Ekonomer ska helst inte veta något som helst om ekonomi, då avgår de på direkten från ansvarsposterna. ”Vård, skola omsorg” sköts också bäst av de minst utbildade (ty de är billigast).
Egentligen behövs bara snabba reflexer och knapptryckningsförmåga, så att skattemiljarderna så fort som möjligt kan skickas utomlands. Vad som sker med konsumenter, anställda, skolbarn, gamla, sjuka, studenter, eller andra behövande och kunder struntar man i. De får dö ensamma framför tv-n, i akut nöd utan ambulans, eller av fattigdom, massarbetslöshet, kemikalier, undernäring, stress, tvångsarbete, utmattning spela roll. Bara miljardärerna, EU-godsherrarna, riskkapitalbolagen, de socialmoderata politrukerna och framförallt bankerna och bonusdirektörerna får sitt (eller rättare sagt vårt).
”Forskning” blir detsamma som att bekräfta de politiska caremahantlangarnas PR-koncept. Inte minst visar SNS behandling av Laura Hartman detta. Intet kritiskt ord får yppas om privatiseringarna och kapitalackumulationen åt miljardärerna som M-politikerna och deras primefinansierade S/M-kumpaner administerar.
Varför mystifiera ett nytt medium – Internet – på det viset som görs? Nya media har alltid gett en potential för mörkerkrafter att ”ta över”, det är däremot något att komma ihåg. Just bara för att de är nya, och därför på något sätt öppna för förklädnad av gamla myter och rutten skåpmat från historiens avskrädeshög.
Det går inte att trolla bort historien, utan man måste se på den, och minnas, det är människans överlevnadsstrategi. Den som glömt sin historia är dömd att upprepa den. Och de cyniska ledare som får folk att glömma den och ”klär om” gammalt maktspråk i Nyspråk vill att den ska upprepas.
Man kan inte ha Internet med ett skolväsende som abdikerat. För att Internet ska fungera som det fantastiska, demokratiserande verktyg det är, behöver alla som använder det en kulturell, historisk, faktamässig, osv referensram. En referensram som lär att se samband och helheter, som vaccinerar mot totalitära anspråk, nihilistisk elitism och auktoritära tilltal.
Det saknar de här högerextrema insnöade rörelserna. De umgås i kodordsform och hittar, känner igen och identifierar sig med varandra i den stela formen – ”massinvandring”, ”batikhäxor”, ”multi-kulti”, ”politiskt korrekt” etc. Alla använder samma ”inside” klichéer, som ingen ifrågasätter och som ger en känsla av kontroll, alla känner sig ”smarta”. Det fungerar som Goebbelspropaganda – det var också så nazisterna trummade in sina budskap; med arrangerade marscher stort uppslagna, kodord som inpräntas, brinnande tal – via nya massmedier; radion, journalfilmen (nu Internet) som just gav intryck av ofantliga massor.
Noga välregisserade nürnbergdagar, det religiöst mytiskt hoprafsade populärkultursinslaget betydande, och det är något som inte historiskt uppmärksammats så stort, den nazistiska hedniska hatreligionen med eklektiskt inhämtade swastika, inslag från bonpasprästerskap och indiska assassiner-sekter, med storm- och SS-trupper av särskilt ”utvalda” och ”invigda” så egentligen är det inte så stor skillnad mot den tiden.
En gemensam nämnare är också den totala likgiltigheten för hur det verkligen förhåller sig – har man bara kodorden där, ja då vet man var man är någonstans – hemma bland de sina. Ju längre dessa ‘subkulturer’ får hålla på och ju mer de får breda ut sig, desto mer trängs verkligheten undan och massuggestionen och galenskapen tar vid.
Ur det perspektivet är knappast Jan Björklunds skolpolitik någon bra idé. En major som står och ryter om betyg, utantilläxor och hypnotiskt rabblande av fakta utan sammanhang – helt enkelt inte rätt väg att gå, snarare leder den mot avgrunden. Barnen måste helt enkelt lära sig tänka själva.
