I Dox-dokumentären ”Tjuvarnas lag” förklarade ryska gangsters och seriemördare muntert hur de tänker tvätta sitt synnerligen svarta kapital vitt genom att etablera sig i diverse offentligt upphandlade verksamheter på EU:s ”inre marknad”.
Anders Borg som göder den privata avreglerade ”tjänstesektorn” med skattepengar får nu rysk maffia att etablera sig i Sverige på bred front, jämte de skrupelfria ”företag” och riskkapitalister som ser vård, skola, omsorg som ypperlig investeringsmarknad att dammsuga på stabil och långsiktigt hållbar övervinst fvb till skatteparadis, och menar följaktligen att det är i denna korrumperade gangsterekonomiska sektor jobben ska skapas de kommande åren.
”Ryskspråkiga kriminella grupper är på väg att stärka sitt inflytande i Sverige. Enligt en ny forskarrapport har två maffialedare nyligen flyttat till Sverige.
– Vi har haft besök från och till från sådana här ledare, men de har aldrig valt att bosätta sig här tidigare. Det betyder naturligtvis någonting, säger Walter Kegö, en av rapportförfattarna och med lång erfarenhet som polischef.
Han påpekar att de inte bara är vanliga ledare utan grovt kriminella som har en väldigt stark ställning i den kriminella världen. [. . .]
I Sverige fungerar grupperingarna från ex-sovjetiska områden delvis annorlunda än i många andra länder. Enligt Walter Kegö siktar de in sig på välfärdssystemet och pengarna som går att lura till sig från det.
– De är väldigt intelligenta och duktiga på att utnyttja naiviteten i Sverige. De utnyttjar systemen och ser till att få del av samhällets resurser. De möjligheterna har man inte i många andra länder.
Till exempel, menar Walter Kegö, finns det indikationer på att de kommer använda det svenska banksystemet till penningtvätt mer och mer.
– Vi är ganska dåliga på att bekämpa just penningtvätt, säger han.”
Det som jag anser saknades journalistiskt i dagens utfrågning var, att inte Tomas Ramberg tar tillfället i akt och EU-fråga om sådana självklara saker som ratificeringen av Lissabonfördraget, då den ju innebär att både arbetsrätt, kollektivavtal, alla demokratiska och medborgerliga fri- och rättigheter underställts marknadens diktatur.
Det finns nämligen också ett gigantiskt tomrum i mitten att fylla, när både FP och C överger sina ideal och girar tvärt högerut; nämligen tomrummet efter socialliberalismen då folkpartiet förflyttats högerut på grund av omvandling till folkeparti med burka– och bushinessretorisk högerpopulism, samt tomrummet efter att centerpartiet parkerat sig till höger om moderaterna efter övergång till stureplanscentern som centraliserat decentraliseringspolitiken och avskaffat linje 3 till förmån för oförblommerat kalhygges- och uranbrytningssvärmeri.
Vidare måste vi se till att nationalisera och effektivisera de gamla vattenkraftstationer som kraftbolag köpt upp för att mota undan konkurrens. Det har den fördelen att inga nya ingrepp i naturen krävs.
Naturligtvis måste vi också avreglera avregleringen och återkommunalisera så att lokal, förnyelsebar elproduktion kan komma igång, tillvaratagande av biogas från jordbruket som drivmedel, och annan småskalig energiproduktion. Avregleringen på samtliga områden, både vad gäller apotek, tågtrafik, elmarknaden m fl har endast tjänat ett syfte; att ersätta allmännyttiga monopol till humana priser med privata monopol (=utländska statliga aktörer som preussen elektra (eon), dsb, deutsche bahn, arriva) eller oligopoliserande kartellbildningar av multijättar med skyhöjda priser utan något som helst ansvarstagande eller hänsyn till svenska intressen, endast till tyska danska, australiska, kanadensiska osv. Regeringen låter utländska aktörer slakta landet, stycka upp statlig egendom mellan sig, och de svenska skattebetalarna får betala priser många gånger om. Shell vill provborra efter skiffergas i alunskiffret i 20 av Skånes bördigaste kommuner. Bryr de sig ifall den svenska livsmedelsproduktionen havererar. Svar Nej. Inte heller bryr de sig ifall radioaktivitet fälls ut och skadar mark och grundvatten i Sveriges kornbod. Det räcker med en titt på BP:s katastrofhantering i mexikanska gulfen och Shells agerande t ex vid anläggningar i Nigera för att förstå vad det här handlar om för svensk räkning. Katastrof upphöjt till 10.
