Dagens rekommenderade länk – Pappas pojke?

Magnus Ljunggren är professor emeritus i rysk litteratur vid Göteborgs universitet. När jag läste Magnus Ljunggrens artikel ”Pappas pojke?” i Expressen så fick jag en chock. Om det som står i den är sant, så måste vi alla läsa den mycket noggrant, och ta omedelbart avstånd.

Inte från WikiLeaks avslöjanden, utan från Julian Assange, vilket dock inte betyder att han skall lämnas ut för avrättning på Pentagons order, inte heller att han skall gå fri från åtal för olaga tvång/våldtäkt mot de två kvinnor som polisanmälde honom för sexbrott. Det betyder inte heller att USA:s olagliga krig mot Irak plötsligt blir lagligt, inte heller att nedskjutningen av Reuters journalister raskt får godkänt eller att det är grönt ljus för stater och företag att strypa yttrandefriheten på nätet, och göra gemensam sak med Kina i det avseendet:

”Wikileaks Johannes Wahlström är son till en ökänd antisemit som sprider dokumenten i Ryssland. Magnus Ljunggren ställer kritiska frågor om Julian Assanges två svenska språkrör. Johannes Wahlström befinner sig just nu i vår medievärlds centrum. Det är han som har slussat ut Julian Assanges Wikileaksavslöjanden till press och Sveriges Television. I onsdags avslutades en rysk-svensk journalistkonferens i Moskva som under två dagar diskuterat xenofobi i massmedier och en fri press. Den ingår i ett projekt som stöds av Svenska institutet, med just Wahlström i en central position. [. . .]

Redan 2005 väckte Wahlström uppseende genom att i Ordfront magasin påstå att Israel – inte minst via Bonniers – behärskar svenska medier. Hans artikel befanns vara grovt antisemitisk och chefredaktören Johan Berggren tvangs be om ursäkt och avsäga sig hans fortsatta medverkan.

Wahlström har en påhejare som i svenska och ryska nätinlägg understödjer hans verksamhet. Det är hans egen far som följer honom som en skugga – och som också har nära relationer med Assange. Fadern är i själva verket en av världens mest ökända antisemiter. Han har uppträtt under minst sex olika namn. Under uppväxten i sovjetiska Novosibirsk hette han Izrail Schmerler.

I egenskap av jude tog han sig 1969 till Israel. 1984 kom han till Sverige som Israel Shamir. Han blev svensk medborgare 1992. Under åren 2001–2005 kallade han sig här Jöran Jermas, sedan förvandlade han sig i folkbokföringen till Adam Ermash. Internationellt är han fortfarande Israel Shamir. Han har haft en rad olika adresser i världen, mest i Israel och Ryssland. I början av 2000-talet antog han den ortodoxa tron.

Som Israel Shamir medverkar denne kameleont regelbundet i de ryska ‘rödbrunas’ veckoblad Zavtra, på en gång nationalistiskt, stalinistiskt och militant judefientligt.”

Hur illa mår ni? Detta påminner, när det gäller kringflackandet och de ömsom högerextrema, ömsom stalinistiska judefientliga åsikterna på ett kusligt sätt om den svenske samhällskritiske men kameleontiske författare som härjade i Sverige, och reste runt i Sovjet, USA, Tyskland och England i världens ekonomiska ruiner på 20- och 30-talet, uppträdande under en mängd olika pseudonymer, och som sedermera blev öppet antisemitisk och övergick till nazismen, Gustaf Ericsson. Gunnar Petersson har skrivit en utmärkt bok om honom (utkom förresten på Ordfront): Mannen som kom tillbaka från de döda (Ordfront 2000) och så här står det på baksidestexten:

”Gustaf Ericsson ansågs en gång vara en av Sveriges mest lovande författare. Hans roman ”Mannen som du dödat” blev en storsäljare och han låg även bakom den kanske första riktiga litterära medieskandalen när han i samband med utgivningen fingerade sitt eget självmord. Men redan då hade något börjat gå fel i Ericssons liv och tänkande. Samhällskritiken och upprorsandan, som varit hans livslust, spårade ur.

