‘Ett Enat Europa’ eller ‘Det Tredje Riket’ – Same Shit Different Name

Dagens Industri redovisar vart EU-avgiften går. 45 % till jordbruksstödet. Men det är ”storjordbruken” som får pengarna – dvs de Nya godsherrarna (= bonusdirektörerna), den bail-out-räddade penningaristokratin blir Europas Nya lantadel som styr livsmedelsproduktionen och stärker på så sätt även kontrollen över befolkningarna så att den blir total.

Det har nämligen blivit ”trend” att skaffa stora lantegendomar, varenda bonusdirektör skaffar en, jämte Göran Persson, så de kan casha in på EU-bidragen också, efter multipla incashningar på bail-out varje gång deras högriskspekulationer på ”emerging markets” fallerar när haussen övergår i baisse.

Det är därför det är så angeläget för dem att EU och euron till varje pris ska räddas med skattebetalarnas pengar och den Stora Svångremmen dras åt för övriga. Det är också därför godsherren Göran Persson anser att en politisk union och ”gemensam” skattepolitik är ‘oundviklig’, förutom förstås av den anledningen , att han har 150 000 – 200 000 kr i arvode per månad från regeringens PR-byrå, JKL, som vann upphandlingen från regeringskansliet 2011 på områdena ”Strategisk kommunikationsrådgivning”, ”Finansiell kommunikation” och ”Finansiell kommunikationsrådgivning i samband med företagstransaktioner”.

Nu rapar alla ledarsidor som väntat upp vad han just sagt på högavlönat uppdrag av den moderatledda regeringen via PR-byrån JKL. SVD far t o m ut i sentimentala floskelkaskader om det habsburgska kejsardömet och dess ättlingars dröm om ett enat, fredligt Europa, samtidigt som EU-ledarna tävlar i ariskt färgade hyllningar av ‘germansk’ sparsamhet och flit parallellt med hämningslös smutskastning av PIIGS-länderna och deras ‘lata’ svartmuskingar, som om det skulle leda till fredliga relationer mellan länderna.

Stresstestet ledde som väntat till att Tyskland vann. Varför? Man har lukrativt lånat ut till PIIGS-länderna helt hämningslöst, för att få avsättning för sin dyra export men köper ingenting själv. En win-win-kreditgivning då EU bailar ut ifall ”skulderna” inte betalas och under tiden tjänar man massor med pengar i ränta och avgifter på krediterna samtidigt som man får lukrativ avsättning för sina dyra exportvaror.

Det kallas merkantilism eller sjuklig snålhet på ren svenska. ‘Germansk’, arisk hegemoni förslavar resten av Europa precis som på 30-talet, men nu med ‘austerity’. Same shit different name.

Se: SR Ekot – Tidningskrönikan: Om EMU, DI.se – Hit går EU-avgiften, SVD – Han inkarnerade idén om ett enat Europa (min anm: Gjorde inte också Hitler det, och var då inte namnet till och med ‘det Tusenåriga Riket‘), DN – EU: Demokratin går med underskott (min anm: Det är EU som är själva anledningen till det ‘demokratiska underskottet och vi fick inte ens vara med och rösta om demokratins avskaffande – den grundlagsvidriga ratificeringen av Lissabonfördraget), Sydsvenskan – ”Svårt läge, svåra beslut”, AB – Europa på väg in i bergvägg, 

Se tidigare bloggpost: Slöseriet med stort S sker inte under politikerveckan i Almedalen, utan i de slutna Coreper-rummens EU, IMF, ECB, EFSF och ESM, EU-godsherren Göran Persson lobbar för regeringen och EU, EN Vansinnets röst överröstar Välfärden, Moderater med Kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten

Läs även: Expressen – Ulf Brunnberg vill ha TV-kanal bara för män  (min anm: Inte visste jag att Ulf Brunnberg var taliban), AB – Liberalismen är Europas sjuke man, AB – Attacken mot Juholt gör politiken tramsig, AB – Nekades jobb för hon har barn, Expressen – Flera banker kan underkännas i kväll, E24 – ”De tre stora” får politiker att se rött, E24 – Unga föräldrar högt belånade, E24 – Åtta banker missade stresstest, E24 – Jättebank slår prognosen, E24 – SEB-chefen: ”Det ser rätt obehagligt ut”, DI – Nu gasar SEB i Baltikum igen, E24 – Börsen straffar SEB – trots rejält vinstlyft, DN – Kampen hårdnar om Arktis rikedomar, SVD – Skakig världsekonomi ger guldrekord, Sydsvenskan – Kineser vill bygga snabbtåg i Sverige, DN – Landet som ska fixa eurokrisen, Riksdag och Regering – EU-krav tvingar regeringen att skärpa LAS, SVD – Fult spel bakom test av banker, Riksdag och Regering – Borg hoppas på stöd från S,

Bloggar: Riksbank…eller…Riskbank?, Karl Sigfrid – Svenska idrottare ska ha EU-flaggan på sina tröjor, (S)ebastians tankar – Citatfrossa med Fredrik Reinfeldt, HAX, Mark Klamberg – EU-kommissionen utesluter alternativ till masslagring, Högbergs tankar – Lönedumpning, jobbskattebluff nr 5 och insamling till detta, Mitt i steget – Mediekritik: DN och samhällsanalysen – idag, barnfattigdomen, Badlands Hyena – TV-kanal för MÄN, Svensson – Idag fick jag stänga av sommarprogrammet, Motpol, Fredrikwass, Daytrading, Cornucopia?, DHE – Lugnt för svenska banker, Feminism och te – Ulf Brunnberg – männens språkrör, Mika – Tv för vita, Sofia, Ekonominyheter, Finanstidning, is no more, Högbergs tankar

1500 miljarder kronor – De svenska bankernas upplåning i utländsk valuta är ett Jättehot mot välfärden

Financial Times anser att stresstestet av de europeiska bankerna inte håller måttet, eftersom det inte besvarar de frågor som måste besvaras klart och tydligt, för att inte krisen skall sprida sig som en löpeld till hela Europa, möjligen också över världen. Till exempel svarar den inte på den avgörande frågan om vem som sålt CDS – ”försäkringar” mot betalningsinställelser i de olika europeiska länderna:

”Which institutions, for example, have been the big writers of sovereign debt credit default swaps – insurance policies that would pay out in the event of default?”

