Så bra att det blir lite öppenhet kring ACTA-förhandlingarna. Frågan är om det är bättre att diktaturen införs med öppna ögon. Kanske bättre för oss vanliga om det skedde bakom ryggen så att vi åtminstone kunde trösta oss med att vi blivit lurade.
Sker det med öppna ögon gäller det för nattsömnens skull att stoppa de huvudlösa förslag som finns i detta utkast. Nu.
Djävulen finns i detaljerna har vi i EU-hänseende lärt oss sen tidigare, närmare bestämt ”in section 3(b)I and in footnote 6″ enligt den här granskningen . Techdirt har nämligen kommit fram till att just denna fotnot säger att ‘three strikes measures’ och ‘termination of service’ anges som själva förutsättningen som en ISP måste uppfylla för att kunna gå säker för ”third party liability” enligt senaste utkastet. Och om varje ISP ska hållas ansvarig för vad användarna gör på nätet lär vi se kraftiga inskränkningar framöver. Det blir med andra ord slutet för Internet och början på en ny era – Global Times.
Och när en nyazeeländsk förhandlare enligt läckan ställer frågan ”How can a hyperlink violate copyright” så förstår man ju att till och med nåt sånt varit uppe till diskussion. Om hyperlänkning är att betrakta som en kriminell handling så betyder ju det att forskning kriminaliseras och att både studenter och forskare förvandlas till återfallsförbrytare. För att inte tala om tidningsläsare och bloggare.
Eller ska man sekretessbelägga och tvinga forskare och studenter att betala summor för varje referens i varje uppsats, avhandling och paper? Man undrar liksom för det är ju rätt vansinniga resonemang. Lobbyismen tänker sig tydligen att vi ska backa rejält tillbaka i kunskapshänseende. Inga länkar, inga referenser, inga bibliotek (det är ju olaglig fildelning)…you name it. Det är verkligen 30-talets totalitära antiintellektualism om igen, för att inte säga värre.
Detta bekräftar vad Obamas utredare redan för länge sedan kom fram till; att det är betydligt billigare att skapa jobb i offentlig sektor än via privatisering, skattesänkningar och skatteavdrag. Nyliberalismens besinningslösa motstånd mot keynesianska åtgärder och transfereringar är det som skapat – och fördjupar den världsekonomiska krisen.
Mitt i diskussionen om de sociala mediernas och bloggarnas ökande betydelse vill jag rikta uppmärksamhet på en fantastiskt välskriven recension av Nils Schwartz. Han visar här att han håller den professionella journalistikens fana högt. I denna artikel om ytterligare nazistbiografier – Longerich om Himmler, Kristofersen om Heydrich, ”förintelsens arkitekt”- efterlyser han nu istället skildringar av de namnlösa hjältar som står emot förtryck och ondskans monotona regimer, snarare än det obscena uppgåendet i de mediokra bödlarnas bestialiska vardagsrutiner.
Det får mig att tänka på Hla Hla Win, den 25-åriga kvinnliga frilansjournalist i Burma som uppges ha dömts till 20 års fängelse 31 dec 2009, för sitt samarbete med exilnätverket Democratic voice of Burma i Norge. För den som vill bekanta sig mer med hur svåra förhållanden människor som vill rikta världens uppmärksamhet mot vad som pågår i den hermetiskt tillslutna militärdiktaturen arbetar under rekommenderar jag återigen SVT – Kultur Specials dokumentär som nyligen sändes: Det är en både hjärtskärande och skakande berättelse om det dödsföraktande mod som dessa människor visar, och hur det belönas av den hjärndöda militärjuntan.
”– Barnen har blivit mina lärare, att veta att de uthärdat onämnbara saker och ändå väljer att skratta, leka och visa tillit igen. Jag gör detsamma, det är hoppets kärna.”
Nu publicerar Sydsvenskan en artikel av Joseph Stiglitz, Nobelpristagare i ekonomi: ”Räddningspaketen avslöjar ett hyckleri”. Det är nästan så man tror att man hade skrivit den själv. För han säger precis just det som vanligt folk har tjatat om i åratal, vilket sammantaget är ett utomordentligt uppenbart stöd för en traditionell socialdemokratisk ekonomisk fördelningspolitik.
Marknaden – i synnerhet finans- och kapitalmarknaden – måste regleras för annars talar girigheten och det adamsmithbokstavstrogna egenintresset ostört och det leder till en neoliberalt fanatisk krasch för världsekonomin. De rallarsvingar Stiglitz utdelar till Roffe Roffelito i Bank & Finans, Fond & Kapital, inte minst även till alla dess lydiga politiker, som socialiserat förlusterna och privatiserat vinsterna, är inte nådiga, riktigt underhållande måste man säga, om inte ämnet vore så allvarligt:
”Världen har också lärt några värdefulla läxor, om än till ett högt pris i termer av såväl nuvarande som framtida välstånd – ett onödigt högt pris eftersom vi redan borde ha lärt oss. . .
