Etikettarkiv: styrning

Att främja demokratin

Idag säger Eva Landahl, SVT, som försvar för att man inte tog upp EU-valet i partiledardebatten i Agenda häromkvällen:

”-Vårt uppdrag är att främja demokratin genom att sända valprogram, analyser och debatter och där drar vi faktiskt på rätt kraftigt, säger Eva Landahl och räknar upp webbsatsningar, ungdomsprogram och minidebatter både i morgonsoffan och EU-parlamentet.

– Visst har vi en viktig roll och jag tycker att vi tar vårt ansvar, säger Eva Landahl.

Hur tror du det kommer sig att partiledarna ändå förväntade sig EU-debatt?

– Jag tycker våra programledare gjorde en bra och vass utfrågning, kanske att partiledarna kände att det inte riktigt var de frågor de hade tänkt sig.

Undrar om det är därför man från SVT:s sida har mörkat EU-frågorna i snart 20 år, om inte mer. Undrar om det också var för att ”främja demokratin”, som man inte heller inför omröstningen om Lissabonfördragets ratificering i riksdagen 20 nov 2008 sände några debattprogram  – förutom ett litet ynka inslag i TV-programmet Debatt dagarna innan omröstningen.

Kan därför inte låta bli att lägga ut ett replikskifte jag hade med SVT Opinion – Redaktionsblogg med anledning av detta:

  1. Hur länge har man tjatat om detta – hela hösten och om EU – ni bjuder ju inte in kritikerna.

    Nu säger den tyska författningsdomstolen när de läser Lissabonfördraget som i sitt elefantsjuka filibustrande döljer ritningen till en diktatur: För det första skrattar de! för att det är så illa skrivet. Sen ställer de frågan:
    “Är inte detta ett hot mot friheten”?
    Ja, de borde ju veta – de har ju redan genomlevt den regim som Lissabonfördraget med akronympaketet nu vill återinföra – det är nämligen Stauffenbergs son som har lämnat in om prövningen till Europadomstolen.

    Men vi EU-kritiker vi har tjatat och tjatat och tjatat på er att ta en diskussion om EU, Lissabonfördraget – och alla de här lagarna; europeisk arresteringsorder, buggning utan brottsmisstanke, till och med rätt att gå in hos någon utan personens vetskap – det är rena mörkret. Det paketet fick Bodström igenom – ofattbart i en demokrati! Och så Lissabonfördraget – rätt igenom. Och nu dessa som följer – VARFÖR HAR NI INTE LÅTIT KRITIKERNA KOMMA TILL TALS?!

    Det finns ett avtal mellan SVT och staten – att opartiskt och sakligt belysa angelägna frågor – det här är ju en sån – det handlar om demokratins avskaffande.

    Det lät SVT ske i tysthet.

    Makalöst svek mot demokratin.

    För – som en annan cynisk ledare – självaste narren Berlusconi – brukar säga:

    Det som inte syns i tv, det finns inte.

    Och det är säkert alla som jobbar på SVT mycket väl medvetna om.

    Ändå var det bara en liten hafsig viskning (i förhållande till frågans vikt) i programmet Debatt, som dessutom fick konkurrera med kokett bråkande med bloggaren Schulman.

    Ytan är outgrundligt djup.


  2. Jag skrev fel – det är Stauffenbergs son som lämnat in Lissabonfördraget för prövning i den tyska författningsdomstolen – ur olika aspekter, en av dem är att det strider mot grundlagen, en annan att det strider mot Europakonventionen och de mänskliga rättigheterna.

    Jag säger bara 2001 – Göteborg talar sitt tydliga språk.


  3. Nemokrati,

    SVT Debatt den 13/11 behandlade Lissabonfördraget. Där fick kritiska röster diskutera fördraget med bl.a. EU-minister Cecilia Malmström.

    En del artiklar har även funnits på SVT Opinion. Bland kritikerna finner vi Maria Wetterstrand från den 17/10, “Fegt av Reinfeldt att inte folkomrösta”.


