Tack vare dem och deras trägna arbete mot anslutning till EMU står Sverige idag ekonomiskt starkt, inte tack vare de primepolitiska babbeldvärgar som stoltserar i ”förtroendemätningarna”.
Att personer som Anders Borg, Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt ens andas om att ta åt sig en tillstymmelse av ära för att Sveriges ekonomi girats undan eurostaternas undergångskurva är inget mindre än en skymf mot de som alltså verkligen gjorde allt för att rädda landet undan undergången.
Naturligtvis var Björn von der Esch och Sören Wibe impopulära bland S/M-opportunisterna, naturligtvis frös det korrupta, ansvarslösa politiska staffaget ut dem. De hade ju ryggrad, och sa sanningen om EU, Lissabonfördraget, EMU. Hade de fått den uppskattning och respekt som de var värda, så hade Sverige också haft kvar något av välfärden, sin suveränitet och demokrati, inte minst också makten över sitt territorium.
För att hedra dem vill jag påminna så många som möjligt att läsa något av vad dessa båda omistliga skrev och framförde i sitt envisa motstånd i konstant motvind mot att låta Sverige falla i händerna på den korrupta antidemokratiska gangsterekonomi som EU nu utgör och grundlagsfäst.
Jag vill också passa på att uttrycka min stora sorg över deras bortgång.
(M)ona har talat. Dock ingen mening rösta på S ifall de för samma politik som sin ”motståndare”. Då kan de bilda socialmoderaterna som de redan gjort i Bryssel och EU-nämnden där S och M följs åt i omröstningarna. Det är samma fossila betongpolitik, nyliberala avreglerings/outsourcingspolitik, dvs just den som gör att USA nu befinner sig nära statsbankrutt. Kriget mot terrorn, mer kärnkraft, nyliberalisering som korrumperar och avfolkar offentliga sektorn, och så ett ständigt flöde av skattepengar till bankerna, euron (D-marken) och kvartalskapitalismen som tillåts fortsätta sitt bidragsberoende tills hela ekonomin (och miljön) totalhavererat.
”Valet är rekordjämnt. Vid 22.45-tiden, med 6 054 av 6 063 valdistrikt räknade, hade oppositionen återigen gått om alliansen i antalet registrerade röster. Då hade 2 928 499 röster lagts på de fyra oppositionspartierna och 2 928 160 röster på alliansen, en skillnad på 339 röster.”
Vidare skriver man:
”Med så knappt utslag som i Göteborg och Värmland är det troligt att resultatet överklagas, skriver TT.”
Och nu har S i Blekinge (Jimmie Åkessons eget län) kommit på den fullständigt huvudlösa idén om att utpeka Thomas Bodström som den som ska ”rädda” socialdemokratin från sjunkande siffror – en av de verkliga sänkena. Man får hoppas att den framtidsorienterat sammansatta ”kriskommissionen” sätter stopp för alla vidare spekulationer i den riktningen.
Jag tycker Mona Sahlinska sitta kvar – för hon gjorde en lysande valrörelse. Däremot måste självrannsakan in för att betänka vilket stort misstag det var att säga Ja till ratificeringen av Lissabonfördraget – så där gör hon klokare i att lyssna på vad den Skånerepresentant sa, som intervjuades av P1.
Lissabonfördraget berör nämligen alla löntagare – både tjänstemän och arbetare – och riktningen går mot den lönedumpning som kommer att bli följden då både arbetsrätt, kollektivavtal och sist men inte minst demokratiska och mänskliga fri- och rättigheter underordnas den inre marknaden och de s k ”fria rörligheterna” när Lissabonfördraget implementeras i Europas alla krisekonomier. Minimilöner är redan lagstadgat i 20 av 27 medlemsländer. Det är något annat än kollektivavtal det. Lissabonfördraget innebar också – att demokratin i riksdagen avskaffade sig själv 20 nov 2008. Och det var därför jag startade den här bloggen. Vad tjänade alla varningar till? Ingenting. Nu står vi där – med diktaturen som grinar oss rakt i ansiktet.
Reinfeldt vann valet, i minoritet. SD kom in i riksdagen, kan därmed bli vågmästare. Värre scenario får man leta efter. Och demokratin har lidit ett oerhört nederlag.
