”Nu går Reinfeldt om Socialdemokraterna”, trumpetar Expressen ut. Det anmärkningsvärda med den rubriken är väl kanske inte innehållet – det är ju väntat, iom att Löfvén och Magdalena Andersson vägrar att föra någon annan politik än Moderaternas – utan att ”Socialdemokraterna” ställs emot ”Reinfeldt”.
För det är ju så det har blivit. Reinfeldt avfattar sina nonchalant, arroganta orakelsvar i EU-nämnden om vad han (=Merkel & Schäuble) beslutat på toppmötena i Bryssel, endast sufflerad av Borgs sporadiska kommunikéer till ekonomijournalisterna.
Vi lever med andra ord inte bara i en EN-partistat (styrd av socialmoderaterna) utan i ett veritabelt EN-välde, sedan Lissabonfördraget grundlagsvidrigt och ljusskyggt trumfades igenom den 20 nov 2008.
Om man betänker hur demokratin devalverats i och med Lissabonfördraget, och än mer nu med europakten (där vi snart bara får se Reinfeldt sväva förbi tillsammans med sina politiska kolleger i det Nya Pan-Europeiska Högerpartiet från ett ”toppmöte” till ett annat lika kostnadskrävande, resultatlöst och onödigt, mellan de snorkigt korthuggna kommentarerna som lämnas motvilligt i all hast ute i kylan till journalister efter att media har fått ynnesten att betrakta det ifrågavarande mötet liksom fullt påpälsade i skamvrån från en storbildsskärm i en lika nedisad foajé) så kan det vara bra att illustrera det hela i siffror, så det blir lite tydligare.
Om t ex Europaparlamentet (som är mer eller mindre maktlöst) ändå skulle ha samma representativitet som vår svenska (snart lika maktlösa) riksdag, så skulle det bestå av 18 962 parlamentariker, istället finns det 750.
Den verkliga makten i EU innehas dock inte av några folkvalda alls, utan av Tyskland, ECB och IMF. Tyskland som Herrefolk har vi inte valt, inte heller är ECB eller IMF valda av oss att fördela våra skattepengar (till Merkel via IMF=ESM, som till 50 % ska finansieras av IMF).
På samma sätt har regeringsmakten i Sverige koncentrerats och avdemokratiserats. Sverige regeras nu ensamt av Reinfeldt. Till sin hjälp har han söta små gretchenkickor som rapar upp vad han säger med ett infamt lismande leende.
På tu man hand med statsministern finns det säkert även en liten lockande piska till hands bland hennes många och skiftande accessoarer.
”För att måla upp en bild av tillståndet i Europa så har euroområdet sedan år 2000 haft en BNP-tillväxt på 1,4 procent per år och EU som helhet 1,6 procent. [. . .] Motsvarande siffra för Sverige är 2,3 procent per år.
EMU verkar alltså paradoxalt nog ha försvagat Europas ekonomiska styrka. Europa har historiskt sett präglats av konkurrens där den bästa och mest effektiva idén alltid vunnit. Europas fragmentering, unika olikheter och det ständiga tävlandet har varit själva huvudingredienserna för ekonomisk tillväxt.”
Anledningen till eurozonens ekonomiska misslyckande är naturligtvis EU:s inhemska neokolonialism, utövad av merkantilistiska Tyskland. Unisona handelsunderskott i PIIGS-länderna har motsvarats av ett jättelikt tyskt handelsöverskott, som med austerity för PIIGS kommer att smälta samman till ett intet. Krisen drabbar därför i slutändan ”kärnan” = Tyskland med full kraft. What goes around comes around.
PIIGS-länder, som före eurointrädet hade god ekonomi, har hänvisats till konsumtion på kredit av tyska exportvaror, då ECB:s ränte- och valutapolitik uteslutande anpassats till Tyskland, vilket tagit död på konkurrenskraften i Grekland, Spanien, Italien och Portugal fl. Att än mer förstärka det som orsakat krisen kommer att förvandla dessa länder till veritabelt bidragsberoende U-länder.
När Tyskland nu, istället för att låta PIIGS-länderna devalvera sig ur krisen, kräver att de stannar kvar i ett valutasamarbete, som endast gynnar tysk konkurrenskraft, men utan att tillhandahålla de krediter som varit förutsättningen för det ‘tyska exportundret’, så rasar således slutligen även Tysklands ekonomi sönder och samman.
