I ett matematiskt anfall sänder Maria Abrahamsson (M) ut ett ”syrligt” frågetecken – ”Om 1% av alla RUT-avdragare använder avdraget fullt ut – hur kan då staten tjäna så mycket pengar på att försämra för den kategorien? #bp16”
Ja, Maria, kanske för att enprocentseliten använder så otroligt MYCKET rut-tjänster. I det nya tjänarsamhället får de ju skattefri hjälp med allt, från poolrengöring till cocktailblandning.
När nu de som oförtröttligt trampats på under åtta långa år av borgerligt ekonomiskt vanstyre (läs Nuon, IMF-lån för upprätthållen, tysk svältpolitik och you name it) får ett och annat korvöre utbryter ramaskri från den pedikyröverkonsumerande kasten.
Dags för den att tagga ner – och blanda sina whisky sours själv ett tag.
När Kalle Lasn säger ”detta är en ledarlös rörelse”, så kommer man att tänka på scenen ur Monty Python’s film Life of Brian där massorna i talkör unisont upprepar varenda ord som Brian säger:
med den skillnaden, att Kalle Lasn säger sig ha väntat på rörelsen, (som han själv igångsatt och) som ska implementera hans budskap, i över 20 år.
”Kalle L: This is a leaderless movement. But the founding of the idea came out of lots of brainstorming here among our staff editors, photographers, freelancers and people on our list-serve. Back in the summer we were all talking about what we were going to do next with the magazine and we were all inspired by what happened in Tunisia and thought that America was ripe for this type of rage. We put feelers out on our forums. So it was relatively recent, in June, when we came up with this idea and launched the hashtag in mid-July with the magazine and then it just took off. Once that issue was published, we started putting out tactical briefings to our list serve.”
Enligt flera källor växte Kalle Lasn upp i ett tyskt flyktingläger i axelmakten Estland och flyttade till Kanada när han var sju år gammal. Och han har tydligen ingenting emot att Occupy Wall Street förenar sina krafter med Tea Party- aktivister heller. Så här säger han om det:
”Forget divide and conquer. It’s too soon for that. And it may happen. I don’t know. The good thing about the Tea Party is that deep down in their guts they understand that there is something fundamentally wrong with our system. But they want to recapture the past when there is no going back. Their target is the government. Our target is the people who run the government: corporations and Wall Street. If some Tea Party people want to come out and protest, please come. They know we have to take away some of the powers the financial markets and speculators have over our system. They know that we have to make money less important in politics or this democracy is in very big trouble.”
Man frågar sig därför om man, när det gäller personer som Kalle Lasn och Julian Assange, istället för att stödja dem måste utropa – Beware of the ”Visionaries”?
Särskilt framstår detta som en tänkbar idé, när man samtidigt får veta, att t ex det amerikanska nazistpartiet bestämt sig för att ge #OccupyWallStreet-rörelsen sitt ”fulla stöd”:
”In a message posted Thursday on its official website, organization head Rocky Suhayda said members of the ‘pro-white’ movement should join and support the Occupy demonstrators because they share a common enemy: The ‘judeo-capitalist banksters.’
Suhayda said though many ‘racialists’ are concerned about the demonstrations because the ‘many protesters are non-white and/or ”communists,”‘ that shouldn’t matter because they are all against the same ‘evil, corrupted, degenerate capitalist elitists.‘ [anm: min länkning i citatets sista stycke]
”Nu har tysk polis funnit en film från en nynazistgrupp i östra Tyskland där gruppen tar på sig skulden för morden på de nio invandrarna.
Bilder från den 15 minuter långa filmen som tidskriften Der Spiegel tagit del av visar också groteska bilder på mordoffren.
Den tyska förbundskanslern Angela Merkel kallar det utredarna hittills påträffat ‘alarmerande’, och säger att det avslöjar ‘strukturer’ som myndigheterna hittills var omedvetna om.”
”Högerpartiet Partido Popular (PP), som tar över Spanien, har sina rötter i postfascismen. Dess grundare, Manuel Fraga Iribarne, var minister hos Franco. Den gången jag samtalade med Fraga bad han om en hälsning till sina vänner Ulf Adelsohn och Carl Bildt. Jag har framfört den.”
Tillsammans med den Nya folkmakten – Gatans Parlament kan de skapa ett veritabelt skräckvälde. Tvångsupprepningen blir då ett än mer konstaterat faktum. Den arabiska våren har redan förvandlats till en sharialagarnas vinter, protesterna mot kapitalismen återuppväcker nazismen och om hörnet väntar Civilisationernas kamp.