När resurser fördelas ojämnt, oavsett om det är i en syskonskara eller i ett samhälle uppstår, förutom hackkycklingar och försummelse, även avund och aggressioner. Istället för att vända vreden mot de som är orsak till förfördelningen – dvs de som har makt över resursfördelningen, kan vreden då istället vändas utåt mot ett oskyldigt offer utanför familjen eller en s k syndabock utanför den egna gruppen.
Och det är just vad som blivit resultatet av neoliberalismens gödning av de redan övergött stenrika inom Bank & Finans, Fond & Kapital. När då de gigantiska klyftorna växer och skattepengarna forslas utomlands utåt caymanöarna till, då lackar skattebetalarna ur – och börjar skylla på invandrarna istället.
Vad gör Reinfeldt åt det? Fördelar han jämnare? Nej, naturligtvis inte. Men då får han också den situation han nu hamnat i och genast börjar svära sig fri från ansvar för – genom att lämpa över ansvaret på Maria Wetterstrands späda axlar – när han på trots av den starka, folkliga opinionen mot den orättvisa och inhumana allianspolitiken, nu ändå lyckades vinna valet, men bara med nöd och näppe, då alliansblocket tillskansat sig en lika orättmätigt skev dominans både över samtliga tongivande media i valrörelsen och småpartierna inom sitt eget block (så att all socialliberalism försvann putz weck från Folkpartiet som istället vreds anpassligt i burkaretorisk riktning, samtidigt som miljötänkandet på samma sätt flög sin kos från Centern till förmån för vulgoneoliberalism och hårt kärnkraftskramande och KD istället för vanligt folk blev Verklighetens Volk.)
Och det var så det gick till när SD kom in i riksdagen och Sverige blev av med sin oskuld (om vi nånsin hade någon).
Med bolånetaket och Basel III-regleringen i antågande finns det mycket som talar för att fastighetsbubblan kommer att brisera – med förödande effekter i Sverige på grund av Alliansens passiva arbetsmarknadspolitik och vårdslösa hantering av skattemedlen med utförsäljnings- och avregleringspolitiken samt Anders Borgs generösa utlåning till räddningen av den räddningslösa euron.
Tyska banker aviserar nu, samtidigt som den tyska exporten – som väntat efter de europeiska åtstramningspaketen – börjar dala, att de har ett enormt kapitalbehov, dessutom visade sig EU-bankernas stresstest inte ha inkluderat betydande delar av bankernas verkliga exponering mot statsskuldtyngda länders statsobligationer.
Som jag påpekat i tidigare bloggpost ”Anders borg föröder svensk ekonomi” så har Anders Borg alltså på lösa grunder äventyrat vår ekonomi genom att skuldsätta skattebetalarna ytterligare för utlåning till länder som i sin tur redan är skuldsatta till över 100 %. Detta är särskilt ansvarlöst med tanke på att Sverige förutom en inte föraktlig statsskuld har en enorm utlandsskuld på privatsidan som är nästan tre gånger så hög som BNP, vilket innebär att landet avbetalar stora summor som, till skillnad från den del av statsskulden som transfereras inom landet, inte för med sig att pengar cirkuleras tillbaka in i svensk ekonomi utan också de bara flyter ut i strömmar som försvinner till kreditorer utomlands.
När fastighetsbubblan i Sverige således slutligen briserar, vilket vi med tanke på den världsekonomiska utvecklingen faktiskt kan vänta oss vilken dag som helst, så blir det en chock som heter duga med andra ord.
I bloggposten ”Trettiotalet ringde och ville ha tillbaka sin människosyn” redovisar Fredrik Edin med skärmdump hur moderata riksdagsledamoten Margareta Cederfelt återanvänder högerpropagandistisk slagordsslagg som man trodde för alltid hamnat på historiens skräphög.
I partiledarduellen påstår Reinfeldt med innerligt tonfall hur enig han är med Mona Sahlin om vikten av att motarbeta SD på alla tillgängliga sätt. Trots denna rörande enighet skriver moderata riksdagsledamöter blogginlägg med rubriken ”Arbete ger frihet”. Och trots denna påstådda gemensamma front mot SD står Reinfeldt fast vid sin avsikt att bilda regering även om det innebär en minoritetsregering vilket tvärtom skulle välkomna SD som vågmästare i riksdagen, något som också Maud Olofsson deklarerat i partiledarutfrågningen där hon stolt basunerade ut, att hon gärna samarbetar med den kommunistiska enpartistaten Kina samtidigt som hon ”aldrig” skulle samarbeta med Sahlin genom att sätta sig i regering med det rödgröna blocket även om det skulle mota undan SD.
