Tänk om det inte är mer ‘positivt tänkande’ vi behöver, utan mer negativt tänkande?
I Spanien är arbetslösheten 20 %, bland ungdomar 40 %. När folk protesterar mot detta i Barcelona 27 maj, pucklar polisen på dem så brutalt, att det ser ut som att en ny Franco-regim redan är installerad. Bilderna i den här länken är upprörande, så jag varnar känsliga tittare.
Världens samlade expertis och nobelpristagarsamhälle håller med dem, och anser att fortsätter vi på samma blinda väg som hittills, så hotar inom kort miljökollaps och ekonomisk undergång. Det krävs utjämning av inkomstskillnader, mer skatt på utsläpp och kapital och mindre på arbete, istället för mer räddningspaket till banker och storfinans.
Läraren Fredrik Karlsson skriver att skolan bara blir bättre och bättre. Han menar att målstyrningen varit till gagn för eleverna och deras kunskapsinhämtning. Jag vet inte riktigt om jag håller med.
Det här att man inte bara ska lära sig rabbla meningslösa fakta utan sammanhang är ju en självklarhet. Samtidigt finns det något bolognabulimiskt i hela tänket. När man nu läser kursbeskrivningarna för universitetet så tar det väldigt lång tid innan man kommer fram till själva innehållet.
En lång automatisk skrift bestående av färdigheter, mål och förhållningssätt måste först scrollas. Av konkurrensskäl finns oftast inte litteraturlistan med. Den får adepten se först efter antagning till kursen. Det handlar om att kunskap blivit en vara som man vill låsa in i ett kassaskåp, för att öppna det krävs pengar eller de efterfrågade hopskrapade betygspoängen.
I samma riktning är nätet på väg att utvecklas. Google – detta ovärderliga redskap är under attack. Inte nog med det, folkbildningen som tillgängliggjorts genom de allmänna biblioteken hotas också av nedmontering eller kommersialisering.
Säger någon ABF så riskerar ett hånskratt att upplåtas.
Ur den aspekten är kunskapen och bildningsnivån hotad från alla håll och kanter. Den guldålder vi fått vara delaktiga i under nätets barndom är snart förbi. Och det är mycket olyckligt. Betaltjänster och appar – man vill sätta lås och bom på kunskap.
Det garanterar en dystopisk, högerpopulistisk utveckling i riktning mot ökat våld, när vad som istället borde ske är att bibehålla det öppna nätet och istället integrera skolan med det.
Ett bra sätt att avmekanisera både faktainhämtningen och de fyra f-en vore att låta eleverna och klasserna driva sina egna bloggar i olika ämnen samt att ha skoltidning på nätet. På det sättet skulle de lära sig mycket, både vad gäller språk, historia och sina ämnen, samtidigt som de interagerar med andra i sociala media, följer med i debatten, påverkar, diskuterar och vidgar sin referensram.
Nästa steg borde vara, att lära alla elever att skriva kod, bli skriv-, rit- och läskunniga i informationssamhället. Det borde införas som kärnämne omedelbart.
De politiska lösningar som både vänster-, miljö- och kvinnorörelsen förespråkat sen snart sagt urminnes tider är istället de som krävs för en hållbar framtid.
Sex timmars arbetsdag måste med andra ord omedelbart införas och den offentliga konsumtionen öka, på bekostnad av den privata. Därför måste de gemensamma, skattefinansierade lösningarna inom vård, skola, omsorg, högre utbildning, infrastruktur, kultur, forskning m fl ges betydligt större utrymme än vad som nu är fallet.
Det är ju också något som behövs för att inte den uppväxande och nästkommande generationer ska hamna ohjälpligt efter i utbildningshänseende. Här är en stor satsning på skolan akut och måste genomföras fortast möjligt; med högre löner till lärare, ökad lärartäthet, mer tid för förberedelse, lektionsplanering och efterarbete samt ökad personaltäthet i barngrupper på dagis och fritids.
Det är således inte den privata, ackumulativa, naturresurstärande konsumtionen av varor och tjänster, som ska tillåtas accelerera, utan tvärtom den offentliga, skattefinansierade konsumtionen av kultur, infrastruktur (kollektivtrafik, energiproduktion, klimatanpassning av bostäder m m) utbildning, forskning på avancerad miljöteknik samt vård av både hälsa och sociala relationer.
Med ständigt ökande stress och övertid har människor inte heller tid att njuta av vare sig sina ting eller inkomster, det mesta går istället bara till slit-och-släng-betonade nödlösningar som ökad biltrafik, mer taxiresor, snabbmat och onödig impulskonsumtion pga tidsbristen som den hela tiden ökade arbetstiden alstrar, vilket snabbar på försämringen av vår hälsa och förintelsen av vår egen livsmiljö.