När Kina (eller blir det Putin) likt Stalin sen ”befriar” Europa väntar 30 år (eller blir det 100 år) av kommunistisk diktatur, och vi vet inte om den når ända hit eller stannar vid platserna för den forna järnridån. Blir det över Peking som Tea-Party-USA slutligen sen fäller atombomben/neutronbomberna, eller blir det helt enkelt Harmageddon och världens slut?
Som jag ser det finns det två utmärkta botemedel ifall man låtit utsätta sig för Jan Nato-Björklunds högtflygande tal och svepande formuleringar om Europa, Skolan och Kvinnors Löner.
”Kärnkraft kunde han knappast prata om (katastrofen i Fukushima). Skolan kunde han knappast prata om (resultaten faller och segregationen ökar). Skulle han ägna ett helt tal åt Nato? Hur skulle folk stå ut? Folkpartiets fjärde politiska fråga (att Sverige bör gå med i euron) kunde han ju inte riktigt heller gå loss i. [. . .]
Björklund försökte sedan faktiskt prata om skolan. Lite trevande upprepade han 14 år gamla exempel och försökte skylla ifrån sig det faktum att eleverna lär sig allt mindre. Det är sossarnas fel! Trots att Björlund ansvarat för skolpolitiken i fyra och ett halvt år. Det finns gott om exempel på skolsystem i världen som förbättrats kraftigt på fem-sex år. Oavsett världsdel, politiskt system och BNP-nivå. Det vet antagligen Björklund.
Förintelsen och andra världskriget lär oss att vi måste hålla fast i det europeiska perspektivet berättade folkpartiledaren sedan. Vi måste tänka på Europa inte nationella intressen manade han. Sedan gick han direkt över i att rasa mot ‘Greker som tycker att medlemskapet betyder att vi andra ska betala för deras missskötta ekonomi’.”
De politiska lösningar som både vänster-, miljö- och kvinnorörelsen förespråkat sen snart sagt urminnes tider är istället de som krävs för en hållbar framtid.
Sex timmars arbetsdag måste med andra ord omedelbart införas och den offentliga konsumtionen öka, på bekostnad av den privata. Därför måste de gemensamma, skattefinansierade lösningarna inom vård, skola, omsorg, högre utbildning, infrastruktur, kultur, forskning m fl ges betydligt större utrymme än vad som nu är fallet.
Det är ju också något som behövs för att inte den uppväxande och nästkommande generationer ska hamna ohjälpligt efter i utbildningshänseende. Här är en stor satsning på skolan akut och måste genomföras fortast möjligt; med högre löner till lärare, ökad lärartäthet, mer tid för förberedelse, lektionsplanering och efterarbete samt ökad personaltäthet i barngrupper på dagis och fritids.
Det är således inte den privata, ackumulativa, naturresurstärande konsumtionen av varor och tjänster, som ska tillåtas accelerera, utan tvärtom den offentliga, skattefinansierade konsumtionen av kultur, infrastruktur (kollektivtrafik, energiproduktion, klimatanpassning av bostäder m m) utbildning, forskning på avancerad miljöteknik samt vård av både hälsa och sociala relationer.
Med ständigt ökande stress och övertid har människor inte heller tid att njuta av vare sig sina ting eller inkomster, det mesta går istället bara till slit-och-släng-betonade nödlösningar som ökad biltrafik, mer taxiresor, snabbmat och onödig impulskonsumtion pga tidsbristen som den hela tiden ökade arbetstiden alstrar, vilket snabbar på försämringen av vår hälsa och förintelsen av vår egen livsmiljö.
Undersökningar visar med andra ord, att det finns ett tak när det gäller välbefinnandets korrelation med ökad levnadsstandard. Välbefinnandet slutar öka vid en viss nivå, vad människor istället behöver är ett humanare tempo och mer tid.
Om vi nu ändå ska marschera bakåt i tiden borde vi därför, istället för att tvångsupprepa det totalitära 30-talet, återuppväcka 1800-talsvärden som det Sköna, det Sanna, det Goda, samt sänka livstempot.
Enligt experterna räcker det dock med att vi går tillbaka till 70-talsnivå, dvs tillbaka till vägskälet mellan folkhemstanken och 80-talets klippekonomi och där göra det vägval som hade gjorts då, om inte vänster-, miljö- och kvinnorörelsen så intensivt motarbetats av timbrosfären och Näringslivets fabelbetonat föråldrade Ekonomifakta.