Detta lämnar fältet vidöppet för allsköns spekulationer rörande Alliansens mer verkliga intentioner när det gäller högerpopulismens vara eller inte vara i regeringsställning, vilket även får mig att rysa vid tanke på vad de av Alliansen föreslagna ”frizonerna” i miljonprogrammet i själva verket skulle innebära.
I partiledarduellen mellan Reinfeldt och Sahlinigår argumenterar Reinfeldt som det passar honom. Hans demagogi är iögonenfallande. Med emfas poängterar han att de arbetslösa och sjukskrivna inte är någon statisk grupp som består av samma personer hela tiden. Men detta motsägs ju helt och hållet av den verklighet som hans regering med sin politik skapat under sina fyra år vid regeringsmakten. I den verkligheten växer nämligen gruppen ungdomar som hamnat i ett permanentat utanförskap liksom långtidsarbetslösheten tillsammans med antalet socialbidragstagare, utförsäkrade från sjukförsäkringen och arbetslösa som saknar ersättning. Det handlar om en social utslagning av historisk omfattning.
Reinfeldt säger vidare, att den främsta anledningen till att ungdomar blir arbetslösa är oavslutat gymnasium, samtidigt som han tar bort möjligheten att läsa upp betygen på Komvux, gör det svårare att komma in på högskolan och inte gör något åt kommunernas dåliga ekonomi så att skolornas kvalitet kan förbättras, utan endast mumlar om förstatligande av skolan samtidigt som man haft fyra år på sig att genomföra detta och ändå inte gjort det. Vidare är det just den borgerliga alliansens nedskärnings- och avregleringspolitik, som lett till överbefolkade klasser och dramatiskt försämrad arbetsmiljö för lärare samt minskad andel resurspersonal.
När man sänker skatterna samtidigt som lönerna sänks och avregleringar gör att allt annat såsom t ex el blivit dyrare, då blir resultatet dessutom plus minus noll eller till och med minus, och det Nya Arbetarpartiets politik är därför en låglönepolitik som heter duga, med allt otryggare anställningsformer, mer slimmade organisationer och avsevärt mycket sämre arbetsmiljö.
Reinfeldt har också mage att påstå, att det blir mer i plånboken för ”sjuksköterskor, lärare och poliser” om man sänker skatterna ytterligare, men det är ju skatterna som finansierar både lärare, sjuksköterskor och poliser varför ytterligare skattesänkningar mer troligt kommer att leda till ökad arbetslöshet bland ”samhällsbärarna” mer än nånting annat.
Med anledning av Stellan Skarsgårds framträdande i valrörelsen för de rödgröna, där han under sitt tal i Kungsträdgården just påtalar Alliansens nyliberalt fanatiska tro på utförsäljning av allmän egendom till privata ägare (fvb till skatteparadisen) återpublicerar jag ett inlägg som specificerar mer exakt vilken nyliberalt marknadsreligiös tro som tvångsutförsäljningarna baserar sig på, de utförsäljningar som gör Sverige urarva på både sitt territorium och sin välfärd och som Alliansen avser att fortsätta med så fort väljarna ger klartecken för fyra år till vid regeringsmakten:
I sitt inlägg ”Välkommen Mr Borg, vi väntar på blommorna”, så tar Ett hjärta Rött upp Anders Borgs väder- och årstidsmetaforik, och gör en jämförelse med filmen Being There, eller Welcome, Mr Chance. Den med Peter Sellers i huvudrollen, om trädgårdsmästaren som upphöjs till statsman, trots att han aldrig varit utanför sin arbetsgivares trädgård utan, förutom från den klosterliknande trädgårdens mylla, endast inhämtat visdom genom att titta på TV. Det är en jämförelse som jag tycker det finns anledning att dröja vid.
Anders Borgs väder- och årstidsmetaforik är ju allom bekant och, vid närmare eftertanke, som hämtad ur en postilla eller bondepraktika från förr i världen. Kanske har han låtit sig inspireras av filmen vem vet, det är ju trots allt ändå en satir som likt satirers vana är en förvrängning av en ursprunlig verklighetsiakttagelse, nämligen den att folk kan gå på lite vad som helst – bara det kläs i en lättbegriplig språkdräkt som alla kan relatera till. Efter regn kommer solsken ungefär. Ett slagkraftigt och landsfaderligt anlagt tonfall som kan tänkas attrahera det stora folkflertalet på ett lagom sloganbetonat sätt och på köpet i denna nyttotänkandets förlovade tid utvecklas till att bli ett politiskt brukbart personligt varumärke.
