Äger bankerna dina pengar?

Efter Uppdrag Gransknings program om ”Svarta Cash” så undrar man verkligen om de har tänkt till ordentligt den här gången. Det var ju ett program som talade för ett avskaffande av kontanthanteringen.

Tänk Dig det – att inte längre själv få bestämma över den disponibla inkomsten. Så förslavande. Vad ska man då jobba för? Det är ju som att inte få någon lön. Det här med svarta cash kan de ju ordna genom att stoppa den nyliberala upphandlingen istället, genom att avskaffa new public management – för det är nämligen det som korrumperar systemet, inte kontanthanteringen.

När beställar-utförarmodeller och New Public Management används överallt inom offentliga sektorn så har man ju inte längre någon som helst kontroll över vem som utför de faktiska tjänsterna. Och med EU:s upphandlingsregler så blir det billigast vinner. Sen vem den, som på dessa grunder vunnit upphandlingen,  i sin tur, anlitar för att göra själva jobbet, who cares liksom.

Därför – om man vill få bukt med ”svarta cash”, så är det New Public Management och beställar-utförar-modellen, samt de nya EU-reglerna för internrevision inom förvaltningen – med redovisning i ungefärliga istället för tydliga inkomst- och utgiftsposter – som ska stoppas istället. Det är ju EU som infört den svarta arbetsmarknaden – de facto slaveriet – på bred front, inte Forex eller statliga casinon. Inte för att jag försvarar ”penningtvätt på statens egna kasinon”, men det är verkligen inte där problemet ligger. Det blir bara att återigen sila mygg och svälja kameler.

Vad som dessutom måste ordnas – för att få stopp på omsättningen av stora belopp på den svarta marknaden, vare sig det sker i kontanthantering eller digitalt för vidare befordran till skatteparadis, så är det ett återinförande av valutarestriktionerna. Att avskaffa kontanthanteringen är att införa mardrömmen.

Och var tog den berömda regleringen av finansmarknaderna vägen? Att inte sätta stopp för de verkligt kannibalistiska instrumenten på finansmarknaden – cds-handeln och värdepapperisering, handeln med derivat – är ju verkligen också något som visar att man absolut inte är intresserad av att lösa finanskrisen ens. Istället vill man ta kontroll över folks pengar så att de inte längre har några egna. Det är att införa slaveri och egendomslöshet – vad är det nu det heter med ett finare ord – proletarisering – och med ett fulare – grov stöld och konfiskering.

Om det är någon hantering som borde hållas i strama tyglar så är det väl i så fall därför de stora bankernas hantering av våra pengar istället – för hur handskas de egentligen med dem, när det spekuleras hejvilt så att hela världsekonomin rasar? Och alla avgifter de tar ut, katastrofal fondrådgivning utan möjlighet att ställa någon till svars, fondavgifter, bonusar, golden hand-shakes med fallskärmar etc.

Att inte kunna handla nånting utan att det registreras är ju verkligen också orwell i kvadrat, samma med försöket till införandet av de ‘personliga’ tågbiljetterna. I kombination med EAW och ”inre utlänningskontroll” inom ramen för Schengensamarbetet innebär det verkligen konsolideringen av en diktatur, särskilt som de högerextrema är på frammarsch i hela Europa.  I Italien härskar redan Berlusconi med sin Videocracy.

För hur förvaltar statsmakterna i och med New Public Management och avreglering våra skattepengar? Skattemedel förskingras och hamnar i privata fickor, det är det de håller på med, ingenting annat. Det handlar om gigantisk plundring.

Nu har dessutom Moderaterna mage att i Berlusconianda kalla allt detta för ”Rättvisa” och ”Sammanhållning”.  Utöver att även under en mängd andra nyspråkligt motsatta slagord slakta välfärden, spekulerar den alliansstyrda staten vidare med våra pensionspengar, och fortsätter betala ut bonusar och alldeles för höga direktörslöner. I kommunerna spekulerar man, i facken också så att det till slut blir hyperinflation antingen vi vill eller inte.

Man får ta hem pengarna  och lägga dem i madrassen. Men om kontanterna avskaffas så kan man inte ens göra det. Då har bankerna helt enkelt bara tagit makten över pengarna och man får inte längre bestämma själv, ens över sin egen redan beskattade inkomst.

Därför tror jag det här med att avskaffa kontanthantering bara är ett sätt för samhällets elit, bankerna och staten att försäkra sig om att inte folk ska kunna göra likadant som de gör nu i Grekland – hämta ut sina egna surt förvärvade slantar – när politikerna och marknaden med sin plundring förskingrat hela världsekonomin.

Se tidigare bloggposter: Nu ska vi ta det tillbaka, Det pyramidala spelmissbruket,  Alliansen inför – den Kompetente Läraren,  Den Osynliga Handen, Det isländska folket vägrar betala kleptokraternas äventyr, Hur stor är egentligen Greklands skuldsättning?,  En påtvingad union, Goldman-Sachs’ Greklandsfusk, Bankernas bidragsfusk och så Moderaternas eget valfusk, Den korrupta EU-krisen fortsätter,  Jättebubblan briserar snart – det blir en Ekonomisk Atombomb, En övergång till euron när Europa är belånat över taknocken?,  New Public Management, Datormallen – en tvångströja som utförsäkrar,  Ett riktigt Bäventyr,  Nu kommer Bäventyrets efterskalv,  Politik i teknokratisk förklädnad,  Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, I Sverige finns ingen korruption – bara vanligt hederligt mygel,  Roffe Roffelito i Bank & Finans, Fond & Kapital,  Curt Malmborg har gått in i väggen, Vi måste avreglera Avregleringen,  Det man förlorar på gungorna tar man in på karusellerna,   Vår Gud är oss en väldig Borg,  De lydiga politikerna och bankernas bidragsfusk II,  EU och Avregleringen – en mardröm för konsumenter,

