NPM – eller varför ohälsan ökar bland barn och ungdomar

New Public Management, som genomsyrar den s k vården i Sverige efter att Moderaterna ”förnyat” och ”reformerat” den, tar bokstavligt talat ett järngrepp på barn- och ungdomsgenerationen, vars framtid raderats ut av samma parti också genom massarbetslöshetspolitiken och en konsekvent vägran att tillgodose den framtida generationens nu därför skriande behov av bostäder.

Förutom från framtida försörjning och boende tvingas barn och ungdomar avstå från sin rätt till utbildning iom avregleringen, som bl a lämnar elever i sticket när skolkoncernerna ”går i konkurs”.

Vidare tvingas de barn och ungdomar –  som sen drabbas av ohälsa pga således berättigad oro för framtiden, inte att heller förglömma pga den icke-åtgärdade mobbningen och brotten mot barn och ungdomar på nätet samt pga alarmerande brist på elevhälsovårdande personal och lärartäthet för att vinster ska skyfflas till skatteparadisen – också avstå från vård, då barn- och ungdomspsykiatrin helt enkelt nekar dem vård:

”Inom barnpsykiatrin där jag arbetar har vi en klinikledning utan medicinsk/psykiatrisk kompetens. Läkares och erfarna psykologers kunskap efterfrågas inte. Familjer kallas inom 30 dagar för ett nybesök för att man ska få ersättningen för hållen vårdgaranti. Att de får vänta 6–9 månader på nästa besök får oss behandlare att känna oss korrumperade och utmattade.

På lönesamtalen är antalet producerade pinnar måttet på hur värdefull du är, och på vilken lönehöjning du får. Framför vi synpunkter på brister i patientsäkerheten är vi illojala. Att våra patienter, barn och ungdomar, går outredda, fel­diagnostiserade eller felbehandlade under flera år för att ingen specialist hunnit träffa dem är inget man är oroad för. Vår verksamhetschef, som aldrig arbetat inom psykiatrin och inte är psykiatriskt skolad, har anställt nyfärdiga underläkare med cirka tre dagars barnpsykiatrisk utbildning på läkarprogrammet. Det ger samma ersättning som för en erfaren Bup-specialist. Familjerna tror att de träffar en kunnig person som kan hjälpa dem rätt med sitt barn. Känns tråkigt och skamligt att behöva vara rädd, men jag bedömer i nuläget att jag måste vara anonym.”

Så skriver en läkare i DN:s chatt efter Zarembas artikelserie ”Den olönsamma patienten”.

Minsta enhet har sin egen budget enligt ”beställar-utförar”-modellen och alla tävlar med alla i ”intern konkurrens” medan obefintlig kostnadskontroll med korrumperande ”internrevision” utmärker verksamheten, som styrs genom dilettantiska ”kriterier” för ”kvalitet” och ”evidensbaserade” ”resultat” enligt mekaniska, obegripliga och allt annat än ”kvalitetssäkra” pinn-räknings-systemPolisen arbetar så, och tydligen vården också. Ohälsan breder ut sig, vården lyser med sin frånvaro och brotten beivras inte – alls.

Det framstår allt tydligare att den historiska tvångsupprepningen nu gått så långt att även förebilderna för dagens nyspråkligt akronymtäta system för vård, skola, omsorg och rättsväsende samt offentlig förvaltning tycks som hämtade från Hitlers Tyskland:

In 1938, a new Chancellory was built, symbolizing the power and order of Nazi rule. But inside its walls, Hitler was still pursuing methods, which could only result in administrative chaos.

The Grand Reich Chancelleries . . . fought against each other for Hitler’s favour. Hitler’s working life was organized, not by one private office, but by five. . . all of these different offices claimed to represent Hitler. A large portion of their time was spent fighting each other.

Günther Lohse, German diplomat, Nazi Party member 1937-45:

‘- He liked to give two people the same, or closely related tasks. . . I am sure he didn’t foresee the effects, the human envy,  the bickering over responsibilities, which follows if you put two people in charge of barely distinguishable tasks.

They would get into each other’s hair – that followed almost automatically.’

One of the more viscious power battles was over access to the mail. There were thousands of letters that arrived each week, addressed only to ‘Mein Führer’, which begged favours or blessings from Hitler. There were trivial letters, asking if church bells could be named after Hitler, and serious ones from individual jews pleading that they were special cases and should be exempt from the Nazis’ discriminatory laws.

Access to this mail meant access to Hitler, and a chance to form Nazi policy.

Filip Buhler, an ambitious Nazi, managed to gain control over the mail, and exploit it to his benefit. In late 1938, or early 1939, one chance letter, which Buhler’s office showed to Hitler, had a devastating effect.

