I övrigt sjöng Reinfeldt långsamhetens lov i sin ”berättelse om Sverige”. Det narrativa tempot, som likt en gammal vevgrammofon på fel varvtal hyllade den Svenske Arbetaren och Bonden, var som hämtat från tv-produktionen av Gonatt jord.
I punkt efter punkt la Reinfeldt sömnigt sövande och ogenerat sovande fram sina akilleshälar till allmän beskådan med fokus på den obekväma gratisarbetsmarknaden i natt-sverige för kvinnor, utrikes födda och ungdomar.
Den krystat hyllande ”efteranalysen” av talet utfördes därpå oskickligt av en logoped, vars allt annat än träffande kommentarer gjorde, att man ställde sig frågan: Från vilken riskkapitaliserad almega/carema/kkrtriton-ägd talskrivningskoncern kommer den här ”analytikern” – regeringskansliet?
Med Fas 3 som Sveriges största arbetsgivare kan Sverige fortsätta ”starkt framåt” i konkurrensen med Kina, Ryssland och Indien. Frågan är om det är en valvinnare 2014.
Men, det spelar inte så stor roll för Reinfeldt, emedan den tyskledda EU-diktaturen snart tar över och gör alla val meningslösa. I den hägrar säkert en Ny Toppost som han kan sova sig igenom alltmedan talen körs på playback.
Vi måste ju nu, enligt Carl B. Hamilton (vice statsministerns profficiella högerhand) varmt omfamna den Nya EU-diktaturen och ”acceptera tysk handledning i Europa”.
Så att spekulationsekonomernas tyska bankgiganter kan fortsätta casha in på EU:s samlade statskassor fvb till skatteparadisen.
”På tjugo år har den tiondel i Sverige som tjänar mest fått 76 procent mer att röra sig med, säger Ekot i artikeln ”Inkomstskillnaderna har ökat”. Ändå vill varken S eller M lyfta ett finger för att komma till rätta med denna extrema ekonomiska orättvisa som inte bara slår sönder samhället utan också demokratin.
Bankerna tjänar numera pengar huvudsakligen på spekulation eller s k egenhandel, de har alltså slutat finansiera företag till förmån för derivathandel och uppblåsning av bubblor. Således avskaffar de sitt eget existensberättigande.
‘In the old days, Wall Street and the finance industry financed things that got done, be they the railroads or the interstate system, all of that has to be financed. That is what finance is supposed to be about. What is entirely changed, is that they’re in the business of making money for themselves. If it happens that they can also finance something along the way, ok – but that’s really no longer part of the core business.’”
Vad ska vi då ha banker till? Och varför ska vi baila ut dem med statskassan VARENDA gång deras spekulationsbubbla spricker? De skapar ju bara massarbetslöshet och kraschar världsekonomin, gång på gång, genom sitt regelrätta spelmissbruk:
”Correspondent: [. . .]”trading of derivatives” is ”really the lifeblood of the banks.” [. . .]
Kvinnor och barn är, liksom i en dysfunktionell alkoholistfamilj, de stora förlorarna på S & M:s totalt ansvarslösa möjliggörarpolitik, då kvinnor främst arbetar inom skattefinansierad välfärdssektor, som slimmas ännu mer anorektiskt varje gång regeringen med stöd av S (och SD) skickar hundratals skattemiljarder till euron (tyska banker) via IMF för att hålla spelmissbrukarna på finansmarknaden skadeslösa och därmed också möjliggöra fortsatt missbruk (ett missbruk, som den alltmer mansdominerade (S)taffage-eliten dessutom är aktivt och djupt involverat i). Det i sin tur ökar den s k barnfattigdomen, kvinnors arbetsskador och våldet på kvinnodominerade arbetsplatser.
