Regeringen brottsmisstänker alla och brevhemligheten avskaffas

En regering som har en utrikesminister som utreds för brott mot folkrätten, en politisk sekreterare som är köpt av oljebolagen, en Stockholmsprogrammets ”justitieminister” som inte gjort annat än kränkt grundlagen i sina förslag sedan hon tillträdde, ett antal ministrar som avgått på grund av betalningsunderlåtenhet, en finansminister som ”permanent” skänker bort statskassan till merkantilistiska Tyskland för fortsatt gödning av PIIGS-ländernas skuldsatthet, haft en partisekreterare som supit sig redlöst berusad under jourberedskap, en finanshandelsminister som tjänat grova pengar genom försäljning av eget bolag till pensionsfonder som han själv politiskt basade över, ett regeringsparti som sysslar med röstköp och manar till brott mot meddelarfrihet – listan på oegentligheter kan göras lång och tycks aldrig ta slut.

Nu träder man ovanpå allt detta oåterkalleligt in på den repressiva vägen mot totalitär högerdiktatur. Med FRA och datalagringen avskaffas brevhemligheten som är grundlagsstadgad – detta är förutom grundlagsbrott inget mindre än en katastrof. Att polisen dessutom ska få rätt att begära ut privat kommunikation för bötesbrott är ännu värre. Och vad kan vara värre än en katastrof?

Det ger ett mått på kvaliteten av det här regeringsinnehavet. Demokratin är avskaffad med Lissabonfördraget – det vet vi redan. Nu kommer den självsvåldiga (M)aktutövningen också, i takt med att de huvudlöst diktatoriska lagförslagen blir verklighet. Samtidigt som de europeiska ekonomierna rasar ner i avgrunden.

För att göra en lång historia kort: Panik har utbrutit – även det svenska samhället är i politisk och ekonomisk upplösning – då griper (M)arknadsmakten krampaktigt efter ordning med diktaturens järnhand (trots att det är den själv som orsakat kaos). På Beatrice Asks maning ”Svensk polis måste ut på gatorna” kan vi nämligen förvänta oss ett rörande enigt instämmande – från SD.

Se tidigare bloggposter: Paramilitär polis och säkerhetspolis – moras för rättssäkerheten, Askgrå framtid, När ska vi gå ur den här fascistdiktaturen?, ”Den fria rörligheten” – Diktaturen har landat, FRA-ttinivännerna har segrat – sekretessbelagd massbevakning, Wall Street analyserar stresstestet, Fastighetsbubblan kommer att brisera

Läs: (marionett)Regeringen.se – Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål – genomförande av direktiv 2006/24/EG, Mark Klamberg – Datalagring även för bötesbrott, DN – Ask vill lagra mer data än EU kräver, SVD – ”Det har varit en strid inom regeringen”, SVD2, SVD3, SVT – Data- och teletrafik ska sparas i ett halvår, SVD – ”En medborgarrättslig katastrof”, The Economist – Still crazy after all these yields, DN – Så dyr blir nya datalagringen, DN – Lånefestens baksmälla, DN – Snaran dras åt i skuldkrisens Irland, DN – Börsen tyngs av skuldoron – breda nedgångar i samtliga branscher, DN – Experterna varnar för ny lånebubbla (min anm. fastighetsbubbla heter det), AB, DN – IT-branschen dömer ut lagförslag, DN – Varning för läckande datalagring, Expressen – Ny lag: Dina surfvanor sparas i sex månader, DN – S: Lagringstiden i kortaste laget, Second Opinion: Datalagringen kräver en övervakningsskatt, Sydsvenskan, SVT – ”Regeringen tävlar i medborgarförakt”, GP – Ask går ett steg längre än EU, DN – Snabbguide: Vad är datalagringsdirektivet?, IDG – Regeringsbeslut om datalagringsdirektivet, SVT.se – Lagringsförslag går längre än EU-direktiv, SVD – Läsarna kritiska till datalagring, DN – Polisen vill kunna spåra dig på nätet,

Bloggar: Politikerbloggen, Politikerbloggen – Maria Ferm: ”Riv upp datalagringsdirektivet”, Farmorgun i Norrtälje, Martin Moberg, Mark Klamberg, Beelzebjörn, Mikael Ståldal

SVERIGE UT UR EU!

Hyperegoistiska och numera även (återigen) främlingsfientliga Tyskland vill styra EU enväldigt. Nu som då.

Den överhuvudtaget ENDA frågan som toppmötet idag handlar om är att Tyskland vill lura länder som Sverige att gå med på en ”permanent rescue mechanism” för euron.

Vi ska alltså luras att slösa bort vårt relativa ekonomiska välstånd på att rädda ett valuta”samarbete” som givetvis aldrig varit något samarbete utan endast möjliggjort Tysklands utsugning av de perifera länderna, då Tyskland betydligt hellre än att ta notan för deras snara konkurser själv, istället vill tvinga Sverige att betala. Fast vi inte ens har euron som valuta, och tydligt sagt ifrån i en folkomröstning att vi inte önskar delta.

Och detta trots att Tyskland livnärt sig på de perifera ländernas skuldsättning i åratal, utan den hade nämligen inte Tyskland fått avsättning för sin export. Tyskland driver en protektionistisk, i det närmaste merkantilistisk politisk linje till nackdel för alla andra utom dem själva så klart. De håller lönerna nere, vilket innebär minimal import från omvärlden och maximal export.

Självklart kommer Reinfeldt, Bildt, Schlingmann & C:o, ja hela den korrupta alliansregeringen att ställa upp. Det gör de alltid. Av skäl som jag redan redovisat.

Men då är det dags för svenska folket att säga STOPP. För nu går det inte längre att vältra miljarder i det här tröstlösa svarta hålet som EU utgör.

Vill Tyskland ha fördragsändringar så kräver vi FOLKOMRÖSTNING. I synnerhet som den maktöverföring till EU som Lissabonfördraget innebär står i flagrant strid mot svensk grundlag, då rättighetskatalogerna inte överensstämmer i och med att fyra rättigheter som finns otvetydigt inskrivna i vår grundlag saknas i Lissabonfördragets s k rättighetskatalog, nämligen rätten till skydd mot åsiktsregistrering, hemlig avlyssning, godtyckligt frihetsberövande samt rätten att demonstrera på allmän plats. Dessutom innebär Lissabonfördraget att både arbetsrätt, kollektivavtal och strejkrätt underordnas reglerna för den ”inre marknaden” vilket kommer att medföra övergång till slaveriliknande förhållanden för löntagare.

Och stämmer inte rättighetskatalogerna i Lissabonfördraget och svensk grundlag överens, så är mer maktöverföring till EU inte legitim. Av den anledningen är ratificeringen grundlagsvidrig och måste därför rivas upp. En lämplig tid att göra det är NU.

Se: Gösta Torstensson – Riksdagspartiernas konstitutionella mörkläggning, , Se även Folkrörelsen Nej till EU,

Se tidigare bloggposter:1933? Nej, 2010 – Sverige ut ur EU – NU!, Sverige – ett Lydrike under Tyskland, Lönerna i Tyskland = Sverige i framtidskikaren?,När Tysklands ekonomi faller då faller hela Europas, Telekompaketet – nästa steg: Avskaffa yttrandefriheten, FRA-ttinivännerna har segrat – sekretessbelagd massbevakning, FRA – Massövervakning ”stärker” inte ”integritetsskyddet” utan avskaffar brevhemligheten, Brottsimmunitet för Berlusconi, EU, regeringen och svensk polis

Läs: DN, E24 – Gigantiska hål i EU:s plånbok, , SVT – Lättare för polisen att få ut polisuppgifter, MiNiMaliteter – Så blev vi grundlurade om datalagringen, Integritet och Frihet, Sverige är inte världens navel, Mark Klamberg – Datalagring även för bötesbrott, SVD, Rejdnells blandning, SVT Debatt: Alliansen sätter fotboja på hela befolkningen, DN – Datalagring blir vapen mot illegal fildelning, AB – Rätten till privatliv på nätet är hotad, Scaber Nestor, Anders Mildner – Trovärdighet och tystnad, AB2, Full Mental Straightjacket – God Morgon och välkommen till polisstaten, Expressen – Kenneth Bengtsson vill ta bort strejkrätten, VA1, Europaportalen – Förslag om stärkt strejkrätt togs bort, HAX – Det är fan så man blir tokig, Farmorgun – Politisk arrogans värre i verkligheten, Maria Abrahamsson, opassande.se, , Maria Ferm, Jardenberg, Magnihasa,

Proffstyckarna flockas kring WikiLeaks – Anti-Bushiness-Business As Usual?

När jag ser de semi-kommersiella proffstyckarna hungrigt flockas kring WikiLeaks som världsnyhet så blir jag beklämd. Piratrörelsen – är ytterligare några som nu försöker ta billiga politiska poäng på uppståndelsen, trots att det är ljusår mellan deras dragplåster TPB – vars urskillningslösa, dock politiserade  ”sökmotor” släpper igenom allt, så som t ex de foton som SVD nämner – och WikiLeaks, en sajt som riktar udden klart och tydligt uppåt och därmed avslöjar en allt mer självsvåldig global maktelits inpiskade lögner och krig, vars ifrågasättbara självrättfärdiganden vi matas med dygnet runt i de politiserade (regeringstrogna) reklamkanalerna.

WikiLeaks gör ju också, till skillnad från TPB, även en etisk bedömning innan de publicerar genom att både kräva och ta ställning till en avsiktsförklaring från de whistle-blowers som vänder sig till dem med material. De tar vidare även beslut om selektivt urval inför publicering, ett urval som är avsett att tillgodose behov av skademinimering för enskilda, så att inte sajten motverkar sitt eget syfte.

Sammantaget blir det alltså särintresserade marknadsaktörer ur det mer glassiga och nyliberalt högerbetonade beståndet som till syvende och sidst kidnappar de så viktiga informations- och medborgarrättsfrågorna från gemene man.

Men det sker på ett luddigt och outtalat sätt, som jag finner högst oförenligt med ideal om ‘transparens’ och ‘öppenhet’ – alltså vilar ett förljugenhetens förledande skimmer över hela det politiserade engagemanget, även om det naturligtvis finns brinnande idealister här som dock verkar ledas av de mer säljinriktade.

