”Öppet samråd” med ”statsministern”

Om man, då de stenografiska uppteckningarna inte är klara, försöker skriva ned vad som verkligen sas i EU-nämnden – angående arbetsrätten och det svenska ‘inflytandet’ – på det ”öppna samrådet” med ”statsministern” (Reinfeldt dök inte upp själv, inte heller Borg, utan de skickade sina sekreterare) inför toppmötet i måndags om finanspakten (a k a europakten) så ser man att regeringens redovisning inför riksdagen lämnar ungefär allt i övrigt att önska, vad gäller tydlighet.

”Ordförande Carl Hamilton (FP): Mycket välkomna till dagens sammanträde. Det gäller samråd med regeringen i form av statsministern, trodde vi, men dessvärre har statsministern blivit hastigt magsjuk, dock inget allvarligt. Då hade ju ett alternativ varit Anders Borg, finansministern. Han är dessvärre i Davos, i Schweiz, så han kunde inte rycka in. Men istället har vi två mycket kompetenta ersättare, i form av de två statssekreterare som har genomfört och drivit förhandlingarna på plats, både i Stockholm och i Bryssel, nämligen Katarina Areskoug, statssekreterare hos statsministern i statsrådsberedningen och Susanne Ackum, statssekreterare i finansdepartementet.

Ja, vi har än en gång Europas ekonomiska skuld- och underskottsproblem i fokus för detta toppmöte, och inom parentes förutsätter vi att statsministern kan ta toppmötet på måndag, att han då har tillfrisknat tillräckligt mycket. Och jag lämnar ordet till Katarina Areskoug för inledning, varsågod.

Katarina Areskoug: Tack så mycket.

Herr ordförande, ledamöter av riksdagens EU-nämnd, Europeiska Rådet möts den 30 januari för ett informellt halvdagsmöte under ledning av dess ordförande, Herman van Rompuy. Den ekonomiska krisen, som fortsatt blåser kalla vindar över Europa, kommer att stå i fokus även för detta möte, liksom vid många andra möten under de senaste åren. Ordföranden har för avsikt att nå en överenskommelse om den s k finanspakten, som syftar till förstärkta budgetregler för eurozonen. Men ordföranden vill också diskutera hur vi säkrar att Europa åter finner sin väg tillbaka till ekonomisk tillväxt. Detta är nödvändigt om EU:s medlemsländer ska kunna säkra jobb och välfärd på längre sikt. Därtill kommer fördraget om den Europeiska Stabilitetsmekanismen, ESM, att godkännas. Detta fördrag upprättar en permanent lånefacilitet för euroländerna. [min anm: är man inte med i euron får man alltså inte låna. Ändå utgörs denna ”permanenta” krisfond till hälften av pengar från IMF, som Reinfeldt tycker att Sveriges skattebetalare ska låna ut 145,2 miljarder till (och kanske ännu mer), till en ränta av 0,1 %, som IMF sedan tjänar grova pengar på, genom att i sin tur låna ut till euroländerna, till en ränta av 3 %]

Herr ordförande, i veckan presenterade den Internationella Valutafonden, IMF, sin uppdaterade bedömning av världsekonomin. Det är en dyster läsning, i synnerhet om man befinner sig i Europa. Man gör prognosen, att den globala återhämtningen, som redan var svag, nu är på väg att avstanna. Och man säger att riskernas epicentrum utgörs av Europa. Om den europeiska krisen förvärras skulle detta kunna tvinga världsekonomin in i en ny period av negativ, ekonomisk tillväxt, enligt IMF. För eurozonen spår man redan detta år en negativ, ekonomisk tillväxt, minus en halv procent för 2012. Men låt oss då komma ihåg, att så sent som i september 2011, så spåddes en positiv tillväxt för 2012 för eurozonen på lite mer än en procent. Vi ser alltså en markant försämring i den ekonomiska utvecklingen för eurozonen även de senaste månaderna.

