Den socialmoderata Enpartistaten är ett faktum och den prisbelönta Enfalden sitter i högsäte.
Med anledning av århundradets sämsta bäst-i-test-test, som ger Anders Borg dumme-Schweden-epitetet ”Bäst-i-test” på finansministersidan, återpublicerar jag bloggposten Wall Street Journal analyserar stresstestet.
Det enda Anders Borg gjort under sin tid som slaktare av välfärden är ju nämligen att motarbeta produktiva investeringar, sälja ut allmännyttan och allmän välfärd till riskkapital, som flyttar skattepengar till skatteparadis.
Genom denna aktiva bubbeluppblåsning samt de nedskärningar, som blivit följden av hans alltigenom passiva arbetsmarknadspolitik, har han låtit skapa ett gigantiskt skuldberg för hushållen.
Att moderaterna dessutom välkomnat Tysklands och Danmarks neokoloniala utsugning av våra naturresurser, gör naturligtvis inte saken bättre.
Det senaste påfundet, att låta Danmark (och det tyskstatsägda företaget Eon) indela Sverige i fyra elområden, för att Eon ska tillåtas tjäna ännu grövre pengar på den redan oligopoliserade elmarknaden, förtjänar inte heller det högsta pris utan istället en rejäl Dumstrut.
Kärnkraftsavvecklande Tyskland (med 82 miljoner invånare) kommer att plundra vattenkraftsel från Sverige, så att vi får astronomiska elpriser. Då blir det inte direkt lättare att skapa jobb för den svenska industrin, som istället får skjuta upp eventuella planer på att anställa, pga kraftigt fördyrade omkostnader.
Moderaternas tyskvänliga schlingmannpolitik är kort sagt en katastrof för landet. Det verkar som man bestämt sig för att byta befolkning. För vart ska de ungdomar, som eventuellt finns kvar i landet ta vägen, när det varken finns jobb eller bostäder, då bolånetak sätter stopp och hyresrätter inte finns att tillgå? Blir nog inte många kvar till slut, och det är väl det som är meningen – ökad ”rörlighet” på EU:s ”inre marknad” (som för övrigt är ett minne blott, med rekordhög ungdomsarbetslöshet i England, och t ex 40 % i Spanien).
Så här säger Borg då:
”Finansministern är hoppfull om att en ekonomisk nedgång liknande den 2009 ska kunna undvikas.
‘Enligt min åsikt är vi väldigt långt från den väldigt mörka synen’, säger han. [. . .]
Även om Sverige och Tyskland har utrymme för stimulansåtgärder måste de vara ‘försiktiga’ och undvika att sätta press på obligationsmarknaderna genom att träda in om den ekonomiska tillväxten bara fortsätter i en måttlig takt, vilket är hans prognos. Men om tillväxten backar och arbetslösheten stiger bör de vara redo att agera, enligt Anders Borg.”
Vilken värld lever de som PR-serverar orden i munnen på den autosvarande nicke-dockan Anders Borg? Arbetslösheten kan väl knappast bli mycket högre än vad den redan är? Det råder sedan länge massarbetslöshet. Och EU är inne på sitt 14:e år av stagnation. Nu rasar även USA.
Samtidigt har Borg bekymmerslöst låtit bankerna skapa ytterligare ett jättelikt skuldberg genom en utlåning på 1500 miljarder i utländsk valuta. Dessutom har detta skett till de emerging markets i poststalinistiska öst, som nu rasar sönder och samman (då de ju redan från början bara var korrupta korthus vars enda gangsterekonomiska syfte var att hjälpligt dölja skalbolagsaffären Sverige). De gigantförluster, som därför blir följden tänker han lika lättsinnigt låta valutareserven i dollar, dvs skattebetalarna täcka upp för.
Resultat: Sverige bankrutt lagom tills det inte finns ett korvöre att låna på vare sig marknaden eller i IMF.
Och nu väntar bara en moderat jkl-kupp i S också, efter primeriggade valrörelsen 2010, så skänks hela statskassan till ESM, med Borgs och Bildts goda minne.
Som vanligt kommer Anders Borg att föra väljarna bakom ljuset genom att försäkra att ”inga svenska skattepengar kommer att gå till valutafonden” ESM, för att sen smyga igenom de svenska skattemiljarderna genom IMF, som ESM-transfereringarna ska slussas via, det för att Merkel aldrig går med på något annat än att även icke-euroländer tvingas vara med att betala smygvägen via IMF (vars protokoll är hemliga), trots att de svenska väljarna sagt klart och tydligt Nej till euron.