Läs även: DN – Regeringens politik hotar 20.000 jobb i kommunerna, AB – Debatt – Jonas Sjöstedt, Jens Holm: Ge besked om EMU, borgare!,  AB – Toppmoderat i ny fuskskandal,  DN2,  SR – Ekot: Piratpartiet tappar medlemmar,  AB2,   IDG,  , SVT – Rapport – Regeringens politik hotar tusentals jobb,

Bloggarna: Claeskrantz.se, Alliansfritt Sverige, Lilla O, Röda Lund, HBT-sossen, Stockholm enligt Ank…, Röda Berget, Röda Berget ,  Peter Andersson – me…, Esbatis kommentarer, OlofB[eta], Yami och pandorna, Emil Isberg, PERSONLIG UTVECKLING…, Sanningen som jag se…, Magnihasa, Scaber Nestor, ProjektPåRiktigt, futuriteter, Emil Isberg , blogg.tianmi.info, satmaran,         full mental straightjacket,  Nej till piraterna och piratpartiet,  HAX – Teledatalagringen blir en valfråga,  HAX – Fortsatt hets mot kontanter,

Lissabonfördraget – den tysta författningsdomstolen

De tyska författningsdomarna vågade inte säga Nej till Lissabonfördraget.

Det betyder ännu en svart dag för ekonomin.

Det betyder ännu en svart dag för våra medborgerliga, demokratiska och mänskliga fri- och rättigheter.

Det betyder ännu en svart dag för arbetsrätt, strejkrätt, kollektivavtal och överhuvudtaget den svenska modellen.

En nattsvart dag för demokratin.

Läs domstolens apologetiska pressmeddelande här:

1. Engelsk version ”Act Approving the Treaty of Lisbon compatible with the Basic Law; accompanying law unconstitutional to the extent that legislative bodies have not been accorded sufficient rights of participation”

2. Tysk version ”Zustimmungsgesetz zum Vertrag von Lissabon mit Grundgesetz vereinbar; Begleitgesetz verfassungswidrig, soweit Gesetzgebungsorganen keine hinreichenden Beteiligungsrechte eingeräumt wurden”

I denna frihetens ödestimma hörs från bloggfronten knappast mer än rassel med pengar och sedlar: AB – Pirate Bay köps av börsföretag, Tommy K Johanssons blogg – The Pirate Bay säljs för 60 miljoner, Badlands hyena – The Pontén Bay,   SVD – Noterat bolag köper Pirate Bay,   SVD – Noterat bolag uppges köpa Pirate Bay,   DN – Noterat bolag och The Pirate Bay har köpeavtal,   opassande – Piratpartiet i Almedalen, Sverige, världen,  AB – Just nu: ”Ska skapa intäkter åt fildelarna”,    DN – GGF: ”Fildelarna ska tjäna pengar”,    IDG – De köper Pirate Bay för 60 miljoner,   Christian Engström, Pirate MEP Elect: ”Medborgarrätt är viktigare än skattesatser”,  Nemokrati – Tänk analogt,  SVD – Säpo får signalspana,     SVD – ”I högsta grad vinstdrivande”,   AB: Nya Pirate Bay – så funkar det,   AB – ”Om de lyckas är det väl positivt”,   AB – Männen som tar över,  IDG – The Pirate Bay bekräftar affären

Kafka hälsar

De högersociala spökerierna

Politisk s k förnyelse sägs ha ägt rum. Det riksdagsparti som står längst till höger – Moderaterna har, liksom flera andra partier, genomgått make-over, och anammat en social dimension, vilket kommit till uttryck så, att man lanserat sig som det ‘Nya Arbetarpartiet’. Den sociala vänsterdimensionen verkar då bestå i att man säger sig försvara välfärden samtidigt som man i raketfart nedmonterar den.

Det nya namnet verkar alltså bara vara en kostym man förklär sig med för att dölja det verkliga innehållet. Denna kostym har då möjliggjort en ännu radikalare högerpolitik än vad man skulle ha kunnat få väljarstöd för om man behållit sina gamla vanliga politiska kläder, för då hade folk liksom vetat mer att det var de gamla vanliga moderaterna och deras gamla vanliga politik.

Så, vad man alltid måste komma ihåg är alltså, att det är av frukten man känner trädet. Svårare att komma ihåg vilket träd bladet eller lövet kommer ifrån, särskilt om man ser dem en och en – de är alla gröna.

Nu har vi fått en yngre, revolutionärt framtonad variant av kombinationen höger och vänster. Det är Piratpartiet som säger sig kombinera de bägge tu. De verkar i sin lansering kombinera lite sex-drugs-n-rock-n-roll-liberalism från flower-power-68 med välstruken skjorta till höger. I sammanhanget säger de att en höger-vänster-dimension tillhör ett föråldrat sätt att se, och att det inte finns något som hindrar att vänster och höger samsas i ett parti.

Men detta stämmer ju inte. Det finns mycket som hindrar. För det första förskräcker spåren från det förflutna – att kombinera så extrema värderingar till höger som innebär att man anser skatt vara stöld, och i samma andetag säga sig vara vänster – det går inte ihop.

Att kombinera tydliga högervärderingar med nån slags vänsterframtoning är heller inte något nytt – det gjordes redan på 30-talet, bland annat med den s k nationalsocialismen – de kombinerade just höger och vänster, närmare bestämt ärkekonservativa högervärderingar med extremfolklig propaganda i dåtidens nya medier – radion och journalfilmen. Resultatet blev i slutändan högerextremt.

Piratpartiet och dess anhängare pratar om ‘gammelmedia’ och ‘gammelpartier’ ungefär som om Internet gjorde att innehållet skulle vara något helt nytt. Detta är ju att mystifiera Internet, och möjliggöra även mystifiering av innehållet vilket skymmer sikten för vad det verkligen är. Internet är ju bara ett medium som vilket som helst – värderingar och ideologi blir inte nyare för att de finns på Internet eller förklär sig i nya termer.