Och detta bidrar givetvis till ytterligare högervridning – vilket kommer att bekräfta att det som nu sveper över världen är en högerpopulistisk storm som inte sett sin like sedan det totalitära 30-talet, och därför är en tvångsupprepning.

Jag anser med andra ord att det finns en skiljelinje här – mellan att bara delta i medborgarjournalistiken, debattera och föra fram åsikter –  och att jobba för mediebyrå eller som företagare på en marknad som tar uppdrag inom ”kommunikationsområdet” (och då även är beroende av detta för sin försörjning och vinst) och samtidigt liksom promotaraktigt delta med bloggar, twitter, facebook mm i debatten i en slags gråzon mellan marknadsföring, PR och medborgarjournalistik. Det skapar problem anser jag med dessa otydliga roller. Vad är syftet med deras deltagande – ska de marknadsföra sitt företag eller framföra sina egna åsikter?

En journalist arbetar ju efter journalistiska principer på för branschen kodifierade media, antingen redaktionellt eller på tydligt utsagd ledarsida, annonserna har man tydligt angivna som annonser – men alla dessa ”kommunikatörer”, PR- och mediebyråer, de sysslar väl mer med reklam och marknadsföring som i modern, avancerad tappning antar just denna förment redaktionella form?

Den bästa reklamen för företagen är ju nuförtiden om de kan anställa eller hyra in professionella kommunikatörer som kan få de yrkesverksamma journalisterna att framställa företaget och vad de nu kränger för något – i positiv dager på redaktionell plats.

Särskilt obehagligt blir detta halvkrängande när debatten handlar om en sajt – WikiLeaks – som uttalat inte drivs av vinstintresse utan för att bevara sitt oberoende vägrar ta emot pengar från ”uppdragsgivare” eller vinklande donatorer såsom myndigheter, organisationer, stater eller företag – utan endast tar emot frivilliga donationer från den breda allmänheten, dig och mig som gemene man. De har alltså en uttalad hög ambition att driva sajten utifrån ett rent medborgarintresse. Det är det som är det sympatiska med dem, i denna högerpolitiserade krämartid – där reklaminslagen i tv-, och radiokanalerna nu ska dugga så tätt, att de lika gärna kan skippa själva ”innehållet”, dvs programmen, och övergå till att köra ren reklamindoktrinering dygnet runt, som paradoxalt nog ändar i värsta sortens politiska propagandism (för det själsdödande marknadstänkandet som överordnad princip).

Här handlar det verkligen om något som får mig att må illa. Nu har WikiLeaks avslöjat krigets ”skitiga” verklighet och maktens inpiskade lögner. Och det blev en världsnyhet. Många är uppenbarligen då de, som omedelbart vill haka på tåget och snabbt utveckla en hype i en gråzon av oklart syftande spin-off-effekter, som lika gärna kan luta åt nyliberalt avreglerat köp- och sälj.

Det äcklar mig.

Själv har jag sedan länge slutat ta emot direktreklam i brevlådan och jag tittar sällan på tv – för det är bara mer och mer reklam, dessutom en reklam som blir allt mer politiserad och nästan hotande, och det förstör ju naturligtvis hela upplevelsen.

Särskilt vänder det sig i magen på mig när spritreklamen – som jag anser skulle vara förbjuden flödar – för att inte tala om den uttalade politiska reklamen, för där blir det ju som tydligast att det är penningens hjärntvätt som till slut kommer att styra vem som vinner val, inte antalet röster. När kommer vapenreklamen? Eller är den redan här?

Och drogerna – ja, efter den väntade legaliseringen (ifall PP lyckas rida på WikiLuck-vågen och vinna över vänsterrösterna till sig) kan vi nog även se fram emot porr på bästa sändningstid, samt hasch-, kokain- och heroinreklam på en alltigenom avreglerad, och därmed helt och hållet befriad huliganmarknad.

Den fientliga ”statstelevisionen” blir ett minne blott till förmån för lördag hela veckan och så ett wachtmeisterinspirerat ”tal till nationen” då och då av vår Nye Ledare, vem det nu blir.

Nej det vet vi ju redan – det blir Feffe med sina Nya Fräcka hallåor som säger ja och amen till allt, kanske sekonderad av vår Nye Gud som ju redan är oss en väldig Borg i det imaginära luftslottet. 

Den ”uppgång” för Sveriges ekonomi, som Anders Borg nu talar om (som enbart beror på en jätterea av vårt land till vårdslösast tänkbara rovdriftsentreprenörer) kan nämligen raskt rasa när till och med USA är föremål för IMF:s omsorger och bankerna redan planerar för betalningsinställelser inom eurozonen och utträden ur valutasamarbetet, och inte längre bara som worst case scenarios.

Reklam är naturligtvis effektiv, vad än det är man säljer – politiskt parti, den senaste skattesänkningen eller tvättmedel. Hade den inte varit det skulle inget företag lägga fem säger fem öre på den.

Vi har ju också nyss fått bekräftelse på, att den är högeligen effektiv, då det sägs, att alliansen redan vunnit valet – på utseendet. Att det är Aftonbladet som kablar ut den ”nyheten” efter att SR.se sänt den i Brunch-rapporten, och det bara är röda Norrland som har något att säga om det vittnar om högervridningen.

Det är ytans  ignoranta tyranni i ett nötskal, att på bästa sändningstid också ständigt bli matad med dessa ”forskningsresultat” framsagda av nysminkade barn, som just gått ut kursen i retorik, mediastrategi och styling – anordnad av något avreglerat marknadsinstitut – och sedan okritiskt bara rapar upp vad de utan att ifrågasätta låtit sig itutas, om hur val ska vinnas och vad väljarna kommer att rösta efter – ungefär som om väljarna redan vore de idioter och analfabeter som reklamen – både den politiska och varukrängande – jobbar stenhårt på att strax förvandla dem till – med bluffexamineringsregeringens goda minne, vars ledstjärnor i utbildningspolitiken är dumhet, dumhet och åter dumhet.

Således genomför Alliansen, med sedvanlig blixtgordonhastighet en utmönstring av allt kritiskt tänkande (som de med svepande högerpopulistisk generalisering bestämt sig för att sammanfattande benämna ”kulturvänstern”) samt ett återinförande av det rena ståndssamhället trots att det avskaffades för så länge sen som 1866, och trots att den sociala orörlighet som kommer att bli följden även kommer att leda till en om möjligt ännu mer ökad massarbetslöshet, så att ingen kommer att ha råd att köpa något trots det envisa krängandet. Vad är då meningen med det hela? Naturligtvis den politiska diktaturen.

Själv har jag upptäckt att jag liksom börjat konsumtionsstrejka allting – av just den anledningen, att marknaden bara kränger för krängandets egen skull, oavsett vad. Det är köp- och sälj; attityder och ställningstaganden går också bra – värderingar, idéer kan förknippas med vissa livsstilar som förknippas med vissa personer som liksom typ ägs av vissa varumärken – eller som själva är sina varumärken. Som ska säljas säljas säljas tills det står en upp i halsen som på en gås med på detta sätt förstorad lever. Och detta i kombination med att SVT/SR/UR snart kommer att tvingas underkasta programutbudet regeringens granskning, med andra ord införs då regelrätt censur i den havererade marknadens nu tydligt politiserade diktatur. Som i Berlusconis Videocracy.

Samtidigt läser man att ”SD” blir ”vågmästare i ny opinionsundersökning” och att någon som heter Fredrik Segerfeldt – ”fri företagare och skribent” skriver att ”FN präglas av inkompetens och korruption” (helt i enlighet med Carl Bildt och Alliansens agenda som just inneburit att man vägrat skriva på FN:s resolution om att mat och vatten skall räknas som mänskliga rättigheter). What else is new?

Se tidigare bloggposter: Carl Bildt unnar inte ens människor mat och vatten, Alliansen leder i felmarginalen, Carl Bildt tonar nog ner det mesta, Pakistan och USA – Ilska över WikiLeaks läcka snarare än över innehållet, Den som välfärdsfinanseringsgapar efter mycket mister ofta hela stycket,  Piratpartiets ideologi – får inte ifrågasättas?, En lydig kultursektor, Manuskriptet från 30-talet – en mångbottnad undertext, Tobleroneaffärer kontra Lundin Oil-, Bellstasund-, Schenström-, Björling-, Borelius-, Stegö-Chiloé-, Littorin-, Odenberg-, Tolgfors-, Reinfeldt- och Billströmaffärer

Läs: Staffan Gising – Därför är jag inte Sverigedemokrati längre!, Jonathan Leman – Avhoppad Sverigedemokrat: ”Judarna har i alla tider skapat konflikter”, Axess – Avhopparens märkliga retorik, SVD, DN, SVD, DN2, DN3, DN4, DN5,  SVD3, Expressen, AB, SVD4,  AB – Stoppa hetsen mot romerna, DN – ”Tiggeri inte en rimlig försörjning”, SVD – Romska läger ska rivas i Frankrike, Svensson – Rasistsverige, Annelies blogg – Hatbrottslagen är problematisk!, AB – Att bränna 100 000 är inte bratskultur, AB – WikiLeaks visar att traditionell journalistik är viktigare än någonsin, DN – Piratpartiet erbjuder Wikileaks serverplats,

Läs vidare: Deepedition – WikiLeaks handlar om konsekvensetik, Zac:s åsikter på ett fat – TPB är ett demokratiskt verktyg!, Redaktionschefens blogg – Påfallande intressant, Deepedition – Hur mycket collateral damage är ok?, SR.se – Medierna, StrandhDigitalPR,  CNN – Greenslade, Makten och öppenheten, Om makthavare.se, Ett hjärta rött – Attendo Care, Täby och Jonas Morian,

Knuff

Äger bankerna dina pengar?

Efter Uppdrag Gransknings program om ”Svarta Cash” så undrar man verkligen om de har tänkt till ordentligt den här gången. Det var ju ett program som talade för ett avskaffande av kontanthanteringen.

Tänk Dig det – att inte längre själv få bestämma över den disponibla inkomsten. Så förslavande. Vad ska man då jobba för? Det är ju som att inte få någon lön. Det här med svarta cash kan de ju ordna genom att stoppa den nyliberala upphandlingen istället, genom att avskaffa new public management – för det är nämligen det som korrumperar systemet, inte kontanthanteringen.

