När Trichet betalat alla långivare får euron ta smällen

Trichet har ju bestämt sig för att betala PIIGS-ländernas kreditorer. Vad händer när dessa fått sitt? Investerare flyr euron och Europa, kvar finns ett enda stort skuldbo med en social oro som därför kan komma att växa och sprida sig som en löpeld. För då återstår inget annat än att trycka upp mer pengar.

De som inte äger något utan endast har lön och ersättningar i euro kommer att successivt ställas på bar backe. Efter massiv, ytterligare skuldsättning för krispaket på 1 biljon dollar samt till och med uppköp av PIGS-ländernas statsobligationer och skulder kommer Euroländerna att stå där skinnade in på bara benet med sin nu totalt värdelösa valuta.

Befolkningarna i eurozonen får därmed betala priset för nyliberalistisk fundamentalism och århundradets värsta spekulationsepok, vilket i eurozonen kommer att innebära skenande kostnader för livets nödtorft, medan banker och andra aktörer på finansmarknaden, som varit synnerligen aktiva att skapa krisen, går skadeslösa och köper upp världens guldreserver istället. De kan sedan bara lugnt dra sig tillbaka till sina skatteparadis och betrakta katastrofen på avstånd, i allsköns ro. Wall Street Journal sammanfattar:

”The European Central Bank only very reluctantly agreed last weekend to support the euro-zone bailout package by offering to start buying government bonds[…]now that it has embarked on this route, it may find it hard to resist being dragged deeper into deeply unconventional and hazardous territory.”

Att någon kan kalla sådan penningpolitik ‘flawless’ övergår därför i alla fall mitt förstånd.

Wall Street Journal skriver idag i artikeln ”Trichet Pegs Euro’s Future to Tighter Fiscal Management”:

”He defended his controversial decision to use ECB money to buy the government debt of the euro zone’s most troubled countries. He said the move to pump unspecified billions into the debt markets of Greece, Portugal, Spain and others won’t lead to inflation. There was ‘continuous deterioration’ in markets prior to the ECB’s move on May 10, Mr. Trichet said, as yield spreads and interbank lending markets ‘were signaling the spreading of severe tensions.'” [my boldtyping]

Hur kan man påstå detta och samtidigt säga, att euron inte är utsatt för någon attack från marknaden? Det verkar inte riktigt hänga ihop, tycker jag.  Trichet förespråkar i detta läge dessutom: extrem åtstramning. Extrem åtstramning när ”Europa befinner sig i den värsta situationen sedan andra världskriget, och kanske till och med sedan första världskriget” och eurozonen därutöver är inne på sitt trettonde år av stagnation kommer bara att om möjligt ytterligare förvärra situationen.  Istället är det helt andra åtgärder som krävs – likt de som Paul Craig Roberts tar upp i sin Counterpunch-artikel ”Doomed by the Myths of Free Trade – How the Economy was Lost” 

”The US government should never have used billions of taxpayers’ dollars to pay off swap bets as it did when it bailed out the insurance company AIG. This was a stunning waste of a vast sum of money. The federal government should declare all swap agreements to be fraudulent contracts, except for a single swap held by the owner of the asset. Simply wiping out these fraudulent contracts would remove the bulk of the vast overhang of ‘troubled’ assets that threaten financial markets.

The billions of taxpayers’ dollars spent buying up subprime derivatives were also wasted. The government did not need to spend one dime. All government needed to do was to suspend the mark-to-market rule. This simple act would have removed the solvency threat to financial institutions by allowing them to keep the derivatives at book value until financial institutions could ascertain their true values and write them down over time.

Taxpayers, equity owners, and the credit standing of the US government are being ruined by financial shysters who are manipulating to their own advantage the government’s commitment to mark-to-market and to the ‘sanctity of contracts.’ Multi-trillion dollar ‘bailouts’ and bank nationalization are the result of the government’s inability to respond intelligently.” [my boldtyping]

Agerandet från EU kännetecknas av panik.  I något som kan liknas vid medberoende följer man volatilt den volatila marknaden, varpå marknadens svängningar blir ännu mer lika en bipolär sjukdoms. Men liksom hos en sådan naggas de våldsamma topparna successivt och allt snabbare varpå tillståndet ”stabiliseras” genom att helt enkelt störta ner i en avgrundsdjup depression, ur vilken man inte tar sig utan verksam medicin.

