Borg och Juholt verkar redan ha gjort upp om en bortre parentes i a-kassan. Juholt är linjetalens galjonsfigur medan neoliberale Waidelich representerar den reella moderatpolitik som kommer att föras.
Men det är – liksom med de 145,2 miljarder som S och M skeppar till euron via IMF – med mycket små bokstäver som den bortre parentesen nu introduceras för att bli verklighet i cirka maj 2012 (eller kanske ännu tidigare med tanke på hur populariteten hela tiden ökar för Reinfeldt & C:o, ju fler hundratals miljarder han euroforiskt lovar bort till euron respektive låter Care(M)askeppa till skatteparadis).
Borg använder formuleringen att det inte är ”tillräckligt lönsamt att ta ett arbete” för att motivera införandet, trots att klyftorna ökar lavinartat – medan Juholt och Waidelich begraver det finstilt genom att placera ”snabb omställning” absolut längst ner i sin allt annat än informativa debattartikel om vilken neoliberal högerpolitik man nu beslutat sig för att ge sitt stöd åt – så att Borgs utförsäkringspolitik blir ännu mer verklig – denna gång för 34 % av de arbetslösa, nämligen den stadigt växande gruppen långtidsarbetslösa, som enligt SCB:s senaste statistikrapport uppgår till 132 000.
Äntligen har vi fått bekräftelsen på, att den tysta diplomatins väg är den enda rätta vägen att gå för att få ut Martin Schibbye och Johan Persson ur det etiopiska infernofängelset.
Carl Bildts tysta diplomati är så tyst, att den etiopiska regeringen inte ens fått kännedom om, att den överhuvudtaget förekommit. Det tycker den etiopiska regeringen är bra, så att man inte blir störd mitt uppe i det viktiga arbetet med att formulera en fällande dom för terrorism och olaglig inresa i landet.
USA är mycket klumpigare. Där går man ut och de facto säger, att den etiopiska regeringen måste lära sig skilja mellan terrorism och rapportering om terrorism, och att journalisterna ska släppas.
Rätt metod är givetvis att gå varsamt fram, och istället redan från början fälla kritiska yttranden om det högst olämpliga i Schibbyes och Perssons tilltag, för att ingjuta ett milt sinnelag hos den dömande makten i Etiopien (regeringen).
Det är detta som är Bildts stora styrka som utrikesminister. Han talar med bönder på bönders vis och med de lärde på latin. I Almedalen dansar han disco i spräcklig kavaj som en riktig pophuligan.
Så vinner man folkets kärlek.
Med oscariansk prosa, tungrots-r och stora, långdragna A-n vinner man dess respekt, samtidigt som man sätter journalister på plats, så att de en gång för alla lär sig hålla käft.
/Uppdatering: Läs Dagens Industri: Tung rådgivare: Euron dödsdömd, så förstår du vilken högriskspekulation med svensk ekonomi, demokrati och välfärd som Borg, Reinfeldt och Riksbanken ägnar sig åt när de föreslår att vi ska skicka 100 miljarder till euron via IMF. Om Italien lämnar euron, vilket är högst troligt, så förlorar vi 145,2 miljarder som vi inte lär få tillbaka. Ring/maila/skriv till din riksdagsledamot/EU-nämndens ledamöter och kräv att de röstar NEJ. Vi har sagt nej till euron i folkomröstning, 9 av 10 är emot euron./
”Sveriges ekonomiska utveckling behöver stärkas” säger Riksbanken och skickar 145,2 miljarder till euron via IMF. Både Riksbankens räntesänkning (bedömning att ekonomin kommer att gå sämre) men särskilt skeppningen av hundratals miljarder till euron via IMF, sänker drastiskt Sveriges kreditvärdighet. Det leder genast till höjda räntor på svenska statsobligationer, vilket i sin tur leder till att det blir högre räntor för svenska banker, vilket i sin tur är livsfarligt med tanke på Sveriges skyhöga skuldsättning på privatsidan.
