sin fulla rätt att vända sig till den internationella valutafonden IMF om han finner det nödvändigt. Och i Wall Street Journal pratar man till och med om devalvering som en möjlighet, efter ett utträde ur valutaunionen för PIGS-ländernas räkning, om än temporärt. 

Frankrike och Tyskland gör heller inga konkreta utfästelser beträffande tillskjutande av medel för att bistå Grekland i den prekära pekuniära situationen. Vidare klarar inte Nederländerna att fullfölja åtaganden om att bistå med trupper till Afghanistan och i Frankrike har den ekonomiska desperationen gått så långt att man till och med överväger att sälja attackplan till Ryssland – något som förut aldrig inträffat; att ett NATO-land säljer vapen av den kalibern till ryssarna.

Det står slutligen uppenbart att en överväldigande majoritet av det isländska folket tänker rösta nej till uppgörelsen om återbetalning till England och Nederländerna för Icesaves högtflygande utsvävningar i den ”oundvikliga” folkomröstningen om saken på lördag. Man ställer sig nästan lika kritisk till ett isländskt medlemskap i denna snart fallna och demokratiskt depraverade union.

Inte bara högerns unkna bagage av extremism från 30-talet bär den som ett tungt skrotsläp från det förflutnas skräpkammare, utan vidhäftas också av i det närmaste stalinistisk skåpmat, i form av ekonomiskt tungfotade tioårsplaner, som mötts av massiv kritik från i stort sett de flesta.

EU och euron är ett lost case och det förstår alla utom de neoliberalistiskt förblindade.  Enligt dem behöver vi ingen annan kulturell hemvist än plånboken.

Läs: Seeking Alpha (blog) – Iceland Referendum: New Risks, Old Story,  Wall Street Journal – Iceland’s Prospects Hinge on Vote,  Europaportalen – Kritiker sågar EU2020-strategin,

Herrarna över liv och död

Det är det materiella och immateriella världsherraväldet som stavas globalisering. De globala koncernerna tar alla våra skattepengar, upptäckter, patent, uppfinningar, kreativitet och kväver possessivt vår livskraft och skaparlust. Inte bara naturen har koloniserats, inte bara första, andra och Tredje världen, inte bara arbetarnas kroppar och tid, inte bara våra immunförsvar, arvsanlag och blodgrupper utan nu också tankarna, känslorna, själarna. Så alieneras vi slutligen helt och hållet från oss själva och vår naturliga omgivning, vårt yttre och vårt inre. Inte ett enda skrymsle fredas utan precis allting som finns exploateras. Det kallas rovdrift – på människor, djur och natur. Inget annat än död kan komma ur detta. Megadeath.

Se tidigare bloggpost: Att äga själar

Rekommenderad läsning:
Mary Wollstonecraft Shelley (1797-1851) Frankenstein