Undersökningar visar med andra ord, att det finns ett tak när det gäller välbefinnandets korrelation med ökad levnadsstandard. Välbefinnandet slutar öka vid en viss nivå, vad människor istället behöver är ett humanare tempo och mer tid.
Om vi nu ändå ska marschera bakåt i tiden borde vi därför, istället för att tvångsupprepa det totalitära 30-talet, återuppväcka 1800-talsvärden som det Sköna, det Sanna, det Goda, samt sänka livstempot.
Enligt experterna räcker det dock med att vi går tillbaka till 70-talsnivå, dvs tillbaka till vägskälet mellan folkhemstanken och 80-talets klippekonomi och där göra det vägval som hade gjorts då, om inte vänster-, miljö- och kvinnorörelsen så intensivt motarbetats av timbrosfären och Näringslivets fabelbetonat föråldrade Ekonomifakta.
Med ständig stress har känslan av meningslöshet också fördjupats, varpå utbrändhet, depressioner, självskadebeteende och aggressivitet utbrett sig epidemiskt och de ökande inkomsterna förslösats på kortlivade skräpprodukter, så att naturen totalförstörs.
Det är de girigaste rika som enligt experterna förstört våra gemensamma livsbetingelser. Nästa steg för en hållbar framtid måste därför innebära, att de rättvisa transfereringarna tillåts öka avsevärt, i Sverige och globalt. Både den extrema rikedomen och den extrema fattigdomen medför nämligen, att resurserna uttöms blixtsnabbt på ett destruktivt lägga-på-hög-, respektive ur-hand-i-mun-sätt.
Kalhyggen pga av girighet och kalhyggen pga av fattigdom är två sidor av samma mynt; den nyliberala globaliseringens orimligt höga avkastningskrav och spekulationsdriven inflation till förmån för de allra rikaste har lett till misär och hungersnöd som lön för slavmödan åt de allra fattigaste och mest exploaterade, vilket t ex leder till att träd desperat huggs ner till bränsle för matlagning och värme istället för att miljövänlig energiproduktion implementeras.
Det bidrar också till en enögt enfaldig bedömning av samhället. Springa snabbast, producera snabbast och mest, tjäna mest, äga mest, hoppa högst, kasta längst är ett infantilt intelligensbefriat sätt att mäta, som mer hör hemma i sandlådan än i makroekonomin. McDonalds-tätheten och engångsförpackningsackumulationen vittnar om stupiditet, utarmning och undermålig kvalitet istället för om rikedom och högtstående civilisation.
Moderaternas och Socialmoderaternas ayn-randska samhällsmodell erbjuder med andra ord dumhet och destruktivitet som svar på framtidens ödesproblem.
I Vetenskapens värld frågade man sig också varför människor i enkäter alltid uppger att de högst av allt önskar mer tid samtidigt som de i praktiken alltid väljer mer övertid.
Svaret på den gåtan är självfallet att de inte vågar annat. De är rädda för att sparkas ut, om de inte lismande springer fortare och fortare i ekorrhjulet för då tar bara någon annan platsen, eftersom det inte är förnuftet som styr grottekvarnen utan den gangsterekonomiska totalitära galenskapen.
Är tiden nu inne för Miljöpartiet att Högervridas också? Tyvärr mer än pekar valet av ”Åsa Romson, född 22 mars 1972, i Salem” framför Mikaela Valtersson i den riktningen. Valtersson var väl också den, som verkligen lyckades bjuda den indiskret charmlösa borgerligheten motstånd i debatten om utförsäkringspolitiken i valrörelsen.
Jag måste nämligen erkänna att jag alltid haft mina dubier angående Birger Schlaugs envist svarta skjortor, som gett mig mångårigt huvudbry. Vad är det han vill signalera? har jag återkommande tänkt.
När man nu blickade ut över miljöfolket på MP-kongressen (via SVT Forum) så tyckte man sig istället till sin förfäran märka, att hela församlingen plötsligt såg nästan uniformerat gröna ut. Fridolin hade en krystat vetegräsmjölksgrön cardigan (säkert ortodoxt växtfärgad), som han försökte se obesvärad ut i.
Denna fick sedan formligen trängas med allt från spenatstuvningsgröna sjalar, flygvärdinnelätt svepta runt halsen på de vant paragrafryttande miljöjuristerna till strama lövgrodsfärgade slipsar som satt fästa på kongressombuden likt en enda lång rad gröna sparrisar.
Som kronan på verket ståtade den propert spygröna talesmannen från valberedningen, och på ett nästintill militant kampanjarbetande sätt talade sig varm för Romsons alla klimatpolitiska dygder, så att man därtill frestades uppleva hans ordström som ett alldeles särskilt rättroget grönt exorcistslajm.