Piratpartiet är ju inget parti som kan samsa vänster och höger med mindre än att vänstersympatierna överges. Piratpartiet står ju neutralt i fördelningsfrågorna. Det gör inte den som står till vänster på den politiska skalan. Den som står till vänster på den politiska skalan försvarar solidariskt finansierad välfärd. Åt var och en efter behov. Av var och en efter förmåga.

Alltså kan inte Piratpartiet ha medlemmar eller anhängare som står till vänster – om dessa inte blivit lurade, eller övergivit sina vänstervärderingar – och då kan de inte längre sägas stå till vänster, utan till höger.

Och lyckas Piratpartiet med att suga upp ungdomsrösterna från vänstern, så kommer högerns maktdominans 2010 de facto att bli total, eftersom Piratpartiet inte tar ställning i fördelningsfrågorna.

Om vi också tittar historiskt på kombinationen långt till höger och vänster – den har ju funnits tidigare, och var det egentligen något lyckat experiment? Nej.

Senast ägde det rum på 30-talet.

Jag vill därmed inte påstå att Moderaterna är nazister, inte heller Piratpartiet.
Men jag vill sätta fingret på att ljugandet blivit en del av identiteten. Den praktiska politiken däremot, har blivit ännu mer högerradikal. Det har nu bland annat resulterat i, att svaga grupper känner sig föraktade och utsatta. De har fått det mycket sämre, och det har gått så långt, att döende cancersjuka tvingas jobba heltid till exempel, att många allvarligt sjuka står utan vård, att storfinansen – banker och industri – får massivt finansiellt stöd av skattepengar medan vanliga människor får allt mindre av sådant stöd, trots den finansiella kris som drabbar dem allvarligast i form av arbetslöshet, minskat penningvärde och fattigdom.

Vad Piratpartiet skulle föra för politik i praktiken återstår att se.

Men att de är otydliga med var de står – det är i alla fall tydligt.

Då de inte ens fyra månader före val kan säga vilken partigrupp de ämnar sätta sig i i Europaparlamentet. Och hade de varit ärliga i sin vänsterframtoning så hade de övergivit sin neutralitet i fördelningsfrågorna och istället tagit ställning för allmän välfärd.

De etablerade partierna har för länge sen slutat lyssna på gräsröttena. Just därför blir utrymmet för populism stort. De som partierna har gjort politiskt hemlösa genom toppstyrning och bristande lyhördhet söker ny politisk hemvist, som säkrar demokratin.

Demokratifrågorna, Lissbonfördraget, EU-motståndet, medborgarövervakningen genom FRA och datalagringsdirektivet, välfärdens finansiering är självklara frågor för flera av de etablerade partierna, men proffspolitikerna och partiledningarna har gått i EU:s ledband. Det finns stor risk att ungdomsgenerationen i deras väljarskaror går från den ena politiska hemlösheten till den andra – då ju Piratpartiet inte driver de etablerade partiernas kärnfrågor – varav många är av fördelningspolitisk art.

Som sagt Centern gör extreme-makeover i energifrågan så väljarna bara står stumma av förskräckelse.

Socialdemokraternas ledning går emot hela LO-kollektivet i frågan om Lissabonfördragets ratificering.

Folkpartiet överger en socialliberal dimension som de haft som stomme ända sen rösträttsstridens dagar fram till Bengt Westerberg – och blir istället mer som Svenskt Folkeparti.

Och Moderaterna – ja, Anders Björcks agerande får väl tala sitt tydliga språk.

Återstår då Vänstern och Miljöpartiet – som ändå går i ohelig allians med socialdemokraterna – trots att socialdemokraterna struntat i gräsrötterna, t ex LO-kollektivet och istället ratificerat Lissabonfördraget.

Och de tomrummen fylls inte upp av Piratpartiets ickeställningstagande i de flesta frågor.

Som jag ser det är den enda lösningen att de etablerade partierna gör helt om och börjar lyssna på gräsrötterna samt följa sina grundvärderingar och släppa in partifolk i ledningarna som är beredda att göra det, och som också är beredda att på ett helt annat sätt än tidigare göra sig synliga på Internet.

Läs bloggar Hanna Wagenius: ”Vilka rättigheter?”, ”Varför det är viktigt att ifrågasätta Piratpartiet”, Bo Widegren: ”S sjunker i opinionen pga Lissabon-Ja utan konsekvensutredning”, ”Hur kvalificerad var egentligen majoriteten och varför var så många frånvarande”, Daniel Mathisen: ”Ett förlorat år som kräver politiskt ledarskap”, DN: ”Ett tredjehandsval som riskerar att försvaga S”, DN: ”Vi kommer att vinna på regeringens passivitet i jobbkrisen”

Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, politik, populism, samhälle, moderaterna, ekonomi, centern,

Bostäder, jobb, utbildning – Piratpartiet couldn’t care less

Piratpartiet är ett högerparti – och av deras frihetshjältar att döma benhårda motståndare till skattefinansierad välfärd. För att citera en av piratrörelsens frontfigurer Rasmus Fleischer, grundare av Piratbyrån som en gång startade Pirate Bay – i sin magisteruppsats ”Populism och apokalyps” pekar han på lite tips från den alltid lika diaboliskt träffsäkre Friedrich Nietsche:

”Genealogin, i den bemärkelse som Nietzsche instiftade, undviker sökandet efter essenser. Varje händelse eller begrepp ”skiftar mening allt eftersom olika krafter bemäktigar sig det”. Därför kan identiska formler användas för motsatta politiska syften. För att en ny kraft ska kunna träda in på scenen och bemäktiga sig ett objekt, måste kraften ‘först maskera sig som de krafter som redan har objektet i sin ägo’, skriver filosofen Gilles Deleuze.”

När Piratpartiet på gammalt vänstermaner alltså utmanar makten till toner av något som liknar traditionell 68-retorik, så attraheras inte minst ungdomar med vänstersympatier, då deras berättigade missnöje med de etablerade partierna absorberas på temat folket mot eliterna på ett näst intill revolutionärt maner.