Så varför skulle vi göra det? När det land som självt orsakat krisen inte vill vara med och lösa den, utan bara vältra ansvaret på andra, som inte ens är med i det ”valutasamarbete” som endast gynnat Tyskland? Låt PIIGS-länderna slippa ESM:s diktatoriska tvångströja.
De tyska exportjättarna har en gigantisk kassa, och de tyska bankerna har också profiterat hutlöst på att tillhandahålla krediter, som likaledes endast gynnat tyskt handelsöverskott. Låt dem betala, de har tjänat grovt på att förslava sina grannländer, utan att för den skull återinvestera dessa jättelika vinster för jobb i Europa, utan i Kina:
”Det finns problem som man absolut inte vill ha. Till exempel Greklands statsfinanser. Andra ter sig mer behagliga. I det här fallet de tyska industribjässarnas kassakistor som är fyllda till bristningsgränsen. [. . .] Enligt tyska industri- och handelskammaren planerar 43 procent av de tyska företagen att investera i Kina i år, mer än i hela Europa”
Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Fredrik Olovsson (EU-nämnden) säger till mig på Twitter att vi måste ställa upp och ”hjälpa” våra ”grannar” med 100 miljarder till euron via IMF (fvb till diktatoriska ESM) för att upprätthålla denna odemokratiska och skeva ordnung i EU.
Att hjälpa Merkel avskaffa demokratiskt vald regering i Grekland, implementera svältpolitik och tvångsinstallera extremhögerregimer i både Grekland och Spanien är dock inte att ”hjälpa grannar”, utan att agera medlöpare till inrättandet av en tyskledd, ekonomisk och politisk diktatur i Europa.
Detta säger vän av demokratin, mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter definitivt nej till.
Enligt Merkels senaste utbränt tanklösa förslag ska EU-länder som har över 3 % i budgetunderskott och över 60 % av BNP i statsskuld drabbas av ”automatiska sanktioner” bestående av böter och risken att dras inför domstol samt även kunna straffas med inskränkt rösträtt inom EU.
Det betyder att Merkel får börja med att straffa sig själv. Tyskland har till dags dato 3,3 % i budgetunderskott och 80 % av BNP i statsskuld.
”Tyskland har under fem av de tretton åren haft budgetunderskott större än de föreskrivna tre procenten av BNP och Frankrike har haft det under sex av dessa år. Frankrikes statsskuld har legat över 60 procent av BNP sedan 2003 och Tysklands har gjort det sedan 2002.”
Så man undrar…hur genomtänkt är det här förslaget egentligen? Om det ”starkaste” landet inom eurozonen redan nu inte kan uppfylla kraven, så är ju detta förslag bara en ny jättelik, ekonomisk stoppkloss som kommer att ytterligare förstärka den stagnation som hela det här valutaområdet befinner sig i, förutom att det står vid ruinens brant, that is. Dessutom skapar förslaget politisk handlingsförlamning som kan göra hela unionen icke-beslutsfähig.
Inte nog med det bekräftar ECB att de åtgärder man hittills vidtagit istället för att stävja krisen allvarligt förvärrat den. Dessa nya huvudlösheter från Merkozy om bestraffningar tar ytterligare ett elefantiasiskt sjumilakliv i samma avgrundsriktning. Redan det första ”räddningspaketet” till Grekland ledde till att grekisk statsskuld ökade från 127 % till 143 % av BNP på mindre ett år.
När man på grund av det första ”räddningspaketets” katastrofala austerityeffekter sedan ”förhandlade fram” 50 % nedskrivning av Greklands statsskuld så var det enligt samma tanklöshetens utbrända Merkel viktigt att den privata sektorn ”medverkade”. Detta skulle dock göras på ”frivillig” väg, så att nedskrivningen inte skulle kunna uppfattas som en betalningsinställelse, för att förhindra en s k ‘credit event’ (som aktiverar CDS – dvs försäkringar mot betalningsinställelse) från att inträffa.