Med ständig stress har känslan av meningslöshet också fördjupats, varpå utbrändhet, depressioner, självskadebeteende och aggressivitet utbrett sig epidemiskt och de ökande inkomsterna förslösats på kortlivade skräpprodukter, så att naturen totalförstörs.
Det är de girigaste rika som enligt experterna förstört våra gemensamma livsbetingelser. Nästa steg för en hållbar framtid måste därför innebära, att de rättvisa transfereringarna tillåts öka avsevärt, i Sverige och globalt. Både den extrema rikedomen och den extrema fattigdomen medför nämligen, att resurserna uttöms blixtsnabbt på ett destruktivt lägga-på-hög-, respektive ur-hand-i-mun-sätt.
Kalhyggen pga av girighet och kalhyggen pga av fattigdom är två sidor av samma mynt; den nyliberala globaliseringens orimligt höga avkastningskrav och spekulationsdriven inflation till förmån för de allra rikaste har lett till misär och hungersnöd som lön för slavmödan åt de allra fattigaste och mest exploaterade, vilket t ex leder till att träd desperat huggs ner till bränsle för matlagning och värme istället för att miljövänlig energiproduktion implementeras.
Det bidrar också till en enögt enfaldig bedömning av samhället. Springa snabbast, producera snabbast och mest, tjäna mest, äga mest, hoppa högst, kasta längst är ett infantilt intelligensbefriat sätt att mäta, som mer hör hemma i sandlådan än i makroekonomin. McDonalds-tätheten och engångsförpackningsackumulationen vittnar om stupiditet, utarmning och undermålig kvalitet istället för om rikedom och högtstående civilisation.
Moderaternas och Socialmoderaternas ayn-randska samhällsmodell erbjuder med andra ord dumhet och destruktivitet som svar på framtidens ödesproblem.
I Vetenskapens värld frågade man sig också varför människor i enkäter alltid uppger att de högst av allt önskar mer tid samtidigt som de i praktiken alltid väljer mer övertid.
Svaret på den gåtan är självfallet att de inte vågar annat. De är rädda för att sparkas ut, om de inte lismande springer fortare och fortare i ekorrhjulet för då tar bara någon annan platsen, eftersom det inte är förnuftet som styr grottekvarnen utan den gangsterekonomiska totalitära galenskapen.
Den ockult marknadsreligiöse fanatikern Anders Borg, vars hela politik (EU:s) är en inflationsdrivande bubbla, som det är oerhört lätt att sticka hål på, behandlas av Ramberg i lördagsintervjun istället som just den budbärare från ovan, som Adam Smith skrockfullt installerade som ekonomiskt överhuvud och vars elaka presbyterianskt calvinska vidskepligheter om dubbel predestination nu implementeras med utförsäkringspolitiken.
Marknaden behandlas i sin tur som en autonom Entitet, som om den inte bestod av obotliga semikriminella eller till och med ogenerat kriminella sex- och kokainberoende spelmissbrukare utan istället utgjorde en ovedersäglig naturkraft, vars överhöghet är lika meningslös att ifrågasätta som en oroligt sovande vulkan, vars återkommande utbrott bara kan förhindras genom att man kastar ner skattepengar i dess allt uppslukande krater.
Det handlar om att blidka den ”innan den öppnar”, annars detonerar den med sin snarstuckna baksmälla, varför det enda svaret på de ständigt återkommande finanskriserna som ges är, att göda de obotliga spelmissbrukarna med ännu mer skattekapital, så att spekulationen kan fortsätta och inflationen få sig ett rejält skjut uppåt genom injektionen av likvida medel.
Tomas Ramberg ställer inte en enda fråga om massarbetslösheten och vad det betyder, att Anders Borg göder även den genom att föra en alltigenom passiv arbetsmarknadspolitik, trots att kostnaderna för massarbetslösheten är enorma och ”mismatchningen” ett problem, som tillåts växa obehindrat och tvärbromsa all ekonomisk utveckling. Att Anders Borg olagligt stjäl pengarna från trygghetsförsäkringarna till verkningslösa jobbskatteavdrag som äts upp av inflationen och höjd ränta samt dessutom driver ekonomin till totalt stand-still genom arbetsmarknadspolitiken är således inte heller något som framhålls som problematiskt av Ramberg.