Herr ordförande, som statsministern redan vid tidigare tillfällen påpekat för nämnden är den svenska ekonomin starkt beroende av utvecklingen i den europeiska ekonomin. Det går inte att upprätta några brandväggar mot utvecklingen i resten av Europa, när större delen av vår export går till dessa länder [min anm: Ändå går det tydligen att skicka 145, 2 miljarder skattekronor till euron via IMF – vilket istället skulle kunna utgöra just en sådan brandvägg. Särskilt när jobben flyttar utomlands, Sverige avindustrialiseras och istället neokoloniseras och skövlas av tyskdanska EU som reducerar Sverige till (E)U-landifierad råvaruproducent [skog, stål, billig vattenkraft (så att vi får skyhöga elpriser på vintrarna), jordbruk osv] i takt med att företag säljs, massarbetslösheten breder ut sig och produktionen flyttas utomlands, inte minst till nämnda länder som själva håller ett järngrepp om sin inhemska (förädlings)industri och aldrig skulle drömma om att sälja ut den]. Svenska jobb och svensk välfärd är helt enkelt beroende av att resten av Europa har råd att producera och konsumera. Och vi har redan påverkats av utvecklingen i Europa. Den svenska tillväxten kommer under 2012 att bli betydligt lägre än under 2011. Vad kan då göras? Mycket har redan gjorts. Vi har under det senaste året vidtagit en mängd olika åtgärder. Vi har antagit en europeisk termin, som samordnar rapportering och rekommendationer inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten, liksom inom Europa2020 – EU:s nya tillväxtstrategi. Vi har också antagit ett nytt, starkare, ekonomiskt regelverk genom sex olika lagstiftningsakter, det som ibland brukar kallas six-pack. Avsikten var också att, vid toppmötet i december förra året, anta ett protokoll, eller göra en fördragsändring, som skulle införa krav på ökad budgetdisciplin i eurozonen [varför en fördragsändring om det endast gällde eurozonen?]. Detta lyckades nu inte, eftersom Storbritannien blockerade en överenskommelse. Storbritannien fick nämligen inte sina krav på andra områden, främst avseende finansiella tjänster, uppfyllda.

Sedan strax före jul har därför förhandlingar pågått för att, i alla fall, utan Storbritannien, införa dessa budgetregler, i eurozonen. Tanken är att sluta ett mellanstatligt avtal mellan 26 länder, en finanspakt. [min anm: Varför egentligen sluta ett mellanstatligt avtal mellan 26 länder, när det bara handlar om att införa striktare budgetregler i eurozonen?]

Vid toppmötet i december sade sig Sverige, liksom övriga icke-euroländer undantaget Storbritannien, vara beredda att överväga möjligheterna, att ansluta oss till denna pakt, när vi väl visste innehållet i denna.

Herr ordförande, vi har nu ett nästan slutförhandlat utkast till finanspakt framför oss. Vi måste därför, från svensk sida, ta ställning till om vi anser det ligga i vårt intresse, att ansluta oss till denna finanspakt, eller inte.

Men först några ord om innehållet: Det är först och främst viktigt att konstatera, att finanspaktens syfte är att införa striktare budgetregler endast i de länder som har euron som valuta. En del av dessa euroländer har levt över sina tillgångar och det är viktigt att de nu får ordentliga budgetregler på plats. Regler som på ett tidigt stadium begränsar möjligheten att återigen bygga upp stora underskott och skulder, liknande de regler som Sverige redan har. Jag vill också understryka, att finanspakten inte innehåller några som helst förpliktelser för icke-euroländer som Sverige, förrän vid ett eventuellt euromedlemskap. Vi skulle alltså idag inte behöva ändra någon del av vår lagstiftning, om vi beslutade att ansluta oss till pakten. Vi skulle dock, om vi ville, frivilligt kunna påta oss vissa delar av avtalet innan ett eventuellt, svenskt euromedlemskap. Detta har dock aldrig varit aktuellt för svenskt vidkommande. Det finns inte heller någonting i denna finanspakt som påverkar Sveriges status när det gäller ett eventuellt eurointräde. Detta har varit, och fortsätter att vara, en fråga som helt och fullt avgörs av det svenska folket. Folkomröstningsresultatet från 2003 måste respektera.

