Under tiden kan man ju glädja sig åt att Stefan Löfvén (som i övrigt sätter en ära i att bejaka den svältpolitiska merkelmerkantilismen, vilken historiskt tvångsupprepande får den tyskledda nazismen att återuppstå i Europa, genom att säga rungande ja till regeringens upplåning av 145,2 miljarder för att finansiera gigantisk DeutscheBankBailout) åtminstone tar avstånd från RUT-avdrag för läxhjälp.
Kan vi således se fram emot att de rika själva får finansiera sina Guvernanter och Informatorer efter valet 2014, istället för att de tillåts göra skatteavdrag för dem, så att det svenska skolsystemet nedmonteras helt och hållet, till förmån för detta Nya Privatlärarsystem?
Tänk om vi låtsades att The Academy Awards handlade om politik. Ungefär som att det rörde sig om nån sorts odemokratiskt beslutade lagförslag, likt EU-kommissionärernas direktiv, eller Angela Merkels åtstramningsprogram för PIIGS-länderna med krav på EU-kontroll över statsbudgetarna genom den ‘europeiska terminen’ och via ESM över lönebildningen som garant för att den inte indexeras mot inflationen utan istället håller sig på miniminalminimilönenivå, som snart sjunker ner till noll och under det, med tanke på nuvarande prischock och galopperande inflation.
Då skulle man kunna sätta valet av the King’s Speech som bästa film i ett förklarande osmickrande ljus. För i England pågår nämligen allt annat än den klassförsoning som Wall Street uppenbarligen fortsatt önskar.
Återstår då det politiska odemokratiska valet att upphöja Black Swans huvudrollsinnehavare till Best Actress.
Av stockkonservativa stockbrokiga the Academy ordineras sammanfattningsvis som bot för finanskrissjukdomen klassförsoning för folket och för kvinnan rentav självmord i den neurotiska, för att inte säga psykotiska överprestationens namn som läraktig Black Swan i devot icke-inkvoterad tjänst hos ondskans pekuniära axelmakter.
Istället för gråtmild klassförsoning vill man alltså i den demokratiska verklighetens UK Uncut, och Wisconsin, att det nyliberala finansfrälset och bonusprogrambankerna ställs till svars för de ekonomiska brott med skattebetalarnas pengar som begåtts, ja, till och med att tillgångarna fryses och återlämnas till sina rättmätiga ägare – folket som de stulits från.
Allt annat än the King’s Speech således, snarare ett Speakers’ Corner där det är Folket som för talan vid tribunen utan att stamma. Ungefär som i verklighetens Tunisien, Egypten, Oman, Jemen, Iran, Algeriet, Bahrein, Jordanien, Syrien, Marocko och Libyen.
”In the UK, activists have been setting up creches, laundries, school class rooms,libraries, homeless shelters, drama club, walk-in clincs, youth centre, job centres, and leisure centres in more than 40 branches of RBS, Natwest and Loyds acrosss the country [1].
This is in reaction to the bonus annoucements that were released this week. Despite RBS making a loss of £1.1bn, RBS still paid out £950m in bonuses, including a £2m bonus for the cheif executive Stephen Hester [2]. Lloyds TSB also annouced large profits of £2.2bn bonuses, and in addition, because of previous lossess, they paid no corporation tax in the last financial year. [3]. Both banks have also revealed they have 135 and 121 offshore subsidiaries in tax havens respectively [4]”
När det gäller partiledarvalet, så är det ju styrt av Prime som på betalt uppdrag av Svenskt Näringsliv åkte runt i partidistrikten och indoktrinerade för SN:s (van)tolkning av valresultatet, därmed också för ett val av partiledare i kongruens med den (van)tolkningen.
Hela partiledarvalprocessen är således köpt till sunkigt reapris av Svenskt Näringsliv och på de premisserna kommer således även partiets ”förändrade” politik i fortsättningen vara skriven av Svenskt Näringsliv.
Om demokratin skulle kunna göra sig gällande så ska det ju åtminstone vara kriskommissionens rapport som ska ligga till grund för den fortsatta politiken men så kommer det alltså inte att bli:
”Partistyrelsen kommer att föreslå att kongressen tillsätter en programkommission, ledd av den nya partiordföranden, för att modernisera partiprogrammet. ”
Och vi vet ju alla för övrigt vad ”modernisering” betyder, i dessa nyliberalismens yttersta av dagar.
De nyliberala spekulationsekonomisterna håller krampaktigt fast vid sin redan globalekonomiskt havererande politik, trots att revolutionerna i Nordafrika direkt kan härledas till den, likaså Wisconsinupproret m fl.
Men i EU – trots Merkels förlorade val i Hamburg med omnejd – kör man desperat vidare med den högerpopulistiska agendan – lönesänkningar, lagstadgad minimalminimilönebildning, upphävd förhandlingsrätt, upphävd arbetsrätt – det är inte en politik för de som ”har jobb”, utan raka motsatsen.
Men vad bryr väl sig S-politrukerna om det? Göran Färm beklagar sig högljutt samtidigt som han fortsätter försvara euron och samtidigt som det var S som ratificerade Lissabonfördraget som grundlagsfäster den allt mer högerextrema politiken som avskaffar löntagarnas rättigheter, och fortsätter att med den nazistiska 30-talssektionens utslagningskriterier slå på samhällets mest utsatta.
Och så fort avgudarna Borg och Reinfeldt ställs till svars om den förda utslagningspolitiken så skyller de på AF:s och FK:s handläggare som dock endast implementerar den politik som herrarna beslutat i enlighet med manuset från 30-talet som S/M-politikerna tröttsamt tvångsupprepar.