Både S och M vill fortsätta skänka bort våra skattemiljarder till riskkapital och storbanker – inte bara genom att låta riskkapitalet fortsätta vbf skattefinansierade vinster till skatteparadis genom att tillhandahålla en svensk marknad för offentlig upphandling som uppgår till 820 skattemiljarder per år – utan nu även genom att baila ut bankerna EN GÅNG TILL trots att förra mastodontbankräddningen skedde för mindre än fem år sedan, dvs 2008.
EU:s ”nödlån” till Grekland kom inte befolkningen till del, utan gick istället direkt till de privata långivarna (tyska storbanker och riskkapital) som på det sättet skulle slippa kreditförluster. Under det ‘förlorade’ börsåret 2011 betalar Wall Street ändå ut 80 miljarder dollar i bonusar till sina star traders (annat ord för hästskojare), en summa som ändå bara utgjorde en ytterst minimal del av vad bankerna själva tjänat på spekulationen och luftslottsproduktionen vars fantomenmurbruk heter derivat, svappar, cds och you name it.
Enligt Affärsvärldens senaste onsdagsrapport är det också de sekretessbelagda luftaffärerna ‘OTC’ (over the counter) som accelererar i takt med att den ‘vanliga’ börsen inte garanterar de jättevinster som spekulanterna vant sig vid efter varje knapptryckning.
Spelmissbruket fortsätter således, med ökande styrka, genom att skuggbankiriskt obskyrt gå under jorden, och våra S/M-politiker (som antagligen själva dagligen spelar) är angelägna om att hjälpa gamblarna fördjupa misären som detta patologiska spelberoende försätter hela världens befolkningar i. De som blir utan i världsfamiljen, när alla pengar går till missbrukaren, är kvinnorna, de äldre och barnen, därav ungdomsarbetslösheten, därav de fallerande skolresultaten, därav barnfattigdomen, därav skolor som liknar ruiner, därav bostadslösheten, därav tågen som inte går, ambulanserna som inte kommer, icke-anställningarna i vård, skola, omsorg, därav de låga lärarlönerna, därav underbemanningen, därav vanvården av äldre, call-centers som inte svarar, utförsäkringarna som dödar. I en värld som regeras av langare har arbete inget värde och människovärdet ingen hemvist. Det enda ideal som hyllas är drömmen om det stora klippet. Lottovinsten för vanliga dödliga, rippa medborgarna på statskassan för bankerna. Kort sagt den neoliberala dansen kring guldkalven.
Och nu ämnar alltså Löfvén, Reinfeldt och Borg ge bort 145, 2 svenska skattemiljarder med europakten, vilket garanterar svältpolitik och massuppsägningar i välfärden även i Sverige, av hittills inte skådad omfattning. Det kommer att brutalisera samhället ännu mer och göra ännu fler kvinnor massarbetslösa, vilket i sin tur garanterar kraftigt ökad s k ”barnfattigdom” samt ökat spelrum för extremhögern (vars främsta tillskyndare är ”bank & business”) när väljarna blir varse att S (Hollande) och M (Sarkozy) är två Borg-sidor av samma totalitärt tyskstyrda Merkel-mynt, trots Hollandes intimiderande slagord:
”Hollande seems bent on really sticking it to the banks. He is no fan of the City of London and Wall Street and has openly criticized them for the role they played in the financial crisis. ‘My enemy is not another candidate, it is not a person, it has no face, it is the world of finance,’ Mr. Hollande said in January. [. . .]
Socialist politicians usually ramp up the rhetoric against banks on the campaign trail to pick up votes, so Hollande’s hatred of the financial system may just be his way of playing to his base. Once in office, he might actually tone it down. Wall Street certainly hopes he does. ” [anm: min länk i citatet]
Men i en världsekonomi där 30-50 % av högutbildade går massarbetslösa pga spekulationsekonomin – dvs den jobblösa tillväxten och bankernas kapitalackumulation via derivathandeln och masspekulationen med Wall Street som avsändare – där hjälper det inte, Löfvén, att satsa på ”utbildning”. Innan dess måste nämligen finansmarknaden saneras, bankerna regleras och skattepengaflödet till euron via IMF (=storbanker) upphöra. Det måste ske NU. Innan kraschen i eurozonen är ett faktum – dvs innan också Tyskland kraschar och därmed faller på sitt eget grepp. Skicka inte fler skattemiljarder till euron via IMF/ESM (=till Deutsche Bank). Skärp till er – eller avgå:
”Austerity economics in Europe is fanning the flames, as public budgets are slashed on the false crucible of fiscal responsibility. In the United States, an anemic recovery and plunging home prices are taking a toll: a large portion of the public believes the game is rigged, and no longer trusts that the major institutions of society – big business, Wall Street or government – are on their side. In Europe and America, 30 to 50 percent of recent college graduates are unemployed or underemployed.”