Jan Björklunds beundran för drillning från Korea, Kina etc spelar totalitära och auktoritära ideal i händerna.
En proposition om auktoritär och inte ens nödvändigtvis vetenskapligt meriterad ledning av universitetsinstitutionerna, där det kollegiala beslutsfattandet i fakultetsnämnder har tagits bort, spelar också totalitära och auktoritära ideal i händerna. Ockulta jobbcoacher gör inte saken bättre.
Ett beslut om att låta rektorer – framtida chefer och arbetsgivare, tillika budgetansvariga i ett friskolesystem där vinsterna forslas till Karibien, kanske till och med till samma karibiska tillflyktsort Curacao, som Mullers miljoner, att låta de cheferna, med klippvinstkrav från obskyra ägare, avgöra ifall en lärarkandidat ska få lärarlegitimation och därmed bli godkänd på sin akademiska yrkesexamen, spelar också auktoritära, och dessutom fördummande, korrupta och potentiellt kriminella ideal i händerna.
Ja, listan kan göras mycket lång på de diktatoriska beslut som den här (M)arionettregeringen har instiftat, vilket betyder, att när Sverigedemokraterna nu tar över på grund av att alla liksom vet vilka de är, och det därför inte finns nån anledning för dem att göra sig till längre och rösta som S eller V, utan de istället sällar sig än mer fast till (M)arionettregeringen (som redan sitter i samma partigrupp som fascisterna i Europaparlamentet), så att den skräck som nu sprider sig bland ungdom för att någonsin engagera sig till vänster om SD, och den letargi som ett politiskt massmord av ungdomar i vårt närmsta grannland sannolikt alstrar sipprar in och får full, politisk effekt, då är det bara för fascismen att börja regera på allvar, och i precis just den Pan-europeiska jätteskala, som Anders Behring Breivik drömmer om. Där två slipade ministrar tillsammans med sin PR-chef redan talar medEN röst för hela Sveriges räkning.
Min chock över de politiska massmorden i Norge har inte lagt sig. Demokratin är hotad. Unga människor slaktas för sina åsikters skull.
Det äger rum i vår omedelbara närhet. Alla som har barn kan känna och tänka – det kunde ha varit min dotter, min son som föll offer för massmördaren.
Idag hålls en tyst minut för de ungdomar och vuxna som fallit offer. Jag och de mina tänker delta. Vi vill visa vår medkänsla med de som dödats för sin politiska åsikt och samtidigt visa vår avsky för den högerextrema politiska terrorismens våld.
Jag vill återigenockså uttrycka min djupaste respekt för Norges regeringschef Jens Stoltenberg, vars stora och allvarligt engagerade, medmänskliga statsmannaskap jag hyser vördnad och beundran inför.
Regeringen åser likgiltigt och till och med göder diskrimineringen på arbetsmarknaden. Fas 3-jobb skapas för äldre, ”välfärdsjobb” (tvångsarbete inom äldreomsorgen) för kvinnor, lärlingsjobb för ungdomar, frizoner (sweatshops) för invandrare. Det är diskrimineringen av unga, äldre, kvinnor och invandrare i ett nötskal. Men inget krav ställs på arbetsgivarna att sluta upp med diskrimineringen fast den är illegal.
Regeringen kastar ut sjuka till ”arbete” väl medveten om att arbetsgivare inte ens anställer friska, och verkligen inte långtidsarbetslösa. Allra sist på listan kommer funktionshindrade och sjuka. Det finns inget arbete att få för dem som utförsäkrats ur sjukförsäkringen, det vet regeringen om. Ändå kastar regeringen ut dem till ”arbete”.
Det handlar alltså om att skapa en bred låglönemarknad som innefattar de flesta. Avregleringen, bemanningsföretagen och ”starta-eget”-otryggheten står för resten av vinstskapandet. De som tjänar på detta är den ryska maffia och de gangsterekonomiska riskkapitalister och internationella skatteparadisskrivna koncerner som ockuperar all verksamhet, både som ”anordnare” och ”huvudmän”.