  4. […] tar upp FRA-lagen. Varför beskriver Jon Wessel-Aas, på svt-opinion och kan diskuteras i opinions blogg. Därför måste det kommande justitiemordet stoppas, när hela domstolen är jävig. Kommissionen […]


  5. Måste bara svara på det här lama försvaret – Jag sa just det EN ENDA LITEN viskning tillät ni slippa igenom – om en fråga av denna monumentala vikt för Sveriges räkning och vi som bor här – det heter ju ändå SVT och inte Berlusconi cooperation.

    Om ni hade tagit ert ansvar enligt avtalet så hade den här frågan varit i morgonsoffan flera gånger om, i Agenda, i Debatt, hos Bergström, i Aktuellt Rapport osv – med förklaringar, debatter, kritiska fördjupningar.

    Det handlar om

    1. Att den folkvalda demokratin avskaffas helt och hållet
    2. Att riksdagens makt lämnas över till regeringen – en eller två representanter för regeringen beslutar åt oss i varje fråga – och representantENs röst har där endast 2 % röststyrka
    3. En devalvering av enorma mått räknat i röstmakt per individ – över beslut som rör allt – särskilt sedan pelarna borttagits – det kan således även omfatta straffrätt, socialförsäkringar, familjepolitik för att inte tala om militär och försvar, polis m fl
    4.Att mänskliga fri- och rättigheter UNDERSTÄLLS den s k ‘fria rörligheten’ och den s k ‘inre marknaden’ (som dessutom nu havererar i rekordfart)
    5.Att kollektivavtal, strejkrätt, arbetsrätt även de UNDERSTÄLLS den s k ‘fria rörligheten’ och den s k ‘inre marknaden’
    6. Att fyra grundläggande rättigheter som finns inskrivna i vår grundlag saknas i Lissabonfördragets rättighetskatalog – och att maktöverföringen därmed inte är förenlig med vår grundlag som stadgar att ‘mer maktöverföring till EU’ inte får ske med mindre än att rättighetskatalogerna överensstämmer och de gör det alltså inte i och med att dessa fyra rättigheterna saknas.
    7. Och de fyra rättigheter som saknas är just
    a) Rätten till skydd mot hemlig avlyssning /såsom FRA, datalagringsdirektivet m fl ur bodström-askpaketet/
    b) Rätt till skydd mot godtyckligt frihetsberövande /såsom europeisk arresteringsorder/
    c) Rätt till skydd mot åsiktsregistrering /såsom FRA, datalagringsdirektivet/
    d) Rätt att delta i demonstration på allmän plats /ja, en lagstiftning är väl på ingående/

    Allt detta och mer därtill skulle sakligt och objektivt ha belysts – och i det ingår att låta både ja-sägare och kritiker komma till tals i lika mått – och så har absolut inte skett, varför man inte kan anse att SVT har tagit sitt avtalsenliga ansvar i denna för demokratin och de medborgerliga och, inte minst, mänskliga fri- och rättigheterna fullständigt grundläggande fråga av brännande aktuell karaktär. 

Hur är det slagorden brukar lyda? Hela folkets TV. Fri – oberoende – osv.

Läs:  SVD – ”Inrikespolitiken är viktigare”,  DN – ”Nästan varannan svensk struntar i FRA-lagen”,   DN – ”Internet utmanar EU:s grundvalar”,   DN – ”Så tycker partierna om internet och upphovsrätt”,   DN – ”Farmor Gun är den nye nätmedborgaren”,    DN – ”S vill ha integritetsombudsman”,   SVD – ”Kritik mot TV-debatt”,    Expressen,   DN6,    AB,

Läs bloggarna: Farmorgun i Norrtälje – ”Nätmedborgare – det ordet gillar jag!”,   Kryssa Åsa Westlund,    Erik Josefsson – ”Fakta om ACTA och Telekompaketet”,  ”Datalagringsdirektivet – update i grått”,   HAX – ”Teledatalagringen och media”,  citat ”initiativet till lagen kommer från (s) via EU och drivs igenom av en borgerlig regering”, Mark Klamberg – ”Polismetodutredningen föreslår en expansion av det ändamål och det område för vilket inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation kan ske” , Intensifier,

New Public Management

Vid läsning av Erika Larssons och Hanna Stigers’ uppsats om ‘New Public Management’ (eller NPM; dvs den företagsliknande styrning och internrevision som införts i Sverige inom statliga myndigheter och offentlig förvaltning sedan 1996) fäste jag mig vid en mening som återfanns under rubrikenProblemdiskussion” på sidan 4:

”Internrevisorerna kan antingen vara anställda i myndigheten, samordnas med en annan myndighet, eller upphandlas från konsultföretag.”