De åtgärder EU vidtar är ingen sådan. Och makthavare är inget att lita till i tider av kris. Minns att det endast är ett beslut som hittills hållit Sverige på avstånd från det kaos som samhällets toppar har skapat i Bryssel – och det är vår egen röst i folkomröstningen om EMU, en röst som vi fick kämpa hårt för att få lov att avge. Makten motsätter sig de åtgärder som är de enda verksamma. Varför – därför de är de enda som gynnats av det rådande predikamentet, det är därför de försatt oss i det. Och i det här läget finns det bara en verksam åtgärd för oss i Sverige att vidta – och det är att gå ur EU fortast möjligt. Rösta rödgrönt så finns en smal chans – eftersom det blocket åtminstone hyser två EU-kritiska partier varav ett säger Nej till EU. Med EU-vänliga Alliansen störtas vi i fördärvet. Med SD likaså – men det säger ju sig självt.

Läs: European Central Bank: Interview with der Spiegel, Harvard Law School – Hal S. Scott: ”When the Euro Falls Apart”, ,  Counterpunch – Greg Grandin: ”Milton Friedman and the Economics of Empire – The Road from Serfdom”

Se tidigare bloggposter: Krispaketet underminerar den övervärderade eurons värde ytterligare, 1933? Nej, 2010 – Sverige ut ur EU – NU! , Jörnmark och den ”tyska högproduktiviteten” , Anders Borg föröder svensk ekonomi , Den osynliga handen

Läs: Barrons – Randall W. Forsyth: ”Creditors, Not Sovereign Debtors, Are Bailed Out”, WSJ – ”Investor Bets on the Euro’s Fall Soared to Record Levels”,  The New York Times – ”A Trillion for Europe, With Doubts Attached”, WSJ – 2nd UPDATE: ”Trichet:ECB ”Fiercely” Independent In Debt Buying”, WSJ – ”The ECB’s Potentially Slippery Slope”, DN,   DN2, Expressen,  , Expressen2, Expressen3,   Promemorian,   AB,  AB – Miljöpartiet vill ha 35-timmarsvecka, AB3, AB4,, AB5,

 

 

Man biter inte den Determinations Committee som föder en

EU-kommissionens ordförande Barroso har satt ner foten beträffande CDS-spekulationen, dvs spekulationen med försäkringar mot (antaganden om framtida) kreditförluster – Credit Default Swaps. Frågan är vad han satt ner den i. För den här marknaden är så pass snårig att det verkar finns en överhängande risk för att hans fot kan komma att fastna i ett så tilltrasslat vadslagningsträsk att den inte går att få loss igen.

Att handeln med dessa försäkringar mot kreditförluster – eller förmodade framtida kreditförluster – dessutom sker över disk och tämligen okontrollerat gör inte saken bättre. I och med det är det heller ingen som riktigt vet hur omfattande den är, de enda fakta som egentligen finns bygger enligt vad jag kan förstå på uppskattningar, som mycket väl kan vara felaktiga. Risken för ett ‘mörkertal’ kan därmed vara avsevärd. Därför kan man inte heller riktigt veta vad som händer om man reglerar den, ej heller vad som händer om man inte reglerar den – för man vet inte hur stora effekterna kan bli eller hur konsekvenserna de kan komma att föra med sig kan komma att divergera .

Inte heller görs saken lättare av att CDS-handeln standardiseras av en s k Determinations Committee (DC) bestående av de femton firmor som i princip utgör samtliga aktörer på den globala CDS-marknaden, vilka t ex också ansvarar för att godkänna beslut om tidigareläggning av återbetalning från företag som inte verkar kunna klara av att betala sina lån.

”For example, let’s assume that a major dealer makes a loan to a construction company. To hedge the risk of a loan default, the dealer buys credit protection via a single-name CDS on the debt of that same construction company. In the event of a default, that CDS position could pay out considerably more than the value of the loan. Some time later, the dealer decides to call for early repayment of the loan. If the construction company is low on capital and credit markets are still tight, repaying this loan may be problematic. Nonpayment of the loan call would then trigger a partial default event in which the same dealer that called the loan could then start a formal credit event proceeding via the DC (of which they are a member).