Läs: SVD – Ulla Andersson (V) och Jonas Sjöstedt (V): Wahlroos förakt bör sporra till förändring – citat:”Det är dags att ändra politik. Finansmarkanden måste regleras med höjda kapitaltäckningskrav, skatt på finansiella transaktioner, förbud mot vissa former av spekulation och en bankdelningslag som gör slut på skattebetalarnas indirekta stöd till finansiell spekulation. Bankerna och deras ägare måste bära sina egna förluster, annars kommer de aldrig att lära sig. En 90-procentig skatt på deras bonusar och lyxvåningar vore också rimlig.”, Läs Rapporten – ”Dela bankerna, minska riskerna”
Ekonomer ska helst inte veta något som helst om ekonomi, då avgår de på direkten från ansvarsposterna. ”Vård, skola omsorg” sköts också bäst av de minst utbildade (ty de är billigast).
Egentligen behövs bara snabba reflexer och knapptryckningsförmåga, så att skattemiljarderna så fort som möjligt kan skickas utomlands. Vad som sker med konsumenter, anställda, skolbarn, gamla, sjuka, studenter, eller andra behövande och kunder struntar man i. De får dö ensamma framför tv-n, i akut nöd utan ambulans, eller av fattigdom, massarbetslöshet, kemikalier, undernäring, stress, tvångsarbete, utmattning spela roll. Bara miljardärerna, EU-godsherrarna, riskkapitalbolagen, de socialmoderata politrukerna och framförallt bankerna och bonusdirektörerna får sitt (eller rättare sagt vårt).
”Forskning” blir detsamma som att bekräfta de politiska caremahantlangarnas PR-koncept. Inte minst visar SNS behandling av Laura Hartman detta. Intet kritiskt ord får yppas om privatiseringarna och kapitalackumulationen åt miljardärerna som M-politikerna och deras primefinansierade S/M-kumpaner administerar.
I det sozialdemokratiska högerpopulistlägret hittar vi förslagen mer i det fördolda, men den socialdarwinistiskt belastade färdriktningen är ändå utstakad.
Juholt vill ersätta Fas 3 med – Fas 3! Det låter som en av Lars Noréns mer klaustrofobiska iscensättningar av Människans Mörkrum med skojfrisk double-talk-dialog av drypande giftigt Åsa-Nisse-snitt, men det är sant.
I Aftonbladet-artikeln ”Fasa ut Fas 3” skriver Josefin Brink (V):
”I dag på 1 majkräver Vänsterpartiet det enda anständiga och självklara: Avskaffa Fas 3 och återupprätta värdigheten för dem som drabbats av arbetslöshet. Alla har rätt till skälig lön för sitt arbete. Oavlönat tvångsarbete hör inte hemma i arbetsmarknadspolitiken. [. . .]
Vi vill inrätta 10 000 övergångsjobb för Fas 3-deltagare. Deltagaren får en anställning som pågår i högst två år med lön enligt kollektivavtal. Steget från Fas 3 till övergångsjobb är ett steg från stigmatisering till värdighet, från gratisjobb till riktig lön. [. . .]
De Fas 3-deltagare som behöver komplettera sin utbildning ska därför få möjlighet att läsa in grundskola eller gymnasium. Vi vill också satsa på fler platser i yrkeshögskolan och de som redan har en högskoleutbildning ska kunna göra de kompletteringar som behövs för att hitta ett jobb. [. . .]
