Lönerna i Tyskland = Sverige i framtidskikaren?

Man undrar hur Reinfeldt ska få alla sina logiska kullerbyttor att gå ihop. Om han sänker skatterna med massa miljarder – vem ska betala löner till lärare, sjuksköterskor osv då? Dvs, de ”samhällsbärare” som Reinfeldt påstår sig värna. Det blir ju istället nedskärningar och lönesänkningar som blir resultatet av en sådan politik – både i den privat- och offentligtägda ”välfärdssektorn”, då båda är skattefinansierade. Därför finns det bara en möjlighet att föra en sådan skattesänkarpolitik, och det är om man upphör med skattefinansieringen av vård, skola och omsorg, och övergår till privat avgiftsfinansiering.

Och då tycker jag han kan tala klarspråk redan nu (Timbro, försäkringsbolagen och ”välfärdsföretagen” har ju redan gjort sin beställning av trygghetsförsäkringarnas privatisering i presentation i Almedalen). I så fall måste dock lönerna kraftigt höjas, för annars har inte folk råd att betala sin egen sjukvård, skol- och utbildningsavgifter till barnen och äldreomsorg, om man tar Monas prislista i beaktande. Och de sjuka, arbetslösa, fattiga äldre och ungdomar ställs ju naturligtvis helt och hållet utanför en sådan ordning, vilket innebär en total utslagning av dessa grupper.

Hur detta vidare även ska kunna gå ihop med den låglönepolitik som Lissabonfördraget lett fram till i de där ”andra länderna” som Reinfeldt vill att Sverige mer ska likna, och som nu befinner sig i en stadigt nedåtgående spiral vad gäller ekonomisk utveckling, är därför också en gåta.

Wall Street Journal har just nu artiklar som handlar om missnöjet i Tyskland. Där är det inte många som märker av något ”uppsving” trots alla skriverier om Tyskland som EU:s och eurozonens tillväxtmotor. Efterfrågan är låg, liksom i eurozonen som helhet vilket förstärker deflationstendensen och detta i ett läge när hushållens, företagens och ländernas skuldsättning är skyhög och kostnader för tagna lån ligger fast trots sjunkande inkomster, eller kanske till och med ökar med stigande räntor.

Låglönesektorn och andelen otrygga, tillfälliga anställningar växer, stora demonstrationer hålls därför återkommande mot tillfälliga jobb och låga löner. Die Linke är fjärde största parti och genomsnittsinkomsten har minskat stadigt sedan 2004 och är nu nere på förvånansvärt låga nivåer, särskilt om man betänker det artificiella upprätthållandet av eurons värde och de förhållandevis höga priserna. Medelnettoinkomsten är 143 861 kronor per år, vilket kan jämföras med vad nettoårsinkomsten av en låg månadslön på 20 000 skulle bli i Sverige, cirka 168 000 kr, alltså efter skatt.

Chancellor Angela Merkel’s government has hailed Germany’s ”job miracle” after whittling the jobless rate down to 7.6% of the work force, compared with unemployment levels of about 10% in the U.S. and France.

But the bulk of that reduction has come from the emergence of part-time jobs, often at low pay. That helps explain why German domestic demand has remained sluggish even as German exporters boast booming foreign orders

Därför minskar Angela Merkels center-högerkoalitions popularitet kontinuerligt medan vänstern går framåt. Den ”vanlige” tysken märker inte av något ”uppsving” ens nu, när marknaderna sägs ha lugnats något av tyska exportsiffror. Och orosmolnen vid horisonten från PIIGS-länderna rycker närmare:

”Klaus-Dieter Friedrich, a 51-year-old master butcher from Wetzlar, in central Germany, ran his own business before he started working for a big company, which requires him sometimes to work as much as 70 hours a week without any extra pay or compensation time.

‘The upswing hasn’t reached me. What I am witnessing is exploitation. There is more and more low-paid work. People don’t find work, and if so only as temporary work, which is a great mistake because it’s destroying the wage system,’ Mr. Friedrich said. ‘It might well be that the upswing has reached the big companies and that they are making more money, but it’s the opposite for the ordinary guy,’ he said.”

