Etikettarkiv: utilitarism

Man biter inte den Determinations Committee som föder en

EU-kommissionens ordförande Barroso har satt ner foten beträffande CDS-spekulationen, dvs spekulationen med försäkringar mot (antaganden om framtida) kreditförluster – Credit Default Swaps. Frågan är vad han satt ner den i. För den här marknaden är så pass snårig att det verkar finns en överhängande risk för att hans fot kan komma att fastna i ett så tilltrasslat vadslagningsträsk att den inte går att få loss igen.

Att handeln med dessa försäkringar mot kreditförluster – eller förmodade framtida kreditförluster – dessutom sker över disk och tämligen okontrollerat gör inte saken bättre. I och med det är det heller ingen som riktigt vet hur omfattande den är, de enda fakta som egentligen finns bygger enligt vad jag kan förstå på uppskattningar, som mycket väl kan vara felaktiga. Risken för ett ‘mörkertal’ kan därmed vara avsevärd. Därför kan man inte heller riktigt veta vad som händer om man reglerar den, ej heller vad som händer om man inte reglerar den – för man vet inte hur stora effekterna kan bli eller hur konsekvenserna de kan komma att föra med sig kan komma att divergera .

Inte heller görs saken lättare av att CDS-handeln standardiseras av en s k Determinations Committee (DC) bestående av de femton firmor som i princip utgör samtliga aktörer på den globala CDS-marknaden, vilka t ex också ansvarar för att godkänna beslut om tidigareläggning av återbetalning från företag som inte verkar kunna klara av att betala sina lån.

For example, let’s assume that a major dealer makes a loan to a construction company. To hedge the risk of a loan default, the dealer buys credit protection via a single-name CDS on the debt of that same construction company. In the event of a default, that CDS position could pay out considerably more than the value of the loan. Some time later, the dealer decides to call for early repayment of the loan. If the construction company is low on capital and credit markets are still tight, repaying this loan may be problematic. Nonpayment of the loan call would then trigger a partial default event in which the same dealer that called the loan could then start a formal credit event proceeding via the DC (of which they are a member).

From the outside, it looks as if the dealer single-handedly caused a partial default, started the process to formalize the credit event for the CDS market and will ultimately profit from that event based on their current holdings. While this is not illegal, situations such as these put a spotlight on the flaws inherent in the newly minted DC process”

För att minska risken för avsiktligt framkallande av konkurser, då försäkringsbeloppen som en CDS löser ut när låntagare går i KK -vilket kan framkallas av att långivare ändrar eller tidigarelägger återbetalningskrav – alltså är betydligt större än värdet av det försäkrade, så har marknaden själv försökt reglera genom att inrätta externa granskare som ska hålla koll på DC i det avseendet:

But isn’t there a system of checks and balances to ensure the process is fair? Well, sort of. If greater than 80% of the DC agrees on the given credit event, the decision is final. If less than 80% agree, then an ”external review panel” is convened to make the final decision. But who selects the external review panel? The answer: the same 15 firms that make up the DC, the firms controlling the majority of the global CDS market. Again, I am not inferring any wrongdoing. However, participants in this close-knit CDS world being able to trigger and profit from a credit event does not leave the feeling that the market is fair.”

Detta förfarande påminner lite om den av EU påbjudna ‘internrevision‘ som finns inbyggt i New Public Management och som jag skrivit om tidigare, med anledning av Försäkringskassans vad det visade sig mindre kvalitetssäkra upphandling av konsulttjänster från den globala, Bermudasregistrerade firman Accenture.  Under Problemdiskussion, s4, i  Erika Larssons och Hanna Stigers’ uppsats om New Public Management, ”Internrevision i statliga myndigheter: Vad bidrar den till?” står nämligen just:

”Internrevisorerna kan antingen vara anställda i myndigheten, samordnas med en annan myndighet, eller upphandlas från konsultföretag.” [min fetstil]

Min reflektion var ju då naturligtvis att om datasystemet SAP är så krångligt som det sen visade sig vara – varför Försäkringskassan fick avbryta upphandlingen eftersom den skulle ha lett till ett evigt konsulttjänstköpande från den globala, Bermudasregistrerade firman Accenture – så kanske inte heller kostnaderna för det kompetent kan granskas av någon annan än de enda som är specialister på det – och då är det ju inte så troligt att dessa skulle så att säga bita sig själva i handen.

Och på samma sätt kanske det förhåller sig när det gäller granskningen av handeln med Credit Default Swaps, varför vi nog med hög sannolikhet får anta, att sanningen om denna svårligen kan utrönas av andra än de som så att säga bedriver den, vilket gör det till en rimlig hypotes att anta att den aldrig kommer att komma fram

Verkningarna av den kommer nog däremot att låta höra av sig, antingen vi vill eller inte. Så själva slutnotan – eller The CDS Big Bang, som den också brukar kallas – lär vi inte komma undan. Och ‘vi’, i just det här specifika fallet, verkar inte vara något annat än hela världsekonomin.