Arbetsmarknadsutbildning leder i stor utsträckning till varaktig anställning eftersom den riktas in på områden där det riskerar uppstå flaskhalsar och brister. Vi vill därför utöka antalet platser i arbetsmarknadsutbildningen. Lärlingsanställning är ett annat bra alternativ för den som vill lära sig ett nytt yrke. Vi vill därför inrätta anställningsstöd till lärlingsanställningar för dem som lämnar Fas 3.
Anders Borg har aviserat skattesänkningar på nära 22 miljarder för företag och dem som redan har jobb i sin vårbudget. Vi tycker det är hög tid att istället satsa på dem som inte har något jobb, och som lämnats i sticket av regeringen. Det är också betydligt mer effektivt för att minska arbetslösheten.”
Regeringen åser likgiltigt och till och med göder diskrimineringen på arbetsmarknaden. Fas 3-jobb skapas för äldre, ”välfärdsjobb” (tvångsarbete inom äldreomsorgen) för kvinnor, lärlingsjobb för ungdomar, frizoner (sweatshops) för invandrare. Det är diskrimineringen av unga, äldre, kvinnor och invandrare i ett nötskal. Men inget krav ställs på arbetsgivarna att sluta upp med diskrimineringen fast den är illegal.
Regeringen kastar ut sjuka till ”arbete” väl medveten om att arbetsgivare inte ens anställer friska, och verkligen inte långtidsarbetslösa. Allra sist på listan kommer funktionshindrade och sjuka. Det finns inget arbete att få för dem som utförsäkrats ur sjukförsäkringen, det vet regeringen om. Ändå kastar regeringen ut dem till ”arbete”.
Det handlar alltså om att skapa en bred låglönemarknad som innefattar de flesta. Avregleringen, bemanningsföretagen och ”starta-eget”-otryggheten står för resten av vinstskapandet. De som tjänar på detta är den ryska maffia och de gangsterekonomiska riskkapitalister och internationella skatteparadisskrivna koncerner som ockuperar all verksamhet, både som ”anordnare” och ”huvudmän”.
Snart kan vi konkurrerapå allvar med Kina och Indien vad gäller dåliga arbetsvillkor och låga ”löner”. Gratisarbete ger naturligtvis den maximalaste vinsten. Därför ökar hela tiden ”inflödet” i programmen. Och en sak har regeringen rätt i, det handlar verkligen om Arbetslinjen. Utan lön.
Inte undra på det, när inget betalas ut till dem som de är avsatta för. Trots att användning till annat inte är tillåtet.
Ej heller har Sverige någon lag mot korruption, och ingen insyn i vem som finansierar den ruttna politiken heller, för partibidragen är hemliga, särskilt gäller det ”Svenskt” Näringslivs finansiering av Moderaterna.
Och nu ljuger ministrar och moderattillsatta politruker lika obehindrat som Nord-Koreas ledare, på bästa sändningstid i SVT, som blir alltmer tamt i sin kritik av hela det här genomruttna systemet. För censuren är införd, och hårdnar, inte minst av Uppdrag Gransknings räddhågsna kritik att döma.
Den ockult marknadsreligiöse fanatikern Anders Borg, vars hela politik (EU:s) är en inflationsdrivande bubbla, som det är oerhört lätt att sticka hål på, behandlas av Ramberg i lördagsintervjun istället som just den budbärare från ovan, som Adam Smith skrockfullt installerade som ekonomiskt överhuvud och vars elaka presbyterianskt calvinska vidskepligheter om dubbel predestination nu implementeras med utförsäkringspolitiken.
Marknaden behandlas i sin tur som en autonom Entitet, som om den inte bestod av obotliga semikriminella eller till och med ogenerat kriminella sex- och kokainberoende spelmissbrukare utan istället utgjorde en ovedersäglig naturkraft, vars överhöghet är lika meningslös att ifrågasätta som en oroligt sovande vulkan, vars återkommande utbrott bara kan förhindras genom att man kastar ner skattepengar i dess allt uppslukande krater.