När skuldnedskrivningar för PIIGS-länderna kommer på tal låter Ramberg Anders Borg komma undan med rent korkade skrytsamma uttalanden – som rörde det sig om ofrånkomligt allsmäktiga orakelsvar snarare än löjligt blind tro på den calvinske gud som fjärran från att lösa några problem obekymrat slungar ut miljoner i ren svält på grund av fanatiskt vidhållande av vidskepliga teser – hellre än att påpeka att det är de som avreglerat predestinerats till skattefrälsning av Anders Borg & C:o som måste betala för den kris de med sitt missbruksbeteende ställt till med, så att de nån gång lär sig av sina misstag och tvingas till avgiftning:
”Ur ett mer nordiskt, skandinaviskt perspektiv så skulle vi nog säga, att lärdomen från vårt eget 90-tal och från det vi nu sett i Baltikum är, att de här länderna bör göra mer finanspolitiskt både på skatte- och på utgiftssidan för att själva ta herraväldet över sin situation”
(när problemet just är, att PIIGS-länderna inte kan ta herraväldet över sin situation om de inte skrotar euron och återgår till egen valuta, eftersom herraväldet innehas av den europeiska centralbanken).
En centralbank, som nu dessutom förvärrar PIIGS-ländernas situation genom att höja räntan, med andra ord anpassa den till ”nordeuropeiska” (ariskt utsugande) produktionsförhållanden, vilket tillsammans med ”räddningspaketen” till marknaden göder stagflationen, som lägrar sig över Europa som ett permanent fattigdomstäcke och leder till att euron oundvikligen snart faller, automatisk totalavskrivning av statsskulderna således sker och verkligt kaos inträder ur vilket den store Ledaren återuppstår.
Det första Sverige gjorde när borgerligheten drev ner ekonomin i avgrunden förra gången var ju att låta kronan flyta, varför jämförelsen med Sveriges 90-tal är helt och hållet irrelevant, men det bekymrar inte Ramberg, utan Anders Borg får mala på med sina sadistiska pekpinnar till PIIGS-länderna. Anders Borg vill alltså uppenbarligen också ha massemigration från Spanien, Grekland, Portugal, Italien förutom den som accelererat blir följden av krigföringen i Libyen och de andra eviga eurasiska krigen som oupphörligt pågår, framkallade av bushdoktriner och spekulationsekonomi som leder till höjda matpriser och slutligen panarabiska revolutioner som kräver oljepengar för att stillas vilket i sin tur leder till stagflation i väst.
När värnskatt avhandlas och Tomas Ramberg ‘initierat’ citerar tänkaren Jan Björklund med hjälp av följande framletade uttalande:
[Sverige] ”Bestraffar därmed utbildning och ansträngning mer än något annat jämförbart land”
så identifieras upphovsmannen lika ‘initierat’ av Anders Borg varpå de båda kan förenas i en godmodig fnysning över egen förträfflighet.
Sedan följer ett underförstående av att magister Björklunds pompösa påstående på något sätt skulle stämma.
När det istället är Marknaden som bestraffar utbildning och ansträngning, eftersom det är mycket lönsammare med kokainspeedad spekulation än arbete. Och det är just det killerklipptänkandet, som havererar ekonomin och skapar den gangsterekonomiskt jobblösa tillväxten. Så länge det är lättare att tjäna pengar för börsVD-ar ”som tjänar till exempel en 12-13 miljoner”, så kommer ekonomin att kraschas igen och igen.
Att vi haft – med Borg – ”200 finansiella kriser under de senaste 20 åren” får inte Tomas Ramberg att ställa en och annan fråga om den fanatiska nyliberalism som är anledningen till detta faktum, och om varför Anders Borg fundamentalistiskt ändå bekänner sig till denna ideologi som Lissabonfördraget grundlagsfäst och europapakten än mer socialdarwinistiskt rasistiskt armerar.
Att det således handlar om en iscensatt tvångsupprepning av 20-talets börskrascher och 30-talets massarbetslöshet, totalitära fascism och nazism, och det med öppna ögon, lämnas därmed därhän.
Alltmedan ambulanserna inte kommer, utförsäkrade dödas och ekonomin körs i kvav av moderater, vars historieförakt aktivt ser till att det ”som inte får hända” inträffar än en gång. Inte minst som det som, på ungerskt initiativ, alltmer antar formen av en slutgiltig lösning också lagfästs med ”Europa2020-strategin”.
I Dox-dokumentären ”Tjuvarnas lag” förklarade ryska gangsters och seriemördare muntert hur de tänker tvätta sitt synnerligen svarta kapital vitt genom att etablera sig i diverse offentligt upphandlade verksamheter på EU:s ”inre marknad”.
