Horace Engdahl håller huvudet högre än hans författargärning medger. Cigaretten efteråt blev inte heller bättre av den sista grisens ankomst. Det verkar således vara hans amiralklingande förnamn som förlänt honom en plats på den litterära parnassen mer än något annat (t ex efternamnet).
Tveksamt är också varur hans chevalereska beskyddarinstinkt egentligen härstammar. De som ställer sig under hans paraply riskerar nog ett skyfall när skyddsskärmen dras undan lika snabbt som den skyndade till undsättning.
Låt oss därför hoppas att hans vendetta stoppas av några överlöpare, som inser galenskapen i besinningslöst självförsvar utsänt från reptilhjärnan förklätt till ridderlighet.
Läs: DN – Stina Otterberg: Vi måste tala om Snöflickan, Expressen – Horace Engdahl: ”Jag förfäras över råheten i Akademiens maktkamp”,
Nemokrati 