På den frågan finns det dock andra som tycks ha ett klart och tydligt svar, t ex den amerikanske ekonomen Michael Hudson, som varit rådgivare åt både Island, Lettland och Kina:

”The U.S. is strong-arming Ireland and Greece into austerity because U.S. banks have issued credit default swap ‘insurance’ against their debt, and American banks don’t want to have to pay out on such ‘policies'”

Följden blir då, att europeiska centralbanker tvingas ta på sig de europeiska bankernas exponering mot statsskulderna i PIIGS-länderna istället, vilket leder till att skattebetalarna, precis som i Grekland, tvingas privatisera och sälja ut precis allt för att ”rädda” de egna bankernas högriskspekulation och därmed förhindra de nationella betalningsinställelser och ”credit events” som i sin tur skulle kunna aktivera CDS-försäkringarna som då måste betalas ut av amerikanska banker till tyska och franska, ja europeiska banker och financial groups (pensionsfonder o likn):

”Well, in between right now and the time they default, there is going to be a huge foreclosure. So what Europe, what the bankers are planning for is time. The French and the German banks want to take all of their bad loans that they’ve made to the Greek government and turn them over to their own central banks so the European taxpayers, meaning the industry and the population, have to pay, not the speculators. So, first of all, the banks are going to dump their bad loans on the government, just as what happened in Ireland. Secondly, they’re going to try to force the government to privatize the selloff, under distressed conditions, [of] everything in the public domain.”  [anm: min fetstil]

Vad jag inte begriper är varför man inte devalverar euron, det borde åtminstone minska massarbetslösheten. Valutan måste väl vara extremt övervärderad? Något som även gäller för svenska villor i lika extrem grad för övrigt. Om inte nu så iaf mycket snart. Och Tysklands handelsöverskott motsvaras ju ”symmetriskt” av unisona handelsunderskott i de länder som Tyskland lukrativt exporterar  till men själv merkantilistiskt importerar minimalt ifrån, vilket leder till ett handelsunderskott för eurozonen i sin helhet på 4.1 miljarder euro. Det handelsunderskottet lär öka alarmerande, för vem ska köpa alla dessa tyska exportvaror?

”‘It really does look like the magazine is empty of bullets–all spent in the rehearsal,’ wrote Suki Mann, a credit strategist at Societe Generale in London, in a market commentary Tuesday. ‘While politicians pontificate, Europe burns.'”  [anm: min länk]

Man ser för sig en spökkontinent av köplador tillsammans med mardrömssyner av nedsläckta svenska villaområden och en motsvarande utbredning av tältstäder, husvagnsparker och nödbespisningar. Kina och Indien lär inte kunna slurpa upp exporten från Europa, när Europa inte kommer att ha råd att slurpa upp vad dessa jätteländer producerar till oss längre, pga den förlamande hand av austerity som nu lägrar den europeiska kontinenten, bara för att bonusdirektörerna ska få sitta kvar i orubbat örnnäste, leva på bidrag, med bibehållen bonus och aldrig någonsin behöva betala sina skulder utan helt enkelt få dem betalda av andra.

Ett annat alternativ är att EU helt enkelt bara låter betalningsinställelserna i PIIGS-länderna ske, så att CDS-försäkringarna aktiveras och USA blir bankrutt. Landet är hur som helst bankrutt efter den 2 augusti om inte ”demokraterna” och republikanerna kommer överens, vilket de inte tycks kunna bli, hur eniga de i grund och botten ändå är.

Det vore väl rätt åt värdepapperiseringshemlandet, vars ayn-rand-fanatiska neoliberalstudenter uppfann alla hitte-på-produkterna in the first place, och vars hökpresidenter startar triljondollars anfallskrig utan så mycket som ett massförstörelsevapen i sikte annat än i massförstörelsevapnens eget ursprungliga homeland. Drömmarnas Hollywoodland som gör den overkliga mardrömmen verklig – USA. Hold due to contract, är inte det en helig regel?

Michael Hudson pekar nämligen ut att det finns ett nyligt historiskt och lyckat exempel på en annan sorts betalningsvägran än de amerikanska bankernas vägran att betala ut på CDS-försäkringarna som de sålt med god förtjänst, nämligen det isländska folkets vägran att ”rädda” de isländska bankerna:

”Well, this is what they tried to do in Iceland after trying to make the Icelandic government, meaning the taxpayers, liable for the bank losses that were basically a result of fraud. And that was stopped in Iceland by the president saying, wait a minute, if we’re going to push an economy into a generation of economic depression, there’d better be a vote on it; otherwise, it’s not legal.

Så vilken väg ska vi välja – den isländska eller den ”europeiska”? Svaret borde vara självklart. Särskilt med tanke på vad vice riksbankschefen Lars Nyberg varnade för i ett tal han höll på Handelsbanken i Stockholm 2011-05-17:

“Det förefaller idag rimligt att bankerna står för kostnaden för Riksbankens valutareserv i den utsträckning den behövs för att klara deras likviditetsbehov vid en kris. Sannolikt kommer bankerna, om de får stå för kostnaden för att upprätthålla en likviditetsbuffert i Riksbanken, att finna det lönsamt att dra ned på den riskfyllda delen av sin dollarutlåning.”

Och den ”riskfyllda delen” av bankernas dollarutlåning uppgår, enligt Lars Nyberg i samma tal, till 450 miljarder kronor, men som jag fattar det kan riskerna vara betydligt större då de svenska bankernas upplåning i utländsk valuta uppgår till hela 1500 miljarder kronor, ett enormt belopp:

”År 1998 lånade de svenska bankerna (dotterbolagens upplåning oräknad) utländsk valuta till ett värde motsvarande drygt 200 miljarder kronor. Idag lånar man närmare 1500 miljarder”

Skrämmande perspektiv på den summan får man om man återigen kikar i Financial Times artikel om stresstestet ”Bank contagion fear resurfaces in the Euro zone”

”In fact, at $262bn, the aggregate sovereign claims of foreign banks on Italy exceeds their combined sovereign exposures to Greece, Ireland, Portugal and Spain, which totals about $226bn, according to research by analysts at Collins Stewart.”

$262bn, det är alltså 262 miljarder dollar, som i sin tur enligt dagens växelkurs 6.59 kr, då blir cirka 1726 miljarder kronor. Svenska bankers upplåning i utländsk valuta, 1500 miljarder kronor, uppgår alltså till nästan lika mycket som utländska bankers exponering mot Italien och nästan exakt lika mycket som utländska bankers samlade exponering mot Grekland, Irland, Portugal och Spanien, vilken alltså uppgår till 226 miljarder dollar, med andra ord 1489 miljarder kronor. Lägg sen en fastighetsbubbla som spricker på det, och Sverige är bankrutt.

”De svenska bankerna har inte någon särskilt stor exponering mot skuldtyngda länder som Portugal, Irland, grekland och Spanien men det sker stor del finansiering på den internationella kapitalmarknaden. Risken är att problemen fortplantar sig via banksystemet och därför påverkas även de svenska bankerna om något EU-land skulle ställa in betalningar på sin statsskuld.