För att analysera Piratpartiet med hjälp av Rasmus Fleischers analysverktyg kan man förtydliga med ytterligare ett citat från ovan nämnda uppsats:

”Populismen innehåller alltid en mer eller mindre radikal kritik av status quo, men
utgår själv inte från någon tydlig politisk ideologi”

Insikterna från den uppsatsen kan ha inspirerat vid bildandet av Piratpartiet – som är ett parti som just spelar på det populistiska, dock i samtidskontexten befogade, temat ‘folket mot eliterna’ som Rasmus tar upp i sin magisteruppsats.

Obama sa helt nyligen att skattesänkningar definitivt inte tar oss ur krisen – det krävs sysselsättningspaket i offentlig sektor.

Och man kan nog kan misstänka att de forna ”fienderna” Piratpartiet och regeringsalliansen snabbt kommer att försonas när det väl står klart att de f d ungmoderaterna i det förstnämnda slutfört uppdraget att suga upp ungdomsrösterna från vänstern, så att högerns maktdominans 2010 blir total. Piraternas skickliga pr-arbete på Internet kan således vara ett utstuderat smart spel för gallerierna – en kraftfull iscensättning av en skenbar motsättning.

Ungdomar lockas populistiskt att rösta på Piratpartiet – men tänker då inte på alla övriga frågor som är helt avgörande för deras framtid – bostadsfrågan, jobbfrågan, utbildningsfrågan – alla dessa områden är akuta när det gäller ungdomars behov. De har otrygga anställningar, inga bostäder, ungdomsarbetslösheten är historiskt hög, inga billiga ungdomsbostäder byggs, man rustar ner utbildningen, studielån har inte höjts på hur många år som helst, man tänker dra ner antal studieår som är studiemedelsberättigande – sammanfattningsvis så är situationen för ungdomar katastrofal – med oerhört många ungdomar som till och med hoppat av gymnasiet och massor som går arbetslösa trots gymnasial yrkesutbildning.

I dessa frågor har Piratpartiet ingenting att komma med till ungdomarna – så hur ungdomarna får det med bostäder, utbildning och arbeten bryr de sig helt enkelt inte särskilt mycket om.

Jag tycker att vänstern och framför allt socialdemokraterna måste mobilisera i EU-frågan och bli mycket mer kritiska – och självkritiska.

Piratpartiet är ultraliberalt och självklart vänner till det samhälle som alliansen formar – den nedmonterade välfärden, med andra ord Nattväktarstaten – de säger själva att de är och förblir ”neutrala” i fördelningsfrågorna, vilket betyder att de inte kommer att lägga två fingrar i kors för att förhindra fortsatt nedmontering av välfärden. Där låter de partigruppen bestämma.

Och sitter de i den liberala gruppen i Europaparlamentet, som de uttalat som troligt, så kan de för det första inte sägas stå neutrala i fördelningsfrågorna, vidare kommer de att bli totalt utfrusna om de inte går med på Lissabonfördragets fortsatta ratificeringsprocess och antagande. Det kommer också att bli omöjligt för dem att verkligen göra något i de frågor som de går till val på – då den liberala gruppen är själva högborgen för hela bodström-askpaketets genomförande.

Så konsekvenserna för ungdomarna om de röstar på Piratpartiet, vilket de nog inte tänker på, då de lockas av frihetsromantiken och kritiken mot eliten, kan bli förödande. De har redan som det är inga bostäder, inga jobb, många står mer eller mindre permanent utanför arbetsmarknaden i och med oavslutat gymnasium eller obehörighet till nationella program. Piratpartiet kommer dock säkerligen att gå framåt i EU-valet pga fildelningsfrågan (ungdomar tänker kortsiktigt på sin kramnalle internet, kanske den enda tröst de har) – som de säger har de över 10 000 medlemmar. Smart PR med andra ord, då så många ungdomar lockats av detta.

För fildelningslagen med orimliga straffsatser och risker för civilrättsliga processer för aningslösa ungdomar är bara en liten del av hela antidemokratiseringen – framför allt krävs ju att Lissabonfördraget rivs upp – då det är ramlagen för alla de övriga – FRA, IPRED I och II, ACTA, europeisk arresteringsorder, förslagen i polismetodutredningen, hemlig avlyssning utan brottsmisstanke, hela det s k bodström-ask paketet. På samma sätt krävs avreglering av avregleringen av både elmarknaden – och hela finansmarknaden – här måste ju misstagen från Feldts tid rättas till. Annars får vi aldrig någon bukt med finanskrisen. Ett massivt sysselsättningspaket för den offentliga sektorn är också fullständigt akut.

Om inte socialdemokraterna gör helt om i dessa frågor så tror jag inte de kan räkna med ökat väljarstöd. Nästa riksdagsval går förstagångsväljare från en historiskt stor ungdomskull för första gången till valurnorna. Om populister som Piratpartiet tar en stor del av dessa röster så kommer vänstern att bli än mer marginaliserad. Högervågen blir allt starkare och sd kommer in i riksdagen – ett mardrömsscenario med andra ord.

Det är en reformerad s-politik, en återgång till traditionell socialdemokratisk värdegrund, som behövs NU – innan alliansen slösat bort precis alla skattepengar och bara gett bort dem i stort sett. De har inte villkorat stöd till bankerna tillräckligt, inte heller stödet till industrin. T ex fungerar inte långivningen till små och medelstora företag trots de massiva stöden, och sysselsättningen är inte heller säkrad inom industri som fått del av stöd. Som sagt, vänstern måste mobilisera.