WSJ.com – ”Ordinary Germans feel left behind”

Se tidigare bloggposter: RUT-avdrag och Minimilöner, Skattesänk Sverige tillbaka till medeltiden – eller i vart fall till ståndssamhällets glansdagar

Läs: Expressen – Sahlin: ”M vill göra Sverige som andra länder”, AB – Ökad ledning för Alliansen?, , AB2, AB3, AB4, AB5,   Tokmoderaten – SIFO som svider lite grann, AB – 35 dagar kvar – Reinfeldt vibrerar av självsäkerhet, AB – För mycket prat om Alliansen,  Expressen – 400 000 osäkra väljare avgör, DN, Expressen2, DN2, DN – M: Sänkt skatt med 20 miljarder, DN4, DN5, DN6, DN – Knapp ledning för Alliansen, Expressen – Moderaterna satsar på ”samhällsbärarna”, AB – Sahlins överraskning till pensionärerna, Expressen – Fredrik Reinfeldt lovar sänkt skatt för 6 miljoner (min fråga blir: Hur mycket pengar blir då kvar till löner och anställningar för ”samhällsbärare” – såsom de ”sjuksköterskor, lärare och poliser” som Maria Abrahamsson pratar så folkligt om – då?), SR – Ekot – Swedbank: Risken för deflation ökar

Sommartal – Bravo Mona!

Mona Sahlin håller ett lysande sommartal som efffektivt blottlägger Alliansens handfallenhet och driver på med energi, glöd och entusiasm. Hon pratar om vilket samhälle hon vill se och om vikten av en kursändring ”innan kylan sätter in” och effekterna av Alliansens utförsäljningar och nedrustningspolitik på välfärdsområdet blir tydliga.

Jag har inget att invända mot innehållet i Mona Sahlins tal utan instämmer till 100 %. Vi står inför ett vägval – antingen går vi framåt som modernt välfärdsland med de rödgröna eller så formligen rusar vi bakåt i historien med Reinfeldt och Alliansen som göder värsta sortens högerpopulism och inte ens tänker tillsätta en arbetsmarknadsminister i en tid av massarbetslöshet.

Alliansen påtalar ofta att välfärd handlar om hur många som jobbar och betalar skatt, en skatt som man hela tiden vill sänka, så att det till slut inte ens går att värna välfärdens ”kärna” – en kärna som förkrymps till så litet att den inom kort kan liknas vid noll och ingenting. Då blir det fritt fram för de privata försäkringar som Alliansen tänker ersätta trygghetsförsäkringarna med, så fort de vunnit valet. De privata försäkringsbolagen som sjuka, arbetslösa och skadedrabbade då får tampas med kommer att få Försäkringskassan att framstå i ett betydligt mildare ljus.

I Alliansens Sverige bryr man sig alltså inte om ifall arbetslösheten stiger till tvåsiffriga tal, där vi nu snart är. Hur många blir det som jobbar då? Färre och färre med andra ord – och i det läget tillsätter man inte ens en arbetsmarknadsminister. Den ”jobbpolitiken” ger jag inte mycket för. Mona Sahlin talade också om att det till och med finns arbetskraftsbrist i massarbetslösheten pga bristande omställning och försämrade möjligheter till arbetsmarknadsutbildning.

SE – SVT.se – Sahlins sommartal i Stockholm,

Läs: AB, SVD – Svagt övertag för Alliansen, AB – Sahlin lovar ta bort pensionärsskatt, Expressen, AB3, AB4,AB5,  Expressen2, Expressen3,

Se tidigare bloggposter: Den som välfärdsfinansieringsgapar efter mycket mister ofta hela stycket, (M)onopolspelet om väljarna

Skattesänk Sverige tillbaka till medeltiden – eller i vart fall till ståndssamhällets glansdagar

Fredrik Reinfeldt har ett recept för framtiden – sänk skatten. Därutöver intet. På det sättet göder man högerpopulismen än värre, som om det inte skulle räcka med den aktiva flört man från Alliansen redan bedrivit med dessa (M)örka krafter, med förslag om krav på burkaförbud, språkkrav för medborgarskap, förbud för invandrare att fritt välja bostadsort, omedelbar utvisning vid avslag på asylansökan, återkallat medborgarskap vid ”falsk identitet” m m.

Inte bara är den förda politiken en tvångsupprepning av en arbetslinje från 30-talet, det är också en politik för orörlighet för att inte säga socialt stillestånd på arbetsmarknaden. Man vill placera människor i fack, och där ska de förbliva livet ut (gärna nästa generation också, vilket i synnerhet verkar gälla de arbetslösa).

Visserligen tvingades man backa i frågan om inkompetenspolitiken när det gällde gymnasiebetyg före 2003, men avsikten är ändå klar. ”Rut- och Rot-arna” för sig som glatt kämpar på för ”Familjens” bästa. Med minimilöner i antågande, och otrygga och tillfälliga anställningar redan här. Inte minst gäller detta för kvinnor, oaktat dessa är vana att behandlas som ”reservarbetskraft”.