Resultatet av denna Merkelska schizofrena hyperförsiktighet blev istället en fundamental osäkerhet, för om inte Greklands 50 %-iga betalningsinställelse utlöste en ‘credit event’, när skulle då någonsin CDS-försäkringar aktiveras, dvs betalas ut? Om de inte betalades ut då, skulle de ju kanske inte heller betalas ut när Italien och Spanien går i KK, och ifall de inte betalas ut på då heller, när ska de i så fall gälla?
Detta skapade rädsla, för att inte säga skräck, då alla de som känt sig trygga eftersom de iaf försäkrat sig mot betalningsinställelser genom att köpa CDS-försäkringar, nu plötsligt insåg att de kanske inte hade någon trygghet alls, varför de skräckslaget började kasta ifrån sig PIIGS-ländernas statsobligationer, vilket drev upp räntorna för dessa länder till över 7 % på nolltid.
Merkels första tid som petimeter-Rikskansler för den nya EU-diktaturen bådar allt annat än gott. Tvärtom borgar denna ‘Stabilitetsunion’ för stabilt katastrofala förhållanden. Mycket riktigt ska den också följas av en ”permanent” krisfond i vilken Diktaturen befästes på allvar, då den innebär att medlemsländerna snällt och lydigt lämnar över sina statskassor till Tyskland.
Det enda sympatiska man kan säga om den Merkelska ‘masterplanen’ är att hon åtminstone flaggar något lite för viss folkrepresentation, i och med att hon föreslår ett nytt EU-fördrag, vilket torde innebära, att folket i medlemsstaterna ges en chans att sätta stopp för hela det hjärndöda spektaklet, då hennes vansinnigheter därmed kan bli föremål för granskning i de nationella parlamenten.
Detta sista är dock något som vår egen Landvater Reinfeldt tycker är helt onödigt. För honom är demokratin sedan länge ett överspelat stadium. I reinfeldtska regeringssammanhang innebär demokratiska processer vederstyggligheter – enligt regeringen är de som att ”öppna Pandoras ask” – så några sådana folkviljeyttringar vill regeringen absolut inte veta av. Där Nietsche ville skapa Über-människan, vill Reinfeldt skapa Unter-människan och Über-staten.
Och även om Merkels förslag om att fördragsändringar kräver folkets samtycke blir verklighet (vilket ter sig troligt, då alla i EU är för utom Reinfeldt), så har ju Moderaterna redan förvandlat den svenska riksdagen till ett Knapptryckarkompani. Och opposition saknas. Kort sagt – Diktaturen är ett faktum. Marknaden är åter glad. Vad tänker Du göra åt det?
– När tillväxt sprids till fler länder, när ekonomier blir starkare, då kommer trycken på att det ska inkludera alla och vara hållbart.
Vad tycker du att president Mubarak bör göra nu? – Han bör möta detta med reformer, med att ge möjlighet för vad befolkningen uppfattar vara korrekta, öppna och fria val, säger Fredrik Reinfeldt.” [min fetstil i Reinfeldts svar till intervjuaren]
I Egypten går ungdomarna arbetslösa medan eliten berikar sig själv. Känns det igen? I Sverige har Alliansen fört en neoliberal avregleringspolitik som förflyttar vinster från skattefinansierade verksamheter inom skola, vård och omsorg till skatteparadis, som neokolonialt förflyttar billig svensk el från vattenkraften till Tyskland så att vi själva får frysa på vintrarna, som sålt ut allmännyttan i Stockholm till vrakpriser, förvandlat allmännyttiga monopol med låga priser till privata monopol med skyhöga priser samt även fört en förtidspensioneringspolitik bland ungdomar som Reinfeldts egen ”socialförsäkringsminister” Ulf Kristersson (som för övrigt själv skaffar sig lägenhet i Stockholms innerstad genom att ta den direkt från obemedlade) betecknar som en ”politisk katastrof”. Ungdomsarbetslösheten är historiskt hög, likaså långtidsarbetslösheten, socialbidragsutbetalningarna till ungdomar ökar lika katastrofalt. Några billiga hyresrätter byggs inte, och befintligt bostadsbestånd säljs ut till tyskar och danskar som gör goda affärer vid uppköp av fritidshus, småhus, jordbruksfastigheter och skogsfastigheter.
När riksdagen stryper mer berikning för regeringen, så svarar den med att stänga beskickningar istället för att sänka sina egna ersättningar, pensioner och löner.