Saken görs inte bättre av att SVT också rapporterar: Bland förslagen märks
”Nybyggda hus ska ha vita tak.
* Skafferier ska vara obligatoriska i nya hus.
* Sverige bör lämna EU.
* Nej till gårdsförsäljning av alkohol, vilket bifalls av PS. * Tobak ska bara säljas på recept. (min anm: undrar vad alla svenska snusare skulle säga om det)
* Rökning bör förbjudas på allmän plats.
* Mobiltelefoner bör förbjudas i kollektivtrafiken.
* Ta ifrån jägarna viltvården.
* Förbud mot försäljning av kött.
* Grönt pensionssystem.
* Pantsystem för elektronikskrot.
* Förbud mot motorsport.
* Avskaffa ränta och inflation”
Bland allt detta vin blandat med vatten vet ju alla dessutom, att skillnaden mellan ”bör” och ”ska” är avsevärd, varför det är minst sagt underligt, att ordningen inte är den omvända, med tanke på EU:s utfiskningspolitik, kärnkraftspolitik, uranbrytningspolitik, Arktispolitiska beslut, osv.
Jens Holm (V) pekar också på att Miljöpartiet även börjar sväva på målet angående den ymnigt förekommande utförsäljningen av statliga bolag, som om det inte räckte och blev över med den nyliberala röran på spåren:
”Det senaste var när det kommande språkrör Gustav Fridolin meddelade i media att han var beredd att privatisera flera statliga företag, bl a SBAB, Telia och Vattenfall. Nu har jag pratat personligen med Fridolin som menar att han var feltolkad. Han gick också ut med en rättelse som underströk att han inte ville privatisera företagen. Men i media
har han ändå sagt att han är beredd att diskutera framtiden för dessa företag med regeringen.”
Och det, trots att offentlig konsumtion är bättre för klimatet än privat, som Jens Holm också påpekar:
”När man bejakar stora delar av den borgerliga regeringens skattesänkarpolitik säger man också ja till en ökad privatkonsumtion (på bekostnad av en offentlig, som är mycket bättre för klimatet). Arbetstidsförkortningen borde också vara en viktig del i omställningen till ett hållbarare samhälle, det ser ut att vara en reform som MP nu håller på att släppa. Man måste också vara tydlig i vad man vill ha våra gemensamt ägda företag till; alltså att man vill behålla dessa och använda dem i omvälvningen av samhället till hållbarhet. Där är ju inte MP heller tydliga numera.”
Så när Göran Greider framhåller V som det miljöpolitiskt mer försvarbara alternativet så tvingas man faktiskt hålla med:
”I själva verket är det nog så att den mest långtgående och mest systemkritiska miljö- och klimatpolitiken, den är det idag sannolikt Vänsterpartiet som håller sig med. Både vad gäller de miljöpolitiska sakfrågorna i sig och den allmänna jämlikhetspolitik som är en förutsättning för att bryta de konsumistiska kedjereaktioner som går genom våra samhällen.”
Sedan fick man alltså sina egna CIA-tränade terrorister emot sig och startade dubbelmoraliskt ”kriget mot terrorn”, dvs mot dem som man tidigare aktivt hjälpt till att ”radikalisera”, genom kvalificerad militär träning i gerillakrigföring, närstrid, sabotage, kort sagt terrorism.
De som då i Sverige påstår sig vara emot dessa extremt patriarkala krafter är i sin tur själva extremt patriarkala, och dessutom våldsdyrkande, krafter. Dvs Nationaldemokrater, Sverigedemokrater och andra längst ut på den yttersta högerkanten. De har gjort sig kända för en allt annat än ”jämställd” kvinnosyn.
Dessa båda extrema inriktningar – radikal islamism och högerextremism – kan alltså ta varandra i hand i långa stycken vad gäller kvinnosyn. Därför är nationaldemokraters och sverigedemokraters motstånd mot ”patriarkala” religioner extremt förljugen och dubbelmoralisk – jag tycker de därmed ska ta och hålla tyst i dessa frågor, som de bara utnyttjar för sina mörkbruna syften bäst de vill, det kallas demagogi, samma retoriska vulgostilmedel som Hitler använde för att elda upp massorna.
Ytterligare en sak finns gemensam – anti-semitism – en ideologi, som nazistiska krigsförbrytare spred som en farsot i arabvärlden, när de fegt flydde undan ansvar för de folkmord, den tortyr och de krigsförbrytelser de gjort sig skyldiga till mot kvinnor och barn, sjuka, äldre, romer, homosexuella, judar och, inte minst, mot sina politiska motståndare under sin ”ariska” vansinnesregim, vilka var de som dödades allra först av de nazistiska mördarna. Och anledningen? Självklart för att det blev så mycket lättare att gripa makten efter att dessa väl var tystade.
