Nu har Jonas Sjöstedt väldigt stort förtroende i opinionen, vilket skulle borga för en lysande valrörelse 2022 för V och historiskt höga röstetal.
Tyvärr tänker han avgå, och det borgar för motsatsen. För det tar lång tid att bygga upp förtroende i väljarkåren, och den tiden har inte en nyvald partiordförande när det bara är ett år kvar till valet.
Vilket tyvärr kommer leda till att högern tillåts slakta välfärden och landets finanser till oigenkännlighet.
Detta var sista halmstrået, efter år av nedmontering. De nedskärningar som gjordes efter 90-talskrisen har i stor utsträckning permanentats nämligen, därav samhällets nuvarande oförmåga att klara en kris, inte minst pga ständiga skattesänkningar.
Sverige kommer bli ett mycket kallare och otryggare land att leva i. Som om det inte räckte med coronakrisen.
De som framför allt kommer drabbas är givetvis kvinnorna, som jobbar i välfärden och följdenligt alltså även de som är beroende av deras arbetsinsatser i vård, skola och omsorg; äldre, sjuka, ungdomar och barn.
Kommunerna har på bred front redan kopierat och klistrat in Svenskt Näringslivs förslag på ”effektiviseringar” i sina budgetar för de kommande åren. Omfattande nedskärningar, på ren svenska. De har alltså redan lagt sig i startgroparna för den skrotning av LAS som kommer möjliggöra dessa, vilket indikerar att det väl var det som var syftet redan från början med förslaget. Annie Lööf fotar sig gärna med Almega och umgås säkert ännu djupare än så. Exemplet Nyamku Sabuni är en fingervisning om vilka band som kan finnas.
Med utökade undantag i turordningsreglerna och krympta turordningskretsar stundar massuppsägningar i välfärden, företrädesvis av äldre, då de är dyrare och håller uppe lönenivåer som man därför sedan successivt kan sänka neråt, tillsammans med andra kvalitetskrav.
90-talskris på repeat, fast denna gången utan något som helst skyddsnät, i och med skrotat LAS. Efter 90-talskrisen fick 300 000 i offentliga sektorn gå.
”De statligt anställda drabbades i synnerhet åren 1993 och 1994. Totalt har sysselsättningen minskat från 394 000 personer 1990 till 220 000 1998.
Utvecklingen av den kommunala sektorns sysselsättning ser annorlunda ut. Sysselsättningsnedgången här inleddes ungefär samtidigt som nedgången i den statliga sektorn men är mycket mer utdragen. Icke obetydliga neddragningar i sysselsättningen skedde varje år mellan 1991 och 1997. Totalt minskade sysselsättningen mellan 1990 och 1998 från 1 258 000 personer till 1 089 000.”
Denna gången kanske dubbelt upp eller mer.
”Inom exempelvis äldreomsorgen fick allt färre hjälp samtidigt som insatserna koncentrerades på de mest vårdbehövande, inom barnomsorgen ökade istället deltagandet men här skedde åtstramningen genom att de ekonomiska och personella resurserna för varje barn minskade påtagligt.”
Läs: Expressen – Tittarnas dom: Jonas Sjöstedt vann debatten
Se även ”Välfärdens utveckling efter 90-talets kris” och SOU 2000:37
Nemokrati 
