Inte en Pudel i sikte

Bildt uttalar sig som den förpubertale kalenderbitare han uppenbarligen är, och lika uppenbarligen kommer att förbli. Han poängterar att han minsann slutade i företaget Lundin Petroleum, precis innan de fick tillstånd av den etiopiska regeringen att leta olja i Ogaden, närmare bestämt några veckor innan.

Bildt resonerar då i termer av datum och klockslag samt kräver tjurigt att vi, utan att ifrågasätta, okritiskt går med på denna hans adolescenta von-oben-argumentation, som han gestaltar i en rungande snorkig kommuniké från Alla Dessa Dagars allra högst belägna alptoppar av träumeri och självbedrägeri.

Som om han inte dessförinnan suttit hela sex år i Lundin Petroleums styrelse. Och som om sådana avtal inte föregås av några som helst förhandlingar. Som om han inte var bekant med familjen Lundin.

”Lundell skjuter också in sig på ordet ‘verksamt’, som Carl Bildt använder. Det stämmer att Lundin Petroleum inte hade någon verksamhet igång, men Carl Bildt var styrelsemedlem i företaget när förhandlingar om utvinning inleddes med Etiopien, enligt Kerstin Lundell.

– Han påstår att det inte har gjorts affärer, men det stämmer inte. Det förhandlades med regeringen. I vanligt språkbruk säger man att om man förhandlar så gör man affärer och då är man verksam, säger Kerstin Lundell.” [anm: min fetstil i citatet]

Till det kan läggas hans långa engagemang i Lundin Petroleum under den tid, som internationella åklagarkammarens förundersökning avser, då Lundins Oil Road byggdes, 160 000 sydsudaneser fördrevs och 12 000 dödades. För denna tid, när han bevisligen satt i företagets styrelse, övergår han till att unisont med Adolf H. Lundin själv prata i termer av att oljan skapar fred och välstånd, vilket den lika bevisligen och enligt alla ögonvittnen inte gjort. Istället har oljebolagens, och i synnerhet Lundin Petroleums, verksamhet i Unityprovinsen svårligen fördjupat konflikter så att de slutat i massmord.

Redan innan Lundin Oil startade sin verksamhet i Block 5A varnade den kanadensiska regeringen för vad ett engagemang i Unityprovinsen kunde leda till och att det inte var lämpligt, så att man därför drog sig ur, men det var inget som hindrade Lundin Oil.

Lundinsfären är känd, för att inte säga ökänd, för sina oetiska affärsmetoder. Att Sverige och vår utrikesminister är direkt förknippad med affärsfamiljen Lundins företagsgrupp och vad det betyder för Sverige utrikespolitiskt och svenskar utomlands vägrar Bildt helt enkelt ta ad notam.

När media nu långt om länge tar upp frågan till sakkunnig debatt, så vägrar Moderaterna och regeringen lika envist att medverka, som stode de självklart över såna banaliteter som demokratisk granskning.

Något som blir än märkligare, med tanke på att regeringen skickade handelsminister Ewa Björling att svara i riksdagen, när Jonas Sjöstedt ställde interpellation till Carl Bildt angående hans engagemang i Lundin Oil under den tid som fördrivning och massmord ägde rum i södra Sudan. Om regeringen således anser att frågan om Carl Bildts Sudanaffärer skall adresseras till andra i regeringen, varför ställer man nu då inte upp i debatt? Med det agerandet i riksdagen bör Reinfeldt självklart svara på journalisternas frågor jämsides med Carl Bildt.

Enligt FN:s rapport om olaglig exploatering i Kongo hade Lundin Group därtill även affärer i Kongo 1998-2001. Det handlade då om s k blodsdiamanter, kobolt m m. Lundin Group har inte oväntat även ett diamantföretag, men menar att i Kongo handlade Lundins engagemang om kobolt och koppar. FN hade i rapporten från 2002 om olaglig exploatering i Kongo listat Lundin Group som ett av de företag som bröt mot OECD:s riktlinjer för multinationella företag. I samma rapport nämns inte förvånande också Viktor Bout, the ‘merchant of death’, som nu står åtalad i USA för illegala vapenaffärer m m. Enligt FN:s rapport var han diamantsmugglare baserad i Dubai, som var transitland för de olagligt exploaterade diamanterna från Kongo fvb till olika länder i väst, där diamanterna sedan omsattes på marknaden (rapporten s. 26).

Organisationen Diakonia har också riktat kritik mot Lundingruppen gällande dess verksamhet i Kongo. I rapporten ”Risky business” granskas Lundin Minings affärer i Kongo och de avtal som slutits mellan bolag och kongolesisk regering, och då kritiseras att avtalen slutits på ett så korrupt sätt att de lett till att rikedomar forslats ur landet och inte kommit befolkningen till del. I samband med det kritiseras Lundin Mining för att i anslutning till förhandlingar med regeringen om koncession ha gett penningbidrag till diktatorn Mobutus valkampanj:

”Ett frågetecken är till exempel hur det påverkade förhandlingarna att Lundingruppens grundare erbjöd ex-diktatorn Mobutu ett ekonomiskt bidrag till dennes valkampanj under samtalen. Till skillnad från andra bolag har Lundin Mining fortfarande inte antagit en policy som förbjuder bidrag till politiska partier och valkampanjer.

Rapporten behandlar också den kritik mot avtalen som kommit från både lokala organisationer och Världsbankens experter. [. . .]

