Först tar Fredrik Reinfeldt till storsläggan vid sin grandiosa come-back från EU:s spöklika luftslott i Bryssel och kallar socialdemokraternas politik för ”fusköverenskommelser”, i andra andetaget köper hans egna högt uppsatta partikamrater röster genom att bilda valkartell.
Vore det inte vår livhanke och den lilla återstående demokratispillran som står på spel skulle man tycka att både vrålroliga Kung Ubu och Gogols dödsgiftiga satirfars ”Revisorn” framstår som veritabla sömnpiller i jämförelse med de här pappenheimarnas skojerier på världsscenen .
Nu skriver Staffan Sonning på SR:s sida och hänvisar till Lars Calmfors som 1996 i en utvärdering sagt att ”EU inte är ett optimalt valutaområde” och skall därför istället främst ses som ett politiskt projekt. Till det skulle man vilja lägga ett politiskt PÅTVINGAT projekt av ökad integration i form av Lissabonfördraget som ingen befolkning utom Irlands tillåtits rösta om.
Varför tvingar makthavare på oss denna tvångsanslutning till ett luftslott som uppenbarligen inte fungerar annat än möjligen för den elit som vill profitera för egen räkning på det, även om det även där är tveksamt vad beträffar funktionaliteten med tanke på vad som nu utspelar sig?
Vi vill inte vara med ändå tvingas vi. Många bedömare pratar nämligen nu om att eurons situation måste tvinga fram även ökad arbetsmarknadsinte-gration och ökad politisk integration – vad hade de då tänkt sig? Tvångsförflyttningar av människor? Tvångsanslutning till politik som nationella parlament aldrig någonsin skulle gå med på? Och i vilket syfte? Att få ett dödsdömt valutasamarbete att fungera hjälpligt på bekostnad av människors fria vilja?
Skall europas alla invånare tvingas bli flyktingar på sin egen kontinent? Skall de tvingas bli gästarbetare som hankar sig fram på existensminimum och bruten engelska långt från sina familjer och sitt hemland?
Ja, det tycker nu bedömare som säger att den politiska integrationen till varje pris skall pressas fram oavsett vad människor klarar av eller tycker om den saken. Alternativet om inte människor är beredda att slå sönder sin sociala och kulturella tillhörighet och identitet är att dömas till evig fattigdom i sitt eget land som lämnas ut till rovdrift åt multijättar.
Om vi då tittar på familjerna och barnen – även om föräldrarna tillhör den elit utbildnings- och språkmässigt som klarar att ta sig fram oavsett land och socialt nätverk – hur ska det gå för barnen om mamman eller pappan ena året måste arbeta i Frankrike nästa i Finland, Tyskland eller varför inte Bulgarien? Hur går det för dem? Skall det bli som på Filippinerna där människor får lämna sina barn till släktingar, och själva åka långt ifrån och arbeta och skicka hem pengar till barnens försörjning? Är det det nya Europa som vi vill ha?
Nej, det vill vi ju inte. Men strunt i det, bara högerpolitikerna får som de vill. Till varje pris, bokstavligt talat varje pris. Det kallas att gå över lik. Och det har de tydligen inga som helst bekymmer med, med tanke på kraven som obekymrat framställs.
Enligt Financial Times är det oklart hur stor Greklands skuldsättning egentligen är, då man via diverse kreativa finansiella instrument såsom värdepapperisering och derivat i form av räntesvappar på inrådan av Wall Street kan ha osynliggjort ökad skuldsättning, ovisst hur mycket. Genom dyra räntesvappar uppges investmentbanken Goldman Sachs ha hjälpt Grekland skaffa kapital och skjuta betalningar på framtiden. Genom värdepapperiseringen kunde man också ta ‘osynliga’ lån, eftersom sådan skuldsättning tydligen inte behövde redovisas i budgeten som skuld före 2004. De finansiella instrumenten användes av Grekland som maskerade lån mot säkerhet i antaganden om del i framtida EU-medel och syftet var att försöka hålla soliditetspakten utan att behöva strama åt budgeten så mycket.
Återigen frestas man upprepa: Den skaparkraft med vilken penningkreatörerna genererat förökningsmöjligheter för kapital hade nog gjort sig bäst som ouppkopplade simuleringar. EU kräver nu tydligt besked och frågor från Eurostat om den verkliga skuldsättningen måste besvaras av Grekland senast i slutet av februari. Redan i november åkte enligt FT en delegation från Eurostat till Athen för att få besked om detta utan att lyckas få fram ett svar. Det lustiga är bara att grekiska regeringstjänstemän säger att Eurostat vetat om transaktionerna sedan länge:
”Meanwhile, Greeks with knowledge of the 2002 currency swap and a series of asset-backed securitisation deals – all carried out under the previous Socialist government that held power between 2000 and 2004 – on Monday voiced surprise at Eurostat’s statement. ‘Eurostat knew all about these deals, which were perfectly legal at that time. We didn’t keep them secret,’ said a former senior Greek finance ministry official. The rules changed after 2004 when securitisations started to be recorded as part of the public debt,’ the official said. ‘So we stopped doing them.’ Eurostat launched a major investigation into Greek statistical reporting in 2004 in which issues of off-balance sheet accounting were raised, said a former official at the Greek state accounting office. ‘It’s impossible they didn’t know,’ the ex-official said. The deals enabled Greece to raise cash for budget spending without having to show the amounts raised as public debt – a form of off-balance sheet accounting also used by Italy, Spain and Portugal.” [my bold typing]
Så man undrar alltså vem som lurar vem. Förmodligen kan det vara alldeles sant, och i så fall är det mer EU som lurar övriga medlemsstater, än vad det är Grekland som lurar EU.