– Jag lade ganska mycket tid på det. Jag gjorde ett rättsutlåtande på 15 sidor, säger Ulf Bernitz till Medierna i P1 men vill inte berätta hur mycket pengar han fått för uppdraget.
Sune Olofsson, redaktör på SvDs debattsida där Ulf Bernitz tidigare debatterat frågan, säger till Medierna i P1 att han inte känt till kopplingarna till Kreab.
– Det är inte bra. Det tycker jag att jag borde fått veta. Ska vi ta ställning till inlägg som gäller oss själva så ska man också spela med öppna kort så att man vet vilka intressen som ligger bakom.”, SVD – TV3 får stöd i tvisten mot 3– Citat: ”Nu får TV3 stöd i två viktiga utlåtanden, ett från professor Ulf Bernitz och ett från Stockholms handelskammare
Parterna är överens om att avgöra frågan om varumärkesintrång i en mellandom till våren nästa år.
Det var i juni 2003 som MTG-ägda TV3 stämde mobiloperatören Hi3G i Stockholms tingsrätt. TV3 yrkade att Hi3G skulle förbjudas via vite att använda kännetecknet 3 för nyheter, sport, nöje, underhållning och annan information tillsammans med rörliga bilder.
Tv-kanalen yrkade även att Hi3G skulle betala ett skadestånd på 50 miljoner kronor.”
Till varje pris vill etablissemanget förhindra att PIIGS-länderna lämnar euron, trots att marknaden redan räknar med att (de tyska och franska) bankerna får ta den 50-procentssmäll som det skulle kosta (vilket de har råd med då de dels räddats av skattemedel efter varje självförvållad krasch i spekulationsekonomin, samt profiterat på PIIGS-ländernas skuldsättning i många år och dessutom snabbt kommit upp på banan till övervinst och bonusfest igen efter alla självförvållade krascher, på skattebetalarnas bekostnad).
Vinsterna har privatiserats och förlusterna socialiserats, vilket innebär en avhumanisering av samhället som drabbat barn, skolungdom, lärare, offentliganställda, arbetstagare, pensionärer, arbetslösa, sjuka, resenärer, småföretagare, ja alla, utom just bankerna och de riskkapitalister som båda profiterar på samma kassako – skattkistan av allmänna medel.
Hela det storhetsvansinniga EU-projektet är av politisk art och det så kallade ”valutasamarbetet” illustrerar detta faktum med luftslottslig grandeur. Problemet kräver därför också en lika politisk, men mindre luftslottsbetonad lösning som heter utkräva ansvar. Politiker som lever bland molnen kan inte driva människor, befolkningar och länder annat än ner i avgrunden. Marknaden och bankerna profiterar på varje steg neråt. Väl där beklagar både marknaden och politikerna – vi visste inte bättre – de tar inget som helst ansvar utan låter folket bära bördan.
Att staten säljer ut Nordea är vansinne, för det gör Sverige mer sårbart när hela bygget rasar. Nu går bostadspriserna ner iom bolånetaket, sakta men säkert går luften ur fastighetsbubblan. Sen blir det uppsägningar och ökad stagflation på grund av åtstramningarna i eurozonen.
Lösningen heter sluta sälja ut allmänna tillgångar, inför valutarestriktioner, kräv tillbaka skattemedel som flyttats till skatteparadis, avskaffa New Public Management och EU:s sjuka upphandlingssystem, underordna den ”inre marknaden” under grundlagens skrivningar om mänskliga, medborgerliga och fackliga fri- och rättigheter, annars har vi snart en högerextrem EU-diktatur då de högerextrema, som genom EU fått en gemensam plattform att växa sig starka ur, inte kommer att vara sena att utnyttja upplösningens kaos utan försöka gripa makten, som, med Lissabonfördragets avskaffande av den parlamentariska demokratin, i så fall kommer att bli total.
Bättre då med en ordnad nedmontering av hela den neuropeiska, neoliberala, neonazistoida superstaten, hur som helst en koloss på lerfötter. Ian Wachtmeister står redan och håller uppmuntrande tal hos SD:s Jimmie Åkesson och förespråkar att Reinfeldt och Jimmie börjar ”tala med varandra” samt låter meddela att många inom ”Bank och Business” tycker det var bra att SD kom in i riksdagen (även om de naturligtvis inte röstade på honom. . .) varpå moderaternas gruppledare i Göteborg regionrådet Johnny Magnusson raskt inflikar efter ”omvalet” att han inte ”utesluter samarbete” med SD.
Nej, för då läggs ju inget ansvar på bankerna för de kriser som uppstår (vilket de gärna ser) utan allt skylls på invandrarna istället så att ”Bank och Business” kan fortsätta kassera in räddningspengar och profitera på nästa uppgång, efter injektionen av likvida skattemedel för vidare riskspekulation och börsfest.
