Istället för att hjälpa PIIGS-länderna (och snart även hela eurozonen) på fötter så fortsätter EU att göda neoliberal bubbelekonomi. Bankerna feldirigerar allt mer pengar till ”säkra kort” som fastigheter vars värde går upp i rök och dagligvaror vars priser går samma väg, dvs stiger inflatoriskt i höjden. Man vill ha ”garanterad”, snabb och hög avkastning och tänker inte i termer av innovation (klimatsatsningar och teknologi) och tillväxt (t ex långsiktiga investeringar i högteknologisk och grön ekonomi). Man tror att man lägger på hög när man i själva verket blåser stålar i blixtfart.
Produktiva investeringar lyser alltså med sin frånvaro, det är även fortsatta finans- och valutaspekulationer som vill göra snabba jätteklipp på luftaffärer medan bankernas utlåning och riskovilliga satsning på ”fasta värden” förvandlar hela EU till just den koloss på lerfötter som sakta sjunker ner i sitt eget osäkrade underlag.
Snart är alla räddningsmekanismer utlösta och det räcker med en europeisk ekonomi av medelstorlek till att rädda, t ex Spanien eller Italien, eller till och med Portugal, så glider hela bygget utför i ett gigantiskt skred som drunknande drar alla i sin väg med sig.
Att medverka i dessa fruktlösa och missriktade räddningsförsök är huvudlöst. Och som alla vet har vi en (M)arionettregering. Och S (m)jäker med.
Sverige (riksdagen) måste säga Nej, både till utlåning till Irland och till ”permanent krisfond”. Särskilt när EU vill villkora ”stöden” så att Irlands konkurrenskraft stryps helt och hållet, och landet inte tillåts konkurrera ens med något lägre företagsskatter. Inte nog med att euro”samarbetet” hindrar dem från att konkurrera genom devalvering, eller förhindra överhettning genom räntehöjning, även det sista halmstrået vrids ur händerna på dem och de tvingas ner i passivt beroende, höjda skatter och därmed höjda priser samt skuldslaveri för överskådlig tid framåt, kort sagt dyrtid.
”Räddningspaketen” försätter därför PIIGS-länderna i U-landsliknande beroende av Tyskland eller andra större medlemsstater, som Frankrike, vars realekonomier också kommer att ta långsiktig skada av dessa s k räddningar som i själva verket alltså är åtgärder som kväver all ekonomisk tillväxt i de länder som de storhetsvansinningt ingriper mot, och således även förintar varje tillstymmelse till återbetalningsförmåga. Med andra ord är eurozonen ett svart hål som Sverige inte skall vräka ner några pengar i, för de kommer aldrig tillbaka.
Barnkerna kan uppenbarligen inte bygga samhällen, endast blåsa upp fastighetsbubblor. Deras utlåning är ensidig och riktas inte in på att en diversifierad realekonomi som ger arbetstillfällen understöds så att en pluralistiskt betonad arbets-, varu- och tjänstemarknad upprätthålls.
Se tidigare bloggpost: S och M sviker demokratin och Sverige – Igen!
Läs: WSJ.com – Brussels Takes Out the Bazooka, SVD – Cervenka: Höga insatser när EU:s bluff synas
Se även:SVD – Nyval krävs i Irland, SVT Rapport – Regeringskris väntar i Irland, SVT – Anders Borg: ”Vi måste inte hjälpa men vi vill”, SVT – ”Sverige är beroende av omvärlden”, SVT – ”Viktigt att säkra stabilitet”, SVT – Irländsk ilska mot regeringen, SVD2, SVD – Ryktet om fildelningsdöd överdrivet, AB – Sahlin utvecklade partiets idéarv, SVD2, SVD – Det nya borgerliga uppdraget, AB2, AB – Pagrotsky tycker Sverige bör ge ekonomiskt stöd till Irland – fast med ett villkor, AB – Socialdemokraterna har klarat Sahlinkrisen, AB – Sahlin utvecklade sitt partis idéarv, AB, Expressen – Wanja: Gick till val med fel partners (min anm: Ja, med den neoliberala arenahögern och partieliten istället för S-väljarna och LO-medlemmarna), DN – Östros: Så ska S åter bli centrum i den svenska politiken, Högbergs tankar: ”Är jag den enda kandidaten”, DN – Lena Sommestad om partiet
Nemokrati 