Handelsbanken värderas fortfarande högst av de fyra men ses som minst riskfylld på grund av att utlåningen till tillväxtländer är begränsad, skriver Dagens Industri.”

Så – Juholt, Ohly (Jonas Sjöstedt), Fridolin, Romson – vässa argumenten mot Anders Borg. För – Vi Betalar Inte!

Läs: DN – Svenska banker känsliga trots liten utlåning till Grekland (min anm: Det handlar inte om ”känslighet” utan total arrogans, de har trots finanskrisen och räddningspaket fortsatt vansinnesspekulera, inte minst i tillväxtländer såsom östeuropas oligarkiska gangsterekonomier som lika gangsterekonomiskt kan strunta i att betala tillbaka dollarlånen, givetvis räknar då bankerna med att Riksbanken dammsugs så att de kan lägga den svenska statskassan i händerna på de internationella långivarna istället, dvs EU och USA, som så länge velat ha den, dvs kommer att kräva betalt), Michael Hudson – ”Greece now, US soon”, Global Finance – Sovereign CDS Index Activity Jumps As European Crisis Widens, SVD – Cervenka: ”Därför skrämmer Borgs försiktighet”, Dagens Industri – EU: Kommer skydda banker som inte klarar stresstester, Dagens Industri – Tilltagande räntenedgång, kronan sjunker, E24 – EU skyddar banker som inte klarar stresstest, Veckans Affärer – EU kommer skydda banker, Privata Affärer, GP – AP-fond har miljarder i Grekland, Affärsvärlden – Svensk bank stor förlorare i Europas skuldkris (Swedbank – who else?), E24 – Kinas valutareserv fortsätter att växa, Aktuell Politik – Regeringen avslutar stödprogrammen för bankerna, DN – ”Bankernas motståndskraft är bättre” – Citat Riksbanken: ”Men bankernas beroende av marknadsfinansiering gör att deras situation kan försämras om oron på de finansiella marknaderna ökar”, skriver Riksbanken.

Se tidigare bloggposter: Spekulerar bankerna i Baltikum igen?, Den ”legala nihilismen” och gasledningarna, Bloggposter under Almedalsveckan: Fredrik i Rymden och Jan uppe i det Blå, Fredrik i Rymden, Jan i det Blå och lillflickan (M)aud i drömmarnas värld, Slöseriet med stort S sker inte under politikerveckan i Almedalen, utan i de slutna Coreper-rummens EU, IMF, ECB, EFSF och ESM, ”30 gyllene år” för Företagen – den värsta Rovdriften i Mannaminne, Nästa Dominobricka – USA, Almedalsveckan – Bonuskultur och Barnfattigdom, Tidigare bloggposter: Fastighetsbubblan kommer att brisera II, Fastighetsbubblan kommer att brisera, Carl Bildt och högerpopulismen eller Det Ensidigt myntade tolkningsföreträdet och PIIGS-länderna, Att Carl Bildt har Carte Blanche för Allt det visste vi redan, Carl Bildt unnar inte ens människor mat och vatten, Carl Bildt tonar nog ner det mesta, Carl Bildt – Besserwisser mot bättre vetande, Carl Bildt och Gangsterekonomin II, Carl Bildt och Gangsterekonomin, Olja, skiffergas och kärnkraft – framtidens energi?, Vem har skapat den ‘ökade hotbilden’ mot Sverige?, Hellre en oenig fred än ett enigt krig mot Ryssland, Ska Rysk Maffia skapa Jobben åt Anders Borg?, Vår Gud är oss en väldig Borg

Läs även: AB – Det fungerar – i fantasivärlden, AB – SJ vägrar berätta varför tåg är sena, AB – Carl Bildt – en folkmordsmiljonär, E24 – Järnvägar också, Borg, AB – Just nu: OnOff i konkurs, AB – Lögnerna om Grekland, Expressen – MediaMarkt om OnOffs konkurs: Känner ingen skuld, Expressen – Mer pengar för studenter och pensionärer, DN – Hotet om grekisk bankrutt kvarstår, SVD – SJ talar tyst om förseningar, IDG – OnOff går i konkurs, DN – ”Tillväxt en förutsättning för tillit” – inte tvärtom, DN – Tre av fyra svenskar kan inte bedöma sin pension (min anm: lätt – det blir noll kronor), AB – Nanne Grönwall – Barnfattigdom handlar inte om prylar – utan om utanförskap, SR Ekot – Planer på akut toppmöte om krisen, SR Ekot – Berlusconi: ”Det behövs uppoffringar”, SR Ekot – Stigande räntor ökar pressen, SVT – Marknadens tilltro på väg mot ny bottennotering, E24 – Det finns väldigt mycket att oroa sig för nu, E24 – ”Upp till krisländerna att ta till åtgärder nu”, E24 – 50-60 procent nedsida för lägenhetspriserna, E24 – Stolligt låga bankkrav,

Bloggar: Martin Moberg, HumanLabRat, Cornucopia, Osunt.se – Svenska banker, Kvantitativt – Svenska banker får betala allt högre räntor, 

Spekulerar bankerna i Baltikum igen?

De låga räntorna har lett till skuldberg och obefintligt sparande vilket medför konstlad efterfrågan och massarbetslöshet. När riksbanken försöker ta ansvar genom höjda räntor, så försvåras det pga den obefintliga jobbpolitiken, dvs när politikerna inte tar sin del av ansvaret. Att skapa nya offentliga jobb är absolut no no för nyliberala politiker som Anders Borg, vilket är ytterst märkligt med tanke på hur lite produktiva investeringar för jobb som görs i Sverige.

Istället spelar bankerna roulette med våra skattepengar på emerging markets (eller ska vi kalla dem oligarkier) där lönerna är extremlåga och de svarta pengarna osynliga, så när de gör förlust även där, är det vi som får stå för fiolerna genom att Riksbanken får ta ur den i sin tur upplånade valutareserven i dollar om de kraschar, så att de kan betala sina dollarlångivare, ifall deras kunder på ”emerging markets” (gangsterekonomiskt?) ställer in betalningarna.

Bankerna fortsätter nämligen spekulera med egenhandel på kundernas men snart också med spekulation på skattebetalarnas bekostnad – igen. Inte långt efter kraschen i Baltikum verkar det som man raskt är i färd med att skapa en ny, i ännu större skala. Man bygger monumentalanläggningar och det liknas vid Dubai (vi vet hur det gick där) samt räknar med 200 000 – 400 000 besökare (inhemska?) årligen till inomhusskidbackar och groteskt stora vintersportanläggningar som snart kommer att stå halvfärdiga som spökmonument över en tid som vägrade lära sig av sina misstag. Kanske kommer lånade pengar t o m bara att hamna i gangsterekonomiska händer, som i så fall struntar i såväl projektens realism som deras färdigställande, än mer i att betala tillbaka lånen, så länge man bara kan lura av bankerna (i slutändan de svenska skattebetalarna) pengarna och kanske placera dem i något skatteparadis istället:

”Företagen reagerade snabbt när krisen kom 2008 och gjorde stora nedskärningar och kapade kostnader – inte minst lönerna som sänktes med runt 20-30 procent i hela Baltikum. Det har gjort att många bolag snabbt började göra vinst igen och stod startklara när grannländerna Tyskland och Sverige återhämtade sig. Två länder som är en stor del av förklaringen bakom BNP-siffrorna.