Anders Borg som göder den privata avreglerade ”tjänstesektorn” med skattepengar får nu rysk maffia att etablera sig i Sverige på bred front, jämte de skrupelfria ”företag” och riskkapitalister som ser vård, skola, omsorg som ypperlig investeringsmarknad att dammsuga på stabil och långsiktigt hållbar övervinst fvb till skatteparadis, och menar följaktligen att det är i denna korrumperade gangsterekonomiska sektor jobben ska skapas de kommande åren.
”Ryskspråkiga kriminella grupper är på väg att stärka sitt inflytande i Sverige. Enligt en ny forskarrapport har två maffialedare nyligen flyttat till Sverige.
– Vi har haft besök från och till från sådana här ledare, men de har aldrig valt att bosätta sig här tidigare. Det betyder naturligtvis någonting, säger Walter Kegö, en av rapportförfattarna och med lång erfarenhet som polischef.
Han påpekar att de inte bara är vanliga ledare utan grovt kriminella som har en väldigt stark ställning i den kriminella världen. [. . .]
I Sverige fungerar grupperingarna från ex-sovjetiska områden delvis annorlunda än i många andra länder. Enligt Walter Kegö siktar de in sig på välfärdssystemet och pengarna som går att lura till sig från det.
– De är väldigt intelligenta och duktiga på att utnyttja naiviteten i Sverige. De utnyttjar systemen och ser till att få del av samhällets resurser. De möjligheterna har man inte i många andra länder.
Till exempel, menar Walter Kegö, finns det indikationer på att de kommer använda det svenska banksystemet till penningtvätt mer och mer.
– Vi är ganska dåliga på att bekämpa just penningtvätt, säger han.”
Idag skriver 108 läkare under ett upprop som kräver omedelbara åtgärder mot den moderatledda regeringens utförsäkringspolitik, som tar livet av både långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa.
Den som inte ser att 2000-talets ”Arbetslinje” i själva verket är en arbetslinje från 30-talet, med rötter i den nazistoida människosyn som då firade triumfer världen över är historiskt blind.
Socialdarwinismen i Sverige hade, precis som nutida ”uppgörelser”, bred parlamentarisk förankring. Redan på 20-talet instiftades i bred parlamentarisk enighet Rasbiologiska institutet (som på 50-talet knöts till Uppsala universitet och bytte namn till Institutionen för medicinsk genetik).
Sverige låg i ”framkant” när det gällde sådana saker som tvångssteriliseringar och annan ”förädling” av ”folkstammen”. De ”sjuka”grenarna skulle skäras bort och liknande löd resonemangen. När beslut om barnbidrag genomfördes 1948 såg man till att intensifiera tvångssteriliseringarna; nu skulle även arbetslösa och fattiga inkluderas för att inte tära på samhällsekonomin. De kallades ”asociala” och tvångssteriliseringarna av dem var ett förslag som i synnerhet även socialdemokrater ställde sig bakom.
Efter det infördes i stort sett en tvåbarnspolitik som stigmatiserade ”promiskuösa”. 93 % som utsattes för tvångssterilisering var kvinnor.
I hela detta tänkande har således högern och socialdemokrater lika mycket skuld. Högern ville ha tvångssteriliseringar av ”ras”-skäl, socialdemokraterna av samhällskonomiska skäl.
Vi har inte gjort upp med arvet från nazismen i Sverige. Det diskuteras knappt, det är hyssj-hyssj, för att inte säga helt och hållet tabubelagt. Men dagens utförsäkringspolitik är en direkt följd av den nazistiska totalitära människosynen som tydligen fortfarande är rådande bland beslutande politiker.
Det är en skam för ett välfärdsland som Sverige att inte ha gjort upp med denna förintelseideologi. En uppgörelse måste ske och den slags människosyn bannlysas för all framtid. Annars är vi alla förlorade.
Det har skrivits spaltmetrar om de korrupta förhållanden som ligger bakom felsatsningen etanol. Nu tvångskränger EU denna lobbyismens undermålighetsprodukt, tvingar oss att köpa den genom att forcera fram användning av E10 lagstiftningsvägen. Vems ärenden springer de? Inte är det miljöns i alla fall.
Det kan jämföras med vansinnesprojektet de Nya lågenergilamporna, som kräver ett mindre haveriförfarande om de går sönder, eftersom de innehåller stora mängder kvicksilver. All kvicksileranvändning är förbjuden i Sverige.
Ändå tvångskränger EU dessa livsfarliga lampor. Förutom ett otrevligt Sovjetsken sprider de kvicksilver i ett jämt dammlager i våra återvinningscentraler.