Läs Arvid Falk: ”S-bloggare tar initiativ i integritetsdebatten”, SVD: ”Snedseglaren – Historien om Carl Lundström och Pirate Bay”, DN: ”Starka åsikter och stora skulder”, DN: ”Fyra år kan bli ny gräns för studiestöd”, SVD: ”Blomberget växer hos paret Wallis”, Aftonbladet: ”Idag röstas IPRED-lagen igenom”, Rick Falkvinge: ”Voteringslistorna för Privatpolislagen”, Rick Falkvinge: ”Blommor och choklad för 25 000 40 000”, Oskar Swartz: ”Globala digitala hälare”, Rick Falkvinge: ”Privatpolislagen gick just igenom”, Anna Troberg: Liveblogg TPB-rättegången ”Jag vill pussa Roger Wallis”, Christian Engström (PP): ”Jag vill till Bryssel för Piratpartiet”, Expressen: ”Professorn vittnade – då strömmade blommorna in”, Opassande: ”Roger Wallis for president”, DN: ”Kårobligatoriet avskaffas”, DN: ”Våg av butiksbränder i Södertälje”, DN: ”Det står och faller med domstolarna”, DN: ”Rättegången mot Pirate Bay – Dag 5”, DN: ”Tre av fyra struntar i lagen om fildelning”, DN: ”Riksdagen beslutade om IPRED-lagen”, Opassande: ”Kära upplevelseindustri, ni kan dra åt helvete”, Christian Engström (PP): IPRED-lagen klubbas, kampen går vidare”, Aftonbladet: ”IPRED-lagen röstades igenom”, Aftonbladet: ”De bryr sig mer om IPRED än en kunglig förlovning”, Knuff

Läs även andra bloggares åsikter om EU-valet, piratpartiet, demokrati, populism, arbetslöshet, ungdomar, bostäder,

Tänk analogt

Om man inte gör motsvarande konstruktioner som biblioteksersättningen och kassettersättningen så att den även gäller tillgången till digitaliserat material, så betyder det ju att man i samband med att man digitaliserar allt mer avskaffar informationsfriheten, den fria tillgången till kunskap och kultur. Blir nästa steg då att avskaffa biblioteken?

Biblioteksersättningen bör snarast kompletteras med en ”Multimedia”ersättning som innefattar musik, filmer, dataspel – alla elektroniska media så att det analoga biblioteket kompletteras med ett digitaliserat sådant. Man kan ju låna hela världslitteraturen på ett bibliotek – det är ju precis detsamma med övriga media – att de är digitaliserade gör ingen skillnad. Det handlar bara om att de synliggör innehållet på nya sätt genom olika nya multimediala gränssnitt, interface.  

Att Internet bibehålls i demokratiserad form är avgörande för om vi också skall kunna behålla ett demokratiskt samhällssystem. Att ha fri tillgång till att kunna läsa tidningar, tidskrifter, böcker, forskningrapporter, artiklar genom att kunna låna hem eller läsa dem gratis på bibliotek är en självklarhet för oss. Ungdomsgenerationen är samtida med it-revolutionen som möjliggjort en vidgning till elektroniska media i och med att samhället digitaliserats. Och i det multimediala, digitaliserade samhället måste naturligtvis elektroniska media innefattas i bibliotekens utbud i analogi därmed, vilket redan görs – man kan läsa e-böcker, låna ljudböcker, kassetter, CD-skivor med musik, videofilmer, dvd-filmer m fl på bibliotek.

Det finns heller ingenting som hindrar att man under lånetiden låter någon, eller flera andra läsa boken eller se filmen som man lånat. Man lånar ju inte direkt en mysig film på bibblan och går hem och sätter sig ensam i ett avskilt, ljudisolerat rum och ser den, vidare har biblioteken heller inga ‘tak’ för hur många gånger de får låna ut ett viss medium. Så, om detta sker digitaliserat spelar ju överhuvudtaget ingen som helst roll. Det är endast en teknisk fråga som bör lösas snarast, så att man förhindrar att antidemokratiska krafter utnyttjar övergången till ny teknik för att inskränka våra medborgerliga fri- och rättigheter, något som gjordes av totalitära stater på 30-talet vid de nya massmediernas födelse – radion och talfilmen. 

De totalitära regimerna i öst och väst – nazism, fascism och stalinism anammade snabbt dessa nya ‘mass-medier’ och ockuperade dem som effektiva redskap för sin propaganda och hjärntvätt. Detta  stoppade effektivt demokratin och hämmade all konstnärlig utveckling inom de nya medierna, utan vilka de totalitära regimerna inte hade kunnat fortleva särskilt länge.

Som exempel hade filmen under stumfilmens 20-tal, i och med de radikala och hyperkreativa, modernistiska strömningarna inom konstarterna en blomstringstid, ja  en guldålder, i både Tyskland och Ryssland, med namn som både Eisenstein och Fritz Lang och filmiska mästerverk som ”Pansarkryssaren Potemkin”, nazikritiska ”Dr Mabuses Testamente” , ”Metropolis” och ”Sista Skrattet”. Denna kreativa guldåder ströps effektivt av de framväxande diktaturerna som istället kunde göda sig själva genom att ta över kontrollen över de nya medierna.

I och med övergången till nya medier – radion och talfilmen, så skaffade sig de totalitära regimerna totalitär kontroll av demsamma, och då stoppades brutalt denna radikala och många gånger samhällskritiska och estetiskt högtstående utveckling av filmmediet och dess formspråk. I USA valde man att efterkomma populismen och dess dubbelmoraliska nymoralism genom att självcensurera filmkonsten och pålägga den en tvångströja, genom att inordna den i Hollywoods likaledes förtryckande  ‘Production code’, vilken för lång tid, ja, ända in i våra dagar (1930-1968), hämmade all experimentell och radikal utveckling av filmspråket och även av filmernas innehåll, då intriger begränsades till vissa tillåtna teman och även språket och vilka ord som tilläts användas i dem censurerades.