Herr ordförande, förutom budgetregler innebär pakten också sanktioner med större automatik än tidigare. Dessa avser euroländer, som befinner sig i underskottsförfarande enligt stabilitets- och tillväxtpakten [min anm: Samtliga euroländer, utom möjligen Tyskland, måste alltså starta ”finanspakten” med att betala jättelika böter till ESM (=eurozonens finansministrar, som domineras av Merkel) då i princip alla euroländer är skyhögt överbelånade, har enorma budgetunderskott samt sänkta kreditbetyg, till och med räddningsfonden EFSF:s kreditbetyg är sänkt – ska de låna till de böterna då, undrar man, i så fall av vem?].

Detta betyder att, istället för att kommissionens rekommendationer måste få ett stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsländerna, så går de nu igenom om inte en kvalificerad majoritet av medlemsländerna motsätter sig rekommendationerna [min anm: Det betyder väl ungefär att Tyskland, Frankrike – och t ex Italien – kan blockera alla beslut om sanktioner som riktas mot dem, och omvänt att de kan besluta om sanktioner för övriga som då inte kan värja sig. Vidare undrar man – betyder här ”medlemsländerna” medlemsländerna i EU, i euron eller i europakten?]. Återigen berörs icke-euroländer som Sverige inte alls av detta [min anm: Varför då ansluta sig?]

Slutligen anges i finanspakten också, att euroländernas stats- och regeringschefer ska träffas åtminstone två gånger om året för att diskutera eurorelaterade frågor, något som euroländerna fattade beslut om redan i oktober förra året. Ett antal eurotoppmöten har redan genomförts under 2011.

Herr ordförande, vad skulle det då innebära, om Sverige ansluter sig till denna finanspakt? Det skulle först och främst innebära ett svenskt stöd till att eurozonen inför striktare budgetregler [min anm: Vad har egentligen ett sådant ”stöd” för betydelse? Sverige har 2 % röstmakt i EU, med europakten ännu mindre då vi inte kommer att få någon beslutanderätt eller ens få delta på mer än ett eurotoppmöte per år, och då bara passivt]. Detta betyder, att risken för att nya stora underskott och skulder byggs upp i dessa länder minskar [min anm: Hur kan det betyda det? se förra anmärkningen]. Det skulle också underlätta för den Europeiska Centralbanken att bedriva en mer expansiv politik inom eurozonen [min anm: hur skulle ett svenskt ”stöd” utan att vi är med i euron, mer precist, kunna underlätta för den Europeiska Centralbanken, att bedriva en mer expansiv politik inom eurozonen?]. Allt detta är bra för den europeiska ekonomin i detta svåra läge, och därmed är det också bra för den svenska ekonomin [min anm: Med 145,2 miljarder skattekronor till euron via IMF så verkar det väl snarare innebära en drastisk försämring av svensk ekonomi, särskilt nu när massarbetslösheten stiger dramatiskt i Sverige och vi frånhänds pengar att bekämpa den med]. Samtidigt har vi, i nuvarande förhandlingsutkast, säkerställt, att inga av paktens bestämmelser, som jag nämnde tidigare, påverkar Sverige förrän vid ett eventuellt, svenskt euromedlemskap. Detta har ytterligare förtydligats under förhandlingarna. Vi har i förhandlingarna också säkrat att arbetsmarknadens parter, och de olika nationella systemen på området, måste respekteras [min anm: jfr Jonas Sjöstedts kommentarer nedan]. Detta framgår av nuvarande avtalsutkast.

Herr ordförande, regeringen har under den senaste tiden haft konstruktiva samtal med socialdemokraterna, och gemensamt kommit fram till de villkor, som bör gälla för en svensk anslutning. Vi är överens om att finanspakten, så som det framgår av nuvarande utkast, inte ska medföra några rättsliga förpliktelser för Sverige, inte heller om finanspakten en dag blir en del av EU:s fördrag. Vi är överens om att nuvarande skrivningar om arbetsmarknadens parter måste bibehållas [min anm: Jfr Jonas Sjöstedts kommentarer nedan]. Vi är också överens om att det svenska inflytandet vad gäller finanspakten måste garanteras, och att nuvarande utkast ska förbättras i detta avseende. Därför kommer Sverige vid toppmötet att driva att detta tydliggörs och förbättras. Om dessa villkor uppfylls anser därför regeringen att Sverige bör ansluta sig till finanspakten.”