Reaktionen på Borgs EUfori med våra skattepengar lät alltså inte vänta på sig en enda sekund. ”Ökad optimism i tyska näringslivet” när de lyckas vältra betalningsansvaret för sin ohämmade merkantilism gentemot PIIGS-länderna på Sverige, som inte ens är med i eurozonen, genom att lura av Borg löften om 100 miljarder till euron via IMF, medan de själva ”avvaktar” och Storbritannien är klokt nog att säga nej.
Då gick räntan på svenska statsobligationer plötsligt upp – och de svenska bankerna fick genast högre räntor. Ingves räntesänkning ger ingen effekt neråt på bankräntorna, däremot gav Borgs besked om 100 miljarder till euron via IMF rejäl effekt. Nu klättrar räntorna upp mot 500 % liksom förra gången Moderaterna lekte stora statsmän med svenska skattepengar. Bobubblan spricker.
Därför återpublicerar jag en tidigare bloggpost som förtydligar, att Reinfeldts politik lett till väsentligt ökat våld, inte mindre. Då han påstår sig vara angelägen om ”forskningsbaserade” åtgärder mot våldet, bör han ta till sig vad forskningen säger:
Det finns ett samband mellan utsatthet för våld och levnadsförhållanden; socialt utsatta kvinnor och män drabbas av betydligt mer våld än andra. Av offerundersökningarna [13] framgår t ex att år 2005 utsattes i genomsnitt 3,0 procent av kvinnorna och 4,2 procent av männen för någon form av våld. Ensamstående kvinnor med barn var betydligt mer utsatta än genomsnittet; deras rapporterade utsatthet var 10,8 procent. Nilsson och Estrada [16) har med hjälp av SCBs data om svenskarnas levandsförhållanden visat på ett samband mellan fattigdom och utsatthet för brott. Den del av populationen (16 procent) som klassificerades som fattig var betydligt mer utsatt för våld än den (12 procent) som klassificerades som rik. [. . .] Särskilt stor var skillnaden mellan fattiga och rika när det gäller risken att bli utsatt för våld eller hot i hemmet (9,5 gånger större för fattiga kvinnor och 7,2 för fattiga män). När det gäller utsatthet för våld som krävde läkarvård var de fattiga kvinnorna fyra gånger mer utsatta och de fattiga männen drygt elva gånger mer. Resultaten pekar också på att skillnaderna mellan fattiga och rika när det gäller utsatthet för våld har ökat sedan 1980-talet.”
Nu ökar inkomstskillnaderna i Sverige alarmerande snabbt. I det läget väljer regeringen ändå att öka fattigdomen och utsattheten ännu mer. Trots att svensk ekonomi går lysande ger inte Borg ett öre till de fattiga. Trots att inbetalningarna till trygghetsförsäkringarna går med vinst på 70-80 miljarder, så används de inte till det de är avsedda för. Han lyfter inte ett finger för att minska den skyhöga arbetslösheten (det blir ju mer vinst om folk jobbar gratis). Så här skriver de diakoner som nu larmar med Påskuppropet:
”– Före jul var det dubbelt så många som bad om ekonomiskt bistånd, kanske ett sextiotal mot ett trettiotal förut … och det här i lilla Rättvik med bara 9 000 invånare, säger diakonen Rosita Borum-Halvars. De som kom var utförsäkrade, ofta ensamstående mammor. För en ensamstående person innebär försörjningsstödet enligt riksnormen 3 720 kronor i månaden att leva på, vid sidan av eventuellt hyresbidrag.
– Förut kunde de komma och fråga om lite extra till jul, men nu handlar det om rena räkningar, mat och blöjor och hygienartiklar, säger Rosita Borum-Halvars.
Tillsammans med diakonen Marie Larsson i Visby domkyrkoförsamling tog hon initiativ till den namninsamling som nu pågår fram till den 15 mars och som riktar sig till biskopskollegiet. Förhoppningen är att ett nytt påskupprop liknande det för sex år sedan – men den här gången inte för en mer human flyktingpolitik, utan mot utförsäkringsregler, ökande barnfattigdom och orättfärdigheten i ökade ekonomiska klyftor.”