Se tidigare bloggposter: Det pyramidala spelmissbruket,  Den Osynliga Handen, Det isländska folket vägrar betala kleptokraternas äventyr, Hur stor är egentligen Greklands skuldsättning?,  En påtvingad union, Goldman-Sachs’ Greklandsfusk, Bankernas bidragsfusk och så Moderaternas eget valfusk, Den korrupta EU-krisen fortsätter,  Jättebubblan briserar snart – det blir en Ekonomisk Atombomb, En övergång till euron när Europa är belånat över taknocken?,  New Public Management, Datormallen – en tvångströja som utförsäkrar Ett riktigt BäventyrNu kommer Bäventyrets efterskalvPolitik i teknokratisk förklädnad,  Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, I Sverige finns ingen korruption – bara vanligt hederligt mygel Roffe Roffelito i Bank & Finans, Fond & Kapital,  Curt Malmborg har gått in i väggenVi måste avreglera Avregleringen,  Det man förlorar på gungorna tar man in på karusellerna,   Vår Gud är oss en väldig Borg,  De lydiga politikerna och bankernas bidragsfusk IIEU och Avregleringen – en mardröm för konsumenter,

Läs: Wall Street Journal – Swaps come under fire,   IndexUniverse – The Big Flaw Of The CDS Big Bang, Europeanvoice.com – Greece wants US to get tough with hedge funds, DN – Göran Rosenberg: Behovet av rättvisa, SVD – Jämlikhetsbluffen, Dick Erixon – Vänsterns jämlikhetsande skänker fattigdom, AB – Bingo för miljonärer, Valfakta – Aftonbladet hittar på egna gränser för inkomstklasser,SVT.se – Mammor halkar eftere i lön, SVT2SR – Ekot, SR.se – Problemen med bankerna finns kvar,   AB2,  AB3AB4,

Bloggarna: Erik Pelling – Ett slag för rättvisan, Adventskalendern – Jämlikhet varar längstPolitik och poesi – JämlikhetsandenUnder den lugna korkeken – ”Jag mår mycket bättre nu”,  Olssons blogg – Korrelation eller kausalitetEtt hjärta rött – Det nya klassamhället är här, Neo blogg – Antroposofen som trodde på evidens, Reflektioner – Göran Rosenberg, rättvisa och jämlikhet, Hans Åberg – Jämlikhet och rättvisa, Rödgrönt samarbete blogg – Fördelen med jämlika samhällen, Nonicoclolasos – Har Rosenberg rätt om jämlikhet?,  Berghs betraktelser, Storstad, LOKE – Kultur & Politik, Skick,  Björn BrändewallSkattepolitik & Samhällsfilosofi,  Svensson, Johan NorbergKarl Malmqvist, Jonas PetterssonPeter Andersson – Ojämlikhetens Ohälsa,

mafia.jpg image by fenriswolf2008

by fenriswolf2008

I Sverige finns ingen korruption – bara vanligt hederligt mygel

Idag skriver SVD – att en opublicerad undersökning från Växjö universitet visar att ”Var fjärde svensk kommunpolitiker och hög tjänsteman är beredd att kringgå lagstiftningen för att främja ett lokalt företag. Var tredje kan också tänka sig att bjudas på en heldag av ett privat företag”.

Men det vet vi ju alla att i Sverige finns ingen korruption – bara vanligt hederligt  mygel – och så en Svensk som Tiger, inte sant.

Så egentligen vet vi ju inte så mycket om saken mer än bara den gamla vanliga synliga toppen på isberget. Som Gissur Ó Erlingsson säger – ”Vad vet vi om kommunal korruption?” (Ratio – tillhör timbrosfären).  Ja, vad vet vi? Inte så mycket – mer än att vi vet än mindre om vad som pågår i Bryssels myllrande lobbyverksamhet. Men att en Svensk Tiger, i tystnadens förvaltning – det kan man vara ganska säker på.

När det gäller de numera globaliserade vårdkoncernerna, friskolorna, tågföretagen, cateringkedjorna som tillhandahåller den mindre ätliga födan i vård, skola, omsorg, så kan man nog också tänka sig att whistleblowers icke göre sig besvär – det visar en annan publicerad undersökning som skildrar hur tystnaden breder ut sig likt en öken på arbetsmarknaden i vilken kuschade flockar av lågavlönade tysta svenska tigrar smyger omkring alldeles ljudlöst, skräckslagna för att förlora jobbet i dessa finanskrisens yttersta av döddagar.