From the outside, it looks as if the dealer single-handedly caused a partial default, started the process to formalize the credit event for the CDS market and will ultimately profit from that event based on their current holdings. While this is not illegal, situations such as these put a spotlight on the flaws inherent in the newly minted DC process”

För att minska risken för avsiktligt framkallande av konkurser, då försäkringsbeloppen som en CDS löser ut när låntagare går i KK -vilket kan framkallas av att långivare ändrar eller tidigarelägger återbetalningskrav – alltså är betydligt större än värdet av det försäkrade, så har marknaden själv försökt reglera genom att inrätta externa granskare som ska hålla koll på DC i det avseendet:

”But isn’t there a system of checks and balances to ensure the process is fair? Well, sort of. If greater than 80% of the DC agrees on the given credit event, the decision is final. If less than 80% agree, then an ”external review panel” is convened to make the final decision. But who selects the external review panel? The answer: the same 15 firms that make up the DC, the firms controlling the majority of the global CDS market. Again, I am not inferring any wrongdoing. However, participants in this close-knit CDS world being able to trigger and profit from a credit event does not leave the feeling that the market is fair.”

Detta förfarande påminner lite om den av EU påbjudna ‘internrevision‘ som finns inbyggt i New Public Management och som jag skrivit om tidigare, med anledning av Försäkringskassans vad det visade sig mindre kvalitetssäkra upphandling av konsulttjänster från den globala, Bermudasregistrerade firman Accenture.  Under Problemdiskussion, s4, i  Erika Larssons och Hanna Stigers’ uppsats om New Public Management, ”Internrevision i statliga myndigheter: Vad bidrar den till?” står nämligen just:

”Internrevisorerna kan antingen vara anställda i myndigheten, samordnas med en annan myndighet, eller upphandlas från konsultföretag.” [min fetstil]

Min reflektion var ju då naturligtvis att om datasystemet SAP är så krångligt som det sen visade sig vara – varför Försäkringskassan fick avbryta upphandlingen eftersom den skulle ha lett till ett evigt konsulttjänstköpande från den globala, Bermudasregistrerade firman Accenture – så kanske inte heller kostnaderna för det kompetent kan granskas av någon annan än de enda som är specialister på det – och då är det ju inte så troligt att dessa skulle så att säga bita sig själva i handen.

Och på samma sätt kanske det förhåller sig när det gäller granskningen av handeln med Credit Default Swaps, varför vi nog med hög sannolikhet får anta, att sanningen om denna svårligen kan utrönas av andra än de som så att säga bedriver den, vilket gör det till en rimlig hypotes att anta att den aldrig kommer att komma fram. 

Verkningarna av den kommer nog däremot att låta höra av sig, antingen vi vill eller inte. Så själva slutnotan – eller The CDS Big Bang, som den också brukar kallas – lär vi inte komma undan. Och ‘vi’, i just det här specifika fallet, verkar inte vara något annat än hela världsekonomin.

Se tidigare bloggposter: Det pyramidala spelmissbruket,  Den Osynliga Handen, Det isländska folket vägrar betala kleptokraternas äventyr, Hur stor är egentligen Greklands skuldsättning?,  En påtvingad union, Goldman-Sachs’ Greklandsfusk, Bankernas bidragsfusk och så Moderaternas eget valfusk, Den korrupta EU-krisen fortsätter,  Jättebubblan briserar snart – det blir en Ekonomisk Atombomb, En övergång till euron när Europa är belånat över taknocken?,  New Public Management, Datormallen – en tvångströja som utförsäkrar,  Ett riktigt Bäventyr,  Nu kommer Bäventyrets efterskalv,  Politik i teknokratisk förklädnad,  Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, I Sverige finns ingen korruption – bara vanligt hederligt mygel,  Roffe Roffelito i Bank & Finans, Fond & Kapital,  Curt Malmborg har gått in i väggen, Vi måste avreglera Avregleringen,  Det man förlorar på gungorna tar man in på karusellerna,   Vår Gud är oss en väldig Borg,  De lydiga politikerna och bankernas bidragsfusk II,  EU och Avregleringen – en mardröm för konsumenter,

Läs: Wall Street Journal – Swaps come under fire,   IndexUniverse – The Big Flaw Of The CDS Big Bang, Europeanvoice.com – Greece wants US to get tough with hedge funds, DN – Göran Rosenberg: Behovet av rättvisa, SVD – Jämlikhetsbluffen, Dick Erixon – Vänsterns jämlikhetsande skänker fattigdom, AB – Bingo för miljonärer, Valfakta – Aftonbladet hittar på egna gränser för inkomstklasser,SVT.se – Mammor halkar eftere i lön, SVT2,  SR – Ekot, SR.se – Problemen med bankerna finns kvar,   AB2,  AB3,  AB4,