Långtidsarbetslösheten växer i godan ro, medan regeringen öser ut pengar till arbetsgivare som tjänar grovt på att låta de långtidsarbetslösa jobba gratis, vilket knappast lär öka motivationen för att anställa.
Långtidssjuka och deras talesmän ropar i öknen för inga lidanden, hur svåra de än är, får Reinfeldt att lyfta på mer än möjligen en aning raljant ögonbrynen. Och det enda svar han har att ge till de svårt sjuka som kastas ut i fattigdom eller tvingas till arbete trots att arbetsförmåga saknas är att: ‘Arbetslinjen ligger fast’.
Moderaterna har sagt ja till en ratificering av Lissabonfördraget över huvudet på folket, som vi således inte fått någon möjlighet att ha en röst med i laget om, trots att det handlar om att den parlamentariska demokratin avskaffas, arbetsrätt och kollektivavtal luckras upp, neoliberala upphandlingsregler påbjuds som förbjuder oss att ge barn, äldre och skolungdomar närproducerad och ätlig föda, medborgerliga fri- och rättigheter upphör, en paramilitär säkerhetspolis och polis inrättas, massbevakning av hela befolkningen utan brottsmisstanke och datalagring implementeras, regeringens grundlagsvidriga censur av SVT, SR och UR införs med ett enda regeringsbeslut, alliansfriheten avvecklas, försvarsunderrättelsedomstol utan juridiskt ombud och rätt att överklaga inrättas, ja listan kan göras milslång, och när man sammanfattar den så stavas innehållet i korta ordalag: DIKTATUR och POLISSTAT.
Jag tycker Reinfeldt ska prata till sig själv innan han börjar hacka på Mubarak.
Därför publicerar jag nu, istället för Ankeborgreceptet om att låta det enda investeringskapital Sverige har gå till Merkel och Sarkozy, innan inflationenslutligen tar fart och kronorna riktigt raketruttnar i ladorna, de förslag som jag skickat till socialdemokraterna, som svar på deras rop i öknen: ”Ge oss dina synpunkter! Alla inkomna synpunkter läses och är en del i arbetet för att förändra vår politik.”
Ratificeringen måste därför rivas upp, också då rättighetskatalogerna i Lissabonfördraget respektive grundlagen inte stämmer överens med varandra. Detta i och med att fyra rättigheter som finns i vår grundlag saknas i Lissabonfördragets rättighetskatalog; nämligen rätten till skydd mot åsiktsregistrering, hemlig avlyssning, godtyckligt frihetsberövande samt rätten att delta i demonstration på allmän plats. Och då får mer maktöverföring till EU inte ske enligt grundlagen. Därför är ratificeringen inte legitim. Den är inte heller legitim då all kritisk debatt bannlysts. Ratificeringen föregicks därför inte av den diskussion som krävs för ett sådant genomgripande beslut, som i princip avskaffar rösträtten, och dessutom lämnar över Riksdagens makt till regeringen att besluta åt oss i ministerråden med 2 % röstmakt där.
– I samband med att fördraget nu förhandlas om inför inrättandet av ”permanent krisfond” för euron, så är det därför lämpligt att utlysa en förutsättningslös folkomröstning om hela Lissabonfördraget, och denna gången låta folket säga sitt. Vi har fråntagits vår röstmakt på illegitim väg. Nu är utmärkt tillfälle att korrigera begångna fel genom att kräva folkomröstning inför de planerade fördragsändringarna så att svenska folket får ett ord med i laget om vart skattepengarna framgent ”permanent” kommer att ta vägen (rakt in i tysk, dansk och fransk statskassa samt till diverse lobbyister av gangsterekonomiskt slag som köper in sig i de offentligfinansierade verksamheterna). Särskilt som det är ofantliga summor av just skattepengar som den ”permanenta krisfonden” kommer att handla om (och inte Anders Borgs fickpengar).