Det största misstaget S har gjort var att ratificera Lissabonfördraget – med det toppstyrda beslutet svek man stora delar av väljarkåren och LO:s medlemmar som nu kastas ut i Alliansens sköna Nya värld, där en fast heltid till god lön är sällsynt, och egenföretagarens vardag mest liknar en slags arbetslöshet med perforerad inkomstkälla på grund av bristande långivning från bankernas sida, och obefintliga trygghetssystem.

Att hushållen är skuldsatta upp över öronen tycks inte bekymra Fredrik Reinfeldt, naturligtvis inte heller bankerna som kan skära guld med täljkniv i många år ju fler som fastnar i skuldfällan. Om bostadspriserna faller kan vi räkna med ackumulerade effekter som i kombination med ökad massarbetslöshet kan bli förödande.

Det enda svaret på samtliga problem från Moderaternas sida är trots det bara skattesänkningar, skattesänkningar och åter skattesänkningar. När sen konsekvenserna av alla engångsutförsäljningar av allmän egendom och välfärd kommer att göra sig påminda, så står vi där med slutresultatet – en fattigdom för alla medborgare (åtminstone de som inte tillhör ”Familjen”), med sämre eller obefintlig samhällsservice och ingen bufftert i statsfinanserna att täcka upp detta med. När sen även konsekvenserna för svensk export av de europeiska åtstramningspaketen slår till med full kraft nån gång i oktober eller november, så blir det solklart vad Alliansen sysslat med i fyra år – att sprida dimridåer om det ekonomiska läget för Sverige.

Men det är ju efter valet – så det spelar ju ingen roll, för då sitter Alliansen redan vid makten och kan fortsätta sin slakt på både demokrati och välfärd med ännu slagkraftigare beslutsvilja. Nu handlar det om att pumpa väljarna fulla av luftslottslögner i europeisk medvind från ett tyskdrivet ekonomiskt uppsving och ett högst tillfälligt överskott i handelsbalansen beroende på att eurons värde sänkts. Exporten kommer också snabbt att minska när väl den monumentala ECB-utlåningen sinar. Dessutom passar Moderaterna på att gardera sig – vi sänker skatten om statsfinanserna tillåter det, och då har man ju egentligen ingenting sagt. Vem som helst kan ju lova vad som helst under vissa förutsättningar, om de är tillräckligt luddigt angivna. Det ökar också ovissheten om vad som verkligen kommer att ske, vilket även det cementerar en redan inslagen väg i allt mer högerpopulistisk riktning. Och i Tyskland är ”uppgången” inte särskilt märkbar – då det hela uteslutande handlar om ”jobblös tillväxt” åtminstone om man ska tro Wall Street Journal:

”‘The population isn’t aware as much of the economic upswing as the economic data would suggest because the upswing affects only some sectors and many jobs are now temporary or poorly paid,’ said Klaus-Peter Schoeppner of the polling institute Emnid.

‘The uncertainty is still great and there is an erosion of solidarity in companies because they make profits but much of this is not used to secure jobs,’ he said.”

I själva verket kommer det inte dröja länge förrän Greklands katastrofläge sprids till övriga PIIGS-länder och det kan gå oerhört fort, närmast på tur tycks Irland och Spanien stå, men även Italien m fl är i farozonen, inte minst även England, och det handlar om stora folkmängder som då drivs in i desperata lägen med kraftigt stigande massarbetslöshet som följd. De senaste ”prognoserna” för Greklands räkning talar i de mer pessimistiska (realistiska) tonfallen om arbetslöshetstal på 20 %, vilket är just det nyckeltal som satte nazister till makten förra gången ‘det begav sig’.

Se tidigare bloggposter: (M)onopolspelet om väljarna, Fredrik Reinfeldts tal: Söndra och härska

Läs: SVD – Talade mer om skattesänkningar än om välfärd, AB – Statsminister Fredrik Reinfeldt: Sänkt skatt för 6 miljoner svenskar, DN – Pensionärer och jobb i M-kickoff, Expressen1, Expressen2, Expressen – Isobel Hadley-Kamptz: Megafel av Mona Sahlin, Expressen – Mona Sahlin vill bli ”innovationsminister”, DN – M: Sänkt skatt med 20 miljarder, GP, AB – De säger två saker samtidigt; det är skickligt,

