”En ensam galning”?

Massmördaren – en Reaktionärt Högerextrem Nyliberal Islamofob, man skulle i vissa avseenden också kunna kalla honom högerpopulistisk Mittenextremist, som på ett avgrundslikt sätt sammanfattar den rådande tidsandan.

För lika lite som lasermannen lever Anders Behring Breivik i ett ideologiskt och politiskt vakuum, även om ”Konservativa tankar” och Fredrik Reinfeldt till varje pris vill att vi ska se det så. Ung Vänsters vice ordförande Tove Liljeholm:

”När det är en person med utländsk bakgrund som är gärningsman görs skulden kollektiv, men här individualiseras gärningen.”

Högerextremiseringen av samhället har pågått länge, likaså demoniseringen och avhumaniseringen av vänstern. SD sitter i riksdagen, de trumpetar dagligen ut samma ‘kodord’ och hat som utmärker de högerextrema västvärlden över, och som Anders Behring Breivik också frekvent använder sig av på nätet – ‘massinvandring’, ‘multikulti’, ‘politiskt korrekt’, ‘kulturvänstern’ ‘osv. Vi har också sett hur samtliga borgerliga partier anpassat sin retorik därefter.

Högerns tankesmedjor har för övrigt deltagit intensivt i decennier och lagt ner mycket pengar på att grovt smutskasta vänstern och förtala pluralism. I pågående finanskris hyllar man den ”tyska högproduktiviteten” och skäller hämningslöst på ‘lata greker’ för att dölja krisens verkliga orsaker. Under lång tid var Palmehatet näst intill också der Stürmerliknande. Hur länge har inte också en Toblerone bedömts som allvarligare än mycket som i själva verket är betydligt allvarligare, såsom t ex Carl Bildts Sudanaffärer. Ändå ställer journalister inga besvärande motfrågor utan låter Roland Poirier Magnusson ostört framställa det som odiskutabelt att Lundin Oil var helt ovetande om massmorden, utan att egentligen framlägga några bevis därför. Det handlar där om 12 000 dödade och 160 000 fördrivna när Lundin Oil byggde sin Oil Road i södra Sudan.

Vi har också en migrationsminister som spelar SD i händerna med sina fruktansvärda utspel mot romer m fl, en vice statsminister Jan Björklund som sällar sig till Sarkozys LePen-anpassade tonlägen och lyft upp burkan till en valfråga, trots att det är mycket få kvinnor i Sverige som det handlar om.

Vidare ett kristdemokratiskt parti som i valrörelsen bygger en ytterst unken högerretorik om ”Verklighetens folk” med hätska utfall mot just den s k kulturvänstern för att inte tala om hatet från höger mot allt vad feminism heter. Där har skällsorden varit ‘tokfeminism‘ och ‘genushysteri‘ som legitimerat hot och ren klappjakt i debattflorans undervegetation på nätet mot kvinnor som bloggar eller yttrar sig. Särskilt riktas det rått sexistiska hatet mot unga kvinnor ifall de säger något som strider mot den reaktionära högeragendan. Stureplanscenterns extremt nyliberala tongångar inte att förglömma, med ett ständigt hån mot solidariskt finansierad välfärd. Nyliberalismens hatobjekt nummer ett har i övrigt varit sexköpslagen, då denna nihilistiskt utilitaristiska ideologi även hånar allt vad restriktioner heter – vapenhandel ska vara fri, prostitution och droger ska legaliseras.

Anders Behring Breivik fostrades således politiskt högerpopulistiskt under sju år i norska motsvarigheten till Sverigedemokraterna Fremskrittspartiet. Detta parti har ett betydande nyliberalt inslag. Om dess ledare fram till 2006 Carl I Hagen kan läsas:

”Hagen företräder en nyliberal grundåskådning med pragmatiska drag. . . .I utländska massmedia har man valt att främst fokusera på hans negativa uttalanden om invandrare och (icke-europeisk) invandring. Han anser dock, i enlighet med sin nyliberala ideologi, att man i princip borde ha fri invandring, men att detta är omöjligt så länge socialstaten bibehålls.”

För att kunna samla så många anhängare som möjligt formulerade man också en populistiskt smart förklaring till varför man varken tar ställning för eller emot EU, dvs kan ändra uppfattning i frågan när som helst.

För att ytterligare åskådliggöra hur de högerpopulistiska samtidskrafterna understötts av mer etablerade kan vi ta ett beundrande blogginlägg från 2009 – ”Skandinaviens Margaret Thatcher?” – om norska Fremskrittspartiet av morgonsoffeveteranen Dick Erixon, ”i hjärtat rebell”, en av de mer obehagliga och tongivande i den svenska samtidsdebatten som ser till att även få tala monologiskt från sin blogg då inga kommentarer tillåts:

”Under ett lunchseminarium idag träffade jag Siv Jensen, som i förra månadens norska stortingsval var nära att bli statsminister. Hon är partiledare för Norges näst största parti, Fremskrittspartiet. Inbjudna var ett antal liberala och borgerliga debattörer och skribenter.

Ett syfte med mötet var att bemöta den bild som sprids i Sverige, där man klumpar ihop hennes parti med olika missnöjes- och extremistiska partier i Europa. Hon vänder sig starkt emot den, och tycker det är märkligt att internationella medier har större insikt om Fremskrittspartiets roll än ‘våra närmsta grannar’. [. . .]

Till skillnad från dem man jämförs med, har Fremskrittspartiet en klassiskt liberal ideologisk bas, sa Jensen. [. . .] När partiet bildades 1973 var syftet att åstadkomma ‘stora minskningar av skatter, avgifter och offentliga ingrepp’.