2. Gör upp med den kopia på amerikansk Patriot-Act-lagstiftning som i panik, eller om det var paralyserat tillstånd, överkopierades via EU in i svensk lagstiftning, på order från George Bush. Det s k Bodström-Asksamhällets bestämmelser måste rivas upp – vi kan inte ha lagar som FRA, datalagringsdirektivet, försvarsunderrättelsedomstol utan folklig representation, utan rätt till juridiskt ombud, och med beslut som inte går att överklaga. Det strider mot grundläggande rättsprinciper. Dessa lagar måste avskaffas. Bättre sätt att stävja terrorhot är att sluta kriga i Afghanistan till förmån för en regim som tillkommit genom konstaterat valfusk. Således – avveckla svensk medverkan i det kriget, och sluta låta Nato bombträna i Norrbotten. När avskaffades svensk alliansfrihet utan att vi fick vara med och diskutera saken? Driv den frågan och ställ krav på att dessa livsfarliga övningar upphör. De sticker också i ögat på Putin som inte är att leka med.
3. Låt inte Svenskt Näringsliv och till dem knutna PR-byråer bestämma den fortsatta socialdemokratiska politiken. I min bok kallas sån infiltration för korrupt förfarande dessutom. Utred på djupet vad som hänt – med tanke på de nära banden mellan moderaterna och Svenskt Näringsliv. Finns det moderata politiker som känt till det här? Hur många socialdemokrater har varit inblandade i ”Primegate” eller känt till detta? Om socialdemokratin vill vara minsta trovärdig, kan man inte ha kvar några sådana personer i partiet.
4. Låt inte avgående partiordförande bestämma den fortsatta politiken med sitt ”avskedstal”, särskilt inte som det gick stick i stäv med talet i Almedalen t ex. Det var ju däremot bra, men sämre när man tar avstånd från innehållet i nästa andetag. Det är inte bara Aftonbladets avgående ledarskribent som kan uppleva sådana tvära kast som opålitliga, utan det gör också väljarkåren, varpå väljarflykten fortsätter i rasande fart.
Det är inte heller trovärdigt att ena dagen råskälla på regeringen för ökat utanförskap och ”stupstockar” i sjukförsäkringen, när man nästa dag säger sig ”egentligen” företräda samma politik som den moderata regeringen och dessutom är beredd att införa samma ”bortre parentes” för arbetslösa.
6. På grund av det samt den rådande ekonomiska situationen måste också valutarestriktioner införas. Den globala spekulationen, inte sällan med våra pensionspengar, måste stoppas. Sverige kan inte heller slänga mer pengar till fruktlösa räddningar av euron. Den räddas inte med mindre än att Tyskland går ur valutaunionen, eller PIIGS-länderna tillåts göra det.
7. Istället för bortre parenteser och stupstockar i trygghetsförsäkringarna så måste socialdemokratin hålla solidariteten vid liv. Det kommer att behövas när de europeiska åtstramningspaketens verkningar gör sig tydliga under 2011 – då kommer massarbetslösheten till Sverige också genom sänkt export och drastiskt sänkt konsumtion i euroländerna. I och med den kommer också tysk export att sjunka. Då behövs trygghetsförsäkringarna, inte bara som livlina för de många som drabbats och de oerhört många fler som kommer att drabbas när detta sker, utan därför också som garant för att köpkraften hjälpligt ska kunna upprätthållas. Med raserade trygghetsförsäkringar i det läget kommer köpkraften att sjunka drastiskt och det kommer givetvis leda till stängda affärer, nedlagda verksamheter och – givetvis då – ytterligare ökad massarbetslöshet, kort sagt, en nedåtgående spiral. Därför bör det vara prioritet nummer ett för socialdemokraterna att absolut inte avskaffa några skydd i trygghetsförsäkringarna, istället måste man använda det utrymme som nu finns i Sverige till att säkra dem – och även förstärka dem.
8. Driv en aktiv arbetsmarknadspolitik. Skälen till det är samma som i punkt 7, men också för att möta generationsväxlingen, pensionsavgångar, och flaskhalsar, bristsituationer, samt för att upprätthålla svensk konkurrenskraft. Det är på människors kompetens som satsningar måste göras. En av de viktigast faktorerna för konkurrenskraft enligt enig expertis. Samt givetvis på spetsforskning på solkraft och solkraftsdrivna elbilar. Vattenfall måste gå in och satsa pengar i Desertec-projektet istället för i dinosauriska projekt som ”nya” kärnkraftverk.