Vad som hänt är att 1990-talets kris lämnade efter sig stora hål i välfärden, och kvinnorna brändes ut i den slimmade välfärdssektorn eller blev av med sina jobb:
”Efter nedskärningarna inom offentlig sektor på 1990-talet har politiker av alla färger lovat och utfärdat stödpaket till vård, skola och omsorg. Men en kartläggning som tidningen Kommunalarbetaren gjort visar att 35 000 färre jobbar i just vård, skola eller omsorg nu jämfört med 1990. Samtidigt har befolkningen i arbetsför ålder vuxit med en halv miljon.”
Nu vill Svenskt Näringslivs-anknutna studieförbundet SNS – Studieförbundet Näringsliv och Samhälle – att kvinnorna istället jobbar utan lön inom de här sektorerna för att fylla det giganstiska hål i välfärden som Moderaterna skapade förra gången de innehade regeringsmakten och spekulerade upp svenskarnas skattepengar så att räntan rusade upp till 500 procent, då bubblan sprack och de brutala nedskärningarna tvingades fram. Det Nya Arbetarpartiet är ännu brutalare.
Denna gång vill de alltså, att kvinnorna gör ”välfärdsjobben” helt utan lön. Istället ska de utföra de arbetsuppgifter som tidigare gjorde dem sjuka (och sen utföräkrade) på grund av de slimmade organisationerna, till samma låga ersättningsnivåer som gör, att de nu måste söka hjälp hos kyrkan för att inte svälta (eller slås) ihjäl.
”I en rapport föreslår SNS också att det införs ett system med ”välfärdsjobb”, arbetsuppgifter som är värdefulla men som i dag inte blir gjorda. Jobben ska utföras av den ‘den som är sysslolös och får sin försörjning av samhället, men ändå är arbetsför’.”
Inte nog med att skatteinbetalningarna till välfärdsförsäkringarna går med överskott, och pengarna lagstridigt används till annat, inte nog med att kvinnorna slitits ut och utblottats på grund av Anders Borgs spekulationsdrivande ekonomiska politik (som också lett till att 65 000 i övriga sektorer förlorat sina jobb), de skall jobba och vara tacksamma slavar utan lön och ersättning också.
Klyftorna mellan de rikaste och fattigaste hushållen har ökat kraftigt de senaste 20 åren. Det visar SCB:s siffror över disponibel inkomst det vill säga inkomst efter skatt. Den tiondel av befolkningen som är rikast har fått se sina inkomster öka med hela 63 procent sedan 1991. Motsvarande siffra för de tio procenten fattigaste är 1,7 procent.
1. När det gäller inkomsten beror dess påverkan på en persons välfärd inte bara av hur hög inkomsten är, utan även av hur jämnt fördelad den är över livet. Stora kast i inkomsten sänker välfärden.
2. Den främsta orsaken till sådana kast i inkomsten är arbetslöshet.
3. De grupper med lägst inkomst lider – som lök på laxen – störst risk av alla grupper att vara arbetslösa.”
”Bundesbank President Jens Weidmann has signaled the central bank’s willingness to contribute €45 billion in loans to the IMF, but only if other European and non-European countries such as the U.S. follow suit and the funds aren’t specifically directed at Europe.”
Kina och USA säger dock blankt nej till några pengar till euron via IMF. Det är därmed sannolikt att Tyskland inte kommer att medverka, samtidigt som de kräver att Sverige genast ställer upp, och det gör Borg gärna – med 100 miljarder av våra skattepengar, trots att vi sagt nej till euron både i folkomröstning 2003 och nu i opinionsundersökningar som entydigt visar, att 9 av 10 svenskar är emot euron. Därmed riskerar han Sveriges kreditbetyg.