När beställar-utförarmodeller och New Public Management används överallt inom offentliga sektorn så har man ju inte längre någon som helst kontroll över vem som utför de faktiska tjänsterna. Och med EU:s upphandlingsregler så blir det billigast vinner. Sen vem den, som på dessa grunder vunnit upphandlingen,  i sin tur, anlitar för att göra själva jobbet, who cares liksom.

Därför – om man vill få bukt med ”svarta cash”, så är det New Public Management och beställar-utförar-modellen, samt de nya EU-reglerna för internrevision inom förvaltningen – med redovisning i ungefärliga istället för tydliga inkomst- och utgiftsposter – som ska stoppas istället. Det är ju EU som infört den svarta arbetsmarknaden – de facto slaveriet – på bred front, inte Forex eller statliga casinon. Inte för att jag försvarar ”penningtvätt på statens egna kasinon”, men det är verkligen inte där problemet ligger. Det blir bara att återigen sila mygg och svälja kameler.

Vad som dessutom måste ordnas – för att få stopp på omsättningen av stora belopp på den svarta marknaden, vare sig det sker i kontanthantering eller digitalt för vidare befordran till skatteparadis, så är det ett återinförande av valutarestriktionerna. Att avskaffa kontanthanteringen är att införa mardrömmen.

Och var tog den berömda regleringen av finansmarknaderna vägen? Att inte sätta stopp för de verkligt kannibalistiska instrumenten på finansmarknaden – cds-handeln och värdepapperisering, handeln med derivat – är ju verkligen också något som visar att man absolut inte är intresserad av att lösa finanskrisen ens. Istället vill man ta kontroll över folks pengar så att de inte längre har några egna. Det är att införa slaveri och egendomslöshet – vad är det nu det heter med ett finare ord – proletarisering – och med ett fulare – grov stöld och konfiskering.

Om det är någon hantering som borde hållas i strama tyglar så är det väl i så fall därför de stora bankernas hantering av våra pengar istället – för hur handskas de egentligen med dem, när det spekuleras hejvilt så att hela världsekonomin rasar? Och alla avgifter de tar ut, katastrofal fondrådgivning utan möjlighet att ställa någon till svars, fondavgifter, bonusar, golden hand-shakes med fallskärmar etc.

Att inte kunna handla nånting utan att det registreras är ju verkligen också orwell i kvadrat, samma med försöket till införandet av de ‘personliga’ tågbiljetterna. I kombination med EAW och ”inre utlänningskontroll” inom ramen för Schengensamarbetet innebär det verkligen konsolideringen av en diktatur, särskilt som de högerextrema är på frammarsch i hela Europa.  I Italien härskar redan Berlusconi med sin Videocracy.

För hur förvaltar statsmakterna i och med New Public Management och avreglering våra skattepengar? Skattemedel förskingras och hamnar i privata fickor, det är det de håller på med, ingenting annat. Det handlar om gigantisk plundring.

Nu har dessutom Moderaterna mage att i Berlusconianda kalla allt detta för ”Rättvisa” och ”Sammanhållning”.  Utöver att även under en mängd andra nyspråkligt motsatta slagord slakta välfärden, spekulerar den alliansstyrda staten vidare med våra pensionspengar, och fortsätter betala ut bonusar och alldeles för höga direktörslöner. I kommunerna spekulerar man, i facken också så att det till slut blir hyperinflation antingen vi vill eller inte.

Man får ta hem pengarna  och lägga dem i madrassen. Men om kontanterna avskaffas så kan man inte ens göra det. Då har bankerna helt enkelt bara tagit makten över pengarna och man får inte längre bestämma själv, ens över sin egen redan beskattade inkomst.

Därför tror jag det här med att avskaffa kontanthantering bara är ett sätt för samhällets elit, bankerna och staten att försäkra sig om att inte folk ska kunna göra likadant som de gör nu i Grekland – hämta ut sina egna surt förvärvade slantar – när politikerna och marknaden med sin plundring förskingrat hela världsekonomin.

Se tidigare bloggposter: Nu ska vi ta det tillbaka, Det pyramidala spelmissbruket,  Alliansen inför – den Kompetente Läraren,  Den Osynliga Handen, Det isländska folket vägrar betala kleptokraternas äventyr, Hur stor är egentligen Greklands skuldsättning?,  En påtvingad union, Goldman-Sachs’ Greklandsfusk, Bankernas bidragsfusk och så Moderaternas eget valfusk, Den korrupta EU-krisen fortsätter,  Jättebubblan briserar snart – det blir en Ekonomisk Atombomb, En övergång till euron när Europa är belånat över taknocken?,  New Public Management, Datormallen – en tvångströja som utförsäkrar,  Ett riktigt Bäventyr,  Nu kommer Bäventyrets efterskalv,  Politik i teknokratisk förklädnad,  Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, I Sverige finns ingen korruption – bara vanligt hederligt mygel,  Roffe Roffelito i Bank & Finans, Fond & Kapital,  Curt Malmborg har gått in i väggen, Vi måste avreglera Avregleringen,  Det man förlorar på gungorna tar man in på karusellerna,   Vår Gud är oss en väldig Borg,  De lydiga politikerna och bankernas bidragsfusk II,  EU och Avregleringen – en mardröm för konsumenter,

Läs även: DN – Regeringens politik hotar 20.000 jobb i kommunerna, AB – Debatt – Jonas Sjöstedt, Jens Holm: Ge besked om EMU, borgare!,  AB – Toppmoderat i ny fuskskandal,  DN2,  SR – Ekot: Piratpartiet tappar medlemmar,  AB2,   IDG,  , SVT – Rapport – Regeringens politik hotar tusentals jobb,

Bloggarna: Claeskrantz.se, Alliansfritt Sverige, Lilla O, Röda Lund, HBT-sossen, Stockholm enligt Ank…, Röda Berget, Röda Berget ,  Peter Andersson – me…, Esbatis kommentarer, OlofB[eta], Yami och pandorna, Emil Isberg, PERSONLIG UTVECKLING…, Sanningen som jag se…, Magnihasa, Scaber Nestor, ProjektPåRiktigt, futuriteter, Emil Isberg , blogg.tianmi.info, satmaran,         full mental straightjacket,  Nej till piraterna och piratpartiet,  HAX – Teledatalagringen blir en valfråga,  HAX – Fortsatt hets mot kontanter,

Det Nya Riket: Anti-kulturnationen

Samtidigt som ”Kulturskaparna.org” gör ett inte särskilt genomtänkt utspel, som i förlängningen innebär att bibliotekslån privatiseras och avgiftsbeläggs, så vill regeringen även radera ut de estetiska ämnena som kärnämne i gymnasieskolan. Det hörs också rykten från de pågående ACTA-förhandlingarna att man till och med kan tänkas se även hyperlänkning som ett brott mot upphovsrätten, vilket skulle innebära att studier och forskning, vars referenser ju bygger på hyperlänkning, sekretessbeläggs och kriminaliseras. Hur smart är det?

Att det ska vara förunnat ett fåtal i ett samhälle att få göra sin röst hörd på nätet, ta del av bildning, forskning och kulturarvet eller utöva olika konstformer; lära sig de olika bild- och symbolspråk som de estetiska ämnena  i gymnasieskolan erbjuder orientering i, innebär en nedmontering av kulturnationen till förmån för uppbyggnaden av antikulturnationen. Man frågar sig vilka människor som i framtiden tänks utgöra publiken till de alster som elitutbildningarna inom konstarterna kommer att frambringa? För vem skall de framträda, spela, sjunga, agera, skriva? Allianspartiernas partifunktionärer?

Brutaliseringen  och fördumningen som ett samhälle utan generös och bred kulturell förankring genomgår kommer vi att få se följderna av, i form av abrupt minskad förmåga till empati och förståelse mellan människor, för det andra i form av en frustration och förvirring som kommer att ta sig våldsamma uttryck, som resultat också av subkulturell marginalisering och det än mer ökade utanförskapet som en utestängning från kunskap i att uttrycka sig, orientera sig och ta del av information och kultur från kvalificerade källor kommer att medföra. 

Istället för en alfabetisering in i det digitaliserade multimediala samhället kommer vi att få en analfabetisering. Internet kan inte ses isolerat utan förening med höga ambitioner vad gäller bildning, utbildning och folkbildning. Jag gissar att Jihad Jane inte fått särskilt bred allmänbildning i ämnet. Det minsta språkliga tecknet i ett digitaliserat samhälle är kanske inte heller längre bara språkets beståndsdelar bokstaven – utan mer ikoniskt koden i kodsträngarna. Ändå har man drastiskt skurit ner undervisningen i datakunskap på gymnasieutbildningarna, när den istället borde utökas. Man har också helt tagit bort möjligheterna att göra skatteavdrag för inköp av hemdator.

Sammantaget ligger väl allt detta helt i linje med den utveckling som både bombterrorismen och bombhögern gärna vill se. Ett analfabetiserat folk är ett lättmanipulerat folk.

Kanske får vi så småningom också storslaget virtuosa uppträdanden vid ja-sägarnas partidagar, då alla lydiga kulturarbetare unisont ställer upp som en enda ekvilibristisk marionett hållen i trådar av Makten?

Läs: AB – Rädda de estetiska ämnena, SVD,  SVD – Stort stöd för upphovsrätt på nätet,   AB – Flera från USA bland de gripna,  DN – Nu måste Bonnier våga möten kritiken om monopol, DN, Aftonbladet,  SVD3,  AB – Regeringskvinna med i rasistgrupp, DN3,  SVD4,  Riksdagen.se: Prop. 2008/09: 199 -”Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan”, SVT.se – Väck mig när ni verkligen försvarar yttrandefriheten,  Dagen.se – Väck mig när Ecce Homo visas i Dagen,

Se tidigare bloggpost: ACTA – In i diktaturen med öppna ögon?, ,  Det fria ordets död II – PROTESTERA! , Bränn inte biblioteket i Alexandria en gång till

Läs även: Counterpunch – Walt Brasch: The Media Monolith – Synergizing America

Läs bloggarna: Liberal och långsint, Full mental straightjacket,  Svensson,  Röda Berget, Biology & Politics,  Axess,

Klaus Maria Brandauer i István Szabós film Mefisto

Bränn inte biblioteket i Alexandria en gång till

Redan som det är har vi ett outhärdligt repressivt kulturklimat, nu vill bolagen, precis som på 30-talet göra det ännu värre. Att ’50 000 kulturskapare’ skulle ligga bakom ett avskaffande av nätneutraliteten tvivlar jag starkt på.