NEJ TILL UTBYGGNAD AV KÄRNKRAFTEN, NEJ TILL URANBRYTNING, AVSKAFFA AVREGLERINGEN, SVERIGE UT UR EU – NU!
Därför publicerar jag nu, istället för Ankeborgreceptet om att låta det enda investeringskapital Sverige har gå till Merkel och Sarkozy, innan inflationenslutligen tar fart och kronorna riktigt raketruttnar i ladorna, de förslag som jag skickat till socialdemokraterna, som svar på deras rop i öknen: ”Ge oss dina synpunkter! Alla inkomna synpunkter läses och är en del i arbetet för att förändra vår politik.”
Ratificeringen måste därför rivas upp, också då rättighetskatalogerna i Lissabonfördraget respektive grundlagen inte stämmer överens med varandra. Detta i och med att fyra rättigheter som finns i vår grundlag saknas i Lissabonfördragets rättighetskatalog; nämligen rätten till skydd mot åsiktsregistrering, hemlig avlyssning, godtyckligt frihetsberövande samt rätten att delta i demonstration på allmän plats. Och då får mer maktöverföring till EU inte ske enligt grundlagen. Därför är ratificeringen inte legitim. Den är inte heller legitim då all kritisk debatt bannlysts. Ratificeringen föregicks därför inte av den diskussion som krävs för ett sådant genomgripande beslut, som i princip avskaffar rösträtten, och dessutom lämnar över Riksdagens makt till regeringen att besluta åt oss i ministerråden med 2 % röstmakt där.
– I samband med att fördraget nu förhandlas om inför inrättandet av ”permanent krisfond” för euron, så är det därför lämpligt att utlysa en förutsättningslös folkomröstning om hela Lissabonfördraget, och denna gången låta folket säga sitt. Vi har fråntagits vår röstmakt på illegitim väg. Nu är utmärkt tillfälle att korrigera begångna fel genom att kräva folkomröstning inför de planerade fördragsändringarna så att svenska folket får ett ord med i laget om vart skattepengarna framgent ”permanent” kommer att ta vägen (rakt in i tysk, dansk och fransk statskassa samt till diverse lobbyister av gangsterekonomiskt slag som köper in sig i de offentligfinansierade verksamheterna). Särskilt som det är ofantliga summor av just skattepengar som den ”permanenta krisfonden” kommer att handla om (och inte Anders Borgs fickpengar).
2. Gör upp med den kopia på amerikansk Patriot-Act-lagstiftning som i panik, eller om det var paralyserat tillstånd, överkopierades via EU in i svensk lagstiftning, på order från George Bush. Det s k Bodström-Asksamhällets bestämmelser måste rivas upp – vi kan inte ha lagar som FRA, datalagringsdirektivet, försvarsunderrättelsedomstol utan folklig representation, utan rätt till juridiskt ombud, och med beslut som inte går att överklaga. Det strider mot grundläggande rättsprinciper. Dessa lagar måste avskaffas. Bättre sätt att stävja terrorhot är att sluta kriga i Afghanistan till förmån för en regim som tillkommit genom konstaterat valfusk. Således – avveckla svensk medverkan i det kriget, och sluta låta Nato bombträna i Norrbotten. När avskaffades svensk alliansfrihet utan att vi fick vara med och diskutera saken? Driv den frågan och ställ krav på att dessa livsfarliga övningar upphör. De sticker också i ögat på Putin som inte är att leka med.