Kriget måste naturligtvis också fortsätta mullrande i bakgrunden, så att gruvindustrin och dess metallare inte riskerar arbetslöshet, vilket skulle kunna sätta fackligt grus i det maskineri som ”Bank och Business” friktionsfritt vill fortsätta profitera på.
Med anledning av den högerextremisering som pågår vill jag dela en dikt med er: Tenebrae (Mörker) av Paul Celan, en poet som inte går att beskriva då inga lovord finns som täcker hans storhet.
Paul Celan överlevde själv förintelsen men hans mor avrättades och hans far dog av tyfus i koncentrationsläger.
We are near, Lord,
near and at hand.
Handled already, Lord,
clawed and clawing as though
the body of each of us were
your body, Lord.
Pray, Lord,
pray to us,
we are near.
Wind-awry we went there,
went there to bend
over hollow and ditch.
To be watered we went there, Lord.
It was blood, it was
what you shed, Lord.
It gleamed.
It cast your image into our eyes, Lord.
Our eyes and our mouths are open and empty, Lord.
We have drunk, Lord.
The blood and the image that was in the blood, Lord.
Pray, Lord.
We are near."
En av de andra dikterna på sidan är Homecoming, jag försöker mig på en översättning:
Snöfall, tätare och tätare,
duv-färgat som igår,
snöfall, som om du fortfarande sov.
Överallt, lagrat vitt.
Ovanpå, ändlöst,
slädspår av förflutet.
Därunder, gömt,
krängs det upp
som gör så ont att se,
kulle efter kulle,
osynligt.
På varje,
numera hemhämtad,
jag gled iväg in i stumheten:
av trä, en stolpe.
Där: en känsla,
blåser förbi med isvinden
fäster sitt duv- sitt snö-
färgade tyg som en flagga.
Borgarna vann! Det kan man kalla en seger med blodsmak i munnen. En blåbrun majoritet i Västra Götaland. Hur länge har inte Reinfeldt-Schlingmann(Kristersson)-&-Borg väntat på att få komma ut ur skåpet. Nu kan partivännerna, åtminstone de i Västra Götaland, äntligen få andas ut och börja vara sig själva, och strax ska vi se att det sprids en hemtam riktigt overklig atmosfär som letar sig ända upp i regeringskansliet. Vi andra får leva i det verkliga helvetet. Dånet från stöveltrampen och den vulgära hat-retoriken kommer allt närmare.
”Johnny Magnusson, gruppledare för moderaterna i Västra Götaland utesluter inte ett samarbete med Sverigedemokraterna. Han öppnar inte heller dörren för dem men säger att situationen måste lösas.
– Jag stänger inga som helst dörrar idag. Det beror på vad man menar med samarbete. I en sådan här situation kan det ju handla om att ha överenskommelser om att inte göra olika saker, säger Johnny Magnusson.”
Till exempel inte bedriva så mycket sjukvård, nu när Sjukvårdspartiet åkte ut. Eller åtminstone inte i de mest vårdbehövande och minst resursstarka områdena.
Med en arbetslinje som dödar folk så går det ju som det går i omvalen. Och då måste man (tyvärr…) ta stöd av SD, tycker det moderata regionrådet Johnny Magnusson, gruppledare för moderaterna i gamla pålitligt högerextrema Västra Götaland (jag menar, Trollhättanm fl ligger ju där de alltid har legat, vilket passar som hand i handske för det här regionala politiska sa(M)arbetet över alla an(S)tän(D)ighetens gränser).
”Det är ett slående faktum att det (med undantag av Norrlandslänen) i princip är i samma regioner och orter som traditionerna i stort tycks leva kvar och det idag finns en livskraftig aktivitet av detta slag. Det är även slående att de regioner som rapporterar en hög frekvens av rasistiskt våld, som Mälardalen, västra Sverige, Värmland och södra Sverige, är samma områden där det i över sextio år har funnits kontinuerligt verksamma nationalsocialistiska, rasideologiska och antisemitiska grupperingar.” (Lööw, Helene. 1998. Nazismen i Sverige 1980-1997 : den rasistiska undergroundrörelsen: musiken, myterna, riterna. Stockholm: Ordfront.)
Egentligen ska man ju inte ha skilda valdagar, och inga krångliga röstningar och omval heller. Det ska vara samma dag, i en vallokal, inte förtidsröstning i en massa olika lokaler, som ger upphov till ‘borttappade’, ‘glömda’ och bortslarvade röster.
Men ”förnyelsen” har sitt pris, det har vi fått lära, under den förra mandatperioden. Det finns egentligen ingen gräns för hur mycket ”förnyelse” vi behöver. Ingenting kan bli vid det gamla, utom just de riktigt högerextrema, antisemistiska, rasistiska ideologierna, allt annat måste röjas undan, för att lämna plats åt något Nytt, mycket sämre och mer illasinnat.