Det är oerhört viktigt att behålla principen om mere conduit, som skiljer själva den tekniska uppkopplingen från det innehållsliga, för annars finns en överhängande risk för ytterligare övervaknings– och censurtendenser, och en stor fet munkavle på det offentliga samtalet därtill, precis som inte FRA, ACTA, datalagringsdirektivet, Försvarsunderrättelsedomstolen, Inspire, Q617 m m vore nog.  

Och om det nu mot förmodan skulle vara sant, att Sveriges hyperbegåvade kulturelit i odemokratisk ordning skulle ha ställt sig bakom något sådant så är de i vart fall förvånansvärt illa pålästa. Därför anser jag det finns anledning att reprisera ett tidigare inlägg som jag skrivit i frågan – Tänk analogt (se nedan)

För det andra tycker jag att förslaget om en bredbandslicens läggs i fel hand – ytterligare gigantbolag – internetoperatörerna. Hur stor pott av dessa pengar skulle komma var och en av de 50 000 som sägs stå bakom (inklusive mig själv) till del? Inte mycket. För hur mycket pengar kommer internetoperatörerna själva ta för att tillhandahålla denna tjänst? Inbilla er inte att de tänker göra det gratis.

Och hur pass kulturbevandrade är egentligen Telia Sonera och Comhem om man betänker att förslaget också innebär en gate-keeper-funktion av icke föraktlig dimension? 

Internet i sin nuvarande mångfald skulle ersättas av en sådan enfald att det kunde liknas vid den mytiska branden i Alexandria. Dessutom skulle det leda till att ”publiken” skulle ha betydligt mindre pengar att betala för filmer, böcker, musik och bilder på nätet.  Och det skulle i sin tur ta kontrollen f r å n oss ”kulturskapare” istället för att öka vår kontroll – och våra inkomster, inte minst.

Istället tycker jag det är hög tid att ta klivet in i framtiden – och ta över rodret själva. Att vi författare, musiker, artister, konstnärer så att säga alfabetiserar oss digitalt, för att äntligen själva ta makten över distribution och försäljning och inte lägga det och våra möjliga inkomstökningar i händerna på mindre kulturintresserade intressenter, såsom storbolag och dess hantlangare. Därtill bolag för vilka författare och artister sedan länge varit allt mer utbytbara kuggar i en industri som främst tjänar syftet att strömlinjeforma utbudet efter unkna fördomar och krafsa ihop miljardvinster åt magnater.

Vidare frågar jag mig om detta utspel förstår vad det själv säger – en bredbandslicens för ”texter”, ”musik”, ”film” osv innebär ju faktiskt också att bibliotekslån avgiftsbeläggs smygvägen. På något annat sätt kan jag inte tolka det. Hur många ”kulturskapare” ställer sig bakom det? Jag gör det i vart fall inte.

Tänk analogt

februari 20, 2009

Om man inte gör motsvarande konstruktioner som biblioteksersättningen och kassettersättningen så att den även gäller tillgången till digitaliserat material, så betyder det ju att man i samband med att man digitaliserar allt mer avskaffar informationsfriheten, den fria tillgången till kunskap och kultur. Blir nästa steg då att avskaffa biblioteken?

Biblioteksersättningen bör snarast kompletteras med en ”Multimedia”ersättning som innefattar musik, filmer, dataspel – alla elektroniska media så att det analoga biblioteket kompletteras med ett digitaliserat sådant. Man kan ju låna hela världslitteraturen på ett bibliotek – det är ju precis detsamma med övriga media – att de är digitaliserade gör ingen skillnad. Det handlar bara om att de synliggör innehållet på nya sätt genom olika nya multimediala gränssnitt, interface.  

Att Internet bibehålls i demokratiserad form är avgörande för om vi också skall kunna behålla ett demokratiskt samhällssystem. Att ha fri tillgång till att kunna läsa tidningar, tidskrifter, böcker, forskningrapporter, artiklar genom att kunna låna hem eller läsa dem gratis på bibliotek är en självklarhet för oss. Ungdomsgenerationen är samtida med it-revolutionen som möjliggjort en vidgning till elektroniska media i och med att samhället digitaliserats. Och i det multimediala, digitaliserade samhället måste naturligtvis elektroniska media innefattas i bibliotekens utbud i analogi därmed, vilket redan görs – man kan läsa e-böcker, låna ljudböcker, kassetter, CD-skivor med musik, videofilmer, dvd-filmer m fl på bibliotek.

Det finns heller ingenting som hindrar att man under lånetiden låter någon, eller flera andra läsa boken eller se filmen som man lånat. Man lånar ju inte direkt en mysig film på bibblan och går hem och sätter sig ensam i ett avskilt, ljudisolerat rum och ser den, vidare har biblioteken heller inga ‘tak’ för hur många gånger de får låna ut ett viss medium. Så, om detta sker digitaliserat spelar ju överhuvudtaget ingen som helst roll. Det är endast en teknisk fråga som bör lösas snarast, så att man förhindrar att antidemokratiska krafter utnyttjar övergången till ny teknik för att inskränka våra medborgerliga fri- och rättigheter, något som gjordes av totalitära stater på 30-talet vid de nya massmediernas födelse – radion och talfilmen. 

De totalitära regimerna i öst och väst – nazism, fascism och stalinism anammade snabbt dessa nya ‘mass-medier’ och ockuperade dem som effektiva redskap för sin propaganda och hjärntvätt. Detta  stoppade effektivt demokratin och hämmade all konstnärlig utveckling inom de nya medierna, utan vilka de totalitära regimerna inte hade kunnat fortleva särskilt länge.

Som exempel hade filmen under stumfilmens 20-tal, i och med de radikala och hyperkreativa, modernistiska strömningarna inom konstarterna en blomstringstid, ja  en guldålder, i både Tyskland och Ryssland, med namn som både Eisenstein och Fritz Lang och filmiska mästerverk som ”Pansarkryssaren Potemkin”, nazikritiska ”Dr Mabuses Testamente” , ”Metropolis” och ”Sista Skrattet”. Denna kreativa guldåder ströps effektivt av de framväxande diktaturerna som istället kunde göda sig själva genom att ta över kontrollen över de nya medierna.

I och med övergången till nya medier – radion och talfilmen, så skaffade sig de totalitära regimerna totalitär kontroll av demsamma, och då stoppades brutalt denna radikala och många gånger samhällskritiska och estetiskt högtstående utveckling av filmmediet och dess formspråk. I USA valde man att efterkomma populismen och dess dubbelmoraliska nymoralism genom att självcensurera filmkonsten och pålägga den en tvångströja, genom att inordna den i Hollywoods likaledes förtryckande  ‘Production code’, vilken för lång tid, ja, ända in i våra dagar (1930-1968), hämmade all experimentell och radikal utveckling av filmspråket och även av filmernas innehåll, då intriger begränsades till vissa tillåtna teman och även språket och vilka ord som tilläts användas i dem censurerades.

De nya medierna utnyttjades istället hänsynslöst av diktaturens krafter för att kontrollera massorna – och vad kunde passa bättre för detta syfte än just mass-medier. Uppfinningen av radion och övergången till talfilm exploaterades för att skapa nya propagandainstrument i Hitlertyskland, där propagandaminister Joseph Goebbels höll i dompteringspiskan, och Hitlers hovfilmare Leni Riefenstahl skickligt använde sig av det nya filmspråket och till och med absorberade delar av de modernistiska stilmedlen för att förföra massorna och ge sken av ett anhängarantal vida överstigande det som var fallet IRL, så att säga.

I Stalins distorterade, förstorande projektion av tsarväldet,  i och med framväxten av det storryska Sovjet 1929-1936, hölls ‘kulturarbetare’ i Ledarens tukt och förmaning genom att en mängd kulturpersoner antingen mördades eller fick gå i exil, och konstskapares organisationer förstatligades för total kontroll av dess medlemmar, och i Mussolinis Italien – radions hemland skedde samma sak i mildare form, där de istället försattes i inre exil tillsammans med regimmotståndare, av vilka de senare i Hitlers Tyskland sattes i läger eller mördades till och med före den verkligt industrialiserade utrotningen av judar, homosexuella, romer och zigenare, ärftligt sjuka, förståndshandikappade m fl tagit sin början.

Om TV hade hunnit fram i utvecklingen så hade Hitler även ockuperat detta medium för sitt vrålande, sina demagogiska orgier och illusioner av massivt folkligt stöd som iscensattes i de repetitivt journalfilmade masscenerna som arrangerades vid välregisserade Nürnbergdagar.

Genom att införa liknande system som systemet för biblioteksersättning får alla lika möjligheter att kunna se filmer, spela dataspel och lyssna på musik samt ta del av debatt, forskning och information i digital form. Detta  är att bibehålla demokratin. Att begränsa det är att begränsa eller till och med avskaffa demokratin – i analogi med vad man nu gör även med styrelseskicket i och med antiterrorlagstiftning, Lissabonfördraget och akronympaketet som lägger totalt band på all kommunikation människor emellan, och i synnerhet då det elekroniskt förda, demokratiska samtalet; FRA, IPRED I, IPRED II, ACTA och datalagringsdirektivet. Att EU även vill ha bort presstödet och avskaffa public-service-tv gör att den fria opinionsbildningen riskerar att upphöra helt och hållet.

De nya möjligheterna till interaktivitet som det nya sociala mediet Internet ger möjlighet till måste också vara något som alla får lika tillgång till. I skolorna bör snarast även påbörjas en alfabetiseringsprocess, som syftar till ’computational proficiency, där undervisning i programmeringsspråk måste ingå som bas, och ett minimum bör då vara Python, html och CSS, php och C#.  Detta ger möjligheter till skapande och god grund inför kommande arbetsliv.

Att den borgerliga regeringen stoppade möjligheten att skaffa hem-dator via jobbet var en antidemokratiserande åtgärd, som nu utestänger många från rätten att göra sin röst hörd och uttrycka sin åsikt genom möjligheten att skapa en egen blogg.