Den första läxan är att marknader inte är självkorrigerande. Utan adekvata regleringar leder de ofta till excesser. Under 2009 fick vi återigen se varför Adam Smiths osynliga hand ofta är just osynlig: den finns inte där. Bankirernas strävan efter att tillgodose egenintresset (girighet) ledde inte till samhällets bästa; den gynnade inte ens aktieägarnas intressen. Och den gynnade definitivt inte husägare som förlorade sina hem, arbetare som förlorade sina jobb, pensionärer som såg sina pensionsfonder gå upp i rök eller skattebetalarna som fick betala hundratals miljarder för att rädda bankerna.
Under hotet av en total systemkollaps utsträcktes samhällets skyddsnät – avsett att hjälpa olyckligt lottade individer med livets nödtorft – generöst till kommersiella banker, sedan till investeringsbanker, försäkringsbolag och bilföretag.
Aldrig förr har så mycket pengar omfördelats från så många till så få.”
Vartenda ord Joseph Stiglitz skriver är sånt som vanliga människor i insändare och på bloggar varnat för ända sen 80-talets yuppie-epok emedan kejsaren ju hela tiden varit naken; att spekulationsekonomin kommer att krascha precis som den gjorde på 30-talet.
Men har dessa – enligt Stiglitz – fullständigt inkompetenta galningar lyssnat? Givetvis inte. I den dysfunktionella världsfamiljen är det, precis som i en missbrukarfamilj, en vårdslös, våldsfixerad pappa från lådvinshögern som bestämmer efter devisen Vad Far säger är alltid rätt och färden går med gasen i botten mot avgrunden. Det är vid det stupet vi står och stirrar nu. Ska vi falla ända ner till helvetet? Eller ska vi få en ekonomiskt ansvarig rödgrön regering? Jag röstar för det sistnämnda.
”Jag har fått massvis av hot tidigare, men det här kändes allvarligt. Speciellt med tanke på att det som hände Kurt Westergaard hade kopplingar till Somalia, säger Vilks. Mannen pratade på bruten svenska. Han frågade först om Vilks kände till vad som hände med Kurt Westergaard i Danmark. – När jag svarade ja, sa mannen: ‘Du står på tur, vi kommer att hälsa på dig’. Vilks svarade att mannen var välkommen, sen lade han på. En stund senare ringde mannen igen.– Då upprepade han hela tiden: ‘Vi kommer, vi kommer, vi kommer’. Det lät som någon form av bönrop, säger Vilks.”
Över hela världen hotas hjältemodiga människor av mörkerkrafter, från olika politiska och religiösa håll. Mörkerkrafter som långt ifrån alltid finns i desperat laglösa och fattiga länder som Somalia, men som ändå har det gemensamt att de vill förbjuda yttrandefrihet, offentligt samtal, demokratiska fri- och rättigheter samt stävja alla protester mot en auktoritär samhällsordning.
Det gäller Kina, Burma,Iran,Latinamerika…listan kan göras hur lång som helst. Hela befolkningar som brutalt tryckts ner reser sig ändå mot förtrycket i kamikazetappra men ofta fruktlösa protester, som inte sällan slutar med att repressionen visar sitt rätta ansikte i öppet våld. Protesterna visar dock att det finns ett urstarkt stöd för förändring.
Frågan är hur länge spillror av demokrati och välstånd i väst kan stå emot? Kina äger som bekant USA och vem vill i framtiden vara hänvisad till att inmundiga nyheter och kommentarer från Global Times? Det verkar som det är dit vi är på väg eller hur. Därför måste kampen mot fattigdom och för yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, demokratiska och medborgerliga fri- och rättigheter intensifieras.
De sociala medierna och internetteknologin har blivit ett verktyg för de som vill förändring; vilket tillhandahållit aldrigt tidigare skådade möjligheter att kommunicera vittnesmål om förtrycket och kabla ut missnöjet med det till hela världen. Här byggs broar och vi ser att vår syn på frihet, mänskliga rättigheter, demokratiska fri- och rättigheter, frihet från fattigdom och förtryck är gemensam.
Det ser jag som ett stort hopp.
Sådana broar byggs inte bäst mellan stormakter med hyperambitioner, utan i betydligt mindre skala. Det är vad jag tror. Därför så anser jag att det mer eller mindre paranoida byggandet av fästningen och hypermaktblocket EU endast kommer att leda till ännu större och ohanterligare hot mot världsfreden. För att inte tala om vad krigandet, med dess enorma slöseri och astronomiska kostnader, kommer att göra. Till slut finns inte några resurser kvar att skapa fred med.
Nemokrati 