Regeringen Reinfeldts bekymmerslösa utlåning till det sjunkande euroskeppet via IMF kan allvarligt försämra både Sveriges attraktivitet för investerare och våra möjligheter att låna på den öppna finansmarknaden. Det skulle snabbt försätta oss i ett ännu sämre läge än många euroländer, med tanke på vår skyhöga skuldsättning på privatsidan. Investerarna flyr nämligen eurozonen:
”Patrick Groenendijk, chief investment officer for the Transport Industry Pension Fund of the Netherlands, which has some €11.5 billion ($15.2 billion) under management, says the fund has sold its Greek and Spanish bonds, and has started selling Italy. ‘I don’t see us coming back to that market any time, unless we have a breakup of the euro,” Mr. Groenendijk said.'”[anm: min fetstil i citatet]
”The likeliest trigger for the next stage in a deepening crisis is a blanket downgrade of euro-zone government bonds, which would strip France and even Germany of their prized AAA credit rating.”
När IMF-programmet sjösätts kommer Italien och Spanien också bli permanent beroende av IMF-lån, eftersom privata långivare då definitivt kommer att säga upp sig som långivare till dessa båda jätteländer, enär IMF-lån är prioriterade, vilket innebär, att de privata långivare, som fortsätter att låna ut till Italien och Spanien, kommer att löpa mycket hög risk att förlora sina pengar.
”And though the Brussels summit ruled that private-sector “involvement” (ie, losses) would not be mandatory were a country forced to tap the ESM, reliance on IMF funds to augment the euro zone’s own resources will make investors nervous. The IMF usually gets its money back first, leaving private investors to take any losses.”
De 200 miljarder euro som IMF-”satsningen” på eurozonen består av räcker dessutom långt ifrån för att rädda Italien och Spanien från betalningsinställelser.
”Even if the summit’s pledge of €200 billion to the IMF is matched by others and then combined with the €250 billion or so that is left in the euro zone’s temporary rescue fund, the money available would be barely enough to cover the borrowing needs of Spain and Italy over the next two years”
Tyskland har vidare även menat, att satsar man något via IMF kommer det att påverka deras involvering i EFSF.
Det är därmed stor risk för betalningsinställelser på flera håll, då det inte bara är Italien och Spanien, som ska omsätta stora lån under våren och sommaren 2012.
Sänks kreditbetygen också för andra euroländer än de som redan drabbats av sänkta kreditbetyg, kommer även dessa att drabbas av högre räntor. Det kan gälla både Nederländerna, Belgien, euro-peggade Danmark, Österrike m fl. Eftersom Grekland har problem både med att få lån från trojkan pga värre än förväntad kontraktion och med att skriva ner sina skulder visavi privata långivare, är risken direkt överhängande för att Grekland under våren lämnar eurozonen.
Ändå har Sveriges riskdag redan trotsat folkviljan flagrant genom att besluta om 45,2 miljarder svenska kronor till euron via IMF. Nu spelar man bort 100 miljarder till. Och ingen misstycker. Ofattbart att svenska väljare inte reagerar.
När de 150 miljarder euro, som euroländerna själva ska bidra med, till eurons svältpolitiska ”räddning” via IMF, dessutom till stor del utgörs av bidrag från just de skuldtyngda PIIGS-länder som de 150 miljarderna euro är tänkta att ”rädda”, nämligen Italien och Spanien, så kan denna ”förstärkning” av IMF:s lånekapacitet för ”räddning” av euron inte ses som något annat än ett makabert skämt.
Folkrörelsen Nej till EU har just meddelat att man anser att Sverige istället ska lämna EU, vilket jag instämmer i. Sverige ut ur EU – NU.
”För att måla upp en bild av tillståndet i Europa så har euroområdet sedan år 2000 haft en BNP-tillväxt på 1,4 procent per år och EU som helhet 1,6 procent. [. . .] Motsvarande siffra för Sverige är 2,3 procent per år.