3. Låt inte Svenskt Näringsliv och till dem knutna PR-byråer bestämma den fortsatta socialdemokratiska politiken. I min bok kallas sån infiltration för korrupt förfarande dessutom. Utred på djupet vad som hänt – med tanke på de nära banden mellan moderaterna och Svenskt Näringsliv. Finns det moderata politiker som känt till det här? Hur många socialdemokrater har varit inblandade i ”Primegate” eller känt till detta? Om socialdemokratin vill vara minsta trovärdig, kan man inte ha kvar några sådana personer i partiet.
4. Låt inte avgående partiordförande bestämma den fortsatta politiken med sitt ”avskedstal”, särskilt inte som det gick stick i stäv med talet i Almedalen t ex. Det var ju däremot bra, men sämre när man tar avstånd från innehållet i nästa andetag. Det är inte bara Aftonbladets avgående ledarskribent som kan uppleva sådana tvära kast som opålitliga, utan det gör också väljarkåren, varpå väljarflykten fortsätter i rasande fart.
Det är inte heller trovärdigt att ena dagen råskälla på regeringen för ökat utanförskap och ”stupstockar” i sjukförsäkringen, när man nästa dag säger sig ”egentligen” företräda samma politik som den moderata regeringen och dessutom är beredd att införa samma ”bortre parentes” för arbetslösa.
6. På grund av det samt den rådande ekonomiska situationen måste också valutarestriktioner införas. Den globala spekulationen, inte sällan med våra pensionspengar, måste stoppas. Sverige kan inte heller slänga mer pengar till fruktlösa räddningar av euron. Den räddas inte med mindre än att Tyskland går ur valutaunionen, eller PIIGS-länderna tillåts göra det.
7. Istället för bortre parenteser och stupstockar i trygghetsförsäkringarna så måste socialdemokratin hålla solidariteten vid liv. Det kommer att behövas när de europeiska åtstramningspaketens verkningar gör sig tydliga under 2011 – då kommer massarbetslösheten till Sverige också genom sänkt export och drastiskt sänkt konsumtion i euroländerna. I och med den kommer också tysk export att sjunka. Då behövs trygghetsförsäkringarna, inte bara som livlina för de många som drabbats och de oerhört många fler som kommer att drabbas när detta sker, utan därför också som garant för att köpkraften hjälpligt ska kunna upprätthållas. Med raserade trygghetsförsäkringar i det läget kommer köpkraften att sjunka drastiskt och det kommer givetvis leda till stängda affärer, nedlagda verksamheter och – givetvis då – ytterligare ökad massarbetslöshet, kort sagt, en nedåtgående spiral. Därför bör det vara prioritet nummer ett för socialdemokraterna att absolut inte avskaffa några skydd i trygghetsförsäkringarna, istället måste man använda det utrymme som nu finns i Sverige till att säkra dem – och även förstärka dem.
8. Driv en aktiv arbetsmarknadspolitik. Skälen till det är samma som i punkt 7, men också för att möta generationsväxlingen, pensionsavgångar, och flaskhalsar, bristsituationer, samt för att upprätthålla svensk konkurrenskraft. Det är på människors kompetens som satsningar måste göras. En av de viktigast faktorerna för konkurrenskraft enligt enig expertis. Samt givetvis på spetsforskning på solkraft och solkraftsdrivna elbilar. Vattenfall måste gå in och satsa pengar i Desertec-projektet istället för i dinosauriska projekt som ”nya” kärnkraftverk.
9. Verka för att öka den inhemska livsmedelsproduktionen. Stöd det svenska småskaliga jordbruket och skippa EU:s icke ändamålsenliga regler. Det kommer att behövas. Öka självförsörjningsgraden också när det gäller sådana saker som vi importerar onödigt mycket av – såsom textil, möbler, kläder, skor osv. Det är för att man flyttat all produktion till låglöneländer som arbetslösheten kunnat breda ut sig och skuldsättningen och passiv konsumtion på kredit öka så katastrofalt.
Under 2011 är det stor risk att fastighetsbubblan brister och arbetslösheten ökar. Då kommer offentliga jobbskapande satsningar att behövas. För att uttrycka det milt.