Låt oss hoppas att det på Försäkringskassan inte varit konsultberoendets konsulter som satts att internstyra, controlla och revidera sina egna konsultkostnader –  i sånt fall skulle man förstå varför de skenande it-kostnaderna inte uppmärksammats mer. För om datasystemet nu är så krångligt som det sägs, så kanske inte heller kostnaderna för det kompetent kan granskas av någon annan än de enda som är specialister på det – och då är det ju inte så troligt att dessa skulle så att säga bita sig själva i handen.

Hade det ur användarsynpunkt för övrigt inte varit bättre om Försäkringskassans egen it-personal förfärdigat det system som de själva sen skall använda – för hur ska de annars nånsin klara att hantera det? Man undrar hur det kom sig att Försäkringskassan övergav denna sin ursprungliga idé, se Statskontorets delrapport 3 om Försäkringskassan, s 39 (i Sverige har vi ju tack vare en stolt 1700-talstradition offentlighetsprincip som möjliggör citat, något som dock pga av vårt snara uppgående i den sköna nya EU-världen liksom så mycket annat strax kommer att förvandlas till ett minne blott):

I ett längre perspektiv har ett systemskifte påbörjats för att överföra majoriteten av förmånssystemen till den standardiserade systemlösningen SAP (System Application Products).
Försäkringskassans bedömning är att ungefär 70 procent av Försäkringskassans
IT-stöd ska kunna baseras på SAP inom 10 till 15 år. Därmed frångår
Försäkringskassan den tidigare strategin att primärt använda egenutvecklat
IT-stöd. I förstudien dras slutsatsen att de prioriteringar som har gjorts inom
programmet överlag förefaller väl förankrade i Försäkringskassans ledning.

Varför man övergav denna ”tidigare strategi” är en fråga som man av allmänintresse gärna skulle vilja ha ett svar på. Man skulle också gärna se att något public-service-tv-program tog upp frågan om ‘New’ Public Management – det företagsliknande sättet att sköta statliga myndigheter – till diskussion, särskilt nu när Försvaret står inför en sån stor kontraktsanställning som ÖB nyligen aviserat.

För principen om internstyrning tycks inte fungera, åtminstone inte optimalt, då regeringen som i Försäkringskassans fall sedan ändå måste uppdra åt Statskontoret att göra extra och upprepade översyner och kontroller, varefter även Riksrevisionen granskar extra – det blir alltså multipla översyner och kontroller och trots det händer det som händer. ‘New’ Public Management verkar således inte vara något särskilt effektivt system för styrning och kontroll överhuvudtaget, kanske inte ens inom det privata näringslivet varifrån det hämtats, om man betänker hur det har gått där.

Och kanhända beror det på att man genom införandet av NPM övergett statsförvaltningens anrika tradition att detaljgranska kostnader till förmån för mer generell kontroll av kassaflöden, eller övergången från ”standardiserad detaljbudgetering till mer flexibel rambudgetering”, vilket tydligen lett till att man tappat kontrollen helt och hållet.
Mer om New Public Management:

Beställar-utförar-modellen – Här ger Linnéa Henriksson en utmärkt sammanfattande beskrivning av New Public Management, som samtidigt skulle kunna ses som en nästan kusligt porträttlik bild av Försäkringskassans nuvarande predikament:

”Det finns inga entydiga bevis på att
NPM-lösningar leder till inbesparingar.
Däremot har inbesparingar ofta gjorts
parallellt med NPM-lösningar, vilket har
bidragit till bilden av betydande inbesparingar.”

Av Nils Johansson: ”Väljare eller kund?” – från ”folkets makt över det offentliga” till ”individens valfrihet på en marknad”

Om Konkurrensideologin och New Public Management

New Public Management – marknadsorienterat synsätt

Lite olika studier som kan ge bränsle åt problemdiskussionen:

Hur korrupt är en icke-korrupt stat?
”Tillit och korruption i svenska kommuner”
Vad vet vi om kommunal korruption?
Riksrevisionen
Knuff
Andra intressanta inlägg