Sammanfattningsvis behövs alltså ett system snarast för att upprätta samma typ av system med ersättning till övriga upphovsmän som biblioteksersättningen ger upphovsmännen där. Därför måste regeringen tillsätta en ny översyn över IPRED, IPRED II, FRA, datalagringsdirektivet, och även polismetodutredningen, europeisk arresteringsorder och bestämmelserna om hemlig avlyssning m fl och i det sammanhanget passa på att lagfästa våra grundläggande rättigheter i de lagar som pga terrorhotet eventuellt bedöms nödvändiga att ha kvar, optimalt avskaffa dessa nygamla diktatoriska lagar.  I alla fall om de vill fortsätta kunna kalla sig demokrater, något som de kanske inte längre vill, och då är det vår uppgift som befolkning att kräva omedelbar handling för att bevara demokratin. De historiska spåren förskräcker.

Lagstiftningen mot fildelning sker som sagt inte isolerat – utan i ett fasansfullt sammanhang där man redan i och med Lissabonfördraget i tysthet har avskaffat den parlamentariska demokratin, brevhemligheten, infört en allomfattande och total medborgarövervakning i och med datalagringsdirektivet och FRA-lagen; vilket också sammanfaller med samma slags ekonomisk krasch som var upprinnelsen till de totalitära regimernas uppkomst på 30-talet och den därpå följande förintelsen och det  förödande andra världskriget.

Det som pågår är alltså en tvångsupprepning av 30-talet, en globaliserat uppförstorad projektion av det förflutna.

Denna utveckling måste brytas innan det är för sent.

Att det verkligen är en tvångsupprepning bekräftas även av att det plötsligt också ’dyker upp’  en kulturfientlighet i största allmänhet – regeringspartierna och dess representanter har givit uttryck för en i det närmaste pöbelaktig inställning till kulturyttringar som inte ‘bär sig’ ekonomiskt. Dessa skall inte få lov att finnas – eventuellt kan existensberättigande erhållas om ’alternativ’ finansiering, s k ’sponsring’ kan uppvisas – eller någon annan utilitaristiskt motiverad samhällsnyttig raison d’etre såsom att den ‘befrämjar hälsa och välbefinnande på arbetsplatsen’, ‘ökar prestationsförmåga’ , gör nytta som ‘terapi’  eller tillväxtskapande faktor och färgglatt inslag i upplevelsenäring och turismindustri. I stort sett allt och alla som kan belasta samhället med kostnader måste bevisa sin nyttighet för att på så sätt berättiga sin existens.

Detta sätt att resonera påminner om den typ av ultrautilitaristiska och människofientliga och samtidigt ockult präglade inställning som Hitler grundade sin ‘vision’ av samhället på – de svaga skulle utrotas, endast de ‘nyttiga’ och ’starka’ hade existensberättigande – endast de som kan arbeta, arbetslinjen, den har vi där – ett synsätt som nådde sin kulmen i utsorteringen i koncentrationslägren – de arbetsdugliga fick jobba ihjäl sig, de andra mördades – och i kombination med det hyllades en unken kultursyn som härstammade ifrån det trångsynta Biedermeyerideal som 1800-talets småborgerskap med sina ytterst begränsade och mödosamt hopskrapade medel lyckats tillägna sig som ett kulturellt minimalkapital.

Den fann sitt uttryck i att man på ett hycklande och dubbelmoraliskt sätt förfasade sig över all spirande avantgardistisk konst som var det begynnande seklets första decenniers banbrytande särmärke. Den på 20-talet kulminerande kulturblomstringen stämplade den småborgerliga trångsyntheten inom den nationalsocialistiska rörelsen sedan som ”Entartete Kunst”.

‘Riktig’ konst var istället den som fick plats inom glas och ram ovanför soffan i det biedermeyerska finrummet (vilket naturligtvis inte hindrade att nazisterna tjänade stora pengar på att sälja den beslagtagna konsten till utlandet samt själv i smyg skapa stora privata samlingar av den). Ingenting fick utmana den lilla och kvävande trygghet man lyckats tillkämpa sig genom småborgerlig och jantelagbunden strävsamhet, där avundsjukan var en livsluft som förgiftade atmosfären med sitt småskurna hat.

Vi har inte gjort upp med det förflutna, och då har historien en tendens att  upprepa sig, i uppförstorade och allt mer spöklika projektioner.

I synnerhet i Sverige och USA vars hemmaarenor stod utanför kriget – kanske dessa tankeströmmar lever kvar i all högönsklig välmåga, eftersom man inte på tillräckligt nära håll upplevt följderna av deras förverkligade iscensättningar. Kommunismen har kontrollerats och förföljts inte minst under socialdemokratins försorg, vilket kommit i dagen i och med avslöjandena om det socialdemokratiska angiveriet och IB-affären, alltså ofta med antidemokratiska metoder, men nazismen ligger tydligen kvar som en (allt mindre) dold farsot, som bara väntar på att få bryta ut.

Dags att göra upp med den också, och botas från den en gång för alla.

Som Anders Rydell påpekade är det alltså den som sitter på koden som har makten, och då vår grundlag stadgar att ”all makt utgår från folket” bör vi alltså snarast demokratisera genom att tillgängliggöra koden, vilket alltså måste ske genom undervisning i programmeringsspråk som kärnämne i skolorna. Istället har man reducerat antal timmar i datakunskap i gymnasieskolan – ett mycket märkligt tilltag, i denna digitaliserade tid.

Att inte kunna hantera motsvarigheten till papper och penna i det digitaliserade samhället gör inte bara att våra barn förvandlas till analfabeter, de berövas också något så grundläggande i den mänskliga kulturen att det fanns redan på förhistorisk tid för tiotusentals år sen – nämligen konsten att forma en bild. Så att inte ungdomarna är helt utelämnade åt dataspelsutvecklare som saluför  en möjligen läckert förpackad men med ovanstående betraktat ganska unken människosyn till ungdomar och barn, vilken hade varit omöjlig att saluföra om den presenterats i ett ‘gammalmedium’ som boken – den hade då omedelbart förpassats till marginalisering som skräplitteratur av kioskdeckartyp eller för filmens del B-film, kalkon, skräckkalkon eller någon annan beteckning som gör att en sådan film aldrig blir någon särskilt långlivad succé.

Så demokratiseringen bör gå åt båda hållen – det människor vill ha är ju kvalitet – men den får de inte tillgång till eftersom filmen, dataspelet, musiken inte är jämställd med boken – detta måste ske. Och även vuxengenerationen måste involveras i det digitaliserade samhället. När man försöker spärra människors möjligheter att ta del av dessa verk, så inskränker man  informationsfriheten och det fria tankeutbytet – digitaliseringen blir en mystifiering som man kan utnyttja i antidemokratiska och auktoritära syften. Människor utestängs från information, kunskap och kultur och många kulturutövare berövas sin publik.

Att man överhuvudtaget hade en ‘propagandaminister’ i hitlertyskland berodde väl just på framväxten av de nya massmedierna.

Det som gör piratrörelsen osympatisk är att de inte spelat med öppna kort och tydligen mest månar om ”affärsmodeller” och nya sätt att tjäna pengar och göra snabba klipp, snarare än att på allvar måna om demokratin, yttrandefriheten och den kulturella pluralismen och kreativiteten. Det är då något som leder till att man tar lika mycket avstånd från dem som från den anarkokapitalistiskt tendentiösa globaseringen, vars mogulmagnater nu sitter på de immateriella rättigheternas outtömliga skattkista.

Om det bara handlar om att helt gratis tillskansa sig frukterna av upphovsmännens kreativitet genom att skapa ‘nya’ smarta sätt att tjäna pengar på den fvb till skatteparadis, så är det ju inget annat än en gastkramande förvärring av den socialt hänsynslösa girighetens kultur som vi tvingats leva i sedan 80-talet. Då man – om man bara är ute efter att på ett sagolikt sätt kunna ta över rodret från de ‘gamla’ piraterna så att säga sitter på allt guld som finns i världen – det som ryms i fantasins rike som har sin boning i våra oändligt sinnrika hjärnvindlingar.

Svensson: ”TPB-killarna är inga sympatiska typer”, DN: ”Starka åsikter och stora skulder”, SVD om Carl Lundström: ”Snedseglaren”, ”Tillbaka i Sverige”, ”Pirate Bay växer”, ”Lundström har gjort vad som ankommer honom”, Leo Erlandsson blogg: ”Boktävling: vinn piraterna, Little brother eller att stänga det öppna samtalet”, Newsmill, Newsmill II, IDG, SVD II, SVD III, Schlagerbloggen: ”Din riksdagsman är ute efter dig”, Christian Engström (PP): ”PR-perspektiv på rättegången”, SVDIV: ”Danowsky anklagar Neij för feghet”, Ny Teknik, Sveriges Radio: ”Följ hela rättegången”, DN – Dag 4, Aftonbladet, Christian Engström (PP) II,Rickard Falkvinge, ”Copy me happy”, Rickard Falkvinge II, Nyheter 24, DN: Dag 4, Ledarredaktionens blogg, Aftonbladet II, Aftonbladet III, Jessica Kempe: ”Kulturministern underblåser kulturföraktet” The Real Mymlan, Bitchslapbarbie: ”Communication breakdown”

Aktuella länkar:  SVD1, SVD2, SVD3,   DN, Resume, IDG, Kulturskaparna.org 1,  Kulturskaparna.org2, Netopia,

Läs: Counterpunch – Walt Brasch: The Media Monolith – Synergizing America

Läs bloggarna: Knuff

Rekommenderas: I Rosens namn – baserad på Umberto Ecos roman

Nyliberalismen är ingen naturlag

I Globalisms av Manfred Steger (2008) så betonas att nyliberalismen eller ‘market globalism’ bara är en av flera tolkningar av globaliseringen (krympandet av avstånd och ökad internationell interaktion möjliggjorda genom teknisk utveckling, inte minst utvecklingen av Internet).

Ändå har dess förespråkare etablerat tolkningsföreträde för hur världen ska beskaffas med avseende på fördelning av ekonomisk och politisk makt.

Dess två utmanare – är enligt Steger från vänster ”justice globalism” – ett koncentrat av de 60-talsradikala rörelserna miljörörelsen, pacifismen, feminismen och medborgarrättsrörelsen, – och – från höger ”jihadist globalism” och ”national populism”.

Han säger sig själv bekänna sig till ”justice globalism” och redovisar hur försvararna av den neoliberala världsordningen felaktigt klumpar samman utmanarna, så att ”the War on Terror” även blir ett krig mot ”justice globalism”.