De nya medierna utnyttjades istället hänsynslöst av diktaturens krafter för att kontrollera massorna – och vad kunde passa bättre för detta syfte än just mass-medier. Uppfinningen av radion och övergången till talfilm exploaterades för att skapa nya propagandainstrument i Hitlertyskland, där propagandaminister Joseph Goebbels höll i dompteringspiskan, och Hitlers hovfilmare Leni Riefenstahl skickligt använde sig av det nya filmspråket och till och med absorberade delar av de modernistiska stilmedlen för att förföra massorna och ge sken av ett anhängarantal vida överstigande det som var fallet IRL, så att säga.

I Stalins distorterade, förstorande projektion av tsarväldet,  i och med framväxten av det storryska Sovjet 1929-1936, hölls ‘kulturarbetare’ i Ledarens tukt och förmaning genom att en mängd kulturpersoner antingen mördades eller fick gå i exil, och konstskapares organisationer förstatligades för total kontroll av dess medlemmar, och i Mussolinis Italien – radions hemland skedde samma sak i mildare form, där de istället försattes i inre exil tillsammans med regimmotståndare, av vilka de senare i Hitlers Tyskland sattes i läger eller mördades till och med före den verkligt industrialiserade utrotningen av judar, homosexuella, romer och zigenare, ärftligt sjuka, förståndshandikappade m fl tagit sin början.

Om TV hade hunnit fram i utvecklingen så hade Hitler även ockuperat detta medium för sitt vrålande, sina demagogiska orgier och illusioner av massivt folkligt stöd som iscensattes i de repetitivt journalfilmade masscenerna som arrangerades vid välregisserade Nürnbergdagar.

Genom att införa liknande system som systemet för biblioteksersättning får alla lika möjligheter att kunna se filmer, spela dataspel och lyssna på musik samt ta del av debatt, forskning och information i digital form. Detta  är att bibehålla demokratin. Att begränsa det är att begränsa eller till och med avskaffa demokratin – i analogi med vad man nu gör även med styrelseskicket i och med antiterrorlagstiftning, Lissabonfördraget och akronympaketet som lägger totalt band på all kommunikation människor emellan, och i synnerhet då det elekroniskt förda, demokratiska samtalet; FRA, IPRED I, IPRED II, ACTA och datalagringsdirektivet. Att EU även vill ha bort presstödet och avskaffa public-service-tv gör att den fria opinionsbildningen riskerar att upphöra helt och hållet.

De nya möjligheterna till interaktivitet som det nya sociala mediet Internet ger möjlighet till måste också vara något som alla får lika tillgång till. I skolorna bör snarast även påbörjas en alfabetiseringsprocess, som syftar till ‘computational proficiency, där undervisning i programmeringsspråk måste ingå som bas, och ett minimum bör då vara Python, html och CSS, php och C#.  Detta ger möjligheter till skapande och god grund inför kommande arbetsliv.

Att den borgerliga regeringen stoppade möjligheten att skaffa hem-dator via jobbet var en antidemokratiserande åtgärd, som nu utestänger många från rätten att göra sin röst hörd och uttrycka sin åsikt genom möjligheten att skapa en egen blogg.

Sammanfattningsvis behövs alltså ett system snarast för att upprätta samma typ av system med ersättning till övriga upphovsmän som biblioteksersättningen ger upphovsmännen där. Därför måste regeringen tillsätta en ny översyn över IPRED, IPRED II, FRA, datalagringsdirektivet, och även polismetodutredningen, europeisk arresteringsorder och bestämmelserna om hemlig avlyssning m fl och i det sammanhanget passa på att lagfästa våra grundläggande rättigheter i de lagar som pga terrorhotet eventuellt bedöms nödvändiga att ha kvar, optimalt avskaffa dessa nygamla diktatoriska lagar.  I alla fall om de vill fortsätta kunna kalla sig demokrater, något som de kanske inte längre vill, och då är det vår uppgift som befolkning att kräva omedelbar handling för att bevara demokratin. De historiska spåren förskräcker.

Lagstiftningen mot fildelning sker som sagt inte isolerat – utan i ett fasansfullt sammanhang där man redan i och med Lissabonfördraget i tysthet har avskaffat den parlamentariska demokratin, brevhemligheten, infört en allomfattande och total medborgarövervakning i och med datalagringsdirektivet och FRA-lagen; vilket också sammanfaller med samma slags ekonomisk krasch som var upprinnelsen till de totalitära regimernas uppkomst på 30-talet och den därpå följande förintelsen och det  förödande andra världskriget.

Det som pågår är alltså en tvångsupprepning av 30-talet, en globaliserat uppförstorad projektion av det förflutna.

Denna utveckling måste brytas innan det är för sent.

Att det verkligen är en tvångsupprepning bekräftas även av att det plötsligt också ‘dyker upp’  en kulturfientlighet i största allmänhet – regeringspartierna och dess representanter har givit uttryck för en i det närmaste pöbelaktig inställning till kulturyttringar som inte ‘bär sig’ ekonomiskt. Dessa skall inte få lov att finnas – eventuellt kan existensberättigande erhållas om ‘alternativ’ finansiering, s k ‘sponsring’ kan uppvisas – eller någon annan utilitaristiskt motiverad samhällsnyttig raison d’etre såsom att den ‘befrämjar hälsa och välbefinnande på arbetsplatsen’, ‘ökar prestationsförmåga’ , gör nytta som ‘terapi’  eller tillväxtskapande faktor och färgglatt inslag i upplevelsenäring och turismindustri. I stort sett allt och alla som kan belasta samhället med kostnader måste bevisa sin nyttighet för att på så sätt berättiga sin existens.

Detta sätt att resonera påminner om den typ av ultrautilitaristiska och människofientliga och samtidigt ockult präglade inställning som Hitler grundade sin ‘vision’ av samhället på – de svaga skulle utrotas, endast de ‘nyttiga’ och ‘starka’ hade existensberättigande – endast de som kan arbeta, arbetslinjen, den har vi där – ett synsätt som nådde sin kulmen i utsorteringen i koncentrationslägren – de arbetsdugliga fick jobba ihjäl sig, de andra mördades – och i kombination med det hyllades en unken kultursyn som härstammade ifrån det trångsynta Biedermeyerideal som 1800-talets småborgerskap med sina ytterst begränsade och mödosamt hopskrapade medel lyckats tillägna sig som ett kulturellt minimalkapital.