– Det är nästan enbart export som står för tillväxten, fyller Baltikumchefen Håkan Berg i och säger att det är just Litauen som är den positiva överraskningen om man jämför med krisåret 2009.

Landet föll inte lika djupt som Lettland, som tvingades rädda en inhemsk bank, och när de lettiska bostadspriserna föll med 65-70 procent, klarade sig Litauen undan med ett i sammanhanget måttligare 35-40 procents fall. Idag har huspriserna så sakta börjat krypa uppåt igen, men när man talar om återhämtning i baltländerna så är det från en kris som var väldigt djup, och arbetslösheten ligger fortfarande kvar på tvåsiffriga tal i alla tre länderna.

– Den vanliga människan känner knappast av återhämtningen ännu. Lönerna har gått ner, samtidigt som mat och energipriser gått upp, säger Håkan Berg som besöker minst två av länderna varje vecka.”

Upprepningen sker trots vad regeringen konstaterat om förra Baltikumkraschen: 

”Regeringen instämmer till stora delar i Riksrevisionens iakttagelser att bankerna ökade sina risker genom expansionen i Baltikum och att  myndigheterna, liksom många andra, underskattade dessa risker.”

Meningslösa stresstest i EU undersöker inte heller bankernas banking books ordentligt, om alls, trots att det är där både huslån och exponering mot statsskulder genom innehav av statsobligationer redovisas:

”But most banks’ holdings of potentially risky sovereign debt are parked in their ‘banking books,’ a designation that means banks do not need to account for their changing values as frequently. Those banking book holdings are a source of angst among investors who worry that banks are sitting on big piles of debt issued by financially shaky European governments.

The EBA [min anm: European Bank Authority] spokeswoman, Franca Rosa Congiu, said Thursday that the agency will not require banks to factor in a potential default or other haircuts for assets held in their banking books. Instead, the EBA recently provided banks with a benchmark to assess the risk of their holdings and how much money they need to set aside to cover potential losses, Ms. Congiu said.”

Till varje pris ska sanningen döljas. Vem sätter stopp för lånekarusellen och spekulationsekonomin? Det verkar som att både Obama, Borg och EU kommer att låta den stora kraschen göra det. De står passiva och låter katastrofen veckla ut sig utan att bry sig om dem som drabbas:

”Test results will be published on July 13, the sources added. [. . .]

After last year’s test flopped — Irish banks had to be bailed out after passing — the fledgling European Banking Authority (EBA) which is conducting the health check, is staking its reputation on delivering a credible exercise this time round.”

Läs t ex: Pressmeddelande Swedbank:

”Pressmeddelande

2011-06-28 14:00

Förändringar i den legala strukturen och reducerat aktiekapital i Swedbank AS

Swedbank AB har beslutat att genomföra förändringar i bankens legala struktur avseende bankens tre baltiska enheter och göra dessa direktägda av Swedbank AB. Som en följd kommer Swedbank i Estland, som tidigare var moderbolag till enheterna i Lettland och Litauen, att sälja sina aktier i dessa till Swedbank AB. Förändringen har ingen påverkan på koncernens vinst eller finansiella position. [. . .] Genom transaktionen får vi en mer effektiv och förenklad kapitalhantering ”

Se tidigare bloggpost: Nästa Dominobricka – USA

SVD: Bankers nekande ifrågasatt, SVD – Baltikum växer snabbast, SEB – ”SEB utsedd till bästa bank i Norden och Baltikum”, DI – Estlands privatkunder lockar DNB Nor, E24 – Kallt prestigebygge allt hetare i Litauen, SVD – Miljonbonusar fortfarande vanligt, SVD granskar – Banker döljer riskfylld handel, Bloomberg News/Boston.com – European banks face tougher stress tests, WSJ – FOCUS EU Fears For Stress Text Credibility As Deadline Nears, The Economist – Italy’s finances: Pub skittles, the italian version, Reuters – Update 3 EU pushes banks to  quantify sovereign debt risks, WSJ.com – Tighter Rules In Europe, DN – ”Baltikum visar vägen i skuldkrisens Europa”, DN – Juholt på hal is, Sebastians tankar – DN på hal is, Röda Berget – Den fule, den onde och den desperate, AB – Juholt tänker inte nöja sig så enkelt, Expressen, Expressen – En jultomte i juli, AB – Juholt lär sig – jobb först, skämt sist, Expressen – SD:s hemliga plan: Ska kapa S-politik

Se även: Granskningsärende 33: Riksbankens självständighet och åtgärder vidtagna av statsrådet Anders Borg, SVD – Statlig valutavinst på 8,1 miljarder,

Se även: Kommuninvest Sverige – Finans och riskpolicy: ”Valutarisk [. . .] Kommuninvest tillåter inte några öppna valutapositioner i upplåningsverksamheten och swappar därför all upplåning i utländsk valuta till svenska kronor”

[min fundering: Innebär det då inte en demokratisk risk när man låter Riksbanken låna upp pengar till valutareserven, med tanke på stigande räntor och den instabila situationen överlag, och vad innebär det ifall kronan sjunker om Riksbanken låtit Riksgälden, dvs Bo Lundgren valutaspekulera så att 50 miljarder av upplåningen flyttats över från svenska kronor till utländsk valuta (euro och dollar)]

Se även Riksdagen – Dokument – Leif Pagrotsky (s):  Granskning av Riksbankens självständighet i förhållande till åtgärder vidtagna av Finansdepartementet och statsrådet Anders Borg

Se även: Sveriges Riksbank – Anförande Svenska Handelsbanken Stockholm 2011-05-17  – Vice riksbankschef Lars Nyberg: ”Är det farligt att låna i dollar?” –

Citat:  ”Varje centralbank kan skapa likviditet i sin egen valuta. Riksbanken kan alltså förse det svenska finansiella systemet med alla kronor det någonsin behöver, men dollar kan vi inte skapa”

/se också citatet: ”När kapitalströmmen från den privata marknaden i USA hastigt krympte fick de europeiska bankerna svårt att betala tillbaka vad de lånat av sina amerikanska motparter. I detta läge (finanskrisen 2008) valde den amerikanska centralbanken Federal Reserve att förse den europeiska centralbanken ECB och ett antal andra europeiska centralbanker, däribland Riksbanken, med dollarlån. Detta hade visserligen skett i mindre skala sedan 2007, men eskalerade kraftigt i samband med Lehman-kollapsen. Utlåningen gjordes via så kallade valutaswappar, där Federal Reserve enkelt uttryckt lånade ut dollar mot säkerhet i Euro, kronor eller annan lokal valuta.”[. . .]