Se även: Riksrevisionen – Stabilitetsfonden – Gör den skäl för namnet? (RiR 2011:26)
”Wall Street Journal analyserar stresstestet
I artikeln ”Europe Stress Test Left to Investors” analyserar Simon Nixon CEBS stresstest av de 91 europeiska bankerna och den huvudsakliga kritiken som riktas mot testet är att det inte på allvar testat de viktigaste faktorerna, som kan komma att utlösa allvarliga marknadsreaktioner – dvs de som gäller eurozonens skuldkris, handeln med statsobligationer och bankernas grundläggande säkerheter, som jag gissar är t ex säkerheter för bolån i fastigheter:
”More importantly, the sovereign shock exercise—which looked at the impact of further volatility in the sovereign-bond market and was the main focus of investor attention in the run-up to the results—was benign to the point of irrelevance.The test was applied only to assets held on trading books and ignored banking books where the bulk of bank sovereign exposures lie.” [min länkning]
Man frågar sig därför vilket värde detta stresstest egentligen har, som utsaga om den ekonomiska verkligheten, mer än att det ger viss ökad insyn i bankernas affärer. Omfattningen av bankernas verkliga risktagande har man i stor utsträckning lämnat därhän. För att illustrera citerar jag även David Harpers kurs om Market Risk:
”Traditionally, you can see why the banking book is deemed riskier than the trading book (and why banks would have an incentive to classify into the trading book): these positions are less liquid and do not benefit from mark-to-market’s ability to reveal market risks by way of the price discovery process.”
Särskilt som Basel II med tillägg inneburit att bankerna får använda intern riskklassificering som försvårar insyn samt en uppdelning med ökade överföringsmöjligheter mellan bankens kapitaltillgångar i handelslagret (trading book) – vars tillgångar då de aktivt handlas på marknaden anses vara förenade med marknadsrisk och låneportföljen (banking book) – vars tillgångar inte aktivt handlas på marknaden och därför inte anses vara förenade med marknadsrisk – men kan ju således ändå vara förenade med avsevärd marknadsrisk – med tanke på vad de utgörs av, t ex statspapper och bolån.
Att inte stresstesta dessa riskfyllda tillgångar i låneportföljen – i en finanskris som utlösts av en fastighetsbubbla som sprack följt av en statsskuldkris innebär ju att man inte gjort någon riskbedömning alls.
Risken ökar också dramatiskt om det blir så att skuldkrisen tvingar länder att ställa in betalningarna eller fastighetsbubblan brister, vilket den hotar göra när ökade kapitalkrav och leverage ratio införs för då höjer bankerna räntan och då faller fastighetspriserna eftersom folk inte kommer att ha råd vare sigmed räntehöjningar eller höjda kontantinsatser, särskilt inte om arbetslösheten stiger, vilket den beräknas göra, varpå bubblan brister. Så – vad göra? Mitt tips är att bankerna sänker sina vinstkrav istället – samt sänker löner och avskaffa bonusar för direktörer och andra högavlönade som ett första steg – för att minimera risktagandet.
Som ett andra steg kan man ju tänka sig sanering och skuldavskrivning i CDS- och derivathandeln samt omstrukturering av PIIGS-ländernas skulder så att inte länderna kraschar totalt och hela marknaden havererar. Därefter reglera bort högriskhandeln och sluta med den här spekulationsekonomin till förmån för verksamheter med substans som ger vanliga människor arbetstillfällen.
En bra idé vore då också att återinföra valutarestriktioner. Samt använda alla bankbuffertpengar till att skapa jobb i offentlig sektor istället. Importberoendet måste minska och den inhemska självförsörjningen i Sverige öka, både av mat och andra dagligvaror, såsom textil, möbler och liknande. Att enbart konsumera på kredit fungerar inte.
Kanske måste också banker nationaliseras om inte långivning till produktiva företag som ger jobb fås att fungera. Riskkapitalbolagen innebär inte någon risk ens för riskkapitalisterna längre då de lever på fasta avgifter – bara för dem som finansierar dem såsom pensionsfonder och liknande. Det är för att hela krisen är en globaliseringens kris som handlar om att försöka försäkra sig om ett ständigt inflöde av enkla snabba cash med överinvesteringar i fasta värden och outsourceing av produktion till låglöneländer.
Läs: WSJ.com – Europe Stress Tests Left to Investors, bionic turtle – David Harper: Market Risk
Vill även passa på att rekommendera en ordbok för investerare som finns på nätet – InvestorWords.com, Financial Times Lexicon, Svenska Bankföreningen – Finanskrisens termer och ord
Se även – Gunnar Hökmarks blogg: ”Ett verklighetstest när det gäller bankerna”, Tänk(t) om – Lagom luggade banker, Cornucopia – All out, SVD – ”Grönt ljus är stresstestets mardröm”, DI.se, DN – Regeringen försöker dölja ökade inkomstklyftor, DN2, Expressen,Carls konsumentblogg – Matpriserna fortsatte upp – trots krisen,AB – Hushållen klarar inte räntehöjningarna,
Tidigare bloggpost: Gäspigt avstressad stresstest tycket marknaden ,EU-bankernas stresstest – Dress for Success?
Se även – Examensarbete – Juridiska fakulteten vid Lunds universitet ht 2009 – Ludvig Frithiof: ”Bankers framtida kapitalreglering – Basel II i den finansiella krisen” , Bankregistret – Bolånetaket 85 % från 1 oktober, Bankföreningens nyhetsbrev 2 – Citat: ”Inom några år ligger bolåneräntorna betydligt högre än idag. Det beror inte enbart på Riksbankens kommande räntehöjningar, utan även på nya regleringar som väsentligt höjer bankernas kostnad för att hålla kapital och stärka likviditeten.” (s 3)”
Nemokrati 