Den fann sitt uttryck i att man på ett hycklande och dubbelmoraliskt sätt förfasade sig över all spirande avantgardistisk konst som var det begynnande seklets första decenniers banbrytande särmärke. Den på 20-talet kulminerande kulturblomstringen stämplade den småborgerliga trångsyntheten inom den nationalsocialistiska rörelsen sedan som ”Entartete Kunst”.

‘Riktig’ konst var istället den som fick plats inom glas och ram ovanför soffan i det biedermeyerska finrummet (vilket naturligtvis inte hindrade att nazisterna tjänade stora pengar på att sälja den beslagtagna konsten till utlandet samt själv i smyg skapa stora privata samlingar av den). Ingenting fick utmana den lilla och kvävande trygghet man lyckats tillkämpa sig genom småborgerlig och jantelagbunden strävsamhet, där avundsjukan var en livsluft som förgiftade atmosfären med sitt småskurna hat.

Vi har inte gjort upp med det förflutna, och då har historien en tendens att  upprepa sig, i uppförstorade och allt mer spöklika projektioner.

I synnerhet i Sverige och USA vars hemmaarenor stod utanför kriget – kanske dessa tankeströmmar lever kvar i all högönsklig välmåga, eftersom man inte på tillräckligt nära håll upplevt följderna av deras förverkligade iscensättningar. Kommunismen har kontrollerats och förföljts inte minst under socialdemokratins försorg, vilket kommit i dagen i och med avslöjandena om det socialdemokratiska angiveriet och IB-affären, alltså ofta med antidemokratiska metoder, men nazismen ligger tydligen kvar som en (allt mindre) dold farsot, som bara väntar på att få bryta ut.

Dags att göra upp med den också, och botas från den en gång för alla.

Som Anders Rydell påpekade är det alltså den som sitter på koden som har makten, och då vår grundlag stadgar att ”all makt utgår från folket” bör vi alltså snarast demokratisera genom att tillgängliggöra koden, vilket alltså måste ske genom undervisning i programmeringsspråk som kärnämne i skolorna. Istället har man reducerat antal timmar i datakunskap i gymnasieskolan – ett mycket märkligt tilltag, i denna digitaliserade tid.

Att inte kunna hantera motsvarigheten till papper och penna i det digitaliserade samhället gör inte bara att våra barn förvandlas till analfabeter, de berövas också något så grundläggande i den mänskliga kulturen att det fanns redan på förhistorisk tid för tiotusentals år sen – nämligen konsten att forma en bild. Så att inte ungdomarna är helt utelämnade åt dataspelsutvecklare som saluför  en möjligen läckert förpackad men med ovanstående betraktat ganska unken människosyn till ungdomar och barn, vilken hade varit omöjlig att saluföra om den presenterats i ett ‘gammalmedium’ som boken – den hade då omedelbart förpassats till marginalisering som skräplitteratur av kioskdeckartyp eller för filmens del B-film, kalkon, skräckkalkon eller någon annan beteckning som gör att en sådan film aldrig blir någon särskilt långlivad succé.

Så demokratiseringen bör gå åt båda hållen – det människor vill ha är ju kvalitet – men den får de inte tillgång till eftersom filmen, dataspelet, musiken inte är jämställd med boken – detta måste ske. Och även vuxengenerationen måste involveras i det digitaliserade samhället. När man försöker spärra människors möjligheter att ta del av dessa verk, så inskränker man  informationsfriheten och det fria tankeutbytet – digitaliseringen blir en mystifiering som man kan utnyttja i antidemokratiska och auktoritära syften. Människor utestängs från information, kunskap och kultur och många kulturutövare berövas sin publik.

Att man överhuvudtaget hade en ‘propagandaminister’ i hitlertyskland berodde väl just på framväxten av de nya massmedierna.

Det som gör piratrörelsen osympatisk är att de inte spelat med öppna kort och tydligen mest månar om ”affärsmodeller” och nya sätt att tjäna pengar och göra snabba klipp, snarare än att på allvar måna om demokratin, yttrandefriheten och den kulturella pluralismen och kreativiteten. Det är då något som leder till att man tar lika mycket avstånd från dem som från den anarkokapitalistiskt tendentiösa globaseringen, vars mogulmagnater nu sitter på de immateriella rättigheternas outtömliga skattkista.

Om det bara handlar om att helt gratis tillskansa sig frukterna av upphovsmännens kreativitet genom att skapa ‘nya’ smarta sätt att tjäna pengar på den fvb till skatteparadis, så är det ju inget annat än en gastkramande förvärring av den socialt hänsynslösa girighetens kultur som vi tvingats leva i sedan 80-talet. Då man – om man bara är ute efter att på ett sagolikt sätt kunna ta över rodret från de ‘gamla’ piraterna så att säga sitter på allt guld som finns i världen – det som ryms i fantasins rike som har sin boning i våra oändligt sinnrika hjärnvindlingar.

Det visar sig alltså tydligare nu vilka de Nya piraterna verkligen är.