9. Verka för att öka den inhemska livsmedelsproduktionen. Stöd det svenska småskaliga jordbruket och skippa EU:s icke ändamålsenliga regler. Det kommer att behövas. Öka självförsörjningsgraden också när det gäller sådana saker som vi importerar onödigt mycket av – såsom textil, möbler, kläder, skor osv. Det är för att man flyttat all produktion till låglöneländer som arbetslösheten kunnat breda ut sig och skuldsättningen och passiv konsumtion på kredit öka så katastrofalt.
Under 2011 är det stor risk att fastighetsbubblan brister och arbetslösheten ökar. Då kommer offentliga jobbskapande satsningar att behövas. För att uttrycka det milt.
EU-kritik – Max Andersson: ”Detta är kanske ingen nyhet. . . citat: Men ibland så är den verkliga nyheten att det står i tidningen. Der Spiegel – ‘Monnet, who is considered a “father of Europe,” wanted to guide European countries into a super-state “without their people understanding what is happening. This can be accomplished by successive steps, each disguised as having an economic purpose.”'” [min fetstil och sista länk i citatet]
Nyss vann Berlusconi trots politiska skandaler och korruptionsanklagelser regionvalen i Italien, förutom en del förluster till det ännu mer högerextrema Lega Nord. Det är uppenbarligen politiskt framgångsrikt med TV-censur.
Med tanke på vad Gandinis otäcka film Videocracy redovisar om Berlusconis leende diktatur i Italien vore det i själva verket konstigt om han INTE vann. Berlusconis allsmäktige tv-agent hyllar i filmen öppet Mussolini, även hakkorset och Hitler skymtar förbi i hans handdator i filmen, massmördaren Hitler alltså – 2010. Tvångsupprepningen av det totalitära 30-talet är nu ett faktum över hela Europa:
”Det är hög tid för fackföreningsrörelsen att ta yttersta högern på allvar”, säger Johan Lindholm från Bygg ettan i Stockholm till Christoph Andersson. Helt rätt. Det är hög tid inte bara för facket utan för alla humanistiskt sinnade medborgare. Ultrahögern gick fram rejält i senaste EU-valet. Det brittiska fascistpartiet British National Party kom in i EU-parlamentet. Femton procent av de ungerska väljarna valde Jobbik, ett parti som hetsar mot judar och romer. Också i de vanliga nationella valen går extremhögern fram. Berlusconi och hans samarbetspartner Lega Nord rönte nyligen stora framgångar i de italienska regionalvalen. Lega Nord talar på sina torgmöten om att utrota romerna. . . Journalisten Christoph Andersson rapporterar[. . . ] i sin bok ”Från gatan in i parlamenten – om extremhögerns väg mot politisk makt” (Norstedts). Andersson följer de tyska nynazisterna som på senare år vunnit mandat i delstatsvalen i östra Tyskland. Banden mellan de tyska nazisterna och svensk extremhöger, däribland Nationaldemokraterna, är uppenbara [. . . ] I våra nordiska grannländer sätter främlingsfientliga Dansk Folkparti och norska Fremskrittspartiet i hög grad den politiska dagordningen.”
I det perspektivet kan man diskutera hur trovärdiga Reinfeldts landsfaderliga landvinningar i opinionen egentligen är? Särskilt med tanke på att idén om det Nya Arbetarpartiet verkar som hämtad direkt ur Berlusconis fascistiska fatabur. I kombination med den mediadominans högern genom idogt sossehat och timbroiskt ränksmideri kommit att besitta i Sverige samt det faktum att både moderater och kristdemokrater sitter i samma partigrupp som Berlusconi i EU känner man ett växande obehag lägra sig också här.
Inte minst i beaktande av vad tongivande moderater och ministrar på sistone i ett leende pärlband av skandalösa beteenden gjort sig skyldiga till: röstköp, valfusk, den öppna främlingsfientligheten i Vellinge, Bildts och Odells högst tveksamma affärer, Maud Olofssons kännedom om att Vattenfall pantsatts i tysk kärnkraftssäkerhet m m m m.
Ingen ställs heller till vare sig politiskt eller ekonomiskt ansvar för de stora förluster som förorsakats skattebetalarna i och med ansvarslösa avregleringar och utförsäljningar, flagranta vallöftesbrott som kärnkraftsuppgörelsen, en utrikespolitik som de facto innebär hot mot rikets säkerhet, avhumanisering av trygghetssystemen. Och nu vill alliansregeringen (EU) ta ytterligare ett raskt steg – i italiensk riktning.