Det som vidare också oroar är, hur pass hög den här maskerade skuldsättningen i själva verket är, och hur flitigt ovan nämnda finansinstrument nyttjats också av övriga, ovan nämnda s k PIGS-länder. Ligger en hund begraven kan det ligga flera. För det mest oroväckande är ju att när det gäller värdepapperiseringen så finns flera grekiska storbanker med som kreditorer, jämte Deutsche Bank, enligt artikeln i Financial Times, och det låter ju inte så trevligt med tanke på Greklands obefintliga betalningsförmåga:
”The SPV [= Special Purpose Vehicle ? min länk och anm] set up for the deal involving future EU transfers was named Atlas Securitisation. It was arranged by BNP Paribas and Deutsche Bank, along with two Greek commercial banks, EFG Eurobank and National Bank of Greece.” [länkningen till bankerna är Financial Times’]
Redan i finanskrisens vagga varnades för just dessa typer av finanspolitiska instrument. Därför verkar det oerhört viktigt att klara besked angående Greklands skuldsättning kommer i dagen fortast möjligt innan gamarna tar över, dvs så att inte ännu värre spekulationer med de verkligt kannibalistiska finansiella instrumenten tar över helt och hållet. Marknaden är ju ängslig av sig. Och jag minns i synnerhet diskussionen på SVT-Opinion där jag lade extra på minnet en kommentar av särskilt en debattör där – Passerby. Han skrev tre inlägg som fick oss alla att sätta kaffet i vrångstrupen. Jag citerar:
”Den amerikanska ‘lösningen’ kan komma att förvärra krisen i hela världen eftersom det globala förtroendet förbrukas – och världsmarknaden lever till stor del av förtroende. Varför? Därför att man gör en bankkris av det hela när den berör hela den egentliga och ”skuggade” finansiella marknaden. Och för att man hittills belönat den som från början lade grunden till det system som krossat så många och underhållit det – storbanken JP Morgan.
Politikerna borde snabbt göra flera saker, bl.a. snabbreglera (eller avskaffa) ratinginstituten – de har bara ställt till med elände. I alla fall ställa dem under tillsyn. Och snabbt tvinga fram information om skuggbankernas och andra finansinstituts status – annars blir bilden för fragmentarisk för att sätta in rätt åtgärder. . .”
Bostadslånen blev droppen i ett system som handlade om flera TRILJONER dollar. Där lågkonjunktur och arbetslöshet medverkade – men bostadlånen var trots allt en mindre del i CDS-systemet (Credit Defalt Swap som systemet kallades, läs mer på Wiki om detta: http://en.wikipedia.org/wiki/Credit_default_swap)
Det är faktiskt intressant.
Summan det handlar om är närmare bestmämt : 62 000 000 000 000 dollar = 62 triljoner.dollar.
Även om man räknar med alla de garantier på flera triljoner dolar som alla regeringar ställt ut så täcker det bara en liten del av vad hela CDS-systemet handlar om. Låt oss hålla tumarna att inte hela kapsejsar (vilket det kanske inte gör).”
Vidare skrev han:
”CDS är egentligen genialt som instrument för att sprida risker och frigöra kapital – men förödande i kombination med girighet och bonusar. Vad som händer med det nu vet vi inte – det ligger för mycket pengar i det, som sagt kanske upp till 100 triljoner (!) dollar i Väst. Finansmarknaden inkl bankerna vill inte reglera bort det och ingen har egentligen råd att göra det med hänsyn till de astronomiska belopp det handlar om. Dessutom är det kraftigt förorenat med en massa skräpderivat som ingen kan överblicka. [min fetstil] DETTA ÄR ETT AV KÄRNPROBLEMEN IDAG och vi vet inte hur lösningen ser ut. För den måste komma. Annars är nog just triljoner av skattemedel världen över kastade i sjön.
Sverige går INTE fritt. Alltför många institutioner har investerat i dessa derivat – ingen vill kanske vet hur mycket pga vad som skulle kunna ske. Pessimistiskt sett alltså. Men pensionsfonder, försäkringsbolag, storföretags finansavdelningar, kommuner/landsting, föreningar har säkert tillsammans en försvarlig trave liggande just nu. Det kan vara ”justa” papper – men vad är sannolkheten? Osäkerhet gäller för närvarande – men en lösning måste komma och kommer säkert i nån form.”
”En korrektion:
En offciell uppgift säger att CDS omfattade ca 50 triljoner dollar på den amerikanska marknadem (sjunkit kraftigt på en vecka) för två veckor sedan. Systemet tillämpas dock också i andra länder så den totala siffran ligger väl mellan 50 till 100 triljoner. Bara svårigheten att hitta tillförlitliga uppgifter berättar om hur oöverskådligt det är.
Nemokrati 