Jämför sedan vilka svar sekreterarna gav Jonas Sjöstedt då han hade följande invändningar:

”Så in på själva fördragstexten: Jag beklagar, precis som Miljöpartiet, att vi inte har fått den här texten på svenska, och att den inte är offentlig. Då är det inte möjligt för väljare eller journalister att granska den här, med mindre än att man kommer över en hemligstämplad text. Jag menar att den bild som ges av denna text inte är helt korrekt. Framför allt vill jag lyfta upp artikel 12.6. I den artikeln fastslår man, att bara det icke-euroland, som förpliktar sig att följa delar av regelverket som föreskrivs, kan komma ifråga att delta på eurogruppens toppmöten. Det är alltså fullständigt motsatsen till det som statssekreterarna säger. Och det motsäger också hela den s k uppgörelsen som finns mellan socialdemokraterna och moderaterna. Ett villkor för att få det som kallas ‘inflytande’ det ÄR att man omfattas av delar av regelverket. Min fråga är då, är den här passusen borta ur 12.6? I annat fall har vi faktiskt fått en felaktig bild av vad den här texten innebär. Jag ska gärna läsa upp den, om det behövs.

Sen tillbaks till toppmötena. Det man slåss för, det är att få sitta med på ett toppmöte. Men det är viktigt att påpeka att det innebär ingen rösträtt. . .ett icke-euroland kan aldrig få rösträtt. Man slåss här i praktiken för regeringens rätt att vara panelhöna på ett möte per år. Det är det som kallas ‘inflytande’ på det här språket.

Det tredje som jag skulle vilja frågasätta det rättsliga värdet av i det här dokumentet, det är skrivningen om arbetsrätt. Dels därför att den, i sig, är väldigt oklar. Liknande formuleringar har ALDRIG hindrat EU-kommissionen hittills från att gå in med direkta förslag på att ingripa i parternas avtalsrätt. Den är dessutom en inledande strecksats. Den är INTE med i den egentliga avtalstexten som följer. Och som alla vet, som läser EU:s handlingar, så är det SKILLNAD på de inledande strecksatserna och på det egentliga avtalet. När vi förhandlade med rådet när jag satt i EU-parlamentet, så var det en sån där klassisk slamkrypare, att man försökte lägga något i strecksatserna, för att man visste att det hade ingen betydelse i alla fall. Så jag ifrågasätter den bild, som regeringen ger, av den här finanspakten, såvida det inte har ändrat sig i substans under de sista dagarna och vi inte har blivit informerade om det, men det vore ju också märkligt om det var fallet.

Mot bakgrund av paktens innehåll, och mot bakgrund av att man inte har löst de här frågorna som man säger sig ha löst, så motsätter vi oss bestämt, att man går med på den här europakten. Vi menar att respekten för folkomröstningens resultat gör att man inte ska öppna köksdörren in i euron.

På detta svarar statssekretare Katarina Areskoug plötsligt så här (vilket kan jämföras med vad hon tidigare påstått i sin ovanstående genomgång av vad texten innehåller angående arbetsrätten):

”Vad gäller 12.6 och deltagandefrågan, så har Jonas Sjöstedt en viktig poäng där, och där är vi helt enkelt inte tillfredsställda, utan där kommer vi, som socialdemokraterna också har förklarat, att arbeta för att få bättre skrivningar, så att vi kan säkerställa det svenska inflytandet på ett bättre sätt. [min anm: Antingen säkerställer man väl det, eller så har man inte säkerställt det. Man kan knappast ”säkerställa” det på ett ”bättre” eller sämre sätt.]