Snart kan vi konkurrerapå allvar med Kina och Indien vad gäller dåliga arbetsvillkor och låga ”löner”. Gratisarbete ger naturligtvis den maximalaste vinsten. Därför ökar hela tiden ”inflödet” i programmen. Och en sak har regeringen rätt i, det handlar verkligen om Arbetslinjen. Utan lön.
Inte undra på det, när inget betalas ut till dem som de är avsatta för. Trots att användning till annat inte är tillåtet.
Ej heller har Sverige någon lag mot korruption, och ingen insyn i vem som finansierar den ruttna politiken heller, för partibidragen är hemliga, särskilt gäller det ”Svenskt” Näringslivs finansiering av Moderaterna.
Och nu ljuger ministrar och moderattillsatta politruker lika obehindrat som Nord-Koreas ledare, på bästa sändningstid i SVT, som blir alltmer tamt i sin kritik av hela det här genomruttna systemet. För censuren är införd, och hårdnar, inte minst av Uppdrag Gransknings räddhågsna kritik att döma.
Den ockult marknadsreligiöse fanatikern Anders Borg, vars hela politik (EU:s) är en inflationsdrivande bubbla, som det är oerhört lätt att sticka hål på, behandlas av Ramberg i lördagsintervjun istället som just den budbärare från ovan, som Adam Smith skrockfullt installerade som ekonomiskt överhuvud och vars elaka presbyterianskt calvinska vidskepligheter om dubbel predestination nu implementeras med utförsäkringspolitiken.
Marknaden behandlas i sin tur som en autonom Entitet, som om den inte bestod av obotliga semikriminella eller till och med ogenerat kriminella sex- och kokainberoende spelmissbrukare utan istället utgjorde en ovedersäglig naturkraft, vars överhöghet är lika meningslös att ifrågasätta som en oroligt sovande vulkan, vars återkommande utbrott bara kan förhindras genom att man kastar ner skattepengar i dess allt uppslukande krater.
Det handlar om att blidka den ”innan den öppnar”, annars detonerar den med sin snarstuckna baksmälla, varför det enda svaret på de ständigt återkommande finanskriserna som ges är, att göda de obotliga spelmissbrukarna med ännu mer skattekapital, så att spekulationen kan fortsätta och inflationen få sig ett rejält skjut uppåt genom injektionen av likvida medel.
Tomas Ramberg ställer inte en enda fråga om massarbetslösheten och vad det betyder, att Anders Borg göder även den genom att föra en alltigenom passiv arbetsmarknadspolitik, trots att kostnaderna för massarbetslösheten är enorma och ”mismatchningen” ett problem, som tillåts växa obehindrat och tvärbromsa all ekonomisk utveckling. Att Anders Borg olagligt stjäl pengarna från trygghetsförsäkringarna till verkningslösa jobbskatteavdrag som äts upp av inflationen och höjd ränta samt dessutom driver ekonomin till totalt stand-still genom arbetsmarknadspolitiken är således inte heller något som framhålls som problematiskt av Ramberg.
När skuldnedskrivningar för PIIGS-länderna kommer på tal låter Ramberg Anders Borg komma undan med rent korkade skrytsamma uttalanden – som rörde det sig om ofrånkomligt allsmäktiga orakelsvar snarare än löjligt blind tro på den calvinske gud som fjärran från att lösa några problem obekymrat slungar ut miljoner i ren svält på grund av fanatiskt vidhållande av vidskepliga teser – hellre än att påpeka att det är de som avreglerat predestinerats till skattefrälsning av Anders Borg & C:o som måste betala för den kris de med sitt missbruksbeteende ställt till med, så att de nån gång lär sig av sina misstag och tvingas till avgiftning:
”Ur ett mer nordiskt, skandinaviskt perspektiv så skulle vi nog säga, att lärdomen från vårt eget 90-tal och från det vi nu sett i Baltikum är, att de här länderna bör göra mer finanspolitiskt både på skatte- och på utgiftssidan för att själva ta herraväldet över sin situation”
(när problemet just är, att PIIGS-länderna inte kan ta herraväldet över sin situation om de inte skrotar euron och återgår till egen valuta, eftersom herraväldet innehas av den europeiska centralbanken).