Bloggarna: Fi Västra Götaland, Maria Abrahamsson, Under den lugna kork…, Peter Swedenmarks bl…,Kulturbloggen, Roger Jönsson, Mitt i steget, Johan…, Röda Berget, Tokmoderaten, Alltid rött alltid r…,  Roger Jönsson, Lotta Edholm,

Se även: WSJ.com – Nick Skrekas and Alkman Granitsas: ”Greek Recession Deepens”, WSJ.com – Irish Banks Rattling Nerves, WSJ.com – Christopher Björk – Spanish Banks Increase Net ECB Borrowing – Quotation: ”MADRID—Spanish banks took up over 29% of the funds that were lent out by the European Central Bank in July as local lenders appealed for a record amount of liquidity, even as funding needs from banks in the whole of the euro-zone fell for a second month.”, WSJ.com -ECB Poll Finds Weak Prospects for Euro Zone, WSJ.com – ”Austerity is worse than you thought”,

Tysk dominans i EU – en s k historisk ironi?

Av stark omtanke om demokratin har bl a sonen, Franz Ludwig von Stauffenberg,  till den greve och wehrmachtofficer som försökte oskadliggöra Adolf Hitler, Claus von Stauffenberg, överklagat tyskt godkännande av Lissabonfördraget till den tyska författningsdomstolen, vars något mindre hjältemodiga men ändock kritiska utslag nu tvingat det tyska parlamentet att stärka sin egen makt så att Lissabonfördraget kan godkännas utan att det kan anses bryta mot tysk grundlag.

Om nu inte övriga medlemsländer kongruent stärker sina nationella parlament åtminstone på motsvarande sätt, så riskerar detta sällsynta fall av politiskt obekvämt civilkurage att istället förvandlas till en s k historisk ironi.

Särskilt som korrigeringarna innebär att Tysklands parlament även får ”ett avgörande inflytande när det gäller ett eventuellt gemensamt militärt EU-försvar”.

Efter att Lissabonfördraget under svenskt ordförandeskap antas utan att något land utom Irland fått folkomrösta om det.

Läs: Europaportalen.se – Tyska parlamentet stärker sitt inflytande i EU

Läs även: Politikerbloggen – Reinfeldt vägrar delta i TV-debatt pga borgfred., SVD – Sverige trappar upp i Afghanistan,  SVD – M siktar på lång regeringsmakt,   DN –   Reinfeldt bygger vidare på sin breda S politik,  Reinfeldt följer moderat karta,  DN2 – ”Nio av tio M-väljare vill modernisera arbetsrätten” (”modernisera arbetsrätten” – Känn på den).

Se också tidigare bloggposter:  Moderater med kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten, Del II -Den sovande regeringen ZZ, Tysklands domare gör ett bättre jobb än Lagrådet, Spöken som finns,   Den socialmoderata (M)enigheten, Tänk analogt,  

 

Den neoliberala fundamentalismen knäcker ekonomin

Sedan långt före jul har jag i inlägg efter inlägg vädjat, skällt, bönat, bett, uppmanat och uppfordrat den här nyliberalt fundamentalistiska alliansregeringen att bekämpa arbetslösheten genom att investera i den offentliga sektorn. Detta vägrar alliansregeringen göra – för de sitter fast i sin fanatiska tro på nyliberala icke-lösningar på arbetslöshetsproblemet som under tiden förvärras och antar omåttliga proportioner.

Då – före jul – fanns ett överskott i statens finanser på många miljarder, främst på grund av engångsvinster via utförsäljning av gemensam välfärd och egendom, vilket dock på grund av blint fasthållande av neoliberala anti-keynesianska principer nu smält samman och förvandlats till ett växande underskott som nästa år uppgår till 100 miljarder.

Nu säger Fredrik Reinfeldt dessutom att han inte nog med det till och med är beredd att låna upp ännu mer pengar för att sänka skatterna samt till varje pris läxa upp utsatta delar av befolkningen med pekpinnar som svider i skinnet: Det SKALL löna sig att arbeta – och med begreppet ‘arbete’ då endast innefatta jobb inom privat sektor. Allt annat är för honom inga riktiga jobb.

Men att undervisa barn och ungdomar, att sköta äldre, köra tåg och buss, vårda sjuka, sköta renhållning, se till så att energiförsörjning fungerar, forska och utbilda inom universitet och högskola m m m m ÄR riktiga jobb – i synnerhet i offentlig regi, där människor tar sin uppgift på stort allvar vilket det däremot kan vara både si och så med inom privat sektor .