(M)arionettregeringen nickar naturligtvis ja, precis som man, med Berlusconis hjälp, gjort till ESS – European Spallation Source – projektet, som för all framtid kommer att ohjälpligt förstöra stora arealer livsviktig åkermark i trakterna kring Lund i Skåne.
Ett svindyrt projekt för obsoleta kärnteknikföretag och forskare från kapprustningens dagar som panikslagits efter det att kärnnedrustningseran iställets inletts och därför lobbar hejvilt för ”ny” kärnkraft och t ex detta katastrofala jätteprojekt som med fördel läggs i dumlandet Sverige, som naturligtvis inte har något emot att exploateras som Tysklands nya råvaruproducerande U- och experimentland för livsfarliga testkörningar (uranbrytning, skiffergasutvinning, stora kvicksilverutsläpp).
Inte minst de svinaktigt höga elpriserna kan vi ju tacka Tysklands nykoloniala utsugning av Sverige för.
På somrarna tömmer EON (Preussen Elektra = tyska staten) vattenmagasinen och överskottselen skickas hem till Faderlandet Tyskland, så att svenskarna åker på en blåsning som heter duga på vintern. De som vill sitta blåfrusna i fina villan och betala hela lönen i elräkning ska rösta på Allianzen. Det är till Tyskland ditt jobbskatteavdrag går, kom ihåg det.
Sverige var tidigare, tack vare vattenkraften, i mycket hög grad självförsörjande vad gäller el, men på grund av (M)arionettregeringens fanatiska tro på ett återinförande av ett stortyskt Neuropa ska vi nu istället se till så att herrelandet Tyskland kan exploatera också den svenska råvaran, utöver skog, jordbruksmark och fastigheter som man redan lagt vantarna på i så stor utsträckning som möjligt.
Timmerbilarna dundrar genom landet i skenande hastighet tillsammans med råvarutågen som tvingar passagerartågen att stanna för att släppa fram dem så att inte den oavbrutna pipelinen med råvarurikedomar ur E(U)-landet Sverige på minsta sätt störs, allra minst av sådana trivialiteter som dumma svenskar på väg till jobbet.
Tyskland bygger nu också bro eller till och med tunnel till Danmark för ännu snabbare råvarutransporter från (E)U-landet Sverige till herrelandet och dess lilla giriga kusin Danmark.
På landets återvinningscentraler slängs nu också lågenergilamporna i samma containrar som förbrukade glödlampor kastas i, utan lock eller annat skydd. Att gå in där kräver väl egentligen ansiktsmask ifall man inte vill låta sig exponeras för kvicksilver.
Det här saxade jag från ett kommentarsforum om E10, den Nya Europeiska miljösatsningen, som slår fyra flugor i en smäll. Regnskogarna skövlas rekordsnabbt, bilmotorerna förstörs så att du måste skrota bilen och köpa en ny betydligt snabbare, gummislangar, aluminium- och plastdelar skadas och bilbrand kan uppstå:
”Tjena!
För miljön kommer det bli marginell skillnad. Utsläppen per liter i tanken kommer minska med 5% men då bilarna måste gå med fetare blandning tack vara etanolens lägre energiinnehåll så ökar utsläppen per mil med några procent.
Sen är ju etanol sisådär miljövänligt egentligen.. Och den etiska biten med skövling och förhållande nere i sydamerika kan man ju också ta i beaktelse.
Jag kommer köra på 98 istället även fast det går att köra etanol i alla tre bilarna..”
Tack EU och alla ni som röstade ja för att vi skulle med i klubben för30-talistisk tysklandsbeundran, blixtsnabb ekonomisk ruin och totalförstörd natur.
Framtida generationer kommer att ge er den belöning ni förtjänar.
Det finns ett samband mellan utsatthet för våld och levnadsförhållanden; socialt utsatta kvinnor och män drabbas av betydligt mer våld än andra. Av offerundersökningarna [13] framgår t ex att år 2005 utsattes i genomsnitt 3,0 procent av kvinnorna och 4,2 procent av männen för någon form av våld. Ensamstående kvinnor med barn var betydligt mer utsatta än genomsnittet; deras rapporterade utsatthet var 10,8 procent. Nilsson och Estrada [16) har med hjälp av SCBs data om svenskarnas levandsförhållanden visat på ett samband mellan fattigdom coh utsatthet för brott. Den del av populationen (16 procent) som klassificerades som fattig var betydligt mer utsatt för våld än den (12 procent) som klassificerades som rik. [. . .] Särskilt stor var skillnaden mellan fattiga och rika när det gäller risken att bli utsatt för våld eller hot i hemmet (9,5 gånger större för fattiga kvinnor och 7,2 för fattiga män). När det gäller utsatthet för våld som krävde läkarvård var de fattiga kvinnorna fyra gånger mer utsatta och de fattiga männen drygt elva gånger mer. Resultaten pekar också på att skillnaderna mellan fattiga och rika när det gäller utsatthet för våld har ökat sedan 1980-talet.”