En centralbank, som nu dessutom förvärrar PIIGS-ländernas situation genom att höja räntan, med andra ord anpassa den till ”nordeuropeiska” (ariskt utsugande) produktionsförhållanden, vilket tillsammans med ”räddningspaketen” till marknaden göder stagflationen, som lägrar sig över Europa som ett permanent fattigdomstäcke och leder till att euron oundvikligen snart faller, automatisk totalavskrivning av statsskulderna således sker och verkligt kaos inträder ur vilket den store Ledaren återuppstår.
Det första Sverige gjorde när borgerligheten drev ner ekonomin i avgrunden förra gången var ju att låta kronan flyta, varför jämförelsen med Sveriges 90-tal är helt och hållet irrelevant, men det bekymrar inte Ramberg, utan Anders Borg får mala på med sina sadistiska pekpinnar till PIIGS-länderna. Anders Borg vill alltså uppenbarligen också ha massemigration från Spanien, Grekland, Portugal, Italien förutom den som accelererat blir följden av krigföringen i Libyen och de andra eviga eurasiska krigen som oupphörligt pågår, framkallade av bushdoktriner och spekulationsekonomi som leder till höjda matpriser och slutligen panarabiska revolutioner som kräver oljepengar för att stillas vilket i sin tur leder till stagflation i väst.
När värnskatt avhandlas och Tomas Ramberg ‘initierat’ citerar tänkaren Jan Björklund med hjälp av följande framletade uttalande:
[Sverige] ”Bestraffar därmed utbildning och ansträngning mer än något annat jämförbart land”
så identifieras upphovsmannen lika ‘initierat’ av Anders Borg varpå de båda kan förenas i en godmodig fnysning över egen förträfflighet.
Sedan följer ett underförstående av att magister Björklunds pompösa påstående på något sätt skulle stämma.
När det istället är Marknaden som bestraffar utbildning och ansträngning, eftersom det är mycket lönsammare med kokainspeedad spekulation än arbete. Och det är just det killerklipptänkandet, som havererar ekonomin och skapar den gangsterekonomiskt jobblösa tillväxten. Så länge det är lättare att tjäna pengar för börsVD-ar ”som tjänar till exempel en 12-13 miljoner”, så kommer ekonomin att kraschas igen och igen.
Att vi haft – med Borg – ”200 finansiella kriser under de senaste 20 åren” får inte Tomas Ramberg att ställa en och annan fråga om den fanatiska nyliberalism som är anledningen till detta faktum, och om varför Anders Borg fundamentalistiskt ändå bekänner sig till denna ideologi som Lissabonfördraget grundlagsfäst och europapakten än mer socialdarwinistiskt rasistiskt armerar.
Att det således handlar om en iscensatt tvångsupprepning av 20-talets börskrascher och 30-talets massarbetslöshet, totalitära fascism och nazism, och det med öppna ögon, lämnas därmed därhän.
Alltmedan ambulanserna inte kommer, utförsäkrade dödas och ekonomin körs i kvav av moderater, vars historieförakt aktivt ser till att det ”som inte får hända” inträffar än en gång. Inte minst som det som, på ungerskt initiativ, alltmer antar formen av en slutgiltig lösning också lagfästs med ”Europa2020-strategin”.
”Enligt eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker kan icke-euroländer som Sverige få vara med och delta i ESM om de vill. Sverige har tidigare valt att vara med i räddningsförsöken av Irland samt Lettland och Island. Det verkar dock inte vara aktuellt för Sverige att delta i den permanenta räddningsfonden.