”Vad skulle hända om Riksbanken inte fick låna dollar av Federal Reserve så smidigt som vi kunde få under krisen?”
[. . .]”När kostnaderna för att ta risk inte bärs av dem som tar risken brukar det ju leda till att riskerna blir för stora i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Skulle bankerna låna upp mindre i dollar om de själva fick stå för kostnaden?
[. . .]Vid den förra finanskrisen i början av 1990-talet var de svenska bankerna fortfarande i allt väsentligt nationella. Så är det inte idag.[. . .]År 1998 lånade de svenska bankerna (dotterbolagens upplåning oräknad) utländsk valuta till ett värde motsvarande drygt 200 miljarder kronor. Idag lånar man närmare 1500 miljarder [. . .] De svenska storbankerna har också över tiden blivit allt mer beroende av marknadsupplåning. Idag får de bara knappt hälften av sin finansiering från vanlig inlåning [min anm: pga det obefintliga sparandet som i sin tur beror på den lika obefintliga sparräntan]. Den andra halvan är vad man brukar kalla ”köpta pengar”, det vill säga pengar som är upplånade på marknaden (Figur 4). Och av de pengar som lånas upp på marknaden kommer närmare två tredjedelar från utlandet.[. . .] Ett tredje sätt för banken att använda de dollar den lånat är att låna ut dem till sina kunder[. . .] Svenska banker[. . .] lånar också ut dollar i länder där utlåningen är starkt dollarbaserad, till exempel i Ryssland. När det gäller denna typ av utlåning finns uppenbara likviditetsrisker. Om inte kunden kan [min anm: eller väljer att inte] betala tillbaka dollarlånet när det förfaller kan banken få svårigheter att betala sin motpart[. . .]Nu vet vi dessvärre inte exakt hur stor del av upplåningen i dollar som de svenska bankerna använder[. . .]att låna ut direkt till kunderna [. . .]Alltså, för att summera: Det är inte all upplåning i utländsk valuta som är förenad med en direkt likviditetsrisk. Det gäller i första hand den kortfristiga upplåningen, och den är till största delen i dollar. Och det är inte all dollarupplåning som ger upphov till likviditetsrisk utan i första hand den som används för utlåning till kunder. En grov uppskattning pekar mot en volym kring 450 miljarder kronor i de fyra storbankerna, men osäkerheten är stor.[. . .] Ett annat sätt att minska risken är att Riksbanken, liksom idag, håller en valutareserv som bankerna kan få tillgång till i en kris. Riksbanken har i och för sig flera skäl till att hålla en reserv i utländsk valuta, men ett viktigt argument för att den ska vara så stor som den är har just varit att en beredskap att låna ut till bankerna är nödvändig. Riksbankens valutareserv motsvarar idag ett värde på ungefär 300 miljarder kronor”[. . .]Så till frågan vem som rimligen ska betala för denna ”försäkring”. Hittills har Riksbanken gjort det, vilket betyder att skattebetalarna stått för fiolerna. Riksbankens vinst betalas ju varje år in till statskassan och ju mindre vinsten blir, desto mindre bidrar Riksbanken till att täcka statens utgifter. Men är det verkligen skattebetalarna som ska betala för den risk som bankerna tar när de lånar i dollar? Det är inte bara det att detta kan tyckas orättvist. Det leder också till att riskerna blir för stora. Som jag sa tidigare: När kostnaderna för att ta risk inte bärs av dem som tar risken brukar det leda till att riskerna blir för stora i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Bankerna kommer att låna upp och låna ut mer dollar än de skulle göra om de själva fick betala kostnaden för att hantera likviditetsrisken. Den kostnaden är i allt väsentligt en försäkringspremie, där bankerna är de försäkrade och samhället hittills betalt premien. När bankernas upplåning i valuta inte var särskilt stor var inte detta något betydande problem. Men tillväxten i upplåningen och erfarenheterna från krisen gör att det finns anledning att tänka om. Det förefaller idag rimligt att bankerna står för kostnaden för Riksbankens valutareserv i den utsträckning den behövs för att klara deras likviditetsbehov vid en kris. Sannolikt kommer bankerna, om de får stå för kostnaden för att upprätthålla en likviditetsbuffert i Riksbanken, att finna det lönsamt att dra ned på den riskfyllda delen av sin dollarutlåning.” [anm: min fetstil]

Bloggar: Röda Berget – Före valet lovade Reinfeldt offentliganställda högre lön  Läs även andra bloggares åsikter om almedalen, politik, samhälle, socialdemokraterna, håkan juholt, moderaterna,

S i akronymen PIIGS står för Spanien?

Eftersom jag inte orkar skriva om Japan för att det är så extremt sorgligt och skräckinjagande på samma gång, så skriver jag istället en bloggpost om vad som under tiden händer i ekonomin, förutom att investerarna agerar i panik, vilket förvärrar krisen.

Primärt drabbas små valutor som kronan, men också euron och skuldtyngda statspapper, därefter priserna för livets nödtorft, priserna för el och bensin går sannolikt också kraftigt upp, med anledning av revolutionerna i Nordafrika. Till och med den artificiella kreditdrivna ”återhämtningen” kommer att bromsas tvärt med tanke på att Japans elektronikindustri lamslås.

Då erosionen av eurozonen går sin gilla gång och dominobrickorna faller i exakt förutspådd ordning har nu turen kommit till Portugal och strax därefter väntar Spanien, superesset i akronymen PIIGS.

Vid det laget är eurons död ett faktum och de prerevolutionära vattnen i uppror. Nu tänker sig givetvis alla de, som hellre jobbar för 345 000 dollar om året, EU-förmåner och bidrag oräknat, i Bryssel, än trälar hemma som premiärminister i krislandet för futtiga 45 ooo dollar, att den stora ”räddningsmekanismen” grejar den blodiga biffen men där tar det nog stopp.

Med anledning av tal om nytt ”stresstest” för de spanska bankerna återpublicerar jag en bloggpost om det förra relaxade ”stresstestet” som genomfördes i syfte att föra marknaden och alla oss andra bakom ljuset, så att löneutbetalningarna till det nya skattefrälset i Bryssel obekymrat och dubbelbeskattande kunde fortsätta som om ingenting hänt.