Bloggarna: Erik Pelling – Ett slag för rättvisan, Adventskalendern – Jämlikhet varar längst,  Politik och poesi – Jämlikhetsanden,  Under den lugna korkeken – ”Jag mår mycket bättre nu”,  Olssons blogg – Korrelation eller kausalitet, Ett hjärta rött – Det nya klassamhället är här, Neo blogg – Antroposofen som trodde på evidens, Reflektioner – Göran Rosenberg, rättvisa och jämlikhet, Hans Åberg – Jämlikhet och rättvisa, Rödgrönt samarbete blogg – Fördelen med jämlika samhällen, Nonicoclolasos – Har Rosenberg rätt om jämlikhet?,  Berghs betraktelser, Storstad, LOKE – Kultur & Politik, Skick,  Björn Brändewall,  Skattepolitik & Samhällsfilosofi,  Svensson, Johan Norberg,  Karl Malmqvist, Jonas Pettersson,  Peter Andersson – Ojämlikhetens Ohälsa,

by fenriswolf2008

När faller bankerna?

En artikel i Wall Street Journal är enligt mitt förmenande starkt oroande. Enligt den vädjar de största europeiska bankerna mer eller mindre i panik till EU om ytterligare (!) ett räddningspaket – för Grekland. Jag tror det är viktigt att hålla i minnet just det som Paul Krugman också tar upp på sin blogg i New York Times: att Grekland är ett litet land och Spanien är mycket större. Krisen kommer snabbt att bli värre och sprida sig om den inte stoppas nu.

”If Greece defaults, the euro will take a serious hit, and other countries with fiscal problems, including Spain and Portugal, could see their situation deteriorate further, economists have said. Many European banks have exposure to the Greek economy in government and corporate lending, including to Greek banks. No European bank has so far disclosed its exact exposure to Greece, but the Bank for International Settlements says corporate and government lenders in France had the biggest exposure at $78.9 billion last September, then Switzerland at $78.6 billion, followed by Germany at $43.2 billion and the U.K. at $12.5 billion. If the crisis in Greece were to spread and affect Spain, the sums become larger–with German lenders having a $240 billion exposure, France at $185.3 billion, the Netherlands at $125.5 billion and the U.K. at $120.7 billion.”

Problemet är bara, att den inte kan stoppas, annat än temporärt. Om man inte omedelbart ser till att satsa pengarna i sysselsättning och produktiva, offentliga investeringar istället för att ge bankerna pengar – för de missbrukar dem bara hela tiden och bygger upp nya fastighetsbubblor –  så är den här kampen för ekonomisk överlevnad räddningslöst förlorad. EU:s arbetslöshet är nu uppe i 10 %, i Spanien är den snart upp i 20 %; ett kritiskt tal. Den nyliberala marknadsreligionen med sin fanatiska tro på egenintresset som enda legitim drivkraft för ekonomisk utveckling, och dess maniska aversion mot offentliga jobb är en garant för att bubblan endast blåses upp till ännu större proportioner av ett ytterligare räddningspaket – när den då till slut briserar så blir det en ekonomisk atombomb som springer i luften och verkligen förgör världsekonomin.

Scenariot i Spanien har ju nämligen inte samma orsaker som det i Grekland, påpekar Krugman. Där har man inte fuskat med några siffror utan endast låtit sig styras av nyliberalismen precis som egentligen alla världens länder. Och med vidskepelse från 1700-talet så får man 1700-talsliknande förhållanden med hög skuldsättning och ett frälse som inte vill vare sig betala skatt eller dela med sig utan endast livnära sig på skattepengar som andra skrapar ihop åt dem. Dessa förhållanden var sannerligen inte ekonomiskt trevliga och slutade med franska revolutionen.

Det Paul Krugman beskriver för Spaniens räkning är ju nämligen exakt det scenario som Greg Grandin så utmärkt och detaljrikt redan skildrat i sin artikel om chilemiraklets korta uppgång och fall – vilket bildat mönster för resten av världen vad ekonomisk doktrin anbelangar ända sen dess, hur det nu kunde göra det med tanke på att det där verkligen gick käpprätt. Jag rekommenderar därför en omläsning för den som vill kolla i manus vad som kommer att hända. Den enda skillnaden är, att med ytterligare räddningspaket växer skalan på den ekonomiska katastrof som strax kommer att utveckla sig, och inte i ultrarapid. Globalt har man tvingat oss att tro på den globaliserande neoliberalismen och global kommer också kraschen att bli.