”Sverige kommer inte att delta, utan det är lösning som gäller för euroländerna”, sa Anders Borg precis innan han gick in på frukostmötet med de andra finansministrarna”
”IMF kommer också att delta i ESM, och andelen väntas som brukligt uppgå till hälften, sade ekonomikommissionär Olli Rehn, alltså 250 miljarder euro.
Dessutom tillkommer eventuella frivilliga bilaterala bidrag från icke euroländer från fall till fall, som det nuvarande stödet till Irland från Sverige, Storbritannien och Danmark.
Jean-Claude Juncker underströk att principen är att inget är överenskommet förrän allt är klart.
Han sade att EU:s finansministrar också diskuterade att ge ESM utökade befogenheter, som köp av krisländers statsobligationer. Diskussionerna fortgår och ingen lösning är privilegierad, sade han.”
Att IMF ska bidra med hälften av denna gigantsumma innebär att svenska skattebetalare får stå för oerhört betydande belopp till denna permanenta nödfond, vilket förvandlar Anders Borgs uttalande ”Sverige kommer inte att delta” till raka motsatsen.
Anders Borg är med andra ord i färd med att skänka bort den svenska statskassan än mer graverande, då detta kamouflageuttalande givetvis endast gäller ”eventuella frivilliga bilaterala bidrag från icke euroländer” som ”dessutom” tillkommer. Som inte försäljningen av Nordea till euroland räckte, då denna ansvarslösa utförsäljning av våra gemensamma tillgångar inte bara betyder ofantligt ökad risk på bankmarknaden genom förestående sammanslagning till storbank, utan också att svenska lån- och löntagare kommer att få bidra med ofantliga summor till eurons räddning även den vägen, eftersom vinsterna kommer att användas till att täcka kreditförluster i eurozonen när den dagen kommer, vilket kommer att ske förr snarare än senare.
Min fråga nu är: Vi har rätt att genast få veta hur mycket pengar som Sverige kommer att bidra med till ESM via IMF. Kort sagt Anders: Hur många miljarder är det som du tänker skänka bort utan att skattebetalarna får veta något????!!!!! Vi vill veta- NU!
Och, journalister och opposition, kan ni göra ert jobb för en gångs skull, och ställa Anders Borg mot väggen om det här? Det handlar om otroligt mycket svenska skattepengar som behövs till annat här i landet, t ex ge ungdomar bostäder, förbättra förhållandena på de överfulla sjukhusen, göra fattiga barn mindre fattiga och för att skapa jobb i vård, skola, utbildning och omsorg, så att inte Sverige hamnar i permanent strykklass beträffande utbildning och forskning också, för när det gäller jobben ligger vi redan i topp i EU vad gäller arbetslösheten.
Med bolånetaket och Basel III-regleringen i antågande finns det mycket som talar för att fastighetsbubblan kommer att brisera – med förödande effekter i Sverige på grund av Alliansens passiva arbetsmarknadspolitik och vårdslösa hantering av skattemedlen med utförsäljnings- och avregleringspolitiken samt Anders Borgs generösa utlåning till räddningen av den räddningslösa euron.
Tyska banker aviserar nu, samtidigt som den tyska exporten – som väntat efter de europeiska åtstramningspaketen – börjar dala, att de har ett enormt kapitalbehov, dessutom visade sig EU-bankernas stresstest inte ha inkluderat betydande delar av bankernas verkliga exponering mot statsskuldtyngda länders statsobligationer.
Som jag påpekat i tidigare bloggpost ”Anders borg föröder svensk ekonomi” så har Anders Borg alltså på lösa grunder äventyrat vår ekonomi genom att skuldsätta skattebetalarna ytterligare för utlåning till länder som i sin tur redan är skuldsatta till över 100 %. Detta är särskilt ansvarlöst med tanke på att Sverige förutom en inte föraktlig statsskuld har en enorm utlandsskuld på privatsidan som är nästan tre gånger så hög som BNP, vilket innebär att landet avbetalar stora summor som, till skillnad från den del av statsskulden som transfereras inom landet, inte för med sig att pengar cirkuleras tillbaka in i svensk ekonomi utan också de bara flyter ut i strömmar som försvinner till kreditorer utomlands.