Så här sa Paul van Buitenen, EU:s mest berömda whistleblower som fick plikta med jobbet när han avslöjade korruptionen i den EU-kommission som till slut tvingades avgå också för sin avskyvärda bestraffning av honom med halverad lön, disciplinära åtgärder och avsked för att han sagt sanningen:

”- Det finns två sätt att bygga Europa. Ett är att skapa ett Europas förenta stater. Det andra sättet är att låta länderna behålla sin självständighet och låta EU:s olika styrande organ bara ta hand om de gemensamma intressena. Det är så man kan upprätta kontrollmekanismer, säger van Buitenen.
Om ett Europas förenta stater byggs, skulle en europeisk åklagarmyndighet kunna erbjuda kontrollmekanismerna. Och om länderna får behålla sin självständighet kan kontrollen ske genom de olika ländernas egna åklagarmyndigheter.
Men EU gör varken eller. De förblir istället någonstans i mitten och nominerar en tillsynskommitté på fem personer utan någon som helst makt. Vilka misstag som bedrägeribekämpningsbyrån än gör, så finns det ingen som korrigerar dem.”

För övrigt anser jag att Lissabonfördraget ska skrotas. Så även upphandlingssystemet, beställar-utförar-modellen, New Public Management och luddig internrevision med kassaflöden istället för detaljposter.

Läs Ett hjärta Rött!  – ”Gamla och sjuka säljs till lägstbjudande”

Se tidigare bloggposterDemokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, Nickedockorna som pratar Newspeak, Datormallen – en tvångströja som utförsäkrarSlimmade organisationer, just-in-time och New Public Management

Läs även: Kulturrevolution.se – Korruption i Bryssel,    Världen idag – Paul van Buitenens mandat från holländarna: Bekämpa korruptionen inom EU – till varje pris, AB – Politikerna vill gynna företag,  GP – Kommuner i fokus för Reinfeldt, SVD – Mutförsök och särbehandlingar, SVD – Kommuner redo att bryta mot lagen, SVD – Sverige orättvisare enligt Ohly,

Läs bloggarna: Den hälsosamme Ekonomisten – ”EU hindrar oss från att klia varandra på ryggen” (sådana aktiviteter bör förbehållas lobbyn i Bryssel), Skattepolitik och samhällsfilosofi (tillhör timbrosfären?) – ”Utilitarismen i kommunerna är utbredd” , Svensson – ”Korrupta kommunpolitiker”, Jakob Heidbrink – meddelanden från juridikens maskinrum: ”Vad är likhet inför lagen”, Kent Persson (m) blogg – ”Inte alltid så enkelt”, Nora4you – ”Utbilda kommunpolitiker och tjänstemän”

 

MediaCreeper

Är inte Nattväktarstaten en Polisstat?

Om vi i enlighet med nyliberalismen, eller dess ultraliberala förgreningar i libertarianism och individualanarkism, skall inskränka statens åtaganden och ingripanden till ett minimum och istället skapa den s k Nattväktarstaten – var tar då all social frustration vägen?

Frustrationen över de orättvisor, den fattigdom, de löneklyftor, den bostadssegregation, de nedärvda fördomars fortsatta tillämpning i form av kvinnoförtryck, rasism, klasstänkande samt utestängning som övergång till endast privatfinansierad infrastruktur-utbildning-vård-omsorg skulle kunna innebära.

I denna förslumning som raskt kunde bli följden – där kan både gängbrottslighet, tribal thinking, maffiabeteenden,  fattigdom, prostitution och slaveri epidemiskt breda ut sig över det jättelika vakuum som avskalandet av all skattefinansierad välfärd kunde lämna efter sig. Hastigheten i denna utbredning skulle då kunna tänkas stå i proportion till hastigheten med vilken välfärdsstaten avvecklas.

Detta kan vidare tänkas resultera i en omfattande kriminalitet, som skulle leda till att Nattväktarstaten snabbt skulle få så svårhanterliga problem i sina händer, att den istället raskt skulle bli tvungen att utvecklas till en hårt repressiv Polisstat, för att kunna leva upp till sitt kontrakt om skydd för liv, frihet och egendom.

För om inget socialt samvete finns som norm, inga allomfattande principer om omsorg om de svaga och sårbara; barnen, ungdomarna, småbarnsföräldrarna, de utsatta, äldre, sjuka eller rättare sagt människan i alla sina faser – ja, alla som vid givet tillfälle inte har möjlighet att hävda sig lika kreativt, rationellt och följdriktigt som de nyliberala romantikerna, libertarianerna, individualanarkisterna, anarkokapitalisterna m fl har tänkt sig, då kommer det att uppstå sådana katastrofala brister och tillkortakommanden i den samhälleliga och sociala infrastrukturen och ekonomin, att sociala explosioner skulle få ständig näring, vilket skulle leda till att det man sparade in på de nedbantade solidariskt finansierade samhällsnyttigheterna istället omedelbart skulle behöva tas i bruk av Väktarna för utövande av ett allt repressivare statligt våld mot befolkningen i denna Nya sköna värld, vilket i sin tur skulle innebära att det för alltid skulle råda Natt kl 12.00 på dagen. Att döma av vad som redan hänt efter bara några års nedbantning skulle till och med denna drastiska liknelse från den dystopiska litteraturen kunna visa sig bli en i det närmaste idylliskt pastoral skildring, varför friheten skulle vara såsom bortblåst.

Se tidigare inlägg