”Wall Street Journal analyserar stresstestet

Postat den juli 25, 2010

I artikeln ”Europe Stress Test Left to Investors” analyserar Simon Nixon CEBS stresstest av de 91 europeiska bankerna och den huvudsakliga kritiken som riktas mot testet är att det inte på allvar testat de viktigaste faktorerna, som kan komma att utlösa allvarliga marknadsreaktioner – dvs de som gäller eurozonens skuldkris, handeln med statsobligationer och bankernas grundläggande säkerheter, som jag gissar är t ex säkerheter för bolån i fastigheter:

”More importantly, the sovereign shock exercise—which looked at the impact of further volatility in the sovereign-bond market and was the main focus of investor attention in the run-up to the results—was benign to the point of irrelevance.The test was applied only to assets held on trading books and ignored banking books where the bulk of bank sovereign exposures lie.” [min länkning]

Man frågar sig därför vilket värde detta stresstest egentligen har, som utsaga om den ekonomiska verkligheten, mer än att det ger viss ökad insyn i bankernas affärer. Omfattningen av bankernas verkliga risktagande har man i stor utsträckning lämnat därhän. För att illustrera citerar jag även David Harpers kurs om Market Risk:

”Traditionally, you can see why the banking book is deemed riskier than the trading book (and why banks would have an incentive to classify into the trading book): these positions are less liquid and do not benefit from mark-to-market’s ability to reveal market risks by way of the price discovery process.”

Särskilt som Basel II med tillägg inneburit att bankerna får använda intern riskklassificering som försvårar insyn samt en uppdelning med ökade överföringsmöjligheter mellan bankens kapitaltillgångar i handelslagret (trading book) – vars tillgångar då de aktivt handlas på marknaden anses vara förenade med marknadsrisk och låneportföljen (banking book) – vars tillgångar inte aktivt handlas på marknaden och därför inte anses vara förenade med marknadsrisk – men kan ju således ändå vara förenade med avsevärd marknadsrisk – med tanke på vad de utgörs av, t ex statspapper och bolån.

Att inte stresstesta dessa riskfyllda tillgångar i låneportföljen – i en finanskris som utlösts av en fastighetsbubbla som sprack följt av en statsskuldkris innebär ju att man inte gjort någon riskbedömning alls.

Risken ökar också dramatiskt om det blir så att skuldkrisen tvingar länder att ställa in betalningarna eller fastighetsbubblan brister, vilket den hotar göra när ökade kapitalkrav och leverage ratio införs för då höjer bankerna räntan och då faller fastighetspriserna eftersom folk inte kommer att ha råd vare sig med räntehöjningar eller höjda kontantinsatser, särskilt inte om arbetslösheten stiger, vilket den beräknas göra, varpå bubblan brister. Så – vad göra? Mitt tips är att bankerna sänker sina vinstkrav istället – samt sänker löner och avskaffa bonusar för direktörer och andra högavlönade som ett första steg – för att minimera risktagandet.

Som ett andra steg kan man ju tänka sig sanering och skuldavskrivning i CDS- och derivathandeln samt omstrukturering av PIIGS-ländernas skulder så att inte länderna kraschar totalt och hela marknaden havererar. Därefter reglera bort högriskhandeln och sluta med den här spekulationsekonomin till förmån för verksamheter med substans som ger vanliga människor arbetstillfällen.

En bra idé vore då också att återinföra valutarestriktioner. Samt använda alla bankbuffertpengar till att skapa jobb i offentlig sektor istället. Importberoendet måste minska och den inhemska självförsörjningen i Sverige öka, både av mat och andra dagligvaror, såsom textil, möbler och liknande. Att enbart konsumera på kredit fungerar inte.

Kanske måste också banker nationaliseras om inte långivning till produktiva företag som ger jobb fås att fungera. Riskkapitalbolagen innebär inte någon risk ens för riskkapitalisterna längre då de lever på fasta avgifter – bara för dem som finansierar dem såsom pensionsfonder och liknande. Det är för att hela krisen är en globaliseringens kris som handlar om att försöka försäkra sig om ett ständigt inflöde av enkla snabba cash med överinvesteringar i fasta värden och outsourceing av produktion till låglöneländer.

Läs: WSJ.com – Europe Stress Tests Left to Investors, bionic turtle – David Harper: Market Risk

Vill även passa på att rekommendera en ordbok för investerare som finns på nätet, där man kan lära sig vad alla deras termer betyder – InvestorWords.com, Financial Times Lexicon,Svenska Bankföreningen – Finanskrisens termer och ord”

Läs: DN – Skuldkrisen sliter isär EU, EU Observer – Merkel salutes Portugal’s ‘remarkable’ cuts to health, welfare, European Voice, EU Business, Europaportalen – Irland misslyckades med att få ned räntan, BBC – Thousands protest against Germany’s nuclear plants, DI.se – Börserna rasar, E24 – EU-sång från tredje våningen, Veckans affärer – Stora demonstrationer i Portugal, Affärsvärlden – Flykt från risk

Wall Street Journal analyserar stresstestet

I artikeln ”Europe Stress Test Left to Investors” analyserar Simon Nixon CEBS stresstest av de 91 europeiska bankerna och den huvudsakliga kritiken som riktas mot testet är att det inte på allvar testat de viktigaste faktorerna, som kan komma att utlösa allvarliga marknadsreaktioner – dvs de som gäller eurozonens skuldkris, handeln med statsobligationer och bankernas grundläggande säkerheter, som jag gissar är t ex säkerheter för bolån i fastigheter:

”More importantly, the sovereign shock exercise—which looked at the impact of further volatility in the sovereign-bond market and was the main focus of investor attention in the run-up to the results—was benign to the point of irrelevance.The test was applied only to assets held on trading books and ignored banking books where the bulk of bank sovereign exposures lie.” [min länkning]

Man frågar sig därför vilket värde detta stresstest egentligen har, som utsaga om den ekonomiska verkligheten, mer än att det ger viss ökad insyn i bankernas affärer. Omfattningen av bankernas verkliga risktagande har man i stor utsträckning lämnat därhän. För att illustrera citerar jag även David Harpers kurs om Market Risk:

”Traditionally, you can see why the banking book is deemed riskier than the trading book (and why banks would have an incentive to classify into the trading book): these positions are less liquid and do not benefit from mark-to-market’s ability to reveal market risks by way of the price discovery process.” 

Särskilt som Basel II med tillägg inneburit att bankerna får använda intern riskklassificering som försvårar insyn samt en uppdelning med ökade överföringsmöjligheter mellan bankens kapitaltillgångar i handelslagret (trading book) – vars tillgångar då de aktivt handlas på marknaden anses vara förenade med marknadsrisk och låneportföljen (banking book) – vars tillgångar inte aktivt handlas på marknaden och därför inte anses vara förenade med marknadsrisk – men kan ju således ändå vara förenade med avsevärd marknadsrisk – med tanke på vad de utgörs av, t ex statspapper och bolån.