Anti-globaliseringsrörelsen krossade man med repressiva medel. Det är du och jag och inte minst våra barn, som för överskådlig tid kommer att tvingas leva i fattigdom för att våra makthavare är fanatiker som tror på vidskepelse och har en människosyn av allra kargaste slag.

Se tidigare bloggposter: Grekland och Euron – en dödlig dos, Om Island ställer in betalningarna – när kommer turen till Grekland, Spanien, Italien, Portugal…, Jättebubblan briserar snart – det blir en Ekonomisk Atombomb , När Tysklands ekonomi faller då faller hela Europas,  EU och Avregleringen – en mardröm för konsumenter , Dominoeffekt på väg att rassla in? , Vår Gud är oss en väldig Borg, Partiledardebatten – Var är den ideologiska kritiken?

Läs:  Wall Street Journal – Europe Banks Urge Greece Aid In Talks With EU, Govts -Sources, Counterpunch – Greg Grandin: ”Milton Friedman and the Economics of Empire. The Road from Serfdom”. The New York Times – Paul Krugman Blogg: The Anatomy of a Euromess,

Se även: SVD – Bankernas storlek gör att de slipper röja upp,  DN – ”Här är vårt alternativ till Filippa Reinfeldts vårdval”, s-buzz – Fredrik Reinfeldt: ”Unga söker inte jobb”,  SVD – Skilda världar för Nordea och SEB, 

Uppdrag Granskning om en arbetslinje från 30-talet

I Alliansens Sverige går arbete före livet, trots att det knappt finns några arbeten eftersom man, samtidigt med arbetslinjen, även driver massarbetslöshetslinjen. Man har struntat i varningarna från läkarkåren om att den Nya sjukförsäkringen leder till att utförsäkrade tar livet av sig och att cancersjuka tvingas jobba heltid.

Med anledning av Uppdrag Gransknings reportage i kväll återpublicerar jag en bloggpost som jag skrev för ett år sen – ingenting har alltså ändrats förutom att media nu tar upp de växande orättvisorna något mer frekvent, vilket är glädjande:

”Den orättvisa mediebilden

Jag håller med Cristina Husmark-Pehrson, mediebilden är verkligen orättvis.

Varför är det helt ok att i flera år misstänkliggöra arbetslösa, sjukskrivna, föräldra’lediga‘, förtidspensionerade m fl genom att betrakta dem som högst potentiella kriminella bidragsfuskare, som skall polisanmälas för minsta blankettifyllnadsfel, utsättas för oanmälda hembesök och filmas under sjukskrivningar samt vid kontakt med berörd myndighet få dryfta sitt ärende i max 193 sekunder och då strängt upplysas om att de inte har rätt att få veta vem som handlägger deras ärenden, ej heller kontakta denne, utan istället på grått papper få beslut om att de måste jobba även om de är cancersjuka och rullstolsbundna, när samtidigt riksdagsledamöter får ligga hemma sjuka och få full lön utan att bli det minsta lilla polisanmälda OCH jourtjänstgörande statssekreterare med ansvar för Sveriges krisberedskap får supa sig full på krogen utan att ansvarig regering på något sätt diskvalificeras som oansvarig(trots att dess anmälningar till KU om s-regeringens katastrofala krisberedskap borde ökat respekten mer än så) OCH statsråd som i decennier struntat i att betala tv-licens inte jagas en enda dag av kronofogden för det utan istället tillåts vara sjukskrivna hur lätt som helst i diagnoser som misstänkt kan härröra från underlåtenheten att betala räkningar varefter regeringen som de ingår i startar klappjakt på alla fuskmedborgare utom dem OCH direktörer för företag som sparkar tusentals anställda ändå tillåts ta ut sina mångmiljonbonusar och tänker låta sig väl smaka, trots att deras klimatosmart styrda och därför konkursmässiga företag hålls flytande med hjälp av skattepengar OCH carnegieaffärer i miljardklassen betalas med skattepengar som lånas från skattebetalarna och kanske aldrig återgäldas OCH  bermudaregistrerade företagskoncerner får skyffla in skattemiljarder från Försäkringskassan fvb till skatteparadis som betalning för icke-fungerande it-tjänster utan att bli återbetalningsskyldiga OCH moderaterna ända sen 80-talet i kommunisthatpropagandistiska tongångar klagat på sossarnas Krångelsverige för att sedan så fort de kommer till makten själva införa århundradets värsta och petimetriskaste övervaknings- och kontrollsamhälle, så till den grad totalitärt integritetskränkande, att till och med deras f d ungmoderater bildar partier för att bekämpa dem.