Naturligtvis kallas det ändå ”förbättring” eller ”reform” fast det i själva verket handlar om avdemokratisering och öppnat fält fritt för manipulation, t ex just den manipulationen som får moderata regionpolitiker att nu beklaga SD:s framåtmarsch, och samtidigt få ett svepskäl att öppna upp för samarbete med dem, det blir som att slå två flugor i en smäll. Kunna föra den politik som man egentligen vill föra, och samtidigt ha ryggen fri.
Kristdemokraterna och Centerpartiet finns inte längre. De är moderater eller står till höger om moderaterna. Därför ingen röstar på dem. Men det behöver inte bli några problem det heller, bara man kompisröstar dem över spärren, så de kommer in, sen kan det verkligt breda borgerliga samarbetet börja nu när de allra Nyaste Nykomlingarna har inträtt i gemenskapen.
Centern säger ja till uranbrytning, kärnkraft m m – säger sig självt att de åker ur riksdagen utan stödröster, sviker ju sina kärnfrågor, om de nu inte gör en liten SverigeDemokratisk omsvängning förstås, då får de också vara med och leka ett bra tag till.
Och finns det centerhjärterum för sådant kärnfrågesvek så finns det massor med utrymme för ännu rymligare samveten till än mer självutplånande ”förnyelse” och raffinerad valsamverkan.
Det gäller ju bara att komma över både de inre och yttre spärrarna och kunna övertyga väljarna om en ‘nödvändig’ helomvändning i både en och tre frågor och sånt är ju Maud verkligen bra på, oavsett om det sen gäller en Fukushima-omställning till det självlysande gröna futuristsamhället (där alla är genetiskt lemlästade eller döda) som ingen egentligen alls är intresserad av.
Hon kan kränga allt, från kvinnor-kan-mässetvålar made in china och närproducerad hjortronsylt i miniatyrburk för 200 kr styck till att driva den allra nyaste energipolitiken, utom förstås att föra den politik som hon gått till val på.
Men vad gör väl det, hon väljs in med ett eller annat klädsamt S i ärmen, väl där, kan man glömma resten. Det är (M)akten som gäller, gärna lite ned(S)olka(D) men vad gör väl också det? Ingenting alls. Man är inne istället för ute i kylan med de andra man ställt där och då är saken ur världen.
Kristdemokraternas “Verklighetens folk” är ingen uppdaterad höjdare, men trots det kan de finna sina själsfränder i SD:s uniformerade hembygdsromantik och bigotta kristendom garanterat fri från gammaltestamentliga element, förutom slavisk respekt för den överhet som inte förtjänar någon och så en riktigt genuin gudsfruktan uppiggad med lite ockult new-ageri, så, så länge kristdemokraterna kan instämma i vikten av en stram men rättvis flyktingpolitik och strikt Arbetslinje i Frizonerna i Tensta-Rinkeby, Bergsjön och Rosengård, kommer hela mandatperioden präglas av gudfruktigt samarbete och vilka historiska resultat det kommer att bli sen.
Det hela utmärker sig så småningom av en unken liklukt från 30-talet, som alla trivs så bra tillsammans i.
Fler sjuka, arbetslösa utanförskapare måste dö. Men så är nu en gång livet, och pastorn i den frisinnade, partitrogna församlingen ger dem så gärna predikningar om de många ansvarsfyllda plikterna som Utanförskaparna har att följa under fast ledning av Verklighetens Folk, så kommer alla så småningom att få sinnesfrid och stilla ro.
– Det är skitdåligt helt enkelt. Det blir inte samma fokus som vid ett riksdagsval och kommunalval och valrörelsen har varit kort. Det här talar verkligen mot skilda valdagar.”
Omvalet efter den Svenskt-Näringslivs-finansierade Primefixade eftervalsdebatten och det Primegate-manipulerade ordinarie valet kommer säkerligen att sätta demokratin ännu mer ur spel än vad som redan var fallet i september efter en Primegatemanipulerad Svenskt-Näringslivs-finansierad förment ”socialdemokratisk” valrörelse, med allt från femtekolonnriggade S-utspel, ständigt allianstidningsduggande ”förtroendemätningar” efter varje rödgrön landvinning i opinionsmätningar till anti-demokratiskt munkavlebelagda moderata tjänstemän, alliansnedmonterade 1. vård- och utbildningssystem och lika avskaffade 2. medborgerliga fri- och rättigheter i kombination med 3. nyspråksförljugen ”arbetslinje” och utförsäkringspolitik som betyder döden för människor, m m (se arkivet).