It was from a father of a mentally disabled child, who asked the Führer’s permission to have the child killed. Hitler agreed. He had already ordered the sterilization of the disabled. Now this one letter was to be the catalyst to their murder.

Buhler was authorized to device a secret policy for the selection and killing of disabled children within days of their birth. This form had to be filled in every time a disabled baby was born. Three doctors read the form, and if they thought the baby should be killed, they eached marked it with a cross.

Within months it was no longer just babies, who could be killed, but disabled children as well. [. . .]

Aplerbeck was one of the Nazis’ special childrens units. By now, two years after the policy had begun, doctors in homes like this had stopped filling in Buhler’s form. In a typical example of how policies could spiral away, staff here, on their own, selected the children they wanted to kill.”

Uwe Bitzel, local historian:

‘-The children were given lethal injections with overdoses of luminal of morphine. That’s what happened to those children who had been selected to be murdered. Of course, they didn’t write in those patients’ notes: ”We have killed this child”. Instead, they wrote that they had died from totally inconspicuous diseases, from general weakness, or from measles. ‘

The official record of deaths at Aplebeck lists [the little boy] Manfred Bernhard as dying of measles on June 3d. In the same week, 11 other children died.

Manfred Bernhard was murdered because he was not wanted in the Nazis’ perfect state. The catalyst that caused his death was a chance letter to Hitler on a subject close to his heart, brought to his attention by an ambitious Nazi.

Any idea in this system could, with the combination of a Leaderwho spoke in visions, and enthusiastic supporters anxious to please, grow radically to an extremealmost in an instant.

This was the way Germany was ruled, in the 1930s. Now the world was about to suffer the consequences of the radical way decisions were taken in this Hitler state. [. . .]

Almost all the Nazi Party hierarchy, [also] nazi gauleiters – or district leaders – knew and approved of the criminal killing.

But there was another reason why the Nazi leadership found it hard to conspire against their Führer.

From the very beginning of the Nazi movement, Hitler had encouraged personal emnity to grow among his favourites, often by appointing two people to more or less the same job, and then watching as they fought between each other.

The result was a leadership in which almost everybody hated and distrusted everyone else.

Göring disliked Speer, Ribbentrop, Goebbels and Bormann. Goebbels had little time for either Göring, Ribbentrop or Bormann. Ribbentrop couldn’t stand any of these leading Nazis, and none of them could stand him.

The entire Nazi leadership was ridden by dislike and suspicion, and they fought each other for Hitler’s praise and favour.”

Läs: SVT – Maciej Zaremba släpper bok om sjukvården, DN – Chatta med Maciej Zaremba, AB1, DN – Folkhemsmoderaterna, AB – Bra att MP blir mänskligt igen, SR Studio Ett: Många landsting inför ”prislappssystem”, SR – Kritik mot kömiljardsystemet – återbesök får vänta, SVT – Man misshandlades av högerextremister, SVT  Sparpengar beslagtas för att rädda banker, 

Se tidigare bloggposter: Filippas vårdhaveriNew Public Management, Live-blogg om Lördagsintervjun med rikspolischef Bengt SvenssonAtt vara men inte synasSlimmade organisationer, just-in-time och New Public ManagementDen Monstruösa normaliteten eller Medelmåttans tyranni, Politik i teknokratisk förklädnadDatormallen – en tvångströja som utförsäkrarSkatteflyktigt Accentureupplägg i repris – Äldrevården, skolan, vården, apoteken, vattenkraften, skogen, elen, försvaret,järnvägen, posten, teleOndska på grund av Blind tro snarare än på grund av Blind lydnadTyskland (och dess ”långivare”) drar in Sverige i sin EU-diktatur och det sker med regeringens goda minneDemokratin döms till Döden?Försvara Fäderneslandet?Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga SverigeEU och Nyliberalismen – En Gangsterekonomi Satt i SystemHögerpopulismen – Moderat riksdagsledamot bloggar ”Arbete ger frihet”

Bloggar: Motvallsbloggen, Saker jag upplever, PH Bartholdsson, Dr Cosmic, Liv tycker – Tre bokstäver som hotar våra liv, Tjavel – P-kategorier på export, Ola Theander – Viktiga artiklar om vård, David Gottlieb – Sjuka idéer från Moderaterna, Veteranen – Zaremba, Gerobloggen – Zaremba, En snögummas tankar om livet, Slowfox, Kreagrafen – Den förstående patienten, Ghostopinion – Hur patienter förvandlades till produkter, Ola Theander – Bokföring och belöning, Vänstra Stranden – Vi lever i den ekonomiska ingenjörskonstens tid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s