Manfred Steger förfäktar att neoliberalerna försöker etablera monopol för sitt eget ur rättvise- och miljösynpunkt klart snedvridna perspektiv. 

Inga andra ideologier skall tillåtas under förevändningen att efter Berlinmurens fall är ideologierna ”döda”. Men det stämmer ju inte. Genom att framställa sig själva som värde”neutrala” så lyckas man utmåla samtliga utmanare som extremister.

Men det enda som hände efter Berlinmurens fall var ju att USA var ensamt kvar som militär supermakt  och kunde därför stå oemotsagd.

Genom en av sina neokonservativa chefsideologer – Francis Fukoyama, ”deputy director of the U.S. State Department’s policy-planning staff”, även rådgivare åt Bush – kunde man därför utmåla den neoliberala ekonomiska världsordningen såsom varande ”the final form of human government”.  

Den neoliberala ordningens monopol och tolkningsföreträde bygger alltså till sist på ett övertag i kraft av tillgång till en massiv våldsapparat, inte på grund av sin egen inneboende sanningshalt:

”. . . the reaction from market globalists was swift and unambiguous in its shift from what political scientist Joseph Nye calls ‘soft power’ – the capacity to shape opinion, interests and identities in favor of the globalist model – to ‘hard power’ – the massive use of military and economic force to compel compliance. Claiming to act in defense of democracy and freedom, market globalists began to rely more heavily on the coercive powers of the state to keep dissidents in check.” p. 16

I det ljuset kan man se the ‘War on Terror’, polisbrutalitet vid protester och repressionen mot yttrandefrihet med lagar och avtal som ACTA, FRA, datalagringsdirektiv och liknande.

Citaten är hämtade ur Steger, Manfred B. 2008. Globalisms. Plymouth U.K.: Rowman & Littlefield Publishers Inc.

LÄS! – Svensson: 100 000 i jättedemonstration,

Se tidigare bloggposter: Att massakrera Arktis ”på ett hållbart sätt, Vår Gud är oss en väldig Borg, Den ”legala nihilismen” och gasledningarna, Berlusconi är ingen pajas och SD är inga clowner, EU – Entropin ökar i maktens centrum,  The Quickest Road from Serfdom to Serfdom, Bushiness As Usual?,   En papegoja som imiterar så gott han har förstånd, Piratpartiets ideologi – får inte ifrågasättas?, Piratpartiet – Neutrala, liberala, federala, fadderalla,   Bostäder, jobb, utbildning – Piratpartiet couldn’t care less, Välfärd OCH Demokrati – inte Piratpartiets ‘ultrakapitalism’,  Stoppa Rovdriften!, ”Höga avkastningsmål”- Rovdrift i decennier!, Tänk analogt 

Läs om demonstrationerna i Köpenhamn: AB – Tvingas rita om världen, DN1,   AB1,   SVD1,   SVD – Fler än 300 gripna i Köpenhamn,  SVD – Nära tusen greps i Köpenhamn,  Expressen – Höj klimatskatterna,   Expressen – Isobel Hadley-Kamptz: ”Den fria världen sviker sina ideal”,  KVP – Försäkringskassan svarar: ”Det är så regelverket ser ut”,  DN – Lyssna räcker inte,    DN – Artister vinner på fildelningen,   AB2,   DN – Polisen tror på fredlig demonstration,  SVD4,   AB – Fildelning ökar musikförsäljningen,    DN,   DN – Ledande politiker har naiv syn på Sverigedemokraterna,  SVD – SÄPO kan få spana utan FRA, di.se – Tobinskatt ska betala klimatåtgärder, SVD – Skär inte ned på kvinnofriden, SVD,     SVD – Drastiskt försämring för pensionärer,  DN – PRO vill ha sänkt pensionärsskatt,  DN – Allt att vinna på miljöarbete,  DN – Obama: ”Jag har ingen lösning på krigets problem”, AB – Bråk på flera platser, DN – Kina kan bli grönt snabbare än väntat, AB, AB – Klimatpåverkan,  AB – Vinner: Musikerna Förlorar: Skivbolag, SVD, SVD – Sifo ger oppositionen egen majoritet, SVD – Nära tusen greps i Köpenhamn,   SVD – Hundratals gripna vid klimatdemonstration

Se även: kvp – Sjuka tvingas säga upp sig från fasta jobb,  Expressen – Sjuka kan få för låg ersättning,    SVD – SÄPO kan få spana utan FRA,   Mark Klamberg – Är signalspaning svaret?,   Scaber Nestor,  Germunds Blog – SÄPO får tillbaka spaningsresurserna,   Farmorgun i Norrtälje,  Drottningsylt,  Mitt i Steget,  Händelsehorisont, Alliansfritt Sverige,    Ett hjärta RÖTT,  Veronika Palm (S),   Kent Persson (M),   Anna Troberg,  HAX,   Magnus Andersson,   jardenberg unedited,  Tommy K Johansson – Artisterna är vinnarna, skivbolagen förlorarna, Nakna Sanningen,  Svensson,   Röda Malmö – Demonstrera i Köpenhamn idag,  Röda Lund,   Mitt i Steget – Om skillnader och en hel del om människosyn,

Alla vill till himmelen – Timbuktu

Från en Klimatdemonstration

Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige

I Sverige finns ingen korruption. Därför har vi heller ingen lagstiftning mot det, olikt de flesta andra länder, utom typ Schweiz. Eftersom det inte finns någon korruption, finns ju heller ingen anledning att kartlägga detta terra incognita, då där inte finns något att kartlägga, det säger sig självt.

Ändå var det en politiker som kom snubblande nära åtminstone resonemang kring korruption, och det var det socialdemokratiska statsrådet Brita Leijon, som var ansvarig för den s k Demokratiutredningen, en utredning som liksom kom av sig.

Den resonerade kring frågor om delaktighet och öppenhet, eller transparens, som det numera heter sen vi i blindo gick med i EU, där det minst av allt finns möjligheter för väljare att få något mer än dimsyn i lobbyismens irrgångar som myllrande leder vidare till Bryssels kafkakorridorer.

Så här skrev t ex en av de sakkunniga i den mångförgrenade Demokratiutredningen, docent Gullan Gidlund,  i ”Att sätta gränser för pengars makt” som ingick i en delrapport, SOU 1999:92 om personval, där det står att läsa:

”Snedvridning av den politiska konkurrensen i valen

En principiellt viktig aspekt är att ojämn fördelning av resurser kan snedvrida den politiska konkurrensen i demokratiska val. På en privat ”finansieringsmarknad” där särintressen eller enskilda donatorer med betydande ekonomiska tillgångar agerar – utan legala restriktioner – kan sådana tillstånd uppstå när en kandidat eller ett parti drar till sig utomordentligt stora summor pengar. Den yttersta frågan i detta sammanhang är om det finns en risk att det parti eller den kandidat som har mest pengar av detta skäl kommer att vinna valkampen”

Men eftersom vi i Sverige varken har personval, korruption eller oärliga politiker i den utsträckningen så behöver vi naturligtvis inte bekymra oss för en sån ”snedvridning”, eller hur? Frågan är hur man ska se på en situation där själva opinionsbildningen blivit så snedvriden att de särintressen den finansieras av har så stora ekonomiska möjligheter att bli tongivande för ett visst partis politik, att det både får avgörande betydelse för valutgången i riksdagsval och betydande slagsida i den förda politiken, det förra inte minst på grund av det enorma inflytande som via näringslivets tankesmedjor uppnåtts på den allmänna opinionen.

Reinfeldt avfärdade i våras Sveriges Kommuner och Landsting som en ”intresseorganisation” som man inte i tid och otid ska gå ut och stödja, som motivering till att regeringen inte ville ge mer pengar till kommunerna i år, trots det skriande och akuta behovet pga ökad utbetalning av socialbidrag i sin tur förorsakad av finanskrisens massarbetslöshet,  förstärkt av regeringens passiva arbetsmarknadspolitik,  försämrade villkor i a-kassa, sjukförsäkring och ett därmed sammanhängande kraftigt vikande skatteunderlag.

Att allianspolitiken stöttas av Svenskt Näringliv och SAF med därtill knutna tankesmedjor o likn , vilkas opinionsbildningsarbete sedan 90-talet fått ett avgörande inflytande på den allmänna opinionen, vilket i sin tur banat väg för nyliberalisering, privatiseringar och skattesänkningar bekymrar betydligt mindre. Trots att man lätt kan förledas  uppleva plötsliga vallöftesbrott, t ex kärnkraftsuppgörelsen som rena beställningsjobb.

Man kan till och med utan större svårighet slås av uppdykande paranoida tankar som att ‘Vill man veta vilka lagar och avregleringar som kommer härnäst, så är det bara att gå in och läsa i manus på Timbro.se.’ (eller, vilket nämns på nätet, via vilka annonsörer som förekommer i moderaternas tidskrift Medborgaren).

Att även övriga Allianspartier beredvilligt gör nödvändiga korrigeringar i kongruens härmed, närhelst krafttag behövs, på det ena eller andra området, som t ex skedde i samband med kärnkraftsuppgörelsen föranleder emellertid kanske åtminstone något höjt centerpartistiskt ögonbryn.

Att LO och lotterierna stöttar SAP känner ju alla till, särskilt som det var fackföreningsrörelsen som en gång startade det socialdemokratiska arbetarpartiet.

Och i beaktande av hur välkänt allt detta ändå är för gemene man så ter sig känsligheten för att vara öppen kring det underlig. Statsrådet Brita Lejon, t ex, som tillsatte en utredning i frågan, fick som sagt avgå, var det för att hon rörde vid en öm tå? Visserligen kritiserades hon för en del huvudlösa förslag om röstplikt, men det fanns ändå reaktioner kring Göran Perssons bryska ‘avpollettering’ av henne från politiken.

I USA offentliggörs minsta dollar som ges i kampanjbidrag till partierna – det finns offentligt på listor som vem som helst kan läsa på nätet. Och i andra länder har man tydliga regler för hur politisk finansiering skall redovisas. Utom snart sagt bara i Sverige har man därutöver även infört lagstiftning mot korruption.