När fastighetsbubblan i Sverige således slutligen briserar, vilket vi med tanke på den världsekonomiska utvecklingen faktiskt kan vänta oss vilken dag som helst, så blir det en chock som heter duga med andra ord.
I bloggposten ”Trettiotalet ringde och ville ha tillbaka sin människosyn” redovisar Fredrik Edin med skärmdump hur moderata riksdagsledamoten Margareta Cederfelt återanvänder högerpropagandistisk slagordsslagg som man trodde för alltid hamnat på historiens skräphög.
I partiledarduellen påstår Reinfeldt med innerligt tonfall hur enig han är med Mona Sahlin om vikten av att motarbeta SD på alla tillgängliga sätt. Trots denna rörande enighet skriver moderata riksdagsledamöter blogginlägg med rubriken ”Arbete ger frihet”. Och trots denna påstådda gemensamma front mot SD står Reinfeldt fast vid sin avsikt att bilda regering även om det innebär en minoritetsregering vilket tvärtom skulle välkomna SD som vågmästare i riksdagen, något som också Maud Olofsson deklarerat i partiledarutfrågningen där hon stolt basunerade ut, att hon gärna samarbetar med den kommunistiska enpartistaten Kina samtidigt som hon ”aldrig” skulle samarbeta med Sahlin genom att sätta sig i regering med det rödgröna blocket även om det skulle mota undan SD.
Detta lämnar fältet vidöppet för allsköns spekulationer rörande Alliansens mer verkliga intentioner när det gäller högerpopulismens vara eller inte vara i regeringsställning, vilket även får mig att rysa vid tanke på vad de av Alliansen föreslagna ”frizonerna” i miljonprogrammet i själva verket skulle innebära.
I partiledarduellen mellan Reinfeldt och Sahlinigår argumenterar Reinfeldt som det passar honom. Hans demagogi är iögonenfallande. Med emfas poängterar han att de arbetslösa och sjukskrivna inte är någon statisk grupp som består av samma personer hela tiden. Men detta motsägs ju helt och hållet av den verklighet som hans regering med sin politik skapat under sina fyra år vid regeringsmakten. I den verkligheten växer nämligen gruppen ungdomar som hamnat i ett permanentat utanförskap liksom långtidsarbetslösheten tillsammans med antalet socialbidragstagare, utförsäkrade från sjukförsäkringen och arbetslösa som saknar ersättning. Det handlar om en social utslagning av historisk omfattning.
Reinfeldt säger vidare, att den främsta anledningen till att ungdomar blir arbetslösa är oavslutat gymnasium, samtidigt som han tar bort möjligheten att läsa upp betygen på Komvux, gör det svårare att komma in på högskolan och inte gör något åt kommunernas dåliga ekonomi så att skolornas kvalitet kan förbättras, utan endast mumlar om förstatligande av skolan samtidigt som man haft fyra år på sig att genomföra detta och ändå inte gjort det. Vidare är det just den borgerliga alliansens nedskärnings- och avregleringspolitik, som lett till överbefolkade klasser och dramatiskt försämrad arbetsmiljö för lärare samt minskad andel resurspersonal.
När man sänker skatterna samtidigt som lönerna sänks och avregleringar gör att allt annat såsom t ex el blivit dyrare, då blir resultatet dessutom plus minus noll eller till och med minus, och det Nya Arbetarpartiets politik är därför en låglönepolitik som heter duga, med allt otryggare anställningsformer, mer slimmade organisationer och avsevärt mycket sämre arbetsmiljö.
Reinfeldt har också mage att påstå, att det blir mer i plånboken för ”sjuksköterskor, lärare och poliser” om man sänker skatterna ytterligare, men det är ju skatterna som finansierar både lärare, sjuksköterskor och poliser varför ytterligare skattesänkningar mer troligt kommer att leda till ökad arbetslöshet bland ”samhällsbärarna” mer än nånting annat.