Att handeln med dessa försäkringar mot kreditförluster – eller förmodade framtida kreditförluster – dessutom sker över disk och tämligen okontrollerat gör inte saken bättre. I och med det är det heller ingen som riktigt vet hur omfattande den är, de enda fakta som egentligen finns bygger enligt vad jag kan förstå på uppskattningar, som mycket väl kan vara felaktiga. Risken för ett ‘mörkertal’ kan därmed vara avsevärd. Därför kan man inte heller riktigt veta vad som händer om man reglerar den, ej heller vad som händer om man inte reglerar den – för man vet inte hur stora effekterna kan bli eller hur konsekvenserna de kan komma att föra med sig kan komma att divergera .
Inte heller görs saken lättare av att CDS-handeln standardiseras av en s k Determinations Committee (DC) bestående av de femton firmor som i princip utgör samtliga aktörer på den globala CDS-marknaden, vilka t ex också ansvarar för att godkänna beslut om tidigareläggning av återbetalning från företag som inte verkar kunna klara av att betala sina lån.
”For example, let’s assume that a major dealer makes a loan to a construction company. To hedge the risk of a loan default, the dealer buys credit protection via a single-name CDS on the debt of that same construction company. In the event of a default, that CDS position could pay out considerably more than the value of the loan. Some time later, the dealer decides to call for early repayment of the loan. If the construction company is low on capital and credit markets are still tight, repaying this loan may be problematic. Nonpayment of the loan call would then trigger a partial default event in which the same dealer that called the loan could then start a formal credit event proceeding via the DC (of which they are a member).
From the outside, it looks as if the dealer single-handedly caused a partial default, started the process to formalize the credit event for the CDS market and will ultimately profit from that event based on their current holdings. While this is not illegal, situations such as these put a spotlight on the flaws inherent in the newly minted DC process”
För att minska risken för avsiktligt framkallande av konkurser, då försäkringsbeloppen som en CDS löser ut när låntagare går i KK -vilket kan framkallas av att långivare ändrar eller tidigarelägger återbetalningskrav – alltså är betydligt större än värdet av det försäkrade, så har marknaden själv försökt reglera genom att inrätta externa granskare som ska hålla koll på DC i det avseendet:
”But isn’t there a systemof checks and balances to ensure the process is fair? Well, sort of. If greater than 80% of the DC agrees on the given credit event, the decision is final. If less than 80% agree, then an ”external review panel” is convened to make the final decision. But who selects the external review panel? The answer: the same 15 firms that make up the DC, the firms controlling the majority of the global CDS market. Again, I am not inferring any wrongdoing. However, participants in this close-knit CDS world being able to trigger and profit from a credit event does not leave the feeling that the market is fair.”
”Internrevisorerna kan antingen vara anställda i myndigheten, samordnas med en annan myndighet, eller upphandlas från konsultföretag.” [min fetstil]
Min reflektion var ju då naturligtvis att om datasystemet SAP är så krångligt som det sen visade sig vara – varför Försäkringskassan fick avbryta upphandlingen eftersom den skulle ha lett till ett evigt konsulttjänstköpande från den globala, Bermudasregistrerade firman Accenture – så kanske inte heller kostnaderna för det kompetent kan granskas av någon annan än de enda som är specialister på det – och då är det ju inte så troligt att dessa skulle så att säga bita sig själva i handen.
Och på samma sätt kanske det förhåller sig när det gäller granskningen av handeln med Credit Default Swaps, varför vi nog med hög sannolikhet får anta, att sanningen om denna svårligen kan utrönas av andra än de som så att säga bedriver den, vilket gör det till en rimlig hypotes att anta att den aldrig kommer att komma fram.
Verkningarna av den kommer nog däremot att låta höra av sig, antingen vi vill eller inte. Så själva slutnotan – eller The CDS Big Bang, som den också brukar kallas – lär vi inte komma undan. Och ‘vi’, i just det här specifika fallet, verkar inte vara något annat än hela världsekonomin.
Trots skenbart lugnande rapportering om stort intresse för stödköp av grekiska statsobligationer så förstärks intrycket av att euron fortsatt hänger på en skör tråd som hotar att brista vilken dag som helst.
