Posts Tagged ‘valuta’

S i akronymen PIIGS står för Spanien?

mars 15, 2011

Eftersom jag inte orkar skriva om Japan för att det är så extremt sorgligt och skräckinjagandesamma gång, så skriver jag istället en bloggpost om vad som under tiden händer i ekonomin, förutom att investerarna agerar i panik, vilket förvärrar krisen.

Primärt drabbas små valutor som kronan, men också euron och skuldtyngda statspapper, därefter priserna för livets nödtorft, priserna för el och bensin går sannolikt också kraftigt upp, med anledning av revolutionerna i Nordafrika. Till och med den artificiella kreditdrivna ”återhämtningen” kommer att bromsas tvärt med tanke på att Japans elektronikindustri lamslås.

erosionen av eurozonen går sin gilla gång och dominobrickorna faller i exakt förutspådd ordning har nu turen kommit till Portugal och strax därefter väntar Spanien, superesset i akronymen PIIGS.

Vid det laget är eurons död ett faktum och de prerevolutionära vattnen i uppror. Nu tänker sig givetvis alla de, som hellre jobbar för 345 000 dollar om året, EU-förmåner och bidrag oräknat, i Bryssel, än trälar hemma som premiärminister i krislandet för futtiga 45 ooo dollar, att den stora ”räddningsmekanismen” grejar den blodiga biffen men där tar det nog stopp.

Med anledning av tal om nytt ”stresstest” för de spanska bankerna återpublicerar jag en bloggpost om det förra relaxade ”stresstestet” som genomfördes i syfte att föra marknaden och alla oss andra bakom ljuset, så att löneutbetalningarna till det nya skattefrälset i Bryssel obekymrat och dubbelbeskattande kunde fortsätta som om ingenting hänt.

Wall Street Journal analyserar stresstestet

Postat den juli 25, 2010

I artikeln ”Europe Stress Test Left to Investors” analyserar Simon Nixon CEBS stresstest av de 91 europeiska bankerna och den huvudsakliga kritiken som riktas mot testet är att det inte på allvar testat de viktigaste faktorerna, som kan komma att utlösa allvarliga marknadsreaktioner – dvs de som gäller eurozonens skuldkris, handeln med statsobligationer och bankernas grundläggande säkerheter, som jag gissar är t ex säkerheter för bolån i fastigheter:

”More importantly, the sovereign shock exercise—which looked at the impact of further volatility in the sovereign-bond market and was the main focus of investor attention in the run-up to the results—was benign to the point of irrelevance.The test was applied only to assets held on trading books and ignored banking books where the bulk of bank sovereign exposures lie.” [min länkning]

Man frågar sig därför vilket värde detta stresstest egentligen har, som utsaga om den ekonomiska verkligheten, mer än att det ger viss ökad insyn i bankernas affärer. Omfattningen av bankernas verkliga risktagande har man i stor utsträckning lämnat därhän. För att illustrera citerar jag även David Harpers kurs om Market Risk:

Traditionally, you can see why the banking book is deemed riskier than the trading book (and why banks would have an incentive to classify into the trading book): these positions are less liquid and do not benefit from mark-to-market’s ability to reveal market risks by way of the price discovery process.”

Särskilt som Basel II med tillägg inneburit att bankerna får använda intern riskklassificering som försvårar insyn samt en uppdelning med ökade överföringsmöjligheter mellan bankens kapitaltillgångar i handelslagret (trading book) – vars tillgångar då de aktivt handlas på marknaden anses vara förenade med marknadsrisk och låneportföljen (banking book) – vars tillgångar inte aktivt handlas på marknaden och därför inte anses vara förenade med marknadsrisk – men kan ju således ändå vara förenade med avsevärd marknadsrisk – med tanke på vad de utgörs av, t ex statspapper och bolån.

Att inte stresstesta dessa riskfyllda tillgångar i låneportföljen – i en finanskris som utlösts av en fastighetsbubbla som sprack följt av en statsskuldkris innebär ju att man inte gjort någon riskbedömning alls.

Risken ökar också dramatiskt om det blir så att skuldkrisen tvingar länder att ställa in betalningarna eller fastighetsbubblan brister, vilket den hotar göra när ökade kapitalkrav och leverage ratio införs för då höjer bankerna räntan och då faller fastighetspriserna eftersom folk inte kommer att ha råd vare sig med räntehöjningar eller höjda kontantinsatser, särskilt inte om arbetslösheten stiger, vilket den beräknas göra, varpå bubblan brister. Så – vad göra? Mitt tips är att bankerna sänker sina vinstkrav istället – samt sänker löner och avskaffa bonusar för direktörer och andra högavlönade som ett första steg – för att minimera risktagandet.

Som ett andra steg kan man ju tänka sig sanering och skuldavskrivning i CDS- och derivathandeln samt omstrukturering av PIIGS-ländernas skulder så att inte länderna kraschar totalt och hela marknaden havererar. Därefter reglera bort högriskhandeln och sluta med den här spekulationsekonomin till förmån för verksamheter med substans som ger vanliga människor arbetstillfällen.

En bra idé vore då också att återinföra valutarestriktioner. Samt använda alla bankbuffertpengar till att skapa jobb i offentlig sektor istället. Importberoendet måste minska och den inhemska självförsörjningen i Sverige öka, både av mat och andra dagligvaror, såsom textil, möbler och liknande. Att enbart konsumera på kredit fungerar inte.