Med anledning av Stellan Skarsgårds framträdande i valrörelsen för de rödgröna, där han under sitt tal i Kungsträdgården just påtalar Alliansens nyliberalt fanatiska tro på utförsäljning av allmän egendom till privata ägare (fvb till skatteparadisen) återpublicerar jag ett inlägg som specificerar mer exakt vilken nyliberalt marknadsreligiös tro som tvångsutförsäljningarna baserar sig på, de utförsäljningar som gör Sverige urarva på både sitt territorium och sin välfärd och som Alliansen avser att fortsätta med så fort väljarna ger klartecken för fyra år till vid regeringsmakten:
I sitt inlägg ”Välkommen Mr Borg, vi väntar på blommorna”, så tar Ett hjärta Rött upp Anders Borgs väder- och årstidsmetaforik, och gör en jämförelse med filmen Being There, eller Welcome, Mr Chance. Den med Peter Sellers i huvudrollen, om trädgårdsmästaren som upphöjs till statsman, trots att han aldrig varit utanför sin arbetsgivares trädgård utan, förutom från den klosterliknande trädgårdens mylla, endast inhämtat visdom genom att titta på TV. Det är en jämförelse som jag tycker det finns anledning att dröja vid.
Anders Borgs väder- och årstidsmetaforik är ju allom bekant och, vid närmare eftertanke, som hämtad ur en postilla eller bondepraktika från förr i världen. Kanske har han låtit sig inspireras av filmen vem vet, det är ju trots allt ändå en satir som likt satirers vana är en förvrängning av en ursprunlig verklighetsiakttagelse, nämligen den att folk kan gå på lite vad som helst – bara det kläs i en lättbegriplig språkdräkt som alla kan relatera till. Efter regn kommer solsken ungefär. Ett slagkraftigt och landsfaderligt anlagt tonfall som kan tänkas attrahera det stora folkflertalet på ett lagom sloganbetonat sätt och på köpet i denna nyttotänkandets förlovade tid utvecklas till att bli ett politiskt brukbart personligt varumärke.
Men, med den ekonomiska politik från chicagoklosterskolans neoliberaler som Borg följer bokstavstroget, är det nu mer fimbulvinter, för att inte säga istid, som för evärderlig tid kommer att gälla. I vår Herres nyliberala hage finns nämligen stora portioner medveten cynism förBorgad. Varför jag finner det motiverat med en liten idéhistorisk exkursion.
Det löjligaste med den neo-liberala marknadsreligionen är ju att det förblir höljt i nån slags popigt nozick-dunkel att hela tänkandet liksom bara är ett näringsbefriat omkok påAdam Smith. En primitiv form av kapitalism som absolut vrider klockan långt tillbaka. I den finns inga sociala hänsyn överhuvudtaget. Och till det finns specifika teologiska orsaker.
Vad jag vill ha sagt är, att liksom beträffande de flesta idéer finns här ett religiöst ursprung, vilket är anledningen till att jag kallar neoliberalismen för en marknadsreligion. Adam Smith var ju övertygad presbyterian som hade gått i lära hos Francis Hutcheson. Den osynliga handen är där en tanke hämtad från Calvin, då vissa delar av den presbyterianska läran är calvinsk; bland annat alltså just den om den osynliga handen.
Den osynliga handen är ju då förstås Guds hand, vilken hela tiden ser till, att det går väl för dem som är förutbestämda till frälsning på den helt och hållet fria marknaden – respektive att det går bokstavligt talat åt h-e för dem, som är förutbestämda till evig fördömelse (de i Utanförskapet skulle man kunna säga).