Vad gäller arbetsmarknadens parter har också Jonas Sjöstedt en god poäng, att det alltid är bättre med ett införande i artiklarna än i beaktandesatserna. Dock är det så, att den här finanspakten inte handlar om lönebildning eller sådana frågor [min anm: Varför då införa dem i skrivningarna överhuvudtaget? Dessutom – Hela tillägget om tillväxpolitik (som socialdemokraterna iofs inte godkände) berör väl i allra högsta grad lönebildning] och därför skulle det bli fel, att införa i själva artiklarna det vi nu har i beaktandesatserna [min anm: då är det väl i så fall ÄNNU värre att införa något som överhuvudtaget berör lönebildning i avtalet alls, eftersom det ju då gör att avtalet faktiskt kan komma att handla om det, när det ändå står – i beaktandesatserna (vilket, enligt både sekr o Jonas Sjöstedt, i så fall innebär en negativ placering).] Därför har vi istället drivit att man ska ha in det i beaktandesatsen, för säkerhets skull, inte för att avtalet går in på de här frågorna, men för att ändå vara på den säkra sidan, att den svenska modellen med kollektivavtal och respekt för arbetsmarknadens parter ska gälla.” [Min anm: med det tillvägagångssättet säkerställer man väl snarare att man hamnar på den alltigenom osäkra sidan]

På detta ”svar” från statssekreterarna om 12. 6 och arbetsrätten, svarar Jonas Sjöstedt åter:

”Jag vill tacka er för svaren jag fick förut, jag tycker att de var väldigt uttömmande; punkt 12.6 är alltså inte löst än. Ändå sägs i 12.6 att bara det land som binder sig för en del av regelverket kan få vara med på toppmötena, och när det inte är löst än, då ändrar det förutsättningarna för hela den här diskussionen. Så det var ett viktigt klargörande.

Det andra är ju, att ni också kunde problematisera det här med arbetsrätten och vilket värde olika typer av formuleringar har. Det tycker jag är viktigt att tydliggöra, för i slutändan har sånt betydelse i EU.”

Och här ser vi hur Reinfeldt slutligen lyckades med de ”bättre skrivningarna”:

”Sverige garanteras att få delta vid minst ett eurotoppmöte per år.”

Man undrar då, var det tack vare, att vi trots allt ändå band oss vid delar av regelverket, eller har de facto 12. 6 lyfts ut, eller formulerats om, vilket skulle krävas om inte skrivningen om att ”bara det land som binder sig för en del av regelverket kan få vara med på toppmötena” fortfarande skall gälla. Är det det ena eller det andra, eller har Sverige fått någon form av bindande undantag från formuleringen i 12. 6 om att man måste binda sig vid del av regelverket för att få vara med på eurotoppmötena? Vid återrapporteringen av toppmötet inför riksdagen onsdagen 1 feb nämner Reinfeldt att 12.6 kvarstår och att ett tillägg som ”förstärker” Sveriges inflytande finns i 12.3, man undrar då vad det innehåller, när 12.6 kvarstår oförändrad.

”Löfven konstaterar att Sverige inte påverkas av reglerna och att pakten inte innebär att Sverige kommer att tvingas in i euron.

– Det finns inga som helst möjligheter till det. Vi är inte ens i närheten av att tvingas in i euron bakvägen.

Däremot får Sverige ett inflytande genom sin närvaro vid ett av toppmötena . . .

Paktens krav på nationella budgetregler blir bara bindande för euro-länder.”

I Riksdagen redovisade också Reinfeldt följande (vid ”återrapporteringen” inför riksdagen onsd 1 feb 2012 använder han, vad gäller rättsliga förpliktelser, i princip identiskt samma formulering som sekreterarna redovisade före toppmötet):

”För det första innebär finanspakten inga som helst förpliktelser för icke-euroländer som Sverige, förrän vid ett eventuellt framtida euromedlemskap”

Att reglerna om budgetdisciplin inte skulle vara rättsligt bindande och inte innebära några som helst förpliktelser för icke euro-länder stämmer dock inte, enligt The Telegraphs ”man in Brussels”, Bruno Waterfield, som kl. 12.15 den 30 januari 2012, citerar ett senkommet tillägg till artikel 8, ur en läckt kopia av det femte utkastet. Enligt Europabloggen lämnade Reinfeldt mötet först 20.25 på kvällen den 30 januari 2012, så han kan knappast ha missat en sådan sak ens rent tidsmässigt. Det betyder också att Storbritannien till och med kommer att tjäna på att ha sagt nej till europakten, då de kommer att få del av de böter, som EU kan döma icke-euroländer, som skrivit på (således även Sverige), att betala:

”The text is almost the same as a week ago.