Med lågt valdeltagande i ett omval framtvingat av underliga fel i rösträkningar, som knappast aldrig förekommit, vilket sänker förtroendet för demokratin ytterligare, utöver vad den anti-demokratiska ratificeringen av Lissabonfördraget redan gjort, så blir det ännu värre och mer förvirrat.
Under tiden vinner högerpopulismen allt mer terräng, och kan således ta sig mer och mer ton. När Strauss-Kahn grips i New York utbrister vit-makt-sidor genast i hatiska inlägg som kunde vara hämtade direkt från der Stürmer.
NärJimmie Åkesson i sept 2009 konfronterades med det, eftersom han i en intervju tidigare svarat nej på frågorna, om någon kan representera partiet med ett förflutet i nazistiska organisationer eller sympatier med sådana, sa Åkesson istället plötsligt:
Blekinge Läns Tidning skrev också i en artikel – ”SD-politiker stöder nazister” – att det avslöjats att flera av Sverigedemokraternas politiker, trots att SD ”jobbat hårt för att få bort stämpel som högerextrema, skänker pengar till nazistorganisationer [. . .] I granskningen framgick det att förtroendevalda i partiet skänkt pengar till flera nazistorganisationer, bland annat Salemfonden, Nationalsocialistisk front, Info 14 och Svenska motståndsrörelsen. En av partimedlemmarna betalade även en medlemsavgift till Nationalsocialistisk Front” uppgav tidningen.
”Totalt är det 377 medlemmar som har någon form av vit makt-koppling.
• 18 personer har tidigare varit medlemmar i nazistiska organisationer.
• 41 personer har beställt böcker, skivor eller annat material från vit makt-bolag.
• 9 personer har deltagit på aktiviteter som arrangerats av vit makt-grupper.
• 5 personer har skänkt pengar till nazistiska grupper.
• 14 personer har tidigare varit aktiva i Nationaldemokraterna, som Sverigedemokraterna tidigare har beskrivit som pro-nazistiska.
• 31 personer är medlemmar i uppenbara vit makt-grupper på Facebook, som exempelvis det nazistiska Svenskarnas partis grupp.
• 15 personer har beställt vit makt-publikationer i form av tidningar eller nyhetsbrev.
• Hela 309 av förbundets medlemmar har konton på olika vit makt-forum på internet. Den absolut största andelen finns på Nordisk.nu som är den svenska vit makt-rörelsens största mötesplats på internet.”
Nu meddelar Ekot att de mer än rättframt rapporterade anklagelserna mot IMF-ledaren Strauss-Kahn kan grusa hans ambitioner att ställa upp som presidentkandidat för socialistpartiet i franska presidentvalet nästa år.
Det betyder att vänsterns ställning i Frankrike allvarligt försvagas och Sarkozys ställning stärks, men han är ändå försvagad och impopulär på grund av den löntagarfientliga politiken, i jämförelse är det Marine Le Pen som populistiskt är på frammarsch med främlingsfientligt budskap – valet kommer då istället för mellan en opinionsstark vänsterkandidat, Strauss-Kahn, och Sarkozy, att stå mellan högerkandidaten Sarkozy (som redan slängt ut romer och infört slöjförbud) och extremhögern Marine Le Pen, vilket i sin tur betyder att den europeiska politiken högerextremiseras än mer.
Vi marscherar med andra ord, både där och här, bakåt i historien med stormsteg, och förintelsen är redan påbörjad när den ideologiska grunden är lagd, det är bara själva uttrycket som saknas – naket våld:
”Turisten Betty från Bretagne säger att detta förstås kan få stora politiska följder. Socialisten Strauss Kahn har lett i opinionsmätningarna och alltså sett ut som det stora hotet mot president Sarkozy och som starkare än Nationella Frontens partiledare Marine Le Pen. Betty har svårt att tro på anklagelserna:
– Vi har läst om Strauss Kahns alla kvinnohistorier under åren, men detta verkar överdrivet, säger hon.”
Moderaternas inhumana utförsäkringspolitik och ”arbetslinje från 30-talet”, utspel som Jörnmarks om den ”tyska högproduktiviteten”, Mona Sahlins, prime- och arenahögerns utspel och påtryckningar om att S skall vara ett parti för ”de som arbetar” (trots att man i själva verket å det grövsta svikit löntagarna och medborgarna genom Lissabonfördragets ratificering som underordnar alla demokratiska, fackliga, mänskliga och medborgerliga rättigheter under reglerna för den ”inre marknaden”), med tydlig nedvärderande hint till sjuka och arbetslösa (i Mona Sahlins ”avskedstal” till exempel), Folkpartiets burkautspel och fullständigt absurda tal om skolk i betygen samtidigt som han själv är värsta skolkaren och skolföretag får miljoner i bidrag utan att ens tillhandahålla den utbildning de ändå ger (underbetyg) i, Centerns fullständigt groteskt vulgära högerretorik under valrörelsen och falska utspel om ”kommunism” samtidigt som man lovordar samarbete med enpartistaten Kina, KD:s antiintellektuellism med utspel om ”Verklighetens Folk” osv osv osv. Inte minst också alla affärer – från Odells Bellstasundaffärer, till S-korruptionen i Göteborg, Carl Bildts Sudanaffärer, AMF-affärerna, de skandalösa bonus/lönehöjningssystemen i statliga bolag, motståndet mot att införa antikorruptionslagstiftning, motstånd mot att öppet redovisa partibidrag, den ojämlika opinionsbildningen – listan kan göras hur lång som helst, men varje punkt på den är inte godtagbar ur någon synpunkt, varken gentemot skattebetalarna, det gemensamt ägda, eller demokratin.