Nu ökar inkomstskillnaderna i Sverige alarmerande snabbt. I det läget väljer regeringen ändå att öka fattigdomen och utsattheten ännu mer. Trots att svensk ekonomi går lysande ger inte Borg ett öre till de fattiga. Trots att inbetalningarna till trygghetsförsäkringarna går med vinst på 70-80 miljarder, så används de inte till det de är avsedda för. Han lyfter inte ett finger för att minska den skyhöga arbetslösheten (det blir ju mer vinst om folk jobbar gratis). Så här skriver de diakoner som nu larmar med Påskuppropet:
”– Före jul var det dubbelt så många som bad om ekonomiskt bistånd, kanske ett sextiotal mot ett trettiotal förut … och det här i lilla Rättvik med bara 9 000 invånare, säger diakonen Rosita Borum-Halvars. De som kom var utförsäkrade, ofta ensamstående mammor. För en ensamstående person innebär försörjningsstödet enligt riksnormen 3 720 kronor i månaden att leva på, vid sidan av eventuellt hyresbidrag.
– Förut kunde de komma och fråga om lite extra till jul, men nu handlar det om rena räkningar, mat och blöjor och hygienartiklar, säger Rosita Borum-Halvars.
Tillsammans med diakonen Marie Larsson i Visby domkyrkoförsamling tog hon initiativ till den namninsamling som nu pågår fram till den 15 mars och som riktar sig till biskopskollegiet. Förhoppningen är att ett nytt påskupprop liknande det för sex år sedan – men den här gången inte för en mer human flyktingpolitik, utan mot utförsäkringsregler, ökande barnfattigdom och orättfärdigheten i ökade ekonomiska klyftor.”
Vad som hänt är att 1990-talets kris lämnade efter sig stora hål i välfärden, och kvinnorna brändes ut i den slimmade välfärdssektorn eller blev av med sina jobb:
”Efter nedskärningarna inom offentlig sektor på 1990-talet har politiker av alla färger lovat och utfärdat stödpaket till vård, skola och omsorg. Men en kartläggning som tidningen Kommunalarbetaren gjort visar att 35 000 färre jobbar i just vård, skola eller omsorg nu jämfört med 1990. Samtidigt har befolkningen i arbetsför ålder vuxit med en halv miljon.”
Nu vill Svenskt Näringslivs-anknutna studieförbundet SNS – Studieförbundet Näringsliv och Samhälle – att kvinnorna istället jobbar utan lön inom de här sektorerna för att fylla det giganstiska hål i välfärden som Moderaterna skapade förra gången de innehade regeringsmakten och spekulerade upp svenskarnas skattepengar så att räntan rusade upp till 500 procent, då bubblan sprack och de brutala nedskärningarna tvingades fram. Det Nya Arbetarpartiet är ännu brutalare.
Denna gång vill de alltså, att kvinnorna gör ”välfärdsjobben” helt utan lön. Istället ska de utföra de arbetsuppgifter som tidigare gjorde dem sjuka (och sen utföräkrade) på grund av de slimmade organisationerna, till samma låga ersättningsnivåer som gör, att de nu måste söka hjälp hos kyrkan för att inte svälta (eller slås) ihjäl.
”I en rapport föreslår SNS också att det införs ett system med ”välfärdsjobb”, arbetsuppgifter som är värdefulla men som i dag inte blir gjorda. Jobben ska utföras av den ‘den som är sysslolös och får sin försörjning av samhället, men ändå är arbetsför’.”
Inte nog med att skatteinbetalningarna till välfärdsförsäkringarna går med överskott, och pengarna lagstridigt används till annat, inte nog med att kvinnorna slitits ut och utblottats på grund av Anders Borgs spekulationsdrivande ekonomiska politik (som också lett till att 65 000 i övriga sektorer förlorat sina jobb), de skall jobba och vara tacksamma slavar utan lön och ersättning också.