Den grekiska premiärministernhar klargjort att han anser sig vara i sin fulla rätt att vända sig till den internationella valutafonden IMF om han finner det nödvändigt. Och i Wall Street Journal pratar man till och med om devalvering som en möjlighet, efter ett utträde ur valutaunionen för PIGS-ländernas räkning, om än temporärt.
Frankrike och Tysklandgör heller inga konkreta utfästelser beträffande tillskjutande av medel för att bistå Grekland i den prekära pekuniära situationen. Vidare klarar inte Nederländerna att fullfölja åtaganden om att bistå med trupper till Afghanistan och i Frankrike har den ekonomiska desperationen gått så långt att man till och med överväger att sälja attackplan till Ryssland – något som förut aldrig inträffat; att ett NATO-land säljer vapen av den kalibern till ryssarna.
EU och euron är ett lost case och det förstår alla utom de neoliberalistiskt förblindade. Enligt dem behöver vi ingen annan kulturell hemvist än plånboken.
Jenny Stiernstedt gör en ganska rättvisande sammanfattning av partiledardebatten i DN-artikeln ”2010 års första tv-debatt mellan riksdagspartierna”. Det märkliga är att den ideologiska kritiken och EU-frågan uteblir, både i själva debatten och i analyserna av den.
I Davos har just den politiskaoch ekonomiska världseliten samlats och riktat mycket hård för att inte säga förödande kritik mot bankernas sätt att slösa bort de massiva bidragen som beviljas dem och som sakta men säkert tömmer statskassorna. Istället för långivning till produktiva investeringar t ex för klimatomställning, har bankerna fortsatt höja direktörslöner, betala ut bonusar och låna ut till nya fastighetsbubblor respektive högriskspekulerat i snabba klipp. Hur kan då staterna vara så obotligt dumma att de fortsätter betala ut dem frågar man sig.
Frågan är då vidare varför politikerna inte riktar kritiken mot sig själva – det är ju de som måste hantera skattepengarna på ett ansvarigt sätt genom styrning och inte slänga dem omkring sig hur som helst. Om de istället för att skänka bort skattebetalarnas pengar till pyramidspel satsar pengarna i gröna investeringar, på offentliga jobb i välfärd och social sektor, på utveckling av förnyelsebara energislag och en miljöbil så börjar ekonomin läkas reellt. Då skapas långsiktigt hållbar sysselsättning och man kommer en bra bit på vägen vad gäller klimatomställning. Frågan är om det inte redan är för sent. För euroländerna är det troligen kört på grund av den skyhöga skuldsättningen. Sverige kanske har någon liten chans kvar att reparera ekonomin, men då måste det ske nu.
Men det är ju bara ett hjärnspöke från 1700-talet, utan någon som helst relevans i verkligheten. Marknaden har gjort vad politikerna ålagt den – satsat på egenintresset och ingenting annat – precis som ideologin föreskriver. Politik innebär styrning – och denna styrning har politikerna frånsagt sig till förmån för ”den osynliga handen” (enligt Adam Smith = Guds hand) och dess sortering av mänskligheten i vinnare och förlorare, även det precis som ideologin (eller närmare bestämt de presbyterianskt kalvinska vanföreställningarna) föreskriver. Då blir det laissez-faire och det enda som skapas med det är fattigdom, miljöförstörelse och social utslagning.
Anders Borg och Alliansendelar uppenbarligen tron på att försämringar i välfärdssystemen gör att arbetslösa får jobb och cancersjuka orkar arbeta. Och även om detta inte sker, så verkar det enligt dem kvitta lika – för enligt lärofadern Adam Smiths marknadsreligion så är ju de i Utanförskapet ändå dömda till utslagning genom att den ”osynliga handen” på förhand determinerat dem till undergång, och då lägger man som sagt inte sina smutsiga små fingrar emellan, med några hädiska keynesianska transfereringar, utan låter gudfruktigt försynen råda.