Diakonia besökte området i början på februari uttryckte många bland lokalbefolkningen sin besvikelse.
– De säger att vi bor på jordens mest värdefulla mark, men vi får inget när de tar den ifrån oss, sade en kvinna som bor på gruvområdet.

Spänningarna mellan företaget och lokalbefolkningen ledde så sent som i januari till konflikter inom gruvområdet.”

För att illustrera hur orimlig Bildts oprofessionella hållning är, när han understryker att han ‘bara’ haft engagemang i Lundin Petroleum (tidigare Lundin Oil), och minsann inte några andra av familjen Lundins företag, kan vi citera uttalanden om Lundin som gjordes av svenska UD 2002 i SVD-artikeln ”UD bekymrat över Lundin”:

”GENÈVE Från svenska regeringens sida anses det bekymmersamt att företagen Lundin Group och Tenke Mining står på FN:s lista över företag i Kongo som anklagas för att bryta mot OECD:s riktlinjer.

– Svenska regeringen förväntar sig att svenska företag följer OECD:s riktlinjer, säger Anna Maj Hultgård, kansliråd på UD:s enhet för internationell handelspolitik, till Näringsliv.
Hon tillägger att ett företag ‘anses vara svenskt om det har svenska intressen eller svensk profil, vilket inbegriper detta fall’.

I rapporten från expertpanelen tillsatt av FN:s säkerhetsråd står att Lundin Group och Tenke Mining är registrerade i Bermudas respektive Kanada. Svensken Adolf Lundin äger dock ‘mellan 30 och 50 procent’ av Tenke Mining, enligt företagets operative vd Paul Conibear. Adolf Lundin är också grundare av samt styrelseordförande och vd i Tenke Mining, som är noterat på Torontobörsen.
Lundin-familjen leder även styrelsen i Lundin Petroleum – tidigare Lundin Oil grundat av Adolf Lundin som hamnade i blåsväder för två år sedan då företaget anklagades för att indirekt vara inblandat i människorättsbrott i Sudan där man prospekterar olja.

Lundin Petroleum framhäver att det är ‘ett helt självständigt och oberoende’ bolag, utan någon som helst verksamhet i Kongo.”

Så slutligen Bildts förnumstigt huvudlösa påståenden – om att journalister inte ska åka till ‘farliga’ områden som UD avrått från resor till – vilka inte står diktatorers floskulösa uttalanden långt efter. En utrikesminister som anser att journalister inte ska lägga sig i om övergrepp på civilbefolkning eller rentav folkmord pågår – vad liknar det?

De enda ‘inbäddade’ reportrar som han skulle räkna som ‘professionella’ är väl de, som liksom CNN-betonat riggas upp i kamouflagedräkt och hjälm av landets militär och välsminkade mellan bländvita tandrader avger sina vindpinade uttalanden någonstans på fältet framför ett helt batteri av networks-tv-kameror i initierad infotainmentdialog med hemmaredaktionen.

Likt de som bäddas in i pravdabomull i hårdredigerad ‘visning’ enligt Pentagon-planlagd sight-seeing-rutt under pågående War on Terror i Irak eller Afghanistan, lyxhotellångt från både targeted och collateral killings.

Se ABF Play – Maj Wechselmanns film om Lundin Oil och Sudan ”Det är upp till dig”

Se tidigare bloggpost: Sverige – handelsresande i folkmord?,

Se även: SR – Studio Ett – Carl Bildt och Lundin Petroleum, Lyssna på inslaget, Diakonia – Risky Business, Diakonia – Ladda ner hela rapporten, Diakonia – Ladda ner en sammanfattning,

Läs även: CNN – ‘Merchant of Death’ Trial to Open in New York, WSJ blog, SVT – Dödens köpman inför rätta – citat: ”På tisdagen ställdes Viktor Bout inför rätta i New York”, E24 – Lundin Mining går samman med Tenke, SVD, SVD – UD bekymrat över Lundin, en.rian.ru – Business – Gazprom offered stake in gold deposit in Russia’s Far East, Lucara diamond – brochure, United Nations Security Council – Letter dated 15 October 2002 from the Secretary-General addressed to the President of the Security Council – Final Report of the Panel of Exports on the Illegal Exploitation of Natural Resources and Other Forms of Wealth of the Democratic Republic of Congo – ”[. . .]Business enterprises considered by the Panel to be in violation of the OECD Guidelines for Multinational Enterprises [. . .]54 Lundin Group[. . .]Reliable sources have told the Panel that gem diamonds from Mbuji Mayi in the Democratic Republic of the Congo account for much of the phenomenal increase in diamonds transiting through Dubai in recent years. Export from the United Arab Emirates to Antwerp increased to $149.5 million in 2001 from $4.2 million in 1998 according to the Diamond High Council’s statistics. The Panel has been told of chartered flights direct from Mbuji Mayi to Dubai, and other routes via Dar es Salaam, on which illicit diamond exports have been carried. Likewise, Dubai has become a transit point for coltan from the Uganda-controlled area and a portion of the diamonds originating from Kisangani in the Rwanda-controlled area. The arms and diamond smuggler Victor Bout uses the United Arab Emirates as his permanent base, with nine of his aircraft stationed at Ra’s al Khaimah International Airport” (s. 26) [min fetstil i citatet], TV2.no – Svenske fanger i Etiopia på Stoltenbergs agenda