Medievärlden skriver:
”När ett public service-bolag vill lansera en ny permanent programtjänst eller en annan tjänst av större betydelse måste det anmäla tjänsten till regeringen.
Anmälan ska innehålla en utförlig beskrivning av tjänsten och dess värde för publiken, en motivering till hur tjänsten passar in i public service-uppdraget och vad den tillför i relation till existerande eget och andras utbud, en diskussion om målgrupp och förväntad användning bland befolkningen, uppgifter om planerad lansering och expansion, en bedömning av tjänstens marknadspåverkan samt en kortfattad beskrivning ämnad att utgöra underlag för en öppen konsultation. ”
Varför är de tysta om det? Hur trovärdigt är deras motstånd mot censur om de inte reagerar för det ljudlösa införandet av den allra värsta formen av statlig censur – en regerings förhandsgranskning av vad som skall sändas i nationell TV och radio?
Jag gissar att anledningen står att finna i den libertarianska ideologi som Piratpartiet bekänner sig till. I dess nyliberala frihetsdefinition betonas förutom benhårt motstånd mot keynesianism och skattefinansierad verksamhet även total yttrandefrihet (alltså även frihet för t ex förintelseförnekare att sprida sitt budskap), fria sexköp samt fri drog- och vapenhandel.
Och just dessa friheter verkar vara angelägnare fokus för Piratpartiet än regeringens förslag om regelrätt censur av nationell TV.
Med tanke på vad filmen Videocracy visar om hur kontroll av TV-mediet innebär den totala makten, så ger det också en fingervisning om vilken slags monopoliseringsprocess, som en nyliberal avreglering av public-service-media för att inte tala om en utveckling av Internet-TV kan leda till – just den grandiosa Grande Fratello-typ som förvandlat Italien till en fascistdiktatur ledd av en maktgalen mediemogul som tillika är synonym med regeringsmakten.
EU:s nyspråkliga konkurrensretorik innebär i förverkligad form givetvis sin motsats. Någon frihet är det inte tal om. Just därför visas Videocracy inte i Italien. Snart inte här heller. Marknaden är egentligen politik och politiken en riktig diktatur.
SE: Erik Gandinis Videocracy (ligger ute på SVT till den 30 april 2010)
Årets Bokmässa var en fantastisk upplevelse. Guldkornen för min del var att få lyssna till Isabel Allende som pratade bort Daniel Sjölin på ett fullständigt charmerande rappt sätt, vilket drog ner skrattsalvor från den fullsatta salen. Flera gånger satt han svarslös efter att hon så spirituellt svarat på hans frågor, att han inte fann ord. Frågor som var tänkta att vara kluriga – gavs alltigenom dräpande svar i form av retoriska frågor som utlöste publikens jubel.
En annan fullfjädrad underhållare, författare och uppläsare var förstås Jonas Karlsson som läste ett fjortisekvilibristiskt stycke ur sin novellsamling ”Den perfekte vännen” W&W . Där var det inte bara skrattsalvor utan vrålgarv från första till sista meningen. En perfekt skriven novell och ett perfekt framförande – vad mer kan man begära.
I vimlet syntes sedan alla – från en något perplex Herman Lindqvist, som stod och såg lite förbluffad ut över åhörarskarans relativa gleshet till en resligThomas Bodström– synd på en så stilig man att han sålt sin själ åt bushadministrationens antiterrorhetska krav på patriotact-åtgärder från resten av världssamfundet efter 9/11. Att därefter skriva en bok med den ironiska titelnIdealisten– med den CV:n – verkar alltså väl magstarkt.
Ministern: Jag lider med alla resenärer
Årets Bokmässa var en fantastisk upplevelse. Guldkornen för min del var att få lyssna till Isabel Allende som pratade bort Daniel Sjölin på ett fullständigt charmerande rappt sätt, vilket drog ner skrattsalvor från den fullsatta salen. Flera gånger satt han svarslös efter att hon så spirituellt svarat på hans frågor, att han inte fann ord. Frågor som var tänkta att vara kluriga – gavs alltigenom dräpande svar i form av retoriska frågor som utlöste publikens jubel.
Nemokrati 