Ty Calvin hade ju, till skillnad från Luther, som enbart omfattade läran om enkel predestination, istället utarbetat en lära om dubbel predestination – som således inte bara gick ut på att vissa är utvalda av Gud till frälsning – utan att det också finns andra som Gud utvalt till fördömelse. Det är därför det enligt Adam Smith inte heller är någon mening att ingripa i det gudomliga skeendet, det sköter den osynliga handen (=Guds hand) alldeles av sig själv, därav laissez-faire. För till saken hör, att den presbyterianska läran, som Adam Smith var nitisk anhängare av, tillika utmärker sig av en fullständigt orubblig tro på Bibelns och Guds absoluta auktoritet och suveränitet.
”According to Calvin, providence is not merely general but extends to each event and every individual. From the beginning of time, the course of the world is predestined. Within this theological framework, there is no such thing as fortune or chance because everything ”is directed by God’s ever-present hand.” God’s hand is not, of course, always visible; on the contrary, since God’s plan is
”secret,” ”the true causes of events are hidden to us.” The hand of providence, in other words, is invisible. Calvin, then, is the first to suggest the image of the invisible hand, which Smith makes famous.”
Calvin’s doctrine of providence leads to an understanding of the world and life in it that differs significantly from Lutheranism.”
Calvin utarbetade således enligt denna sin tro om dubbel predestination (varje människa är alltså enligt honom förutbestämd till frälsning eller fördömelse) de fem trossatserna TULIPvilka lyder som följer:
”I. Total depravity– Människans totala fördärv, innebär att människan efter syndafallet är fullständigt fördärvad utan förmåga att vända sig till Gud.
II. Unconditional grace – Ovillkorlig utkorelse, innebär att Gud utvalt somliga till att bli frälsta utan hänseende till någon beskaffenhet hos dem.
III. Limited atonement – Begränsad försoning, innebär att Jesu försoningsdöd är begränsad till de utvalda. Kristus har enligt denna artikel inte dött för alla människor utan enbart för vissa.
IV. Irresistible grace – Oemotståndlig nåd, innebär att den utkorade människans vilja förändras till att glatt och villigt tro på Jesus till frälsning..
V. Perseverence of the saints – De heligas bevarande, innebär att den som en gång kommit till tro kommer att bevaras i tron och kan inte falla av. ”
De fördömda däremot (de i Utanförskapet) har alltså ingen del i frälsningen – utan är predestinerade till undergång. Därav är det enligt Adam Smiths läror ingen mening att ingripa i det förutbestämda skeendet – utan man låter helt fromt laissez-faire råda på livets stora marknad, och så styr den osynliga handen (= Guds hand ) alldeles av sig själv. Som Calvin säger:
”In conformity, therefore, to the clear doctrine of the Scripture, we assert, that by an eternal and immutable counsel, God has once for all determined, both whom he would admit to salvation, and whom he would condemn to destruction”.
Så, jag håller med Ett hjärta Rött i så motto, att det är verkligt mossiga idéer, som ursprungligen ligger bakom den svenska ekonomiska politiken just nu, dock idéer om klart utstakad frälsning och fördömelse, och inte hämtade ur en tankarnas trädgård, där slumpvisa hugskott råder, utan alltså istället en där rosorna sticks selektivt så man kan bli förgiftad och dö, eftersom Anders Borg omvittnat omfattar Chicagoskolans tankar om ekonomisk politik, vilka är hämtade ur de neoliberala doktrinerna som har sin upprinnelse hos ”the ardent Presbyterian” Adam Smith – skotte till på köpet. Och det vet vi ju alla – att skottar är snåla, eller hur?
Vad är det då som synliggör om en människa är förutbestämd till frälsning, eller fördömelse? Jo, det är enligt Calvins teologi vandeln. Därav jobblinjen. De som inte får något jobb – de i Utanförskapet – ja, det kan ni ju tänka er då vad orsaken är – deras eget fel. De har inte jobbat tillräckligt hårt – och visar på det sättet upp vilka de är, alltid varit och alltid kommer att förbli; De fördömda som är förutbestämda att gå under. För det har den osynliga handen redan bestämt. Och då lägger man inte sina smutsiga små fingrar emellan, med några hädiska keynesianska transfereringar, utan låter gudfruktigt försynen råda.”
Nemokrati 