There is one change to the all important Article Eight, which controversially (for Britain) allows the European Court of Justice to enforce the new treaty’s ‘debt brake’, to be incorporated into all constitutions or primary law of the countries that sign it.

The draft – number five – states that fines for not enshrining the ‘golden rule’ or debt brake will be fined by the ECJ for a ‘lump sum or a penalty payment appropriate in the circumstances and that shall not exceed 0,1 % of its gross domestic product.’

The new addition rules that for eurozone countries the fines shall be paid to the ESM bailout fund. For non-euro signatories, the fines will be paid into the EU budget.

‘The amounts imposed on a contracting party whose currency is the euro shall be payable to the European Stability Mechanism. In other cases, payments shall be made to the general budget of the European Union,’ the fifth draft says.

This means Britain could be a beneficiary of fines under the fiscal pact as all EU surpluses at the end of the year, including fines, are given back to all 27 member states.”

Det stämmer – enligt nämnda the Telegraphs direktrapportering av Angela Merkels uttalande 21.30 den 30 januari – inte heller att avtalet inte kommer att bli rättsligt bindande för Sverige:

”21.30 She says that limits on debt will be legally binding for the 25 states. Any rule infringements ‘will not be possible’, she adds.

21.23 Merkel is now speaking…”

Hur stämmer det således med, att vårt deltagande inte kommer att bli på något sätt rättsligt bindande? Hur stämmer det också med vad Borg enligt SVD sa dagen efter toppmötet:

”– Vi är inte bundna av regelverket. Vi har möjlighet att delta. De sociala parternas roll har en stark ställning. Och det är väldigt tydligt att detta inte är ett försteg till att vi blir ett euroland, säger han.

Även media bekräftar i sin återgivning av riksdagsdebatten om finanspakten, i samband med Reinfeldts återrapportering efter toppmötet onsdagen den 1 februari, att Reinfeldt sa, enligt Europaportalen:

”Statsministern betonade också vad finanspakten inte var, och framför allt då att pakten inte innebär några förpliktelser för Sverige eller att Sverige skulle tvingas in i eurosamarbetet.”

Vänsterpartiet hade då svarat Reinfeldt förundrat:

”– Regeringen har en mer negativ än positiv argumentation för pakten: Sverige kommer inte att behöva följa regelverket. Det kommer inte att bli några försämringar av arbetsrätten. Det är en dålig argumentation och det tror jag att statsministern inser. Men det finns inga bra skäl att tala för ökad centralstyrning, minskad demokrati och ökade nedskärningar.”

Reinfeldts något affekterade svar pekar då ganska tydligt i motsatt riktning, än den han dyrt och heligt – i negativa att-satser repetitivt – bedyrat inför riksdagen vid sin återrapportering efter måndagens toppmöte, respektive låtit sina sekreterare repetitivt bedyra, då han blivit ”hastigt magsjuk”, vid EU-nämndens ”öppna samråd” med ”statsministern” inför måndagens toppmöte:

”– Vänsterpartiet vill kunna göra slut på mer skattepengar än vi har. Men det är fel svar till europeiska länder som på några få år har fördubblat sin statsskuld: Fortsätt ni att leva över era tillgångar – skicka notan på framtida generationer. Det är fel väg, betonade Reinfeldt.”

Det är ju Reinfeldt som vill ”göra slut på mer skattepengar än vi har” – genom att skicka 100 miljarder – eller rättare sagt 145,2 miljarder svenska skattekronor till ”europeiska länder som på några få år har fördubblat sin statsskuld” (dvs DIREKT till ESM=Berlin) – inte Vänsterpartiet.