I alla fall om man betänker de glädjebetyg som främst friskolor utan större betänkligheter sätter, vilket tvingar högskolor och universitet att sätta in specialresurser då det sen visar sig att de höga betygen inte speglar det kunskapsinnehåll de liksom är tänkta att utgöra ett mått på (men det spelar ju ingen roll för betygssystemets viktigaste funktion; att skilja agnarna från överklassvetet är ju ändå uppnådd), och det vet vi ju alla att när kvalitetssäkringsverktyget osäkras, då har vi snabbgenomströmningskriteriets måttstock som i en liten nyspråklig pandoraask varvid själva det tayloristiskt hypereffektiviserade ”resultatet” blir därefter.

Jag ställde häromdagen frågan i ett inlägg: – Hur många jobb har skattesänkningarna alstrat? – och har fortfarande inte hittat något pålitligt svar. Fredrik Reinfeldt säger, utan att precisera sig, att det framgår av ”beprövad erfarenhet och forskning, analyser som vi och andra gör”.

Hur kommer det sig då att den välrenommerade tidskriften Newsweek säger tvärtom – att det är statliga investeringar i offentlig sektor som mest effektivt och omedelbart skapar jobb och att det därtill är oerhört mycket dyrare att skapa jobb i privat sektor via skattesänkningar än vad det är att skapa jobb i offentlig sektor via statliga investeringar?

Enligt den nyligen gjorda undersökningen, från vilken uppgiften troligen hämtats, ”Estimate of Job Creation” och som genomförts på uppdrag av Obamaadministrationen sägs att det kostar $ 92 000 att skapa ett offentligt jobb (då det ju bara är att börja anställa fler undersköterskor, sjuksköterskor, lärare, läkare osv inom samhällssektorer som alltid behöver tillskott eller åtminstone ge de kvinnor heltid som nu får hålla tillgodo med timanställningar, visstidsanställningar, vikariat och deltid) medan det kostar $ 145 000 att via skattesänkningar att skapa ett jobb i privat sektor :

”Job-Years Created by Different Types of Stimulus

To estimate the job-years created by different types of fiscal stimulus, we simulate the macroeconomic model. We consider the three main types of fiscal stimulus: government spending, a tax cut, and state fiscal relief. In each case, we simulate a change of $100 billion in fiscal year 2009. The model uses a plausible assumption about the distribution of the spending or tax reduction over the fiscal year. This simulation shows the job-years created by $100 billion of a type of fiscal stimulus by the end of 2012. The results of this simulation are given Table 3. The results show that a dollar of government spending creates roughly 1.6 times as many job-years as a dollar of tax cuts and 1.3 times as many job-years as a dollar of state fiscal relief. These numbers are a reflection of the different multipliers used in the simulation.

Table 3 Estimates of Job-Years Created by Different Types of Fiscal Stimulus $100 billion of government spending creates 1,085,355 job-years $100 billion of tax cuts creates 687,991 job-years $100 billion of state fiscal relief creates 857,610 job-years

These simulation results can also be used to give an estimate of the approximate amount of spending it takes to create a job-year for different types of stimulus. To derive these estimates, one just divides $100 billion by the estimated number of job-years. The results are given in Table 4. They suggest that the spending needed per job-year is noticeably higher for tax cuts than for state fiscal relief or direct government spending.

Table 4 Estimates of Spending Needed to Create 1 Job-Year for Different Types of Fiscal Stimulus
Government spending: Tax cuts: State fiscal relief:	$92,136 per job-year $145,351per job-year $116,603 per job-year”

Svar: Newsweek och Vita Husets rapport har fel och Reinfeldt har naturligtvis rätt, eller hur? Visst måste det vara så. Det måste helt enkelt vara så. I den oheliga marknadens heliga namn. Amen.

Se tidigare bloggposter: Hur många jobb har skattesänkningarna alstrat?

Läs bloggarna: Daniel Mathisen: ”Investeringar – inte skattesänkningar – skapar jobb.”, Gunnar Axén,  norah4you,   Marknadsliberalen,    Alliansfritt Sverige,  Martin Mobergs blogg,  Mitt i steget,   Robert Noord,  Claes Krantz,   HBT-Sossen,   Mona For President,  Peter Andersson – med rätt att tycka,   Röda Malmö,    Alliansfritt Sverige2,   Mitt i steget2,   PJ Anders Linder,

Läs: DN – Konkurrens om elever ger orättvisa gymnasiebetyg, DN2,  DN3,    DN4,  DN5, DN6,   SVD1,   SVD2,   SVD3,   SVD4,  AB1,    AB2,    SR – Ekot,  Expressen1,