Kanske måste också banker nationaliseras om inte långivning till produktiva företag som ger jobb fås att fungera. Riskkapitalbolagen innebär inte någon risk ens för riskkapitalisterna längre då de lever på fasta avgifter – bara för dem som finansierar dem såsom pensionsfonder och liknande. Det är för att hela krisen är en globaliseringens kris som handlar om att försöka försäkra sig om ett ständigt inflöde av enkla snabba cash med överinvesteringar i fasta värden och outsourceing av produktion till låglöneländer.

Läs: WSJ.com – Europe Stress Tests Left to Investors, bionic turtle – David Harper: Market Risk

Vill även passa på att rekommendera en ordbok för investerare som finns på nätet, där man kan lära sig vad alla deras termer betyder – InvestorWords.comFinancial Times Lexicon,Svenska Bankföreningen – Finanskrisens termer och ord

Läs: DN – Skuldkrisen sliter isär EU, EU Observer – Merkel salutes Portugal’s ‘remarkable’ cuts to health, welfare, European Voice, EU Business, Europaportalen – Irland misslyckades med att få ned räntan, BBC – Thousands protest against Germany’s nuclear plants, DI.se – Börserna rasar, E24 – EU-sång från tredje våningen, Veckans affärer – Stora demonstrationer i Portugal, Affärsvärlden – Flykt från risk

Dagens rekommenderade länk – ”Kronan räddar Sverige”

mars 15, 2009

Dagens citat hämtas från Dagens Industri, som intervjuat den ”franske analytikerräven Charles Gave” i artikeln ”Kronan räddar Sverige”:

”Att Sverige står utanför euro-samarbetet är vår räddning. Det säger den franske analytikerräven Charles Gave. ‘Jag är extremt oroad över Europa’, säger han.”

Vidare ur artikeln:

– ”Charles Gave är en av grundarna till Hongkongbaserade analysfirman Gavekal och har i mer än 40 år följt finansmarknaden på nära håll. Han tror att Europa ligger efter USA i konjunkturen.
‘Antagligen har vi inte sett det värsta i Europa ännu. Jag är extremt oroad’, säger han.”

”Charles Gave pekar ut euron som ett stort hot.
‘Den kan äventyra Europas framtid – politikerna har byggt ett system som inte fungerar’, säger han.”

-”Är det Sveriges räddning att inte vara med i valutaunionen?

‘Ja, det är det. Ni kan åtminstone skydda er industri och era jobb. När kronan kollapsar kan er industri ändå vara med och konkurrera om det som finns kvar av de globala affärerna. Företagen i euro-länderna har ingen chans’.”

– ”Men många svenska arbetstillfällen har gått förlorade?

‘Ja, men ni hade förlorat fler om ni vore med i eurosamarbetet’.”

En mycket tänkvärd artikel som jag därför rekommenderar.

Passar även på att rekommendera Centern att sluta vanvörda folkomröstningsresultat.
Kanske skulle hjälpa upp vikande röstsiffror, om inte annat.

Läs SVD: ”C-riksdagsmän vill införa euron
och bloggarna Knuff

Tokmoderaten: Så bra, men ändå så oroande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Är inte Nattväktarstaten en Polisstat?

februari 18, 2009

Om vi i enlighet med nyliberalismen, eller dess ultraliberala förgreningar i libertarianism och individualanarkism, skall inskränka statens åtaganden och ingripanden till ett minimum och istället skapa den s k Nattväktarstaten – var tar då all social frustration vägen?

Frustrationen över de orättvisor, den fattigdom, de löneklyftor, den bostadssegregation, de nedärvda fördomars fortsatta tillämpning i form av kvinnoförtryck, rasism, klasstänkande samt utestängning som övergång till endast privatfinansierad infrastruktur-utbildning-vård-omsorg skulle kunna innebära.

I denna förslumning som raskt kunde bli följden – där kan både gängbrottslighet, tribal thinking, maffiabeteenden,  fattigdom, prostitution och slaveri epidemiskt breda ut sig över det jättelika vakuum som avskalandet av all skattefinansierad välfärd kunde lämna efter sig. Hastigheten i denna utbredning skulle då kunna tänkas stå i proportion till hastigheten med vilken välfärdsstaten avvecklas.

Detta kan vidare tänkas resultera i en omfattande kriminalitet, som skulle leda till att Nattväktarstaten snabbt skulle få så svårhanterliga problem i sina händer, att den istället raskt skulle bli tvungen att utvecklas till en hårt repressiv Polisstat, för att kunna leva upp till sitt kontrakt om skydd för liv, frihet och egendom.

För om inget socialt samvete finns som norm, inga allomfattande principer om omsorg om de svaga och sårbara; barnen, ungdomarna, småbarnsföräldrarna, de utsatta, äldre, sjuka eller rättare sagt människan i alla sina faser – ja, alla som vid givet tillfälle inte har möjlighet att hävda sig lika kreativt, rationellt och följdriktigt som de nyliberala romantikerna, libertarianerna, individualanarkisterna, anarkokapitalisterna m fl har tänkt sig, då kommer det att uppstå sådana katastrofala brister och tillkortakommanden i den samhälleliga och sociala infrastrukturen och ekonomin, att sociala explosioner skulle få ständig näring, vilket skulle leda till att det man sparade in på de nedbantade solidariskt finansierade samhällsnyttigheterna istället omedelbart skulle behöva tas i bruk av Väktarna för utövande av ett allt repressivare statligt våld mot befolkningen i denna Nya sköna värld, vilket i sin tur skulle innebära att det för alltid skulle råda Natt kl 12.00 på dagen. Att döma av vad som redan hänt efter bara några års nedbantning skulle till och med denna drastiska liknelse från den dystopiska litteraturen kunna visa sig bli en i det närmaste idylliskt pastoral skildring, varför friheten skulle vara såsom bortblåst.

Se tidigare inlägg