Ändå vägrar Moderaterna tala om vilka som bidrar till partifinansieringen. Med tanke på de enorma pengarna inom tankesmidandet, medierna och opinionsbildningen – något som likt kejserligt nya kläder sker alldeles öppet – så ter sig diskussionen kring sällskapet Tornet vara av marginellt intresse. Ändå har ett räddhågset hemlighetsmakeri vidmakthållits och i ljuset av de stora summorna framstår det faktiskt som lite löjeväckande när SVD Brännpunkt Opinion lät några S-märkta debattörer i artikeln ”Vad döljer moderaterna” skriva:

”Samtidigt som det sker en insamlingsverksamhet till det moderata partiet genom ett hemligt sällskap så kan vi notera att de flesta moderata riksdagsledamöter vägrar att redovisa sina ekonomiska intressen och åtaganden. Det vill säga de uppdrag och sidoinkomster de har utöver sitt riksdagsuppdrag.” [mina understrykningar och länkar]

Det verkar som man till varje pris vill undvika en kritisk offentlig debatt och genomlysning av de större frågorna, vilket gör att man får perspektiv på hur invand den offentliga lögnen blivit och hur häpnadsväckande hemtamt hyckleriet rotat sig, något som verkar ha förstärkts i och med Sveriges medlemskap i EU.

Även när det gäller direkt partifinansiering har man alltså ställt sig mer än njugg mot medborgarinsyn, trots att möjligheten till medborgarinsyn är betydligt större i de flesta andra länder, utom kanske då just Sverige, San Marino och Schweiz.  Ur ett utskottsbetänkande kring motioner som kom i efterdyningarna av Demokratiutredningen som Britta Lejon var ansvarig för kan man t ex läsa följande avspisning:

”Frågan om reglering och kontroll av partistödet har behandlats  i  en  rapport  till  Expertgruppen  för studier i offentlig  ekonomi  (ESO),  Det offentliga stödet  till  partierna – Inriktning och  omfattning (Ds  1994:31).  Enligt  rapporten  kännetecknas  den svenska  modellen för   partifinansiering   av  en konsensusstrategi, som   innebär  ett  minimum  av lagstiftning och kontroll, eventuellt  i kombination med  frivilliga  överenskommelser mellan partierna, och  en  kontroll av att partierna inte  bryter  mot överenskommelserna  som är huvudsakligen etisk. I en internationell  jämförelse   framstår   den  svenska lagstiftningen  som  begränsad. Sverige skiljer  sig från andra länder som  studerats av utredningen även med avseende på att någon offentlig kontroll av hur medlen används inte förekommer.  Mot bakgrund av att det är fråga om relativt stora belopp  som  beslutas av förmånstagarna  själva  bör  enligt  utredarnas uppfattning medborgarna garanteras en viss insyn.

Utskottets bedömning

Motionen behandlar flera principiellt viktiga frågor om  finansieringen av de politiska  partiernas verksamhet  m.m.  Utskottet   konstaterar   att  den svenska  lagstiftningen  på det här aktuella området medvetet begränsats. Utgångspunkten för detta är att de politiska partierna förmår  att leva upp till det ansvar som friheten från offentlig  kontroll  av hur medlen  används  förutsätter.  En analys av det slag som motionären efterlyser har i  vissa  delar gjorts av ESO, vilket redovisats i det  föregående.

Regeringen  har  i  1998   års regeringsförklaring uttalat att man avser att bjuda in samtliga riksdagspartier  till  samtal  om hur öppenheten kan öka kring finansiella bidrag till politiska partiers och  enskilda  kandidaters valkampanjer.  Uttalandet har dock hittills  inte  föranlett någon åtgärd från regeringens sida. Med detta  får  motion  K217 (m) i denna  del  (yrkande  1) anses besvarad, varför  den avstyrks. Utskottet finner  inget skäl för riksdagen att  för  närvarande  ta  något  initiativ med  den inriktning som föreslås i motionen  i  övrigt varför den avstyrks även i dessa delar (yrkandena 2-6).”

Regeringen Reinfeldt verkar alltså veta vilka intressen man anser lämpliga att stödja, och det framstår inte som kvinnornas, invandrarnas, ungdomarnas eller andra ekonomiskt ofta s k marginaliserade gruppers (som dock kan inbegripa ett betydligt mycket större antal individer än själva ‘norm’gruppen) – utan istället alltså mannens med stort M i en mesallians där kvinnans lott som inträdesbiljett till makten istället tycks blivit att sila toblerone och svälja miljardrullningar.

Regeringen sover när det pazzar och är i övrigt mycket vaken på vems intressen man tillvaratar – och det är således inte ”skattebetalarnas”, då dessa utplundrats och numera tvingas leva på smulorna från sina egna hopskrapade pengar som pumpats vidare in i det internationella entreprenaderiet, med förgreningar utåt caymanöarna till.

En kommentator på tv sa att det politiska minnet är kort och det får man nog verkligen säga.

Glömd är miljardrullningen pga ”konsultberoendet” inom Försäkringskassan. Glömda är miljardstöden till banker och bildindustri, vars vd:ar ändock stoltserat med att de minsann inte tänkte avstå sina bonusar, och för övriga höjdes lönen istället. Glömd är AMF-skandalen, riskkapitaliseringen av skattepengar samt alla ministrar som avgått på grund av mindre respekt för skatter och avgifter – en respektlöshet som inte tillåts övriga befolkningen. Allt är glömt och förlåtet. Alltmedan depressionen djupnar.

Kanske dags att åter erinra sig Gullan Gidlunds utredning om ”Allmänhetens insyn i partiers och valkandidaters intäkter” SOU 2004:22, del I och del II där det på sid 214 står

”I princip kräver den svenska lagen en förbindelse mellan det givna bidraget och ett partis officiella agerande som inte står i enlighet med genomförande av partiprogrammet.”

och i ljuset av det betänka exempelvis kärnkraftsuppgörelsen. På sid 205 står vidare

”När det gäller riskzoner för korruption finns det flera resultat som tyder på att de är relativt lika mellan länder.” vidare på samma sida ”Enligt Transparency International är korruption vanligtvis mest utbredd i följande verksamheter i den offentliga sektorn: offentlig upphandling, tull, skatteförvaltning, polisverksamhet, immigration, tillståndsgivning, service från offentligt monopol, försäljning av mark och politiska utnämningar och dessutom pekar man på den kommunala politiken som sårbar.”…

”Forskningen visar dessutom på att politiska partiers strävan att finansiera sin verksamhet är ett känsligt område för korruption. Transparency International frågade 2002 människor i 44 länder inom vilka institutioner de helst skulle vilja minska korruptionen om de hade möjligheten. Tre av tio tillfrågade valde de politiska partierna, sedan domstolarna, polisen och därefter sjukvård och utbildning. I Sverige valdes också partierna i störst utsträckning (19,3 %), om än i lägre utsträckning än i de flesta andra länderna, följt av domstolar (16,2) och sjukvård (12,8) (Transparency International 2003).”

Med tanke på vad forskningen således säger om upphandling som extra känsligt för korruption framstår det som märkligt att man öht infört New Public Management, än märkligare med tanke på hur man förlorat kontrollen av konsultkostnader inom statsförvaltningen framstår det att man med affärsmodeller ‘hämtade från näringslivet’ infört rambudgetering med kassaflöden istället för detaljerade utgiftsposter och allra märkligast ter sig den nya luddiga ekonomiska internrevisionen på EU-direktiv – där benämningen gråzon bara verkar utgöra själva förnamnet.

För ett tag sen skrev Lena Melin i Aftonbladet:

”Men efter den första turbulensen, då flera ministrar tvingades gå efter bara några dagar, har Fredrik Reinfeldt inte gjort några allvarliga missar.”

Man undrar i vilken värld hon lever? Denna regering har inte gjort annat sen den tillträdde. Att inte oppositionen vunnit betydligt mer mark beror på att den just inte opponerar sig bättre – förmodligen för att den själv har så många hundar begravda, samt sålt ut hela A-pressen,  i enlighet med den nyliberala luftslottsagenda man knappast bekämpat.

Se tidigare bloggpost: New Public Management,  Slimmade organisationer, just-in-time och New Public Management, Svar på tal till Per Schlingmann på Newsmill, Att äga själar, Att privatisera är stöld – men bara i Täby

Läs även: ”Hur korrupt är en icke-korrupt stat?”, ”Vad vet vi om kommunal korruption?” ”DN – Skattepengar för välfärd får inte gå till kapitalister” , SVD – ”Ax:son Johnson får dispens för strandvilla i Båstad”, SVD – ”Naturvårdsverket överklagar strandskyddsdispens”, Aftonbladet – F d landshövding på Gotland Marianne Samuelsson: ”Politik bakom min avgång”, SVD – ”Hårdare granskning när kvinnor gör fel”,  SVD – ”Männen dominerar inom Moderaterna”, DN – ”Vinstdrivande välfärdsföretag skär ner på personalen”, DN – ”Kommunerna kan spara utan att dra ner på välfärden”, Dagens Arena – ”Kultur är välfärd”,  SVD Ledare – ”Alla mår bättre av lite mindre godis”, SVD – Per Schlingmann: ”Vi arbetar aktivt i de här frågorna”, DN – Gotlands avgående landshövding skyller på medierna, SVD – ”Fick inte gå för att hon är kvinna”, SVD – ”Hade agerat annorlunda”, Sveriges Radio – ”Länsboss förklarar sig”, DI – ”Samuelsson behåller sin lön”, SVD – ”Gotländsk gräddfil har inte bara gjort Odell sur”, Aftonbladet: ”Vem finansierar högerns nya nätverk?”, Socialdemokraterna i Östersund om Sällskapet Tornet: ”Varför redovisar inte moderaterna vilka som finansierar deras verksamhet?”, ”Sällskapet Tornet i pressen”, Dagens Industri: ”(M)iljonerna som styr regeringspartiet”, Nyhetskanalen: ”Hemliga givare skänkte miljoner till moderaterna”, Aftonbladet: ”Odell gjorde miljonklipp”,  DN: ”M vägrar visa korten vid partistöd”, Flashback om SAF och Svenskt Näringslivs ”övriga poster”, DN: (S)pelmonopolets verkliga vinnare, Arbetarrörelsens tankesmedja: ”Varifrån får partierna sina ekonomiska resurser?”

Lissabonfördraget – den tysta författningsdomstolen

De tyska författningsdomarna vågade inte säga Nej till Lissabonfördraget.

Det betyder ännu en svart dag för ekonomin.

Det betyder ännu en svart dag för våra medborgerliga, demokratiska och mänskliga fri- och rättigheter.