EMU verkar alltså paradoxalt nog ha försvagat Europas ekonomiska styrka. Europa har historiskt sett präglats av konkurrens där den bästa och mest effektiva idén alltid vunnit. Europas fragmentering, unika olikheter och det ständiga tävlandet har varit själva huvudingredienserna för ekonomisk tillväxt.”
Anledningen till eurozonens ekonomiska misslyckande är naturligtvis EU:s inhemska neokolonialism, utövad av merkantilistiska Tyskland. Unisona handelsunderskott i PIIGS-länderna har motsvarats av ett jättelikt tyskt handelsöverskott, som med austerity för PIIGS kommer att smälta samman till ett intet. Krisen drabbar därför i slutändan ”kärnan” = Tyskland med full kraft. What goes around comes around.
PIIGS-länder, som före eurointrädet hade god ekonomi, har hänvisats till konsumtion på kredit av tyska exportvaror, då ECB:s ränte- och valutapolitik uteslutande anpassats till Tyskland, vilket tagit död på konkurrenskraften i Grekland, Spanien, Italien och Portugal fl. Att än mer förstärka det som orsakat krisen kommer att förvandla dessa länder till veritabelt bidragsberoende U-länder.
När Tyskland nu, istället för att låta PIIGS-länderna devalvera sig ur krisen, kräver att de stannar kvar i ett valutasamarbete, som endast gynnar tysk konkurrenskraft, men utan att tillhandahålla de krediter som varit förutsättningen för det ‘tyska exportundret’, så rasar således slutligen även Tysklands ekonomi sönder och samman.
Så varför skulle vi göra det? När det land som självt orsakat krisen inte vill vara med och lösa den, utan bara vältra ansvaret på andra, som inte ens är med i det ”valutasamarbete” som endast gynnat Tyskland? Låt PIIGS-länderna slippa ESM:s diktatoriska tvångströja.
De tyska exportjättarna har en gigantisk kassa, och de tyska bankerna har också profiterat hutlöst på att tillhandahålla krediter, som likaledes endast gynnat tyskt handelsöverskott. Låt dem betala, de har tjänat grovt på att förslava sina grannländer, utan att för den skull återinvestera dessa jättelika vinster för jobb i Europa, utan i Kina:
”Det finns problem som man absolut inte vill ha. Till exempel Greklands statsfinanser. Andra ter sig mer behagliga. I det här fallet de tyska industribjässarnas kassakistor som är fyllda till bristningsgränsen. [. . .] Enligt tyska industri- och handelskammaren planerar 43 procent av de tyska företagen att investera i Kina i år, mer än i hela Europa”
Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Fredrik Olovsson (EU-nämnden) säger till mig på Twitter att vi måste ställa upp och ”hjälpa” våra ”grannar” med 100 miljarder till euron via IMF (fvb till diktatoriska ESM) för att upprätthålla denna odemokratiska och skeva ordnung i EU.
Att hjälpa Merkel avskaffa demokratiskt vald regering i Grekland, implementera svältpolitik och tvångsinstallera extremhögerregimer i både Grekland och Spanien är dock inte att ”hjälpa grannar”, utan att agera medlöpare till inrättandet av en tyskledd, ekonomisk och politisk diktatur i Europa.
Detta säger vän av demokratin, mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter definitivt nej till.
Inte heller tycker Riksbanken (Reinfeldt) att vi ska bidra med vår kvot i IMF, som normalt uppgår till 0,95 % alltså, utan plötsligt med mer än fem gånger så mycket.
5,5 % av de 200 miljarder euro som EU tänker sig få låna av IMF, föreslår Riksbanken att vi ska bidra med, så att tyska och franska banker och exportjättar går skadeslösa medan betalningsansvaret för deras tidigare mycket lukrativa investeringar i eurozonen vältras över på skattebetalarna istället – med andra ordSveriges, trots att vi står helt utanför valutasamarbetet:
”Kanske är det de goda relationerna mellan den nya IMF-chefen Christine Lagarde och den svenske finansministern Anders Borg som spelar in.”
tillstår visserligen Sveriges Radio, men fortsätter sedan återigen med den partiska förljugenheten, genom att låta Stefan Ingves oemotsagt få framställa det av Riksbanken (där Moderaterna nyss installerat marionetter från regeringskansliet och Bankföreningen) föreslagna lånelöftet på 100 miljarder som ett fullbordat faktum, och beslutet i Riksdagen som endast den återstående ”formella gången”.