Det handlar om att blidka den ”innan den öppnar”, annars detonerar den med sin snarstuckna baksmälla, varför det enda svaret på de ständigt återkommande finanskriserna som ges är, att göda de obotliga spelmissbrukarna med ännu mer skattekapital, så att spekulationen kan fortsätta och inflationen få sig ett rejält skjut uppåt genom injektionen av likvida medel.
Tomas Ramberg ställer inte en enda fråga om massarbetslösheten och vad det betyder, att Anders Borg göder även den genom att föra en alltigenom passiv arbetsmarknadspolitik, trots att kostnaderna för massarbetslösheten är enorma och ”mismatchningen” ett problem, som tillåts växa obehindrat och tvärbromsa all ekonomisk utveckling. Att Anders Borg olagligt stjäl pengarna från trygghetsförsäkringarna till verkningslösa jobbskatteavdrag som äts upp av inflationen och höjd ränta samt dessutom driver ekonomin till totalt stand-still genom arbetsmarknadspolitiken är således inte heller något som framhålls som problematiskt av Ramberg.
När skuldnedskrivningar för PIIGS-länderna kommer på tal låter Ramberg Anders Borg komma undan med rent korkade skrytsamma uttalanden – som rörde det sig om ofrånkomligt allsmäktiga orakelsvar snarare än löjligt blind tro på den calvinske gud som fjärran från att lösa några problem obekymrat slungar ut miljoner i ren svält på grund av fanatiskt vidhållande av vidskepliga teser – hellre än att påpeka att det är de som avreglerat predestinerats till skattefrälsning av Anders Borg & C:o som måste betala för den kris de med sitt missbruksbeteende ställt till med, så att de nån gång lär sig av sina misstag och tvingas till avgiftning:
”Ur ett mer nordiskt, skandinaviskt perspektiv så skulle vi nog säga, att lärdomen från vårt eget 90-tal och från det vi nu sett i Baltikum är, att de här länderna bör göra mer finanspolitiskt både på skatte- och på utgiftssidan för att själva ta herraväldet över sin situation”
(när problemet just är, att PIIGS-länderna inte kan ta herraväldet över sin situation om de inte skrotar euron och återgår till egen valuta, eftersom herraväldet innehas av den europeiska centralbanken).
En centralbank, som nu dessutom förvärrar PIIGS-ländernas situation genom att höja räntan, med andra ord anpassa den till ”nordeuropeiska” (ariskt utsugande) produktionsförhållanden, vilket tillsammans med ”räddningspaketen” till marknaden göder stagflationen, som lägrar sig över Europa som ett permanent fattigdomstäcke och leder till att euron oundvikligen snart faller, automatisk totalavskrivning av statsskulderna således sker och verkligt kaos inträder ur vilket den store Ledaren återuppstår.
Det första Sverige gjorde när borgerligheten drev ner ekonomin i avgrunden förra gången var ju att låta kronan flyta, varför jämförelsen med Sveriges 90-tal är helt och hållet irrelevant, men det bekymrar inte Ramberg, utan Anders Borg får mala på med sina sadistiska pekpinnar till PIIGS-länderna. Anders Borg vill alltså uppenbarligen också ha massemigration från Spanien, Grekland, Portugal, Italien förutom den som accelererat blir följden av krigföringen i Libyen och de andra eviga eurasiska krigen som oupphörligt pågår, framkallade av bushdoktriner och spekulationsekonomi som leder till höjda matpriser och slutligen panarabiska revolutioner som kräver oljepengar för att stillas vilket i sin tur leder till stagflation i väst.
När värnskatt avhandlas och Tomas Ramberg ‘initierat’ citerar tänkaren Jan Björklund med hjälp av följande framletade uttalande:
[Sverige] ”Bestraffar därmed utbildning och ansträngning mer än något annat jämförbart land”
så identifieras upphovsmannen lika ‘initierat’ av Anders Borg varpå de båda kan förenas i en godmodig fnysning över egen förträfflighet.