Men, med den ekonomiska politik från chicagoklosterskolans neoliberaler som Borg följer bokstavstroget, är det nu mer fimbulvinter, för att inte säga istid, som för evärderlig tid kommer att gälla. I vår Herres nyliberala hage finns nämligen stora portioner medveten cynism förBorgad. Varför jag finner det motiverat med en liten idéhistorisk exkursion.
Det löjligaste med den neo-liberala marknadsreligionen är ju att det förblir höljt i nån slags popigt nozick-dunkel att hela tänkandet liksom bara är ett näringsbefriat omkok påAdam Smith. En primitiv form av kapitalism som absolut vrider klockan långt tillbaka. I den finns inga sociala hänsyn överhuvudtaget. Och till det finns specifika teologiska orsaker.
Vad jag vill ha sagt är, att liksom beträffande de flesta idéer finns här ett religiöst ursprung, vilket är anledningen till att jag kallar neoliberalismen för en marknadsreligion. Adam Smith var ju övertygad presbyterian som hade gått i lära hos Francis Hutcheson. Den osynliga handen är där en tanke hämtad från Calvin, då vissa delar av den presbyterianska läran är calvinsk; bland annat alltså just den om den osynliga handen.
Den osynliga handen är ju då förstås Guds hand, vilken hela tiden ser till, att det går väl för dem som är förutbestämda till frälsning på den helt och hållet fria marknaden – respektive att det går bokstavligt talat åt h-e för dem, som är förutbestämda till evig fördömelse (de i Utanförskapet skulle man kunna säga).
Ty Calvin hade ju, till skillnad från Luther, som enbart omfattade läran om enkel predestination, istället utarbetat en lära om dubbel predestination – som således inte bara gick ut på att vissa är utvalda av Gud till frälsning – utan att det också finns andra som Gud utvalt till fördömelse. Det är därför det enligt Adam Smith inte heller är någon mening att ingripa i det gudomliga skeendet, det sköter den osynliga handen (=Guds hand) alldeles av sig själv, därav laissez-faire. För till saken hör, att den presbyterianska läran, som Adam Smith var nitisk anhängare av, tillika utmärker sig av en fullständigt orubblig tro på Bibelns och Guds absoluta auktoritet och suveränitet.
”According to Calvin, providence is not merely general but extends to each event and every individual. From the beginning of time, the course of the world is predestined. Within this theological framework, there is no such thing as fortune or chance because everything ”is directed by God’s ever-present hand.” God’s hand is not, of course, always visible; on the contrary, since God’s plan is
”secret,” ”the true causes of events are hidden to us.” The hand of providence, in other words, is invisible. Calvin, then, is the first to suggest the image of the invisible hand, which Smith makes famous.”
Calvin’s doctrine of providence leads to an understanding of the world and life in it that differs significantly from Lutheranism.”
Calvin utarbetade således enligt denna sin tro om dubbel predestination (varje människa är alltså enligt honom förutbestämd till frälsning eller fördömelse) de fem trossatserna TULIPvilka lyder som följer:
”I. Total depravity– Människans totala fördärv, innebär att människan efter syndafallet är fullständigt fördärvad utan förmåga att vända sig till Gud.
II. Unconditional grace – Ovillkorlig utkorelse, innebär att Gud utvalt somliga till att bli frälsta utan hänseende till någon beskaffenhet hos dem.
III. Limited atonement – Begränsad försoning, innebär att Jesu försoningsdöd är begränsad till de utvalda. Kristus har enligt denna artikel inte dött för alla människor utan enbart för vissa.
IV. Irresistible grace – Oemotståndlig nåd, innebär att den utkorade människans vilja förändras till att glatt och villigt tro på Jesus till frälsning..