Och allt detta UTAN att det nämnvärt ifrågasätts av s k kritiskt granskande journalistik på bästa sändningstid i public-service-tv, varken i kvällsnyheterna eller morgonsoffan, trots att den är finansierad genom licensavgifter (från vad det verkar de enda som betalar sina räkningar, dvs den bidragsfusk- och terrorbrottsmisstänkta, hemligt avlyssnade befolkningen, vars samlade post-, data- och telekommunikation nu också lagras för framtida genomlysning).

Ja, jag håller med Cristina Husmark-Pehrson, mediebilden är verkligen orättvis.

Och regeringen som sitter vid rodret för en sån sjunkande skuta, den granskas knappast av den s k tredje statsmakten, som istället för länge sen abdikerat i de här frågorna, liksom när det gäller demokratin, vilket visades med all önskvärd tydlighet inför riksdagens omröstning i riksdagen om Lissabonfördraget den 20 november 2008, då demokratins avskaffande föregicks av en mediatystnad som var så total, att det enda som hördes var en viskning i programmet Debatt samt en fullständig direktsändning av debatten i webbradion – ett medium vars fräcka utstickande av hakor nu strax även det kommer att dras in, emedan den nye radiochefen är f d moderat, med en profil som, enligt P1 idag ”liknar Hitchcocks”. Det kommer att bli en riktig thriller således.

Vad blir det första vi kommer att få höra.

Inspelat fågelkvitter istället för debatt om Försäkringskassan? Eller bara pausfågel helt enkelt. Var gång något riktigt inhemskt timar och sker på det politiska planet. Och så historiska program, om Karl den XII kanske, hållna av den likaledes nytillsatta oständige sekreteraren i Akademien (som fortsättningsvis byts ut för varje ny riksdagsmajoritet?).

Det kan man verkligen kalla ”klipp-strategi”.

Läs: Ett hjärta RÖTT – Vill vi att sjuka ska drivas till självmord?,  Fri och funderande,  In Your Face,  Kent Persson (m) blogg – Ett positivt trenbrott,  Kaj Raving,  Högbergs tankar – Tre timmars kortare sjukskrivning,  Björn Andersson – Rehabiliteringskedjans genomslag är minimalt,  Jonas Sjöstedt,    Gunnar Axén,

Tidningarna: AB1,  AB – Tvingades jobba – tog sitt liv,  AB – Prata om människor istället för siffror, AB3,   AB4 – Vi närmar oss en normal nivå,     DN1,   SVD1,   SVD – Indragen sjukpenning knäckte Marie-Louise,

Se tidigare bloggpost: Slimmade organisationer, just-in-time och New Public Management

Internationella Kvinnodagen 8 mars 2009

Myter florerar på nätet – om att vi lever i ett ojämställt land där Mansförtryck och Kvinnovälde råder. Och Koncernen Misogyni AB börjar vinna marknadsandelar. Till exempel finns det en plats i cyberrymden som heter ”Falska våldtäkter”. Naturligtvis finns den med i den exklusiva blogrollen på Pär Ströms hemsida. Denna uttalare av intigheter sitter ju numera med i tv-sofforna och förfäktar förnumstigt.

Jag tänkte att man skulle ta och motpeppra lite – för de som menar att vi bör lägga tungt fokus på de oskyldigt dömda för våldtäkt har siffrorna mot sig. Åtminstone om man ska gå efter verifierbar statistik som finns t ex i Amnestys rapport från 2008 som tar upp alla anmälningar, väckta åtal och fällande domar i våldtäktsmål under 2007; FALLET NEDLAGT.

Där framgår det istället att endast cirka 5 % eller 216 av de 3500 våldtäktsanmälningarna under 2007 gick till fällande dom och i bara 12 % eller 449 av anmälningarna väcktes åtal, att jämföra med 28-44% för andra grova våldsbrott. Och då räknar Brottsförebyggande Rådet, BRÅ enligt gängse metoder med ett mörkertal – på 30 000 våldtäkter under året.