Svensson: ”TPB-killarna är inga sympatiska typer”, DN: ”Starka åsikter och stora skulder”, SVD om Carl Lundström: ”Snedseglaren”, ”Tillbaka i Sverige”, ”Pirate Bay växer”, ”Lundström har gjort vad som ankommer honom”, Leo Erlandsson blogg: ”Boktävling: vinn piraterna, Little brother eller att stänga det öppna samtalet”, Newsmill, Newsmill II, IDG, SVD II, SVD III, Schlagerbloggen: ”Din riksdagsman är ute efter dig”, Christian Engström (PP): ”PR-perspektiv på rättegången”, SVDIV: ”Danowsky anklagar Neij för feghet”, Ny Teknik, Sveriges Radio: ”Följ hela rättegången”, DN – Dag 4, Aftonbladet, Christian Engström (PP) II,Rickard Falkvinge, ”Copy me happy”, Rickard Falkvinge II, Nyheter 24, DN: Dag 4, Ledarredaktionens blogg, Aftonbladet II, Aftonbladet III, Jessica Kempe: ”Kulturministern underblåser kulturföraktet” The Real Mymlan, Bitchslapbarbie: ”Communication breakdown”

Läs Aftonbladet, Lotta Gröning, Copyriot, DN,, Aftonbladet III, SVD, Expressen, Aftonbladet IV, Metro, Expressen om ett tal innehållande frasen ”In your face, Hollywood”, Aftonbladet om samma tal, Sydsvenskan, Aftonbladet VI, Aftonbladet VII: ”Pirate Bay var ett bra namn med en snygg logga”, DN: ”Pirate Bay-härvan – Detta har hänt”, GP: ”Alla nöjda efter dag tre”, DN: ”Pirate Bay-åtalad tog poängseger”, DN: ”Bortom bukten”, SVD Opinion Brännpunkt: ”Förslaget om ACTA måste ut på remiss”, Hultins tankegång: ”Ska lagar stiftas i hemlighet?”, DN: ”Konstfackselever slår tillbaka”, Lars Vilks: ”Omdebatterad konst är bra konst”,

En Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti!

Populism, Antiintellektualism och Kulturfientlighet genomsyrar nu hela samhällsdebatten. På ”debattsajten” Newsmill, där hänger sig en folkpartistisk politiker åt att piska upp en otäck hatstämning via ett pöbelliknande upprop på Facebook om att lägga ner Konstfack.

Genom att ta denna ”nya” teknik till hjälp passar han på att vädra unkna argument av 30-talstyp. ”Vanliga, hederliga, arbetande skattebetalare” vill inte lägga en krona på den institutionen mer, påstår han, och säger att han har en ”folkrörelse” bakom sig – med 400 medlemmar. Att ge sken av en folkrörelse på den grunden är inget annat än demagogi.

Ett par studenter på Konstfack har löpt amok – än sen? Sånt har hänt förut. På rockscenen, i konsten, till och med i politiken och i poliskåren där man strör svordomar och rasistiska skällsord omkring sig lite hur som helst. Vad Mathias Sundin (FP) dessutom gör, utöver att piska upp en populistisk hatstämning, är att hetsa mot alla studenter på Konstfack genom att dra dem över en kam, och det är diskriminerande.

Så vad är då detta?

Jo, man förfasar sig över slöseriet med skattepengar som graffitikonstnären nug och Anna Odell förorsakat.

Snacka om att sila mygg och svälja kameler.

Vad har inte Carnegieaffären kostat skattebetalarna, och de direktörer som behåller sina bonusar trots miljardpaket från staten, för att inte tala om konsultberoendet i hela myndighetssverige, som, via det nyliberalt inspirerade upphandlingssystemet New Public Management kostat skattebetalarna miljarder för it-system,  som sen visar sig inte fungera. Om 100 000 för en sanerad T-banevagn är skadegörelse och slöseri, vad är då inte det?

Det här visar att vi verkligen befinner oss tillbaka på 30-talet. Det är en tvångsupprepning av hela scenariot:

Spekulationsekonomin kraschar, massarbetslöshet, främlingsfientlighet, rasism, syndabockstänkande, klappjakt på sjuka, arbetslösa, pensionärer breder ut sig och högerextremismen är på frammarsch, sd kan snart sitta med vid makten, demokratin avskaffas med Lissabonfördraget, den personliga friheten avskaffas och storebrorsamhället införs, och nu också kulturfientlighet och krav på att konsten skall ägna sig åt ”riktig” konst och inte avantgardistisk konst som på 30-talet i Tyskland förbjöds som varande ”Entartete Kunst”, dvs all konst som inte är avbildande, figurativ och platt innanför glas och ram.

Kulturministern förfasar sig över slöseriet med skattepengar, jo, jag tackar jag, prata om att kasta sten i glashus som representant för den regeringen, hon säger vidare att ”Graffiti är skadegörelse” och att det är upprörande att den tagit sig in på galleri.

Hur uppdaterat är det? Vi får gå tillbaka till förmodernistisk tid, dvs 1800-talets unkna ateljékonst för att kunna matcha det bakåtsträvandet.

Snart kommer våldet.

Att prata om att rädda pengar till kulturen i det läget är att göra frågan för liten.

Det handlar om att rädda demokratin och människovärdet och förhindra förföljelse, folkmord och ett storskaligt världskrig.

Dagens eloge går till moderaten Anders Björck.

Läs Expressen, Peter J Olssons blogg, Alliansfritt,
In Your Face, Farmorgun i Norrtälje, Sagor från livbåten, Mikael Persson, Knuff

Mer om Högerns Janusansikte: Aftonbladet ”Ett obehagligt utspel”, ”Svenska krav för medborgarskap”, ”De flesta invandrare är inte asylsökande”, Lars Ohly sågar förslaget, DN: ”Ta medborgarskapet från kriminella invandrare”, Marie Ekströms blogg: ”Skrämselpropaganda skapar rasism och främlingsfientlighet”, DN: ”SD tror de gynnas av moderaternas utspel”, DN Opinion, DN: ”En skrämmande utveckling”, Federley (C): ”Skifte i tonläge”, Kalle Larsson (V): ”Det här är Sverigedemokraterna”, SVD: ”Möjligt återta medborgarskap”, Veronica Palm (S): ”De försöker flytta fokus från sina egna misslyckanden”, Ulrika Karlsson (M): ”M:s förslag populistiskt och rättsvidrigt”,
Federley (C) blogg: ”Helt klart en hårdare ton”