V. Perseverence of the saints – De heligas bevarande, innebär att den som en gång kommit till tro kommer att bevaras i tron och kan inte falla av. ”
De fördömda däremot (de i Utanförskapet) har alltså ingen del i frälsningen – utan är predestinerade till undergång. Därav är det enligt Adam Smiths läror ingen mening att ingripa i det förutbestämda skeendet – utan man låter helt fromt laissez-faire råda på livets stora marknad, och så styr den osynliga handen (= Guds hand ) alldeles av sig själv. Som Calvin säger:
”In conformity, therefore, to the clear doctrine of the Scripture, we assert, that by an eternal and immutable counsel, God has once for all determined, both whom he would admit to salvation, and whom he would condemn to destruction”.
Så, jag håller med Ett hjärta Rött i så motto, att det är verkligt mossiga idéer, som ursprungligen ligger bakom den svenska ekonomiska politiken just nu, dock idéer om klart utstakad frälsning och fördömelse, och inte hämtade ur en tankarnas trädgård, där slumpvisa hugskott råder, utan alltså istället en där rosorna sticks selektivt så man kan bli förgiftad och dö, eftersom Anders Borg omvittnat omfattar Chicagoskolans tankar om ekonomisk politik, vilka är hämtade ur de neoliberala doktrinerna som har sin upprinnelse hos ”the ardent Presbyterian” Adam Smith – skotte till på köpet. Och det vet vi ju alla – att skottar är snåla, eller hur?
Vad är det då som synliggör om en människa är förutbestämd till frälsning, eller fördömelse? Jo, det är enligt Calvins teologi vandeln. Därav jobblinjen. De som inte får något jobb – de i Utanförskapet – ja, det kan ni ju tänka er då vad orsaken är – deras eget fel. De har inte jobbat tillräckligt hårt – och visar på det sättet upp vilka de är, alltid varit och alltid kommer att förbli; De fördömda som är förutbestämda att gå under. För det har den osynliga handen redan bestämt. Och då lägger man inte sina smutsiga små fingrar emellan, med några hädiska keynesianska transfereringar, utan låter gudfruktigt försynen råda.”
Istället för de 14 betongmiljarder av förstenat märke som numera tyskuppköpta (Sydkraft) Eon (Preussen Elektra = tyska staten) avser satsa på obsolet kärnkraft (att jämföra med bl a den futtiga halva miljard på vindkraft som Maud Olofsson så flåshurtigt yvar sig över) borde alla tillgängliga medel istället satsas på sofistikerad forskning om supraledare, lagring av solenergi och metoder för att spjälka vatten. Sådan forskning kan snabbare än vi nu anar göra vind- men framför allt solkraft konkurrenskraftiga som energikällor och möjliggöra ersättning av både fossila energislag och kärnkraft.
De kärnkraftsförespråkare som reaktionärt klamrar sig fast vid kalla krigets föråldrade och kapprustningsanknutna kärnteknik pratar högljutt om ”moderna” kärnkraftverk, såsom thoriumreaktorer. Sådana är inte bara farliga – då thorium är radioaktivt och giftigt – utan ligger enligt forskare mycket långt fram i tiden. Däremot har avgörande genombrott gjorts beträffande supraledare och lagring av solenergi. Om vi fortsätter på den vägen dröjer det inte länge förrän material kan bli supraledande vid högre temperaturer och solenergi kan lagras.
Maud Olofsson har än en gånggett dubbelmoralen ett ansikte – då hon anser samarbete med den kommunistiska enpartistaten Kina vara helt ok samtidigt som hon påstår att hon ”aldrig” skulle samarbeta med kommunister.
”- Utvecklingen av Kinas ekonomi de senaste tre decennierna har imponerat på världen, och verkligen på mig”
Detta borde vara tillräckligt för att förstå att för C är det lika omärkligt självklart att ljuga som att andas vilket innebär att det nyliberala nyspråket på allvar etablerats som partiets modersmål:
”Allt tystare. Efter finanskrisen har kritiken om mänskliga rättigheter i Kina blivit allt tystare. Sverige följer strömmen, menar Amnesty – vilket blev tydligt när näringsminister Olofsson mötte Kinas president. [. . .]
Samtidigt har censuren skärpts, fler dissidenter fängslats och kinesiska säkerhetsstyrkor har gjort hårda tillslag mot tibetaner och uigurer, hävdar människorättsorganisationer.”
Mauderaterna byggerbort kärnkraften genom att bygga ut den, värnar integriteten genom sitt ja till FRA-lagen och skyddar demokratin genom att hellre se SD som vågmästare i riksdagen än att samarbeta med Mona Sahlin.