I sin ungdom var han kommunist och yrkesrevolutionär men också globetrotter, stumfilmsstatist och världsreporter. Under trettiotalet fångades han av nazismen och hans skrifter blev därefter allt mer antisemitiska. Under andra världskriget blev han spion och landsförrädare.”

När det gäller stalkingen som äger rum mot de båda kvinnorna som anmält Julian Assange för våldtäkt, så finns en betrodd länk om de fakta som föreligger hos Dagens Konflikt, för det är ju fruktansvärt om kvinnorna ska bjästaförföljas för att de anmält en våldtäkt: ”Grunderna i anklagelserna mot Assange”. Samtidigt är det viktigt att även ta i beaktande den plötsliga nit som rättsväsendet nu visar sig i stånd till när det gäller att agera i ett mål om sexuellt våld. Sverige har ju i vanliga fall inte direkt någon smickrande statistik:

”On 23 April 2010 Carina Hägg and Nalin Pekgul (respectively MP and chairwoman of Social Democratic Women in Sweden) wrote in the Göteborgs-Posten that ”up to 90% of all reported rapes never get to court. In 2006 six people were convicted of rape though almost 4,000 people were reported”. They endorsed Amnesty International’s call for an independent inquiry to examine the rape cases that had been closed and the quality of the original investigations.”

Dagens Konflikt kommenterar också de senaste avslöjandena om de rykten som Johannes Wahlströms far sprider:

”Två västerländska fatwor visar var gränserna för yttrandefriheten går: en utfärdad av konservativa och fegliberaler som vill se Julian Assanges huvud på ett fat. Och en fatwa från motståndarsidans reptilhjärnor som påhejar mordhot riktat mot framförallt en av de kvinnor som anmälde Assange för våldtäkt. Med en känd antisemit vid namn Israel Shami som huvudkälla för påståenden som att hon skulle vara CIA-agent för att hon är emot Castro-regimen.” [Dagens Konflikts länkar]

Kampen för det fria ordet fortsätter emellertid. Yttrandefriheten är hotad från alla håll. Minns då, att det handlar om oss själva, inte några ledare. Vi måste var och en kämpa för att inte samhället skall förfalla till diktatur, och en tvångsupprepning av 30-talets totalitära regimer. Mycket pekar i den riktningen, de ekonomiska ”förutsättningarna” är för handen. Vi måste kämpa emot. Annars kommer historien att upprepa sig och det blir nya folkmord i Europa. Och i mörkret är alla katter grå. Vem som är vem är inte alldeles enkelt att se eftersom vår kunskap är begränsad (åtminstone min) och vi inte har facit på framtiden.

För den skull ska vi inte sluta tycka, tänka och uttrycka våra åsikter. Men vi måste alltid vara mer kritiska och mer granskande, bland annat genom att hämta informationen från många olika håll, sedan jämföra, och på så sätt vaska fram validitet och pålitlighet i vår verklighetsbild IRL.

Läs: DN – Liu Xiaobo: Kampen för det fria ordet lever på nätet, SVT Play – WikiRebels – The Documentary, DN – Stående ovationer för Liu Xiaobo, DN – Nacka säljer ut sina bibliotek, GP – GP:s artiklar skickades till USA, AB – De ljög för oss om FRA-lagen, Expressen – Pappas pojke?, SVD – Nya attacker att vänta, DN – Våldsamma sparprotester i London, SVD – Antisemitismen ökar bland unga, Wikipedia – Israel Shamir, Expo – Israel Shamir ljuger om sin historia, Expo – Vänstern och antisemitismen, Sydsvenskan – Om att anmäla klassens populäraste kille, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, Expressen2, AB, Expressen – Uppdatering 2010-12-10 – Citat: ”UPPDATERING 10/12 14.10: Pga Expressen Kulturs artikel i dag har P1:s Medierna lagt ut lördagens program i förväg. Där bekräftar Wikileaks talesperson att Israel Shamir arbetar åt dem och att de känner till hans antisemitiska bakgrund. De har också en intervju där Israel Shamir förnekar sitt faderskap till Wahlström. Hör inslaget här.”, The Guardian – Letters: Rape claims, WikiLeaks and Internet freedom