Mitt i diskussionen om de sociala mediernas och bloggarnas ökande betydelse vill jag rikta uppmärksamhet på en fantastiskt välskriven recension av Nils Schwartz. Han visar här att han håller den professionella journalistikens fana högt. I denna artikel om ytterligare nazistbiografier – Longerich om Himmler, Kristofersen om Heydrich, ”förintelsens arkitekt”- efterlyser han nu istället skildringar av de namnlösa hjältar som står emot förtryck och ondskans monotona regimer, snarare än det obscena uppgåendet i de mediokra bödlarnas bestialiska vardagsrutiner.
Det får mig att tänka på Hla Hla Win, den 25-åriga kvinnliga frilansjournalist i Burma som uppges ha dömts till 20 års fängelse 31 dec 2009, för sitt samarbete med exilnätverket Democratic voice of Burma i Norge. För den som vill bekanta sig mer med hur svåra förhållanden människor som vill rikta världens uppmärksamhet mot vad som pågår i den hermetiskt tillslutna militärdiktaturen arbetar under rekommenderar jag återigen SVT – Kultur Specials dokumentär som nyligen sändes: Det är en både hjärtskärande och skakande berättelse om det dödsföraktande mod som dessa människor visar, och hur det belönas av den hjärndöda militärjuntan.
”– Barnen har blivit mina lärare, att veta att de uthärdat onämnbara saker och ändå väljer att skratta, leka och visa tillit igen. Jag gör detsamma, det är hoppets kärna.”
Sedan långt före jul har jag i inlägg efter inlägg vädjat, skällt, bönat, bett, uppmanat och uppfordrat den här nyliberalt fundamentalistiska alliansregeringen att bekämpa arbetslösheten genom att investera i den offentliga sektorn. Detta vägrar alliansregeringen göra – för de sitter fast i sin fanatiska tro på nyliberala icke-lösningar på arbetslöshetsproblemet som under tiden förvärras och antar omåttliga proportioner.
Nu säger Fredrik Reinfeldt dessutom att han inte nog med det till och med är beredd att låna upp ännu mer pengarför att sänka skatterna samt till varje pris läxa upp utsatta delar av befolkningen med pekpinnar som svider i skinnet: Det SKALL löna sig att arbeta – och med begreppet ‘arbete’ då endast innefatta jobb inom privat sektor. Allt annat är för honom inga riktiga jobb.
Men att undervisa barn och ungdomar, att sköta äldre, köra tåg och buss, vårda sjuka, sköta renhållning, se till så att energiförsörjning fungerar, forska och utbilda inom universitet och högskola m m m m ÄR riktiga jobb – i synnerhet i offentlig regi, där människor tar sin uppgift på stort allvar vilket det däremot kan vara både si och så med inom privat sektor .
I alla fall om man betänker de glädjebetyg som främst friskolor utan större betänkligheter sätter, vilket tvingar högskolor och universitet att sätta in specialresurser då det sen visar sig att de höga betygen inte speglar det kunskapsinnehåll de liksom är tänkta att utgöra ett mått på (men det spelar ju ingen roll för betygssystemets viktigaste funktion; att skilja agnarna från överklassvetet är ju ändå uppnådd), och det vet vi ju alla att när kvalitetssäkringsverktyget osäkras, då har vi snabbgenomströmningskriteriets måttstock som i en liten nyspråklig pandoraask varvid själva det tayloristiskt hypereffektiviserade ”resultatet” blir därefter.
Hur kommer det sig då att den välrenommerade tidskriften Newsweek säger tvärtom– att det är statliga investeringar i offentlig sektor som mest effektivt och omedelbart skapar jobb och att det därtill är oerhört mycket dyrare att skapa jobb i privat sektor via skattesänkningar än vad det är att skapa jobb i offentlig sektor via statliga investeringar?