Lånegarantier ”som kanske inte kommer att användas” förklarar Sveriges Radios Tommy Fredriksson inlindande vidare, för att få oss att svälja betet – ett fullständigt befängt påstående. Självklart kommer dessa pengar att användas, de kommer formligen att slitas ur händerna på oss, om vi tillgängliggör dem, för det finns inga andra länder än Sverige och Danmark som än så länge lovat ställa upp med ett enda öre. Särskilt Tyskland – självt bland de första att bryta konvergenskraven – kommer att undandra sig medverkan.
Istället handlar det om att roffa så mycket som möjligt av den svenska statskassan fortast möjligt, innan de svenska väljarna hinner fatta något. Mörkläggningen hjälper media – särskilt SVT – till med, precis som var fallet när Lissabonfördraget trumfades igenom, under största möjliga tystnad över huvudet på demokratin.
Reinfeldt skänker nu ytterligare en totalvårdslös summa, 100 miljarder kronor, vilket motsvarar kostnaden för HELA sjukvårdsbudgeten OCH HELA rättsväsendet till euron via IMF – pengar som vi verkligen ALDRIG kommer att få tillbaka, då IMF-pengarna sedan går vidare till ESM – grundplåten till den Nya tyskledda überstatens statskaSSa, vilken ska administreras enligt det totalitära ESM-fördraget, som beskrivs i ovanstående video, och som EU:s stats- och regeringschefer undertecknade redan i juli 2011.
”Euro zone leaders will likely agree to boost the International Monetary Fund’s lending capacity with 150 billion euros and bring forward the launch of the ESM permanent bailout fund in efforts to end a debt crisis, a senior euro zone source said.”
Arbetslösheten pekar spikrakt uppåt – varslen strömmar in, med Borgs egna ord bromsar tillväxten ”kraftigt” in. Då väljer Reinfeldt & Borg att självsvåldigt skänka 150 miljarder av våra skattepengar till den dödsdömda euron – som 9 av 10 svenskar är EMOT och svenska folket samfällt röstat NEJ till, i folkomröstning.
Demokratiföraktetär därmed totalt, ja, demokratin upphävs helt och hållet av merkantilistiskt självömkande Tyskland, precis som under det gangsterekonomiska 30-talet. Det enda parti som säger Nej både till EU:s diktatoriska finanspakt och transfereringen av statskassan till Tyskland via IMF fvb till ESM – är Vänsterpartiet. Nu som Då. Och det trots att
”De enda EU-länder som fortfarande har högsta kreditvärdighet, AAA, är Storbritannien, Danmark och Sverige.”
Det sistnämnda tänker Reinfeldt emellertid en gång för alla ”permanent” ändra på. Riksbanken är nämligen lika ”självständig” från regeringen som regeringen är från Carema (KKR Triton) och det nu enade Tyskland.
Det är Reinfeldt som styr, men väljer att låta påskina, att det är Riksbanken som vill kasta 100 miljarder i sjön. En taktisk fint, för att lättare få väljarna att svälja det försåtligt agnade betet, då de i nuläget sannolikt har större förtroende för Riksbanken än för Carema-Moderaterna vars Borg-Gloria börjat halka på sned betänkligt.
Kina och USA har sagt blankt nej till att bidra med ett öre till eurons räddning via IMF, men Borg & Reinfeldt ställer gärna upp och tvångsutförsäkrar cancersjuka till ”arbetslinjens” gratisarbete ett bra tag till, med lite ”enklare regler” för socialförsäkringarna. Inga dubier i vägen där inte. ”Arbete ger frihet” säger moderaterna, utan att skämmas, precis som Hitler i Tyskland under nazismen.