Av detta att döma kan man dra följande slutsats: Med bara 5 % av gjorda anmälningar inom en brottskategori, som går till fällande dom är det ett faktum som borde peka i riktning mot att man har höga beviskrav. Att just de 5 %-en  till alarmerande andel skulle utgöras av mål där oskyldigt dömda fälls skulle således tyda på att det faktiska antalet våldtäkter i princip är lika med noll, alternativt att vi har ett helt inkompetent rättsväsen, som i stort sett bara tar upp fall med extremt svag bevisning och lämnar övriga därhän, vilket i så fall borde föranleda omedelbara åtgärder.

Skall man istället tro statistiken är det i princip straffritt i de allra flesta fall att begå en våldtäkt, för antalet anmälningar, åtal och fällande domar är det svårt att ljuga om då det finns svart på vitt. Det var då Amnesty uppmanade regeringen att besluta om krav på samtycke men med den här högerregeringen så blir det ju aldrig av nånting sånt. Men miljöpartiet krävde att Sverige skulle införa en sådan lag, som redan finns i andra länder, det vet jag.

Rapporten talar då för att det kan ligga en del sanning i de granskningar som t ex Katarina Wennstam har gjort i Flickan och Skulden där hon går igenom domar och där den dominerande bilden är att tjejer ständigt ifrågasätts och dessutom på suspekta grunder – deras klädsel, deras sexvanor, promiskuitet, drickande, flirtighet osv, dvs ansvaret läggs på dem, så tungt att det således istället förhåller sig så, att en försvinnande liten del av de faktiska förövarna ställs till juridiskt ansvar för sin gärning.

Detta stämmer också med domstolarnas larm om att de behöver mer resurser, då anslagstilldelningen inte är kongruent – när polisen fått mer resurser så har domstolarna blivit utan, vilket leder till en sådan eftersläpning, att man hela tiden måste hårdprioritera, och sålla bort stora mängder, vilket gör att det snarare verkar vara brottsoffren som är de stora förlorarna i sammanhanget och inte gärningsmännen.

Skadestånden är ju också ett kapitel som är mörkt när det gäller upprättelse för brottsoffer i Sverige. Det har ju även ministrar framhållit.

Se tidigare bloggpost

Stöveltramp med mockasinsteg

Läs Aftonbladet: Feministhat under ytan, ”Nej, jag anpassar mig inte”, ”Värsta platsen för en kvinna”, SVD: Vardagen ännu inte jämställd Det regnar mäktiga män DN: Tjejer ska alltid prestera 130 procent, Om modersmyten

Mona Sahlin körde över väljarna med Lissabonfördraget

Opinionsundersökningar är eftersläpande – detta är en rättmätig och kraftig reaktion på Mona Sahlins resoluta och maktfullkomliga strategi att köra över LO-kollektivet i frågan om Lissabonfördragets ratificering. Många tunga fackförbund var självfallet emot – Byggnads, Transport och Skånedistrikt m fl.

Att toppstyra och frysa ut EU-kritiker när det finns så starkt motstånd inom partiets väljarkår får givetvis konsekvenser. Jag tror att socialdemokraterna måste göra helt om – om de inte vill styras ut från politiken helt och hållet, särskilt gäller det om man inte vill bli bortvald av förstagångsväljarna i riksdagsvalet 2010 då den största årskullen 18-åringar på länge för första gången går till val.

Det finns ett starkt folkligt motstånd mot överstatlighet inom partiet – mot att ge upp suveräniteten och den folkvalda demokratin och lämna över riksdagens makt till ett par regeringsrepresentanter att besluta åt oss i EU – med 2 % röstmakt där. Att gå emot det är självförgörande. Det visar sig nu.

När det gäller ras i opinionsundersökningar, så kommer turen snart även till Fredrik Reinfeldt och alliansen pga bristande jobbpolitik, Maud Olofssons extreme make-over i kärnkraftsfrågan, de integritetskränkande lagarna FRA, datalagringsdirektivet, ACTA, m m – var så säker.

Läs bloggarna Krohniskt: ”Dags för s att byta strategi”, Lotta Grönings blogg

Se tidigare bloggposter:
De högersociala spökerierna, Vi måste avreglera Avregleringen, Tänk analogt, Jobb, bostäder, utbildning – Piratpartiet couldn’t care less, Sysselsättningspaket inom offentlig sektor – NU,