Enligt den nyligen gjorda undersökningen, från vilken uppgiften troligen hämtats, ”Estimate of Job Creation” och som genomförts på uppdrag av Obamaadministrationensägs att det kostar $ 92 000 att skapa ett offentligt jobb (då det ju bara är att börja anställa fler undersköterskor, sjuksköterskor, lärare, läkare osv inom samhällssektorer som alltid behöver tillskott eller åtminstone ge de kvinnor heltid som nu får hålla tillgodo med timanställningar, visstidsanställningar, vikariat och deltid) medan det kostar $ 145 000 att via skattesänkningar att skapa ett jobb i privat sektor :
”Job-Years Created by Different Types of Stimulus
To estimate the job-years created by different types of fiscal stimulus, we simulate the macroeconomic model. We consider the three main types of fiscal stimulus: government spending, a tax cut, and state fiscal relief. In each case, we simulate a change of $100 billion in fiscal year 2009. The model uses a plausible assumption about the distribution of the spending or tax reduction over the fiscal year. This simulation shows the job-years created by $100 billion of a type of fiscal stimulus by the end of 2012. The results of this simulation are given Table 3. The results show that a dollar of government spending creates roughly 1.6 times as many job-years as a dollar of tax cuts and 1.3 times as many job-years as a dollar of state fiscal relief. These numbers are a reflection of the different multipliers used in the simulation.
Table 3 Estimates of Job-Years Created by Different Types of Fiscal Stimulus $100 billion of government spending creates 1,085,355 job-years $100 billion of tax cuts creates 687,991 job-years
$100 billion of state fiscal relief creates 857,610 job-years
These simulation results can also be used to give an estimate of the approximate amount of spending it takes to create a job-year for different types of stimulus. To derive these estimates, one just divides $100 billion by the estimated number of job-years. The results are given in Table 4. They suggest that the spending needed per job-year is noticeably higher for tax cuts than for state fiscal relief or direct government spending.
Table 4 Estimates of Spending Needed to Create 1 Job-Year
for Different Types of Fiscal Stimulus
Government spending: Tax cuts:
State fiscal relief:
$92,136 per job-year $145,351per job-year
$116,603 per job-year”
Svar: Newsweek och Vita Husets rapport har fel och Reinfeldt har naturligtvis rätt, eller hur? Visst måste det vara så. Det måste helt enkelt vara så. I den oheliga marknadens heliga namn. Amen.
SVT fortsätter låtsas som om inte EU fanns. Som inte Sverige var medlem. Som inte 70% av alla beslut som sen blir lagar i Sverige fattas av det av byråkrater, teknokrater och professionella lobbyister stinna Bryssel.Bristen på insyn och debatt leder till att medborgare inte heller samlar sig till de påtryckargrupper som skulle behövas som motvikt till, och granskning av, de korruptionens förstadier som annars riskerar utvecklas till än värre där nere i Bryssel.
Befolkningen skall till varje pris hållas utanför all information. Väljarna skall tydligen inte få veta ett smack om vilka kritstrecksrandiga gubbar som sitter och bestämmer över dem, ej heller vad som just nu är på väg att beslutas, ej heller hur tågordningen är eller vad som står på agendan i kommissionen, dvs den enda instans som tillåts lägga lagförslag. Det lasset får istället vänsterpartiets Erik Josefsson dra. Precis som man gjorde inför Lissabonfördragets ratificering gör man också nu – mindre än 3 veckor kvar till EU-valet. En svensk tiger och samtycker, har SVT bestämt. Hela folkets TV.
När det gäller jobben – vem ser till att fixa dem? Inte sossarna och inte alliansen. Det mest magstarka som kom ut ur den här debatten var väl ändå när Jan Björklund säger att skillnaderna behöver öka och att det är ett fritt val som människor gjort när de ställt sig utanför a-kassan, samtidigt som man höjt avgiften så att stora mängder av människor – och särskilt ungdomar – tvingats ställa sig utanför a-kassan för att de inte har råd med avgiften. Hur länge ska folk tolerera att bli spottade på på det hånfulla sättet.
Varför återinför man inte beredskapsarbeten? Det var en bra arbetsmarknadspolitisk åtgärd som gjorde att fler fick ett jobb i alla fall. Man kunde passa på att öka personaltätheten i vård, skola och omsorg. Och när det gäller arbetsmarknadspolitiken så bör mantillåta arbetsmarknadsutbildning på högskolenivå eller KY-utbildningar– för det är det som arbetsgivaren efterfrågar. Att varken tillåta vettig sysselsättning eller utbildning som arbetsmarknadsutbildning och arbetsmarknadspolitisk åtgärd leder bara till en massa slöseri med skattepengar till ren förvaring.