Nu påstår ”Riksbanken”(Reinfeldt) med hjälp av Sveriges Radio, som i den här frågan plötsligt omvandlas till ett pravdamedium, att det är en ”god affär” för Sverige – med 9 milj inv – att låna ut 100 miljarder SEK till euron via IMF.
Att jämföra med Bundesbanks Tyskland, som – med sina 82,4 miljoner invånare – eventuellt kommer att besluta att bidra med 430 miljarder SEK. Villkoren för e v e n t u e l l tysk medverkan är emellertid stenhårda – det eventuella stödet ska också ges generellt till IMF:s lånekassa och absolut inte gå till att rädda euroländer (det tjänar man inget på då ingen av dem kan betala).
Merkel kräver alltså, att Sverige pungar ut med en dryg tredjedel av det Tyskland e v e n t u e l l t funderar på att bidra med, trots att vår befolkning och skattebas utgör en tiondel av Tysklands.
Och trots att vi redan de factobeslutat (till skillnad från Tyskland som naturligtvis aldrig kommer att göra verklighet av sina luddiga utfästelser) att skeppa 50 miljarder till euron via IMF.
Det skulle motsvara en svensk befolkning på 28 840 000. Den svenska skattebetalaren betalar därmed drygt tre gånger så mycket som den tyska skattebetalaren eventuellt kan tänka sig att fundera på att besluta om att bidra med, och då inte till lån till euroländer. Trots att Tyskland var det första landet som flagrant bröt mot stabilitetspakten, vi inte är med i euron, sagt nej i en folkomröstning och 9 av 10 svenskar är kompakt motståndare till den.
”Och chefen för Europeiska centralbanken (ECB) Mario Draghi har kategoriskt uteslutit den största av alla kanoner, att ECB skulle bli sista låneinstans och ge obegränsade lån till krisländer med nytryckta pengar. EU-fördraget förbjuder nämligen detta, påminner Draghi. Efter tyska krav utesluter ECB också allt tricksande för att kringgå förbudet, som att ECB skulle skicka pengar via IMF eller via den permanenta räddningsfonden ESM. Tyskland har också satt stopp för euroobligationer som en kortsiktig lösning eftersom gemensamma skuldåtaganden medför en moralisk risk.[. . .] Om frågan ställdes på sin spets är det inte säkert att Tyskland skulle dumpa sina principer för att rädda Italien från statsbankrutt. Tysk principfasthet har sprängt europeiska valutasamarbeten förr. [. . .] Man får hoppas att Angela Merkel har kontroll, så att tåget inte helt plötsligt kör av rälsen.”
Det Dolkstötta Herrefolket förslavar sin omgivning som vanligt med andra ord. Och Merkel har ingen som helst kontroll, utan agerar som gällde det 1918 och det av krigskultshatarna rövade Rhenguldet. Det enda hon wagnerskt tänker på är således Deutschland über Alles. Och det ställer dessa genomkorrupta partier M och S – med sina uppenbarligen heltyska marionettföreträdare – upp på – Reinfeldt, Schlingmann, Bildt und Waidelich. Efterträdande den quislingske Dinkenspiel (som spelade bort svensk territorialmakt när han ”förhandlade” om Sveriges medlemskap i EG) och Feldt (som mindervärdeskomplext spelade bort välfärden genom att avskaffa våra valutarestriktioner, en anakronism, som Island nu är klyftigt nog att återinföra).
Ska inte Juholt döpa om sig till Juholdt också? Jag har faktiskt tappat all tro på socialdemokratin – det är ett betongpolitiskt (S)taffage, som sedan Palmemordet bara fortsätter att utse redan övergödda drymartinipampar, vilka endast tänker på den egna smaklöst plumpa övermättnaden och stinna hästhandlarplånboken – ingenting annat.