Detta är resultatet. Ni har ett ansvar att ställa till rätta.
Annars är ni inga demokrater, utan tvärtom möjliggörare för att det som ”inte fick hända en gång till” ändå kommer att hända en gång till, denna gång med värre följder än förra gången.
”22:09: När 888 distrikt av 957 är räknade ser mandatfördelningen ut så här: Rödgröna 72 mandat. Alliansen 68. M 39 mandat, C 9, FP 11, KD 9, S 52, V 9, MP 11 och SD 9. Sjukvårdspartiet åker ur. Siffrorna är från valmyndigheten.”
När man läser rapporteringen om Strauss-Kahns förehavanden i hotellsviten antar det groteska i skeendet en med eurokrishanteringen i det närmaste kongruent skepnad av desperat svart fars, ordalydelserna är dock så brutalt rättframma att de ger ett på gränsen till fabulöst hasardartat intryck:
”According to an account the woman provided to police, Strauss-Kahn emerged from the bathroom naked, chased her down a hallway and pulled her into a bedroom, where he began to sexually assault her. She said she fought him off, then he dragged her into the bathroom, where he forced her to perform oral sex on him and tried to remove her underwear. The woman was able to break free again and escaped the room and told hotel staff what had happened, authorities said. They called police.
When New York City police detectives arrived moments later, Strauss-Kahn had already left the hotel, leaving behind his cellphone, Browne said. ‘It looked like he got out of there in a hurry,’ Browne said.”
Kommer IMF nu att ordna med en egen ”bail-out”, denna gången för sin chef, så att han kan närvara vid måndagens möte med EU:s finansministrar rörande ännu fler ”bail-outs” till det redan bottennoterade Grekland?
Eller hur kommer detta att påverka trovärdigheten för räddningspaketen? Blir det till förmån för Marknaden, Medborgarna eller Extremhögern?
Enligt källorna har Dominique Strauss-Kahn redan tidigare varit i blåsväder på samma personliga plan, då han 2008 utreddes för ”olämplig relation” med en av sina kvinnliga underordnade. Den gången ”beklagade” IMF:s styrelse hans beteende och menade att det visade prov på ”a serious error of judgement”.
Många kommer därför att fråga sig hur lämpligt det är att lägga världens vidare ekonomiska öden i händerna på honom. Med tanke på att 2008 var året då ‘det’ hände sist säger det eventuellt också något om magnituden vad gäller den finanskris som ånyo är under uppsegling:
”The New York Police Department’s questions for Dominique Strauss-Kahn pose potentially much bigger political and financial ones for the world. Law enforcement officials removed the IMF chief from a flight to Paris on Saturday and took him into custody in connection with an alleged sexual assault of a hotel maid. The sordid affair could derail Strauss-Kahn’s possible bid to lead France and alter the course of the IMF at a critical juncture in the global sovereign debt crisis.”
”I don’t know what the French for Schadenfreude is, but it’s inconceivable that Sarkozy isn’t feeling it right now. And Marine Le Pen? Difficult to say. She might just have taken Sarkozy out of the presidential race in the first round, propelling Dominique Strauss-Kahn into the Elysée. But now? Sarkozy has been trying to focus French voters’ attention on Strauss-Kahn’s private life for years; if his campaign revives, Le Pen’s hopes will rest on the suicidal fracturing of the Left (ie, a replay of her father’s freak success in 2002). That would leave us with Sarkozy v Le Pen, an obvious win for the president but another Right versus ultra-Right contest. ”
”Now it may of course well be that Mr. Strauss-Kahn didn’t behave like a gentleman. But does anybody believe that some other high up, for example the CEO of Goldman Sachs, would have been shamed like this over such an issue without the usual official cover up attempt?
I don’t think so. The ultimate crime Mr. Strauss-Kahn committed was to suggest to let the bankers bleed instead of small tax payers. He is lucky that his assassination by the U.S. administration is limited to his character.”
Nemokrati 