Det – om något skapar ett permanent utanförskap och fördjupar depressionen. När hopplösheten sprider sig som allmän mentalitet så är det mycket svårare att få folk att göra något konstruktivt sedan. Utanförskapet skapar bestående skador – liksom vi nu vet att även de slimmade organisationerna skapar en utbrändhet som ger arbetsskador vilket nu också är medicinskt konstaterat.
En annan verksam åtgärd skulle vara att ge småföretagare rätt till a-kassa och sjukpenning – då skulle fler våga satsa. För det är ju inte så att det inte behövs fler småföretag – utan lagstiftningen bygger inte nerifrån.
Jag lyssnade på en intressant tv-repris med Nobelpristagaren Alexandr Solzjenitsyn. Han pratade om den roffarkapitalism som tillåtits stjäla all samhällelig egendom , sälja den vidare och stoppa vinsterna i egen ficka – den oligarkekonomi som man lät efterträda sovjetsystemet i det forna imperiet. Han menade istället att man skulle bygga den nya ekonomin underifrån – med moral och rättstänkande som centrala värden. Det tycker jag är lika applicerbart på Sverige.
Vi vill inte ha fler utförsäljningar av allmän egendom, statliga och kommunala företag, fastigheter, mark fvb av vinsterna till världens alla skatteparadis (som ännu förblivit oöppnade för insyn). En rimlig regel att införa vore därför också att förbjuda skolor och vårdföretag att drivas i vinstsyfte. Inte ens i USA tillåter man någon bedriva skolor i vinstsyfte. Men i vildavästernsverige går det bra – ett nytt Klondyke för skrupelfrihetens förkämpar.
Det absolut värsta är ju harmoniseringens handlingsförlamning på alla områden – inte minst också när det gäller integritets- och försvarsfrågorna – men den är ju självvald har vi fått veta. Krisen kommer att bli värre – ja – och att man inte gör något nu kommer att ytterligare fördjupa svackan till ett omätligt gap av tröstlös massarbetslöshet och svår recession.
Att byta kronan till euron vore den definitiva spiken i kistan, åtminstone om man får tro internationella experter. Inför folkomröstningen om euron sa nobelpristagarna i ekonomi samfällt att en övergång till euron vore idioti – att vi lyssnade på det var en smal räddning, som kan gå om intet om folkpartiet får gehör.
Dock anser jag att högskolor och universitet bör kunna ta ut avgifter från utländska studeranden. Inom Europa kan man tänka sig en studentpeng ungefär som man har skolpeng. Att korta antalet terminer som man har rätt till studielån är ju ett synnerligen uselt förslag – då det kommer att leda till att många ändå inte kommer att kunna nå den utbildningsnivå som krävs i det framtida arbetslivet – och det är ju med Bolognaprocessen färdigimplementerad masternivån.
Den gamla kandidaten kommer att bli ungefär som gymnasienivån nu, och mastern kommer att motsvara dagens magisternivå. Det är också ett dåligt förslag ur forskningspolitisk synpunkt då det kommer att utestänga ännu fler från möjligheten att söka till forskarutbildning. Alla studier har dessutom visat att de flesta inte tagit ut sin examen ens efter sju år – livet kommer emellan. Desto viktigare då att ge möjlighet för att studera färdigt senare, annars är ju hela utbildningsinsatsen bortkastad – så också samhällets pengar för den.
Att höja studielånen bara för att sänka bostadsbidragen för studenter är ytterligare en huvudlöshet – som möjligen kommer att leda till skapandet av det A- och B-lag som alliansen gärna ser att befolkningen delas in i – för att minska konkurrensen om de högavlönade jobben – men troligen leder det mer till ännu fler avhoppare och avbrutna utbildningsinsatser – vilket ytterligare dränerar statskassan på pengar, då satsade pengar även där blir till bortkastade resurser.
Tim Jackson: Tillväxtmyten är vårt största hot
Jan Eliasson: Hög tid för S att sluta klaga
Nemokrati 