Min slutsats är att politik i alldeles för hög grad är psykologi. Alla partier som startats efter 1960-talet anses vara missnöjespartier, och då i en negativ bemärkelse. Men vad var den socialdemokratiska arbetarrörelsen, om inte en missnöjesyttring? Fast för 100 år sedan. Dåtidens etablissemang försökte naturligtvis hålla tillbaka denna nya politiska kraft, men med demokratins genombrott blev den inte möjlig att stoppa. Varför skulle de nya partier som uppstår och som når framgångar i val — inte på grund av stöd från etablissemang utan tvärtom motarbetas av etablissemang — med nödvändighet vara skadliga, farliga och skurkaktiga?” [anm: min länk i citatet]

Den extremt populistiska cynismen som blottläggs hos Anders Behring Breivik kan även exemplifieras med hans egna ”anti-rasistiska” uttalanden på sajten Document.no:

”Viennaskolen er mer et forsvarsverk mot dette der vi ofte bruker Marxistenes egne kreasjoner mot dem (seksuell frigjøring, feminisme, liberalisme, anti-rasisme, anti-autoriære argumenter).”

Den nyliberala ideologin bär nihilistiskt utilitaristiska drag av skrämmande snitt. Och man har inom de borgerliga partierna inte gjort upp med det bruna arvet, det är tydligt. Det är dags att minnas att det inte var Hitler ensam som såg till att han fick oinskränkt makt, utan socialdarwinistisk konsensus och de medhållande kollektiva och kapitalstarka krafter som under lång tid banade väg för hans maktövertagande och skräckvälde. Det första han gjorde var att mörda sina politiska motståndare. Sen blev den totalitära maktutövningen ännu lättare.

Ökad övervakning hade knappast heller träffsäkert kunnat kartlägga just Anders Behring Breivik, för han var ingalunda den extremaste man kan finna på nätet, snarare tvärtom, relativt måttfull i sina formuleringar, i jämförelse med vad som dagligen där dväljes.

Så när Europol nu ”erbjuder” sin hjälp att kartlägga ”extremismen”, inte specifikt högerextremismen, i Norden genom mer övervakning, så kan vi kanske till och med emotse en intensifierad klappjakt på vänstern och invandrare istället för ökat skydd för dem som behöver det. Rädslan gör resten av jobbet, vilket sannolikt kan leda till ytterligare högeranpassning och att färre vågar engagera sig till vänster.

Uppenbarligen hoppas gärningsmannen nu också på martyrskap och efterföljare. Intensifieras inte skyddet (och då menar jag inte bevakningen) för vänsterengagerade, kan man återigen konstatera att samhället fortsätter spela med. Då dröjer det inte länge förrän nya illdåd sker. Till slut har man uppnått målet, krossa facket, vänstern, ja all opposition mot en högerreaktionär samhällsordning.

I kaoset efter finanskrisen står extremhögern, polisstaten och militärdiktaturen i kulisserna, och kan snart vara beredda att ta över i Europa. Lissabonfördraget är en filibusterskrift som rymmer ritningen till en diktatur, i vilken högerextrema, snarare än vi tror, kan kliva in och totalitärt gripa makten genom att utnyttja det diffust avdemokratiserade styrelseskicket som råder i medlemsstaterna, med den successiva maktöverföring från de nationella parlamenten till den icke folkvalda överstatliga maktapparaten i EU som skett, i och med den samlande plattform som Bryssel ger, vilket, tillsammans med åratal av välfinansierad högerpropaganda, lyfter dem ur deras tidigare marginaliserade positioner.

Detta inte minst också på grund av att fördraget underordnat alla demokratiska, medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheter under de korrupta upphandlingsreglerna för den ”inre marknden” som gynnar trafficking, avskaffad meddelarfrihet, slavkontrakt och människohandel, penningtvätt och korruption. Och ”Bank & Business” har gett sin välsignelse. Åtminstone om man ska tro vad Ian Wachtmeister säger, på SD kommunkonferens i Älvsjö 2010:

”Ta alla de uppmaningar jag och andra har på allvar och ta ert uppdrag på allvar, lyssna på rådgivare. Jag är rådgivare för att jag är en intresserad person, jag gillar Jimmie och jag vet att jag kan berätta om saker för honom, och jag kan påverka, men det finns ju fler. Och ni måste få fram fler goda rådgivare [. . .]Beröringsskräcken tror jag försvinner, ta det inte så hårt, det kommer att ordna sig det där tror jag. Vi skrattade mycket inom Ny Demokrati för 20 år sen. Vi blev också mobbade, ännu mer barnsligt. Folk tittade in i väggen, det var så fånigt så man tror inte det är sant. [. . .] Ändra uppfattning om det kommer fram starka argument emot. Vi gjorde det på en gång när det gällde delpension i riksdagen, det var ju mest för att jävlas men ändå [skratt applåder]. Ändra sig, det får man inte göra, men det ska man göra. Och gör inte de besvikna som nu . . . Det är rätt mycket bank & business, då säger de så här: Jag röstade inte på Sverigedemokraterna men de var bra att de kom in. Gör inte dem besvikna, er bästa tid är nu.”

Se tidigare bloggposter: Berlusconi är ingen pajas och SD är inga clowner, Vår Gud är oss en väldig Borg, Piratpartiets ideologi – får inte ifrågasättas?, SD kan inte stava, Den Monstruösa normaliteten eller Medelmåttans tyranni, SD visar sitt rätta ansikte