Några fraser hänger sig envist kvar, likt paralyserande hypnos-mantra, efter att man närläst och närlyssnat på vad Reinfeldt och hans anhang haft att säga kring toppmötet om denna pakt inför riksdagen och media i samband med sina ”förhandlingar” kring förra veckoslutet, för att ”säkerställa” ”inflytande” och ”repekt för ”folkomröstningsresultatet”, ”den svenska modellen”, kollektivavtal” och ”arbetsmarknadens parter”, då de upprepas så många gånger. Vilket plötsligt frammanar hela den här ”hemligstämplade” texten lika begripliggörande som ett sämre bilförsäljarsnack:

1. ”förrän vid ett eventuellt euromedlemskap”, ”förrän vid ett eventuellt, svenskt euromedlemskap”,”Förrän vid ett eventuellt framtida euromedlemskap”, ”frivilligt kunna påta oss vissa delar av avtalet innan ett eventuellt, svenskt euromedlemskap”, ”när det gäller ett eventuellt eurointräde”,

2. ”inte innehåller några som helst förpliktelser för icke-euroländer som Sverige”, ”inte ska medföra några rättsliga förpliktelser för Sverige”, inga som helst förpliktelser för icke-euroländer som Sverige, ”framför allt då att pakten inte innebär några förpliktelser för Sverige”,

3. ”budgetregler för eurozonen”, ”krav på ökad budgetdisciplin i eurozonen”, ”införa dessa budgetregler i eurozonen”, ”införa striktare budgetregler endast i de länder som har euron som valuta”, ”Vi är inte bundna av regelverket”, ”dessa avser euroländer”, ”Återigen berörs icke-euroländer som Sverige inte alls av detta”, ”till att eurozonen inför striktare budgetregler”, ”Paktens krav på nationella budgetregler blir bara bindande för euro-länder.”,

4. ”säkrat att arbetsmarknadens parter. . . måste respekteras”, ”nuvarande skrivningar om arbetsmarknadens parter måste bibehållas”, ”att den svenska modellen med kollektivavtal och respekt för arbetsmarknadens parter ska gälla”, ”Vad gäller arbetsmarknadens parter har också Jonas Sjöstedt en god poäng”, ”därför skulle det bli fel, att införa i själva artiklarna det vi nu har i beaktandesatserna ”, ”Därför har vi istället drivit att man ska ha in det i beaktandesatsen”, ”för att ändå vara på den säkra sidan”,

4. ”och att pakten inte innebär att Sverige kommer att tvingas in i euron”, ”inga som helst möjligheter till det. Vi är inte ens i närheten av att tvingas in i euron bakvägen”, ”det är väldigt tydligt att detta inte är ett försteg till att vi blir ett euroland”, ”att pakten inte innebär . . .att Sverige skulle tvingas in i eurosamarbetet”,

[anm: mina länkar i alla citat på sidan]

Se även: Folkrörelsen Nej till EU – Sverige kommer att ingå i Merkozypakten

Se tidigare bloggposter: Den Kannibalistiska Gangsterekonomin – Vem vinner på Skuldkrisen?, Sätt tryck på Knapptryckarkompaniet, Reinfeldt och Borg ljuger om IMF-lånen, De stora slukar de små, Minimilöner och 5 jobb för att klara försörjning?, Vad innebär Ds 2011:25? Svar: EU-diktatur, Dagens rekommenderade länk – Charlotte Terese Björnström – Stöd Påskuppropet! [anm: i bloggposten står mer om det under det ungerska ordförandeskapet utarbetade förslaget om EU2020-strategin], Det Socialdemokratiska ledargarnityret finansieras av (M)erkelhögern som finansieras av Enpartistaten Kina [Förtydligande nyhet från SVT – Bildt om Rysslands och Kinas veto: ”Riskerar framstå som diktaturens stödtrupper” (min anm: Carl Bildt – Ryssland och Kina ÄR diktaturer, och naturligtvis även diktaturens stödtrupper – precis som du själv)], Merkel konsoliderar sin Enpartikontinent med Enpartistaten Kinas benägna hjälp, S – ”Hjälpa grannar” = Hjälpa (M)erkel implementera Svältpolitik och Tvångsinstallera Extremhögerregimer, Gangsterekonomin IV – ECB ett Konkursbo och Euron snart Skräpvaluta?