Det betyder ännu en svart dag för arbetsrätt, strejkrätt, kollektivavtal och överhuvudtaget den svenska modellen.

En nattsvart dag för demokratin.

Läs domstolens apologetiska pressmeddelande här:

1. Engelsk version ”Act Approving the Treaty of Lisbon compatible with the Basic Law; accompanying law unconstitutional to the extent that legislative bodies have not been accorded sufficient rights of participation”

2. Tysk version ”Zustimmungsgesetz zum Vertrag von Lissabon mit Grundgesetz vereinbar; Begleitgesetz verfassungswidrig, soweit Gesetzgebungsorganen keine hinreichenden Beteiligungsrechte eingeräumt wurden”

I denna frihetens ödestimma hörs från bloggfronten knappast mer än rassel med pengar och sedlar: AB – Pirate Bay köps av börsföretag, Tommy K Johanssons blogg – The Pirate Bay säljs för 60 miljoner, Badlands hyena – The Pontén Bay,   SVD – Noterat bolag köper Pirate Bay,   SVD – Noterat bolag uppges köpa Pirate Bay,   DN – Noterat bolag och The Pirate Bay har köpeavtal,   opassande – Piratpartiet i Almedalen, Sverige, världen,  AB – Just nu: ”Ska skapa intäkter åt fildelarna”,    DN – GGF: ”Fildelarna ska tjäna pengar”,    IDG – De köper Pirate Bay för 60 miljoner,   Christian Engström, Pirate MEP Elect: ”Medborgarrätt är viktigare än skattesatser”,  Nemokrati – Tänk analogt,  SVD – Säpo får signalspana,     SVD – ”I högsta grad vinstdrivande”,   AB: Nya Pirate Bay – så funkar det,   AB – ”Om de lyckas är det väl positivt”,   AB – Männen som tar över,  IDG – The Pirate Bay bekräftar affären

Kafka hälsar

Lissabonfördragsamhet ger makten till Extremhögern

Sista hoppet går nu till de konservativa i England. Om nyval utlyses i Storbritannien innan den irländska folkomröstningen om Lissabonfördraget hålls  i oktober 2009 – så finns ett smalt hopp om att fördraget inte går igenom.

Men, som många förutspår, är toryledaren, David Cameron, i grunden inte kritisk till fördraget, varför det troliga är att något sådant nyval inte egentligen utkrävs, trots att stora delar av den brittiska regeringen avgått, vilket i sin tur leder till att Gordon Brown får sitta kvar tills det nya fördraget är i hamn.

Då finns det stor risk att ja-sidan på Irland vinner och Lissabonfördraget går igenom och blir gällande som grundlag i hela Europa, varpå de högerpartier, som vunnit EU-valet på att vara EU-kritiska, sedan bara kan ‘beklaga’ – det gick inte att stoppa. Det kan man kalla storpolitik och skenfäktning på allra högsta nivå.

Demokratin är därmed avskaffad, varpå extremhögern intar maktpositioner i det nya EU under Lissabonfördraget, på basis av valresultatet den 7 juni.

Det blir alltså fritt spelrum för extremhögern att påverka agendan, då man fått starkt stöd i EU-valet 2009 med ett valresultat, som kommer sig av att endast 43 % av medlemsländernas väljare röstat.  Så går det,  när man ordnar val till församlingar med inbyggt demokratiskt underskott.

En permanent ordförande kommer att utses, militariseringen fortsätter och pelarna borttages – vilket innebär att EU i fortsättningen beslutar även om sådant, som tidigare varit undantaget och förbehållet medlemsländerna själva – ett 40-tal nya kompetensområden, bl a straffrätt  och immigration. Dessutom förlorar Sverige sin vetorätt på 68 områden. Genom den s k passarellen kan ytterligare områden tillkomma.

Medlemsländerna – och därmed demokratin – förlorar all makt som istället går till den högerkonstellation av politiker som nu intar Bryssel, varav många högerextrema.

Som illustration till högervridningen av politiken kan tjäna det brittiska ‘oberoende’partiet UKIP. Det är ett EU-kritiskt parti, som säger sig vara ‘moderat’. Inom ramen för sin påstått moderata hållning kräver de omedelbara deportationer av en miljon olagliga immigranter i Storbritanien. De papperslösa skall alltså skickas tillbaka ‘hem’ med hjälp av starkt ökade anslag till tvångsdeportation.

Bara att använda ordet ‘deportation’ ger en signal om vilken främlingsfientlighet som ligger bakom. Ändå profilerar sig UKIP som stående till vänster om det uttalat rasistiska partiet BNP – British National Party, som gick framåt med stormsteg och fick två mandat i EU-valet. Det partiet tillåter t ex endast ‘vita’ att bli medlemmar.

I Frankrike driver dessutom Sarokozy , som vann valet med stor majoritet, delar av extremhögerns agenda, och i Italien vann Berlusconi valet, trots att han nybildat parti tillsammans med fascisterna – Popolo della Liberta, vilka kommer att sitta i samma partigrupp som moderater och kristdemokrater;  EPP-ED.

Om man då drar ut konsekvensen att se partigrupperna i Europaparlamentet som de europeiska partier som valen i fortsättningen kommer att handla om – då de nationella parlamentens makt de facto flyttats till Bryssel med Lissabonfördraget, ja, då är det från och med nu och fem år framåt fascister som sitter vid makten och är med och bestämmer över oss.

Tvångsupprepningen av 30-talets totalitära historia kan sedan fortsätta. Vem blir Europas nya Hitler, Franco, Mussolini? Och vem blir NeoStalin?

Skillnaden mot den gången är att det nya totalitära ledarskapet inte bara kommer att styra över ett lands befolkning, utan över alla europeiska länders befolkningar. Återstår att se vilka länder militariseringen sen kommer att riktas mot, anschluss har som sagt redan ägt rum genom att Lissabonfördraget går igenom. Att militarisering kommer att ske, det vet vi också redan, då Lissabonfördraget ålägger medlemsländerna att upprusta.

Med lagar som europeisk arresteringsorder, hemlig buggning, kameraövervakning, förslag enligt polismetodutredningen, FRA,    datalagringsdirektivet, IPRED I och II, ACTA och Q617,  Inspire m fl, kan befolkningarna sedan hållas i ett järngrepp och all opposition effektivt tystas.

Sourze: Lissabonfördraget – Slutet för vår självständighet

Varför är människor inte skräckslagna för att historien skall upprepa sig? Vill vi bli folkmördare en gång till? Likgiltigheten verkar i det närmaste total. 

Se tidigare bloggpost: Moderater med kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten, Valet mellan pest, kolera och andra dystopiska folksjukdomar, Svensk ekonomi i kraftig gungning, Tänk analogt, En papegoja som imiterar så gott han har förstånd, Harmonisering – sedativ – valium, Del II – Den sovande regeringen ZZ

Rekommenderad läsning: Jonathan Littell – ”De välvilliga”

Läs: DN – Sverige står inte passivt om ett land i EU angrips,   Newsmill – Viktigt att svensk militär övar med NATO,    SVD – Norska säkerhetspolisen bevakar kungahus och regeringskansli,   Scaber Nestor – ACTA, lobbyism och regeringens (påstådda) ovetskap,  DN – Unga muslimer: Säpo kränker oss,   SVD – Unga män bakom ökat valdeltagande,    Newsmill – Underskatta inte piraternas kraft i valet 2010,   SVD – Ingen datalagring före sommaren,   SVT – Amerikanska lobbyister full insyn i ACTA,   DN – Experter: Säpos metod problematisk,    Sydsvenskan – Medborgargarde har samlats i Västra hamnen,   Polis drog vapen mot lekande pojkar – Malmö, DN – Johan Croneman: Många förundras över särskilt mäns intresse för andra världskriget,   Andrea Doria – ”Civilkurage” Västra-hamnen-style,   Leo Erlandsson – Piraternas politiska följder,     annarkia – Piratpartiet mästare i politisk kommunikation,   Sydsvenskan – Hon hoppas på stol 19 och Lissabonfördraget,     Sagor från livbåten – Manipulerar Sydsvenskan Twingly?,   Aftonbladet – Sverige knyts närmare NATO,  SVD – Arrogant jubileum för Reinfeldt,   SVD – Reinfeldt kan få problem med brittiska partivänner,  Sydsvenskan – Flera hinder grusar Sveriges EU-planer,   Kvällsposten – Karin Johansson: Vännerna kan bli fiender när Reinfeldt ska styra Europa,   DN – Skandalen kan ändra valsystemet,   DN – Unga män bakom ökat valdeltagande, Vårdval Stockholm – Allvarligt sjuka är en dålig affär för vården,   Expressen – Isobel Hadley-Kamptz: Unga ratar bakåtblickande M och S, satmaran – Hänt i veckan, DN – Piratpartisterna tar plats i EU, AB – Här är valets stora vinnare,   Sagor från livbåten,    eu-kritik.se: Valanalys av Gösta Torstensson: Överge inte kravet om att Sverige ska lämna EU, Staffan Danielsson, Greenpeace – De europeiska fiskefartygen är de värsta piraterna,  eu-kritik.se, AB – Wibe & Dahl: De lurar väljarna,   Newsmill – Henrik S Järrel: Många och starka skäl att säga nej till Lissabonfördraget, ITU – Question 6/17 – Security aspects of ubiquitous telecommunication services, Scaber Nestor – Gör ACTA-handlingarna offentliga, NU!,   SVD – Brännpunkt – Josefsson, Laakso, Sigfrid, Hultin: Förslaget om ACTA måste ut på remiss, SVD – Brott mot svensk grundlag?,  Sveriges Kristna Råd – ”Vittnesmål från EU:s gräns”, Sydsvenskan – Humanism utan prislapp,   DN – 76 fackligt aktiva dödades 2008,   SVD – Oro för attentat mot Ungerns romer,   unt.se – Allt fler kvinnor bland högerextrema,    DN – Judar och romer nekas politiska topposter,   SVD – Romer flyttar i oro för sina barns liv,   RFSL – Prideparad i Rom förbjuds av polisen,    Expo – ND backade i valet, SD kommer inte in i EU-parlamentet, Blogg – Slaget om svenskheten, SVD – Italien får hård kritik för hanteringen av flyktingar, CNET News: U.N. agency eyes curbs on Internet anonymity