Att inte stresstesta dessa riskfyllda tillgångar i låneportföljen – i en finanskris som utlösts av en fastighetsbubbla som sprack följt av en statsskuldkris innebär ju att man inte gjort någon riskbedömning alls.

Risken ökar också dramatiskt om det blir så att skuldkrisen tvingar länder att ställa in betalningarna eller fastighetsbubblan brister, vilket den hotar göra när ökade kapitalkrav och leverage ratio införs för då höjer bankerna räntan och då faller fastighetspriserna eftersom folk inte kommer att ha råd vare sig med räntehöjningar eller höjda kontantinsatser, särskilt inte om arbetslösheten stiger, vilket den beräknas göra, varpå bubblan brister. Så – vad göra? Mitt tips är att bankerna sänker sina vinstkrav istället – samt sänker löner och avskaffa bonusar för direktörer och andra högavlönade som ett första steg – för att minimera risktagandet.

Som ett andra steg kan man ju tänka sig sanering och skuldavskrivning i CDS- och derivathandeln samt omstrukturering av PIIGS-ländernas skulder så att inte länderna kraschar totalt och hela marknaden havererar. Därefter reglera bort högriskhandeln och sluta med den här spekulationsekonomin till förmån för verksamheter med substans som ger vanliga människor arbetstillfällen.

En bra idé vore då också att återinföra valutarestriktioner. Samt använda alla bankbuffertpengar till att skapa jobb i offentlig sektor istället. Importberoendet måste minska och den inhemska självförsörjningen i Sverige öka, både av mat och andra dagligvaror, såsom textil, möbler och liknande. Att enbart konsumera på kredit fungerar inte.

Kanske måste också banker nationaliseras om inte långivning till produktiva företag som ger jobb fås att fungera. Riskkapitalbolagen innebär inte någon risk ens för riskkapitalisterna längre då de lever på fasta avgifter – bara för dem som finansierar dem såsom pensionsfonder och liknande. Det är för att hela krisen är en globaliseringens kris som handlar om att försöka försäkra sig om ett ständigt inflöde av enkla snabba cash med överinvesteringar i fasta värden och outsourceing av produktion till låglöneländer.

Läs: WSJ.com – Europe Stress Tests Left to Investors, bionic turtle – David Harper: Market Risk

Vill även passa på att rekommendera en ordbok för investerare som finns på nätet – InvestorWords.com, Financial Times Lexicon, Svenska Bankföreningen – Finanskrisens termer och ord

Se även – Gunnar Hökmarks blogg: ”Ett verklighetstest när det gäller bankerna”, Tänk(t) om – Lagom luggade banker, Cornucopia – All out, SVD – ”Grönt ljus är stresstestets mardröm”, DI.se, DN – Regeringen försöker dölja ökade inkomstklyftor, DN2, Expressen, Carls konsumentblogg – Matpriserna fortsatte upp – trots krisen, AB – Hushållen klarar inte räntehöjningarna,

Tidigare bloggpost: Gäspigt avstressad stresstest tycket marknaden , EU-bankernas stresstest – Dress for Success?

Se även – Examensarbete – Juridiska fakulteten vid Lunds universitet ht 2009 – Ludvig Frithiof: ”Bankers framtida kapitalreglering – Basel II i den finansiella krisen” , Bankregistret – Bolånetaket 85 % från 1 oktober, Bankföreningens nyhetsbrev 2 – Citat: ”Inom några år ligger bolåneräntorna betydligt högre än idag. Det beror inte enbart på Riksbankens kommande räntehöjningar, utan även på nya regleringar som väsentligt höjer bankernas kostnad för att hålla kapital och stärka likviditeten.” (s 3)

Gäspigt avstressat stresstest tyckte marknaden

Av kommentarerna från marknaden på Financial Times live-chat i samband med CEBS redovisning av resultaten från EU-bankernas stresstest att döma, så anser marknaden att EU och ECB nu visat med vilket förakt de bemöter den, om de med detta avstressade stresstest trodde att marknaden på något sätt skulle vara övertygad.

Särskilt som endast sju av de 91 bankerna underkändes i testet – under brinnande finanskris, med massiv privat skuldsättning och gigantiska åtstramningspaket runt hörnet som för att uttrycka det milt hotar eventuell återhämtning. Inte minst också med tanke på hur lite de sittande högerregeringarn ämnar göra för att få bukt med massarbetslösheten som också kommer att förvärras drastiskt av åtstramningspaketen.

I chattens live-kommentarer pratades även om, att de faktorer som på ett överväldigande sätt brukar påverka bankerna, till skillnad från detta stresstests scenarier som istället kommenterades som ‘underwhelming them’, oftast är de faktorer som kan betraktas som ‘the unknown unknowns’ – en sådan överväldigande faktor var t ex krisen med Lehman Brother’s sub prime loans och vad de utlöste.

I sammanhanget förs ju tankarna osökt också till CDS-handeln, för den vet man ju inte mycket om då den sker över disk och ändå anses vara mycket omfattande. Som jag fattar sägs det heller egentligen inte så mycket om värdepapperiseringar, av vad jan hunnit utläsa i CEBS’ (Committee of European Banking Supervisors) sammanfattning av resultaten av det genomförda stresstestet, mer än att man räknar med att de nya direktiven om ökade kapitalkrav och ”ändamålsenliga belöningsprinciper som inte uppmuntrar till alltför stort risktagande” , CRD II, III och IV skall hålla dem i schack. Detta kan ju dock visa sig svårgörligt, särskilt som värdepapperiseringen tillåts fortsätta:

”The macro-economic scenario assumptions were translated, for the banking book exposures (except for securitisation exposures, which were tested with a separate methodology, see Section 4.4), into a set of risk parameters.”

När man sen går till avsnitt 4.4 (s. 21) hittar man alltså bara en knapp halvsida med fyra korta stycken som sammanfattningsvis återger hur dessa högrisktillgångar testats, varav ett behandlar just hur man förlitar sig på de beräknade skyddande effekterna av den nya lagstiftningen CRD II, III och IV som implementeras i EU med början i december 2010:

”It should also be noted that the exercise took into account the forthcoming changes in the CRD, notably proposals included in the draft CRD III in relation to the treatment of re-securitisation. For the purpose of the exercise it was assumed that the new amendments would be in place from 31 December 2010 onward.”

I övrigt har de stresstestats genom att man utgått från en värdeminskning, uttryckt i hur de kreditvärderas och

”All exposures (traditional and synthetic, as well as liquidity lines on securitisation transactions) for which there was significant risk transfer (in the meaning of the CRD) were included in the scope of the exercise.”

