Aftonbladet låter rada upp som vore de några orakel neoliberal betongsosse efter neoliberal betongsosse. Tänk om det någon gång kunde vara något annat än korrupt mygel som sätts på piedestal. Lika mycket som folket i Egypten längtar man här efter verklig demokrati, frihet, rättvisa, jämlikhet – och ekonomisk blomstring i ordens bästa, och inte sämsta bemärkelser.

De ”socialdemokrater” som endast är intresserade av att gynna sig själva och inte alls tänker på alla de som far illa, för att inte säga krossas av den neoliberala avregleringspolitiken som även blivit ”socialdemokraternas” (läs Prime- och arenahögerns) signum, varför är det just de som räknas som ”tongivande”?

Är det bara för att de varit med så länge att de växt fast som stenstoder i de glättigt politrukhyllande morgonsofforna? Likt den mumie som nu talar till folket i Egypten, så att skorna åker i vädret och marschen mot presidentpalatset och tvhuset resolut inleds. Likt den taltratt för petroleumekonomiska bonusintressen i USA, som tror att ordet Change stavas växelpengar till folket.

Kjell Olof Feldt avskaffade valutarestriktionerna det banade väg för skattesmitarpolitiken med ‘roadmap’ till Caymanöarna. Sahlins och Lundby-Wedins ratificering av Lissabonfördraget leder till lönedumpning där lönerna tillåts sjunka i takt med inflationen precis hur mycket som helst när reglering mot index förbjuds i mars 2011 för att rädda den räddningslöst förlorade eurons för alltid evaporerade soliditet, och ”förnyare” banar slutligen väg för Sveriges andra Nya Arbetarparti, där ordet ‘solidaritet’ hamnar på museum en gång för alla.

Läs: Expressen – Hetaste kandidaterna till partiledarposten (min anm Expressen ”avslöjar” att Svenskt-Näringslivfinansierade Primehögern gjorde bra ifrån sig på sin turné i partidistrikten med sin Kreab-inspirerade ”valanalys”),