Tänk om vi låtsades att The Academy Awards handlade om politik. Ungefär som att det rörde sig om nån sorts odemokratiskt beslutade lagförslag, likt EU-kommissionärernas direktiv, eller Angela Merkels åtstramningsprogram för PIIGS-länderna med krav på EU-kontroll över statsbudgetarna genom den ‘europeiska terminen’ och via ESM över lönebildningen som garant för att den inte indexeras mot inflationen utan istället håller sig på miniminalminimilönenivå, som snart sjunker ner till noll och under det, med tanke på nuvarande prischock och galopperande inflation.
Då skulle man kunna sätta valet av the King’s Speech som bästa film i ett förklarande osmickrande ljus. För i England pågår nämligen allt annat än den klassförsoning som Wall Street uppenbarligen fortsatt önskar.
Återstår då det politiska odemokratiska valet att upphöja Black Swans huvudrollsinnehavare till Best Actress.
Av stockkonservativa stockbrokiga the Academy ordineras sammanfattningsvis som bot för finanskrissjukdomen klassförsoning för folket och för kvinnan rentav självmord i den neurotiska, för att inte säga psykotiska överprestationens namn som läraktig Black Swan i devot icke-inkvoterad tjänst hos ondskans pekuniära axelmakter.
Istället för gråtmild klassförsoning vill man alltså i den demokratiska verklighetens UK Uncut, och Wisconsin, att det nyliberala finansfrälset och bonusprogrambankerna ställs till svars för de ekonomiska brott med skattebetalarnas pengar som begåtts, ja, till och med att tillgångarna fryses och återlämnas till sina rättmätiga ägare – folket som de stulits från.
Allt annat än the King’s Speech således, snarare ett Speakers’ Corner där det är Folket som för talan vid tribunen utan att stamma. Ungefär som i verklighetens Tunisien, Egypten, Oman, Jemen, Iran, Algeriet, Bahrein, Jordanien, Syrien, Marocko och Libyen.
”In the UK, activists have been setting up creches, laundries, school class rooms,libraries, homeless shelters, drama club, walk-in clincs, youth centre, job centres, and leisure centres in more than 40 branches of RBS, Natwest and Loyds acrosss the country [1].
This is in reaction to the bonus annoucements that were released this week. Despite RBS making a loss of £1.1bn, RBS still paid out £950m in bonuses, including a £2m bonus for the cheif executive Stephen Hester [2]. Lloyds TSB also annouced large profits of £2.2bn bonuses, and in addition, because of previous lossess, they paid no corporation tax in the last financial year. [3]. Both banks have also revealed they have 135 and 121 offshore subsidiaries in tax havens respectively [4]”
RT @GIS_Reports: Despite the many problems that plague the old continent, most Europeans do not seem overly worried about the economy, says… 22 hours ago
Many are afraid that tackling climate change is going to be too costly. But increasingly, studies are showing action will not just be cheaper than inaction, but could actually result in economic, environmental and even health benefits, while improving sustainability. This new page includes more information on the above issues. Read full article: Action on cl […]
Recently released data showed that 2014 was the hottest year since records began in 1880. This update includes updated charts and graphs and animations that look into this further. Read full article: Climate Change and Global Warming Introduction
An overview of the Climate Change Conference (also known as COP 20), held in Lima, Peru in December 2014. While it seemed like it was a successful meeting, because developing nations were committed to drawing up their own plans for emissions reductions for the first time, a number of important issues were left undecided such as how financing would work. This […]
Fidel Castro, who died on November 25, was one of the most prominent figures of the Cold War and an adversary of ten consecutive U.S. presidential administrations. This reading list considers the legacy of his nearly fifty years in power, including the Cuban Missle Crisis, the U.S. economic embargo, and the years following the Cold War.
The confirmation by UN monitors that Iran has complied with the deal to dismantle large parts of its nuclear program lifts major sanctions and ushers in a new era for the Middle East. This issue guide offers analysis and background.
As the deadline looms for the completion of a deal to limit Iran's nuclear program, this issue guide provides background on the diplomatic progress and stumbling blocks, and possible consequences of an agreement.
Five years after the onset of its sovereign debt crisis, Greece once again finds itself on the precipice of default and a departure from the nineteen-member eurozone. This reading list provides expert background and analysis of the crisis.
Capitalism has no rival, but its two variants—led by the United States and by China, respectively—offer significantly different ways of structuring political and economic power.
Engagement with a rising China has been far more successful than generally recognized, and it continues to be the best path forward in an age of great-power competition.
Naomi Fry writes about the year 2019 in stupidity, including memorable gaffes from President Donald Trump, Prime Minister Boris Johnson, Rudy Giuliani, and others.