Med anledning av att de nya direktiven CRD II, III och IV baserar sig på ”G20-ländernas åtgärdsprogram” och de flesta verkar eniga om, att mycket lite uppnåddes beträffande reglering av finansmarknaderna vid G20-mötet så blir mitt intryck därför, att man i detta stresstest fortsatt betraktar riskerna med värdepapperisingar och andra högrisktillgångar som tämligen försumbara och på alla sätt hanterliga. Då frågar man sig – är det en riktig bedömning?

Och är det överhuvudtaget rimligt att skattebetalare skall finansiera denna monumentala och permanent utlöst jättefallskarm så att inte bankernas högriskspekulation kraschar dem till konkurser? Priset heter välfärd och trygghet för miljontals människor som tvingas till fattigdom, massarbetslöshet och umbäranden för överskådlig tid på det att oansvariga marknadsaktörer må gå skadeslösa genom den utdragna krisen som vad det verkar mer eller mindre permanentas av en dysfunktionell marknad då den inte regleras. Så även om DN hyllar den sociala utslagningen som Alliansen med sin politik aktivt skapar, så kan vi som inte instämmer nog konstatera att det innebär ett långsiktigt ohållbart styre.

Läs: Committee of European Banking Supervisors (CEBS) – Aggregate outcome of the 2010 EU wide stress test exercise coordinated by CEBS in cooperation with the ECB, Finansinspektionen (Finland) – G20-ländernas åtgärdsprogram: ”Kapitalkraven stramas åt och allt större uppmärksamhet fästs vid ledningens belöningar i Finland och andra EU-länder”

Läs även: AB – Utkastad ur alla system, Helsingborgs Dagblad – Investera i välfärd och skola, AB – Bidragsberoende har ökat under borgarna,  Expressen – Lotta Gröning och Marie Söderkvist frågar ut Maud Olofsson, Lena Sommestad: Okunnigt, DN om fattigdomen!, SVT – Svenska banker klarade stresstest, SVT – Rapport: Banktest ska lugna marknaden, , SVT – 91 europeiska banker har granskats,

Bloggarna: Martin Mobergs blogg, Kaj Raving – Nybro, Peter Andersson – me…, Martin Mobergs blogg, Vikström, Högbergs tankar, Emil Broberg, Ola Möller, Alltid rött alltid r…, PeoWagstrom’s Weblog ,Peter Andersson – me… , Kulturbloggen – DN:s ledare briljerar i konsten att blunda för verkligheten, Min politiska sida, Cornucopia – Stress inför stresstest?, , All out,  Den hälsosamme Ekonomisten – Den stressade bankdirektören, Bättre och bättre dag för dag,

EU-bankernas stresstest – Dress for Success?

Att Konjunkturinstitutets ”prognoser” (och regeringens – utförda av ”elitforskare?”) inte stämmer säger ju sig självt – tar man inte med i beräkningen de europeiska åtstramningspaketens effekter på svensk ekonomi och export kan de ju inte bli annat än gravt missvisande glädjekalkyler.

För övrigt är det väl också så, att hotet från Baltikum för svenska bankers räkning inte bara kan trollas bort genom att inte längre omnämnas. Europeisk åtstramning påverkar ju även återhämtningen i Baltikum, så där är det för tidigt att blåsa faran över, även om de svenska bankernas exponering minskat.

Motpartsrisker föreligger också vad gäller svenska bankers exponering mot PIIGS-länderna, vars ekonomiska tillstånd nu likt en trött clown sminkas upp för att inte marknaden ska löpa amok. Frågan är om inte hela maskeraden riskerar att skärra marknaden än mer.

På samma sätt tror alltså hela EU-etablissemanget att det skall gå att lura marknaden genom att bara säga att allting är under kontroll, trots att de enorma skyddsnät som upprättats endast lett till att en bekvämt vidöppen nödutgång erbjuds de investerare som till äventyrs ännu inte hunnit göra sig av med sina euroekonomiska ”bad assets”. 

Dessa kan nu bekymmersfritt istället vältra över sina högrisktillgångar, och inte bara på ECB utan på de nationella statskassorna via European Financial Stability Facility också,  ”the €440 billion contingency package aimed at reassuring investors in euro-zone government debt” – och hur mycket Sverige bidrar med, får vi nånsin reda på det? Slovakien har bryskt sagt nej i varje fall, vilket måhända är en bagatell i sammanhanget, som liten men naggande dock pekar i illavarslande riktning.

Ju mer EU ”konsolideras” med Lissabonfördraget desto dysfunktionellare kommer också realekonomierna att fungera, vilket inte förbättras av att värdet på euron hålls uppe med hjälp av konstgjord andning så att konkurrenskraften på världsmarknaden minskar.

Vem ska köpa varorna som den tyska ”högproduktiva” ekonomin producerar – knappast europas övriga bankruttekonomier vars köpkrafter definitivt utplånas med åtstramningspaketen.

Den ”inre marknaden” är ett hejdundrande fiasko som lett till att eurozonen är inne på sitt 13:e år av ekonomisk stagnation. Det enda som kan rädda realekonomierna och därmed den finansiella stabiliteten är om länderna tillåts krångla sig ur den ekonomiska tvångströja som Lissabonfördraget innebär – dvs värsta sortens kombination av protektionism (mot länder utanför EU) och neoliberalt luftslottsbygge (inom EU), som sammantaget leder till fortsatt stagnation och slutligen nedgång för att inte säga ekonomiskt totalhaveri.

Se tidigare bloggpost: Anders Borg – ett bländande sken som bedrar

Läs: WSJ.com – Terence Roth: ”Truth-or-Dare as EU Bankers and Policy Makers Play it Cool”, WSJ.com – Irwin Stelzer: ”Investors Will Soon Be Stressing Growth Rather Than Euro-Zone’s Stress Tests”, E24 – Vad kommer EU:s ”dresstest” av storbankerna våga visa? , DN – Ekonomi: Tester i skuldkrisens spår, Små ränterörelser, starkare krona, Stresstester väntas inte skaka om, ECB-lån skjuter i höjden i Portugal, Ungersk kris kan smitta av sig, Färre företagsaffärer i Norden, SR.se – Ekot – IMF: Svensk tillväxt bromsar in 2011, SVD – Nedåt på Wall Street, Financial Times – Bernanke cautions on ‘uncertain’ US outlook, Financial Times – Moody’s downgrades Ireland rating, ,  Financial Times – Forint falls after IMF halts Hungary talks, Financial Times – IMF seeks $250bn boost to resources,

Läs också:  Tokmoderaten – ”Den som är satt i skuld är inte fri”, DN – ”Unga elitforskare ska rädda svensk konkurrens”, , Annika Högberg – Maria Larssons sanning om socialbidragen, Cornucopia – Katastrofalt dåliga BNP-gissningar,