Om det verkligen varit en, som ”Riksbanken” påstår, ”god affär” att ”satsa” pengar på eurons räddning via IMF, så hade USA med all säkerhet varit den första att anmäla sig (särskilt som hungern breder ut sig över den av Bush u-landifierade kontinenten).
Istället har USA sagt definitivt Nej, liksom Kina. Naturligtvis för att man vet, att betalningsinställelser kommer att ske, och att euroländer en masse kommer att lämna det s k ”valutasamarbetet” (om de hinner innan den Nya EU-diktaturen sätter stopp och istället tvingar på dem ”räddningens” svältpolitiska tvångströja). Inte ens världens ekonomiskt starkaste länder har således råd med några sådana enorma förluster som IMF:s ”räddningsaktion” gentemot den räddningslöst förlorade euron kommer att innebära.
Kina och USA går stärkta ur krisen medan merkantilistiska Tyskland drar ner hela Europa i ett 30-talsmörker av depression – och repression. Stövlarna marscherar – och S hejar på. Precis som på 30-talet löper de med.
Den som nånsin trott att EU-projektet handlade om något annat än en rasande revanschistisk tvångsupprepning av Hitlers välde i Europa bör vid det här laget ha förstått att så inte är fallet. (M)an är ursinnig för att utrotningen av allt utom stupid Germansk megalomani inte avgick med segern förra gången. Denna gång tänker man se till att det Totala kriget mot Livet verkligen lyckas.
Tills nu är de tre största låntagarna i IMF Irland, Grekland och Portugal, dvs euroländer. Nu tillkommer Italien, Spanien, Frankrike, Holland, Danmark, Finland, Tyskland. Hellre än att Merkel låter ECB agera ‘lender of last resort’ (då kanske Tyskland tvingas bidra med några ruttna lingon gud förbjude). Vi däremot blir av med HELA statskassan om vi ger ett enda öre till. För de här pengarna kommer vi med 100 % säkerhet aldrig att få tillbaka. Euron, EU och bankerna rasar samman inför våra ögon.
I det läget tänker Reinfeldt med S benägna hjälp skyffla ytterligare ”betydande belopp”, samt sätta Sverige under tyskt förmyndarskap i ‘stabilitetspakten’ för Titanic. Detta samtidigt som EU:s ”starkaste land” och dess hyperegoistiskt merkantilistiska ledare Merkel just deklarerat att maninte tänker bidra mer till räddningsfonderna.
Frankrikes exponering mot Italien och Spanien är astronomisk och Tysklands gigantisk. Greklands ekonomi kontrakterar, trots (eller rättare sagt pga alla med strypkopplande austeritykrav behäftade ”räddningspaket”). Tyska Commerzbank – Tysklands näst största bank har begärt nödhälp. Holland varnas av kreditvärderingsinstituten osv. Euron faller. EU faller. Reinfeldt tänker bli kapten på havsbotten – och dra Sveriges befolkning med sig dit.
”this forced austerity will mean slower growth and with that all chance that the European nations can ‘grow/tax’ their way out of this charade [. . .] there is simply no way they can grow fast enough to be able to kick the can far enough down the road for it to matter[. . .] sees it as inevitable that the practical insistence on the elimination of deficit spending will force banks into bankruptcy,leading, as asset values are marked down, to a spiral collapse in equities.”
SD bryr sig lika föga om äldreomsorgen, då de även sagt ja till den tvingande lag som Moderaterna tänker införa för kommunerna att anlita privata vårdgivare. Det blir därmed inte längre möjligt för kommunerna att tacka nej till Carema- och Attendo Care-upplägg, även om de skulle vilja.
SD är det globaliserade riskkapitalets, bankernas och Tysklands lydiga springpojkar, vilket kanske inte är att förvåna, då det är dessa intressen – eller ”Bank & Business”, som Ian Wachtmeister brukar säga, när han inbjuds till SD:s möten – som hjälpt dem till makten. De skyddar därmed knappast några inhemska intressen. Staffagepolitik är ordet för dagen.