Sedan följer ett underförstående av att magister Björklunds pompösa påstående på något sätt skulle stämma.
När det istället är Marknaden som bestraffar utbildning och ansträngning, eftersom det är mycket lönsammare med kokainspeedad spekulation än arbete. Och det är just det killerklipptänkandet, som havererar ekonomin och skapar den gangsterekonomiskt jobblösa tillväxten. Så länge det är lättare att tjäna pengar för börsVD-ar ”som tjänar till exempel en 12-13 miljoner”, så kommer ekonomin att kraschas igen och igen.
Att vi haft – med Borg – ”200 finansiella kriser under de senaste 20 åren” får inte Tomas Ramberg att ställa en och annan fråga om den fanatiska nyliberalism som är anledningen till detta faktum, och om varför Anders Borg fundamentalistiskt ändå bekänner sig till denna ideologi som Lissabonfördraget grundlagsfäst och europapakten än mer socialdarwinistiskt rasistiskt armerar.
Att det således handlar om en iscensatt tvångsupprepning av 20-talets börskrascher och 30-talets massarbetslöshet, totalitära fascism och nazism, och det med öppna ögon, lämnas därmed därhän.
Alltmedan ambulanserna inte kommer, utförsäkrade dödas och ekonomin körs i kvav av moderater, vars historieförakt aktivt ser till att det ”som inte får hända” inträffar än en gång. Inte minst som det som, på ungerskt initiativ, alltmer antar formen av en slutgiltig lösning också lagfästs med ”Europa2020-strategin”.
Så står det klart att Primehögern tar hem fulspelet i Socialdemokraterna. Det förstod man när Ylva Johansson och Östros kickades.
Östros är en av de vassaste debattörerna S har haft medan Damberg är Primehögerns lilla intetsägande gullgosse, en lydig lakej. När han dessutom blir ekonomisk talesperson så förtydligar det vad man befarat, att det är Svenskt Näringsliv som styr in ”riktningen mot samhällsomvandlingen”. Som vanligt kanske vi ska tillägga.
Blir näste man in på plan dessutom Sven-Erik Österberg så stärks man än mer i den uppfattningen.
Ja, Prime- och arenahögern räknar uppenbarligen med att valmanskåren är lika lättlurad som den varit i samband med Alliansens, och då i synnerhet Moderaternas, ”förnyelse”.
Det blir därmed också tydligt vilka S vänder sig till: icke-väljarna, snarare än väljarna.
Ni vet de där som brukar avses i sentensen: ”Allt som behövs för att ondskan ska triumfera är de godas tystnad”.
Varför är Vänsterns stöd till militär intervention från Nato så entydigt hyllande plötsligt? Gadaffi är en delirisk diktator som i decennier uttalat bestialiskt nihilistiska obegripligheter från sitt centrum av vanföreställningar och som lika länge stötts av västmakterna, inte minst EU, i samarbete mot ”flyktingströmmarna” från den afrikanska kontinenten. Lydiga Sverige ställde givetvis genast upp med teknisk utrustning.
Den enda anledningen till att det blir väpnat motstånd från regimens sida när demonstranter gör uppror i ett land som Libyen är för att här finns något att hämta: olja. Den vill både Gadaffi, västmakterna och multinationalla bolag kontrollera. ”Interventionen” riskerar därför snabbt att behäftas med mindre ideella motiv. Och vem garanterar att civilbefolkningen inte kommer till skada? Ingen, naturligtvis. Skit i dem.
Interventioner i sådana konflikthärdar tenderar således att bli långvariga och blodigt smutsiga, med ofantligt lidande för civilbefolkningen som följd, med andra ord, kvinnor och barn.
Hur vet Vänstern så tvärsäkert att inte en värre humanitär katastrof utvecklas, i det här kriget, som i alla andra som västmakterna blandar sig i?
I fallet Rwanda, ett av världens fattigaste länder, gjorde världssamfundet absolut ingenting. Där gick det utmärkt att bara åse den nykolonialt triggade kannibalismen, likadant i Kongo, där har man inte gjort mycket mer än att stötta upp diktatur, samt själv svina.
Det måste finnas andra vägar till demokrati än bomber.
Och hur ser egentligen relationerna mellan Libyen och Iran ut? Ifall det finns grumligheter där, som gör att den blodbesudlade regimen blandar sig i, på Gadaffis sida, kan detta mycket väl vara startskottet till Tredje världskriget.
Efter nio års fruktlöst krig i Afghanistan, mot just de rebeller man själv varit med om att stödja och utbilda, bland annat i och med kriget i forna Jugoslavien, och dessförinnan sex års krig i Irak, så borde ”världssamfundet” ha lärt sig något.
Till exempel att världskriget är lika smygande som en dödlig sjukdom som bryter ut omärkligt för att förinta hela livet. Nu är vi snart framme, vid totalförstörelsen.
Via Action Aid når mig nu nyheten att ”kvinnor över världen kräver sina rättigheter”.
”I Bhopal, som ligger i delstaten Madhya Pradesh i Indien tågar idag tiotusentals på Bhopals gator för att kräva omedelbart stopp för våldet mot kvinnor.
– Madhya Pradesh har bland den värsta statistiken när det gäller fall av våld mot kvinnor. Här arbetar ActionAid med att förbättra villkoren för de mest marginaliserade grupperna. Och de allra fattigaste kvinnorna har kommit hit för rätten att få äga mark, vatten och skog, berättar Ylva Jonsson Strömberg”
Hur gör man om man vill kalla sig jämställd och verka för ojämställdhet?
Jo, man inför det Individuella Lönesamtalet. På det sättet kan man ostört fortsätta med systematisk lönediskriminering av kvinnor utan att ens rabiatfeministerna säger något.
Sen låter man Genus-Nytt sköta jämställdhetsdebatten.
Och eftersom Facket ändå ska Krossas så kompletterar denna lilla uppfinning på ett smidigt sätt de höjda avgifterna till a-kassan för det påskyndar avskaffandet av alla kollektiva lösningar utom just den systematiska diskrimineringen.
Genom detta kamouflage kan man fortsätta rensa ut både kvinnor och andra icke önskvärda element ur de högre inkomstskikten.
De ska hålla sig till gratisarbetsmarknaden, tycker partiet för mannen med stort M. Eller möjligen till vårdnadsbidraget, neolib-alliansens andra fina uppfinning för ökad tvångsinternering av kvinnor i hemmet, fortsatt underkastelse och permanent fattigdom.
Det finns ett samband mellan utsatthet för våld och levnadsförhållanden; socialt utsatta kvinnor och män drabbas av betydligt mer våld än andra. Av offerundersökningarna [13] framgår t ex att år 2005 utsattes i genomsnitt 3,0 procent av kvinnorna och 4,2 procent av männen för någon form av våld. Ensamstående kvinnor med barn var betydligt mer utsatta än genomsnittet; deras rapporterade utsatthet var 10,8 procent. Nilsson och Estrada [16) har med hjälp av SCBs data om svenskarnas levandsförhållanden visat på ett samband mellan fattigdom coh utsatthet för brott. Den del av populationen (16 procent) som klassificerades som fattig var betydligt mer utsatt för våld än den (12 procent) som klassificerades som rik. [. . .] Särskilt stor var skillnaden mellan fattiga och rika när det gäller risken att bli utsatt för våld eller hot i hemmet (9,5 gånger större för fattiga kvinnor och 7,2 för fattiga män). När det gäller utsatthet för våld som krävde läkarvård var de fattiga kvinnorna fyra gånger mer utsatta och de fattiga männen drygt elva gånger mer. Resultaten pekar också på att skillnaderna mellan fattiga och rika när det gäller utsatthet för våld har ökat sedan 1980-talet.”
Nu ökar inkomstskillnaderna i Sverige alarmerande snabbt. I det läget väljer regeringen ändå att öka fattigdomen och utsattheten ännu mer. Trots att svensk ekonomi går lysande ger inte Borg ett öre till de fattiga. Trots att inbetalningarna till trygghetsförsäkringarna går med vinst på 70-80 miljarder, så används de inte till det de är avsedda för. Han lyfter inte ett finger för att minska den skyhöga arbetslösheten (det blir ju mer vinst om folk jobbar gratis). Så här skriver de diakoner som nu larmar med Påskuppropet:
”– Före jul var det dubbelt så många som bad om ekonomiskt bistånd, kanske ett sextiotal mot ett trettiotal förut … och det här i lilla Rättvik med bara 9 000 invånare, säger diakonen Rosita Borum-Halvars. De som kom var utförsäkrade, ofta ensamstående mammor. För en ensamstående person innebär försörjningsstödet enligt riksnormen 3 720 kronor i månaden att leva på, vid sidan av eventuellt hyresbidrag.
– Förut kunde de komma och fråga om lite extra till jul, men nu handlar det om rena räkningar, mat och blöjor och hygienartiklar, säger Rosita Borum-Halvars.
Tillsammans med diakonen Marie Larsson i Visby domkyrkoförsamling tog hon initiativ till den namninsamling som nu pågår fram till den 15 mars och som riktar sig till biskopskollegiet. Förhoppningen är att ett nytt påskupprop liknande det för sex år sedan – men den här gången inte för en mer human flyktingpolitik, utan mot utförsäkringsregler, ökande barnfattigdom och orättfärdigheten i ökade ekonomiska klyftor.”
Vad som hänt är att 1990-talets kris lämnade efter sig stora hål i välfärden, och kvinnorna brändes ut i den slimmade välfärdssektorn eller blev av med sina jobb:
”Efter nedskärningarna inom offentlig sektor på 1990-talet har politiker av alla färger lovat och utfärdat stödpaket till vård, skola och omsorg. Men en kartläggning som tidningen Kommunalarbetaren gjort visar att 35 000 färre jobbar i just vård, skola eller omsorg nu jämfört med 1990. Samtidigt har befolkningen i arbetsför ålder vuxit med en halv miljon.”
Nu vill Svenskt Näringslivs-anknutna studieförbundet SNS – Studieförbundet Näringsliv och Samhälle – att kvinnorna istället jobbar utan lön inom de här sektorerna för att fylla det giganstiska hål i välfärden som Moderaterna skapade förra gången de innehade regeringsmakten och spekulerade upp svenskarnas skattepengar så att räntan rusade upp till 500 procent, då bubblan sprack och de brutala nedskärningarna tvingades fram. Det Nya Arbetarpartiet är ännu brutalare.
Denna gång vill de alltså, att kvinnorna gör ”välfärdsjobben” helt utan lön. Istället ska de utföra de arbetsuppgifter som tidigare gjorde dem sjuka (och sen utföräkrade) på grund av de slimmade organisationerna, till samma låga ersättningsnivåer som gör, att de nu måste söka hjälp hos kyrkan för att inte svälta (eller slås) ihjäl.
”I en rapport föreslår SNS också att det införs ett system med ”välfärdsjobb”, arbetsuppgifter som är värdefulla men som i dag inte blir gjorda. Jobben ska utföras av den ‘den som är sysslolös och får sin försörjning av samhället, men ändå är arbetsför’.”
Inte nog med att skatteinbetalningarna till välfärdsförsäkringarna går med överskott, och pengarna lagstridigt används till annat, inte nog med att kvinnorna slitits ut och utblottats på grund av Anders Borgs spekulationsdrivande ekonomiska politik (som också lett till att 65 000 i övriga sektorer förlorat sina jobb), de skall jobba och vara